Att få vara borta, på bortaplan. Jag älskar att resa, det är bland det bästa jag vet. Uppleva nya platser, kulturer, människor. Oavsett om det är med sällskap eller på egen hand. Jag har inga som helst problem att resa ensam, men visst sägs det att delad glädje är dubbel glädje.
Jag önskar ofta att jag hade ett jobb som kunde utföras varsomhelst i världen, på resande fot. Visst är det skönt att ha ett jobb att gå till, kollegor att hänga med och uppgifter att utföra. Men om jag kunde jobba från en strand ena dagen, en storstad i väst nästa dag och på en alptopp den tredje så skulle jag vara hemma. Nöjd med livet. Jag älskar att vara borta.
I söndags kom jag hem från Kanada (dock inte min resväska, den kom någon dag senare) och sedan dess har jag varit helt slut. Jetlagg har jag nog aldrig tidigare upplevt riktigt. Varken från USA eller Bali har det varit såhär knasigt. Jag sov ett par timmar direkt när jag kom hem och sedan sov jag nästintill hela måndagen. Jag är alltid en nattuggla, men här verkade inte min sömn finna några gränser. Likaså bra att passa på, snart kallar jobbet på riktigt även om jag har smugit igång med det administrativa.
Jag längtar redan efter nästa resa och hoppas att jag kan lyckas styra ihop en weekend någonstans innan Dubai på höstlovet. Men fram tills dess får man njuta av souvenirer från bättre platser. Ikväll lagar jag mat med lönnsirap från Kanada. Det blir rotfrukter rostade i ugnen tillsammans med rosmarin och lönnsirap, rostas (kött) och pepparrotskräm. Kanske poppar vi en flarra rödpang från vinkylen också. Det är ju ändå fortfarande nästan semester.
Skål på er.