Om man räknar bort Vattenfestivalen när jag var typ sju år gammal så upplevde jag förra veckan min första festival. Troligtvis en helt annan upplevelse än för de flesta andra festivalbesökarna.
Jag och kollegorna inledde den nya säsongen med att kötta lite festival. För andra året i rad byggde vi upp restaurangen inne på Way Out West. Fun dining på festival. Fine dining är lite trist och tråkigt. Jag föredrar fun dining. Det är mer rock n'roll. Vi staplade väldigt mycket ved, hängde upp Svalan-tälten och eldade i flera Ofyrer. Jag gillar eld. Det är något tillfredställande med att få lägga på mera ved, är helt övertygad om att alla har en liten pyroman inom sig.
På Höjden kunde man besöka vår restaurang med 30 sittplatser där vi serverade en 4-rätters meny plus snacks. Vägg i vägg kunde man shoppa Gin & Tonics på vår egen gin som vi gör tillsammans med Hernö. På andra sidan Höjden fanns uppdaterad friterad snabbmat.
Under Way Out West...
...sålde vi fyratusenetthundrasextio Gin & Tonics. ...serverades över 300 sittande gäster i vår matsal.
...hann jag se Regina Spektors sista låt (Samson). Satan vad mycket folk!
...blev jag ganska så nervös när jag var igenkänd av Säpo.
...hade vi två soliga dagar, och sen kom regnet.
...dränktes mitt kassasystem av en bomb med vatten.
I år har vi hunnit göra en hel del olika projekt utöver restaurangen och baren. Något som slår mig varje gång vi är iväg på andra upptåg är hur sammansvetsade vi är som team. Vi levererar något riktigt coolt oavsett om det är på en strand i Danmark, i en fyr nere i Skåne eller på en festival i Göteborg. Och jag har upptäckt pinnbrödet igen. Pinnbröd är så underskattat.
Foto: Niklas Nyman för Agrikultur.