...kan man finna något alldeles unikt och magiskt.
Ibland vill jag bara skriva, även fast jag har svårt att hitta orden just då. Häromdagen var jag på ett kalas som började mitt på dagen och slutade in på småtimmarna. En vinimportör tog med ett gäng väldigt glada sommelierer ut till Karshamra Mat & Trädgård. En helt ny plats för mig men väl där kände jag direkt igen en hund jag tidigare myst med. En strävhårig Vorsteh, en såndär ras jag själv gärna skulle ha. Polly kom springande emot oss när vi kom gående i en lång klunga. "Det här kan inte bli annat än en perfekt dag." - tänkte jag när jag kastade väskan och kramade om Polly. Tänk så rätt jag hade.
Bland lökar och grönsaksodlingar togs vi emot med öppna armar. Det var någonstans där när jag sprang runt med kameran i högsta hugg och tog bilder på mitt bubbelglas bland lökar som det slog mig ordentligt: De här människorna som ställde till med kalaset, de får mig att må bra på riktigt. De har med tiden blivit några jag kallar mina vänner. Några jag vill ut och resa med, ut och äta med, dela flera flaskor vin med. Skåla med, dansa med. Och precis just det fick jag äran att göra häromkvällen. Från Madrid till en trädgård utanför Grödinge.
Jag vet helt ärligt talat inte vad jag vill ha sagt med denna text. Mer än att jag vill rikta ett stort jädra TACK. Tack Wine Trade för att jag fick vara med och fira er 10-årsdag tillsammans med både er men också alla häftiga personer som var där. Tack för en fantastisk dag och kväll.
Tillägnat Helena, Niklas, Olly, Maria, Klas och Erik.
Undrar om nästa års Fiesta de la Floración kan slå föregående?