Borta bra men hemma bäst, eller?

Att få vara borta, på bortaplan. Jag älskar att resa, det är bland det bästa jag vet. Uppleva nya platser, kulturer, människor. Oavsett om det är med sällskap eller på egen hand. Jag har inga som helst problem att resa ensam, men visst sägs det att delad glädje är dubbel glädje.  

Jag önskar ofta att jag hade ett jobb som kunde utföras varsomhelst i världen, på resande fot. Visst är det skönt att ha ett jobb att gå till, kollegor att hänga med och uppgifter att utföra. Men om jag kunde jobba från en strand ena dagen, en storstad i väst nästa dag och på en alptopp den tredje så skulle jag vara hemma. Nöjd med livet. Jag älskar att vara borta.

I söndags kom jag hem från Kanada (dock inte min resväska, den kom någon dag senare) och sedan dess har jag varit helt slut. Jetlagg har jag nog aldrig tidigare upplevt riktigt. Varken från USA eller Bali har det varit såhär knasigt. Jag sov ett par timmar direkt när jag kom hem och sedan sov jag nästintill hela måndagen. Jag är alltid en nattuggla, men här verkade inte min sömn finna några gränser. Likaså bra att passa på, snart kallar jobbet på riktigt även om jag har smugit igång med det administrativa.

Jag längtar redan efter nästa resa och hoppas att jag kan lyckas styra ihop en weekend någonstans innan Dubai på höstlovet. Men fram tills dess får man njuta av souvenirer från bättre platser. Ikväll lagar jag mat med lönnsirap från Kanada. Det blir rotfrukter rostade i ugnen tillsammans med rosmarin och lönnsirap, rostas (kött) och pepparrotskräm. Kanske poppar vi en flarra rödpang från vinkylen också. Det är ju ändå fortfarande nästan semester.

Skål på er.

Isvin som inte liknar något annat hos Royal DeMaria

Okej, om jag hör orden Kanada och vin i samma mening så är isvin och Vidal det första jag får upp i huvudet. Det var liksom det enda man fick lära sig om Kanada under sommelierutbildningen. Här använder man sig av hybriddruvan Vidal och producerar bara isvin. Punkt.  

Dags att lära om med andra ord.

Men innan vi ser bortom isvinerna så måste jag presenterar en producent som gör viner som inte liknar något annat jag smakat tidigare. Låt mig introducera dig för Joseph DeMaria och hans viner under namnet Royal DeMaria.

Vineriet Royal DeMaria ligger i Beamsville Bench, Niagara Peninsula. Många vinerier häromkring har vackra ståtliga byggnader, men här får vinerna tala istället för huset. Helt rätt.

Joseph DeMaria gjorde sitt första vin 1998, utan någon som helst tidigare erfarenhet, av 5000 liters överskottsjuice från druvan Vidal. Någonstans under processen gick det ordentligt snett men Joseph lät det inte stoppa honom utan fortsatte att arbeta med sitt vin. Han lyckades rädda misstaget och hittade istället en unik teknik som ingen har fått reda på. Han har alltså ett hemligt tillvägagångsätt. Jag försökte luska ur honom hans käraste hemlighet, tyvärr utan lycka. Det första vinet han gjorde blev något man aldrig testat tidigare. Vinet vann 5 internationella priser. Tekniken han använde sig av under tillverkningen av det första vinet är den samma som han fortfarande använder idag.

Royal DeMaria är den enda producent som helt och hållet specialiserar sig på isvin. Man tillverkar ingenting annat än isvin. Produktionen är liten, man fokuserar på kvalitet framför kvantitet. Det experimenteras med alla olika druvsorter. Joseph har gjort isvin på upp till 25 olika sorters druvor, både gröna och blå druvor. Han har också sålt ett världens dyraste isvin: Royal DeMaria 2000 Chardonnay Winter Harvest för den lilla summan 250.000 CAD. Som hittat!

Så vad är det som gör hans viner så otroligt speciella? Jag fick testa mig igenom vinerna ovan: Riesling, Gewürzt, Vidal, Pinot Blanc, Pinot Gris, Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. Samtliga viner har en fantastiskt härlig friskhet och en bra syra som isviner ofta har. Smakerna av honung och aprikos finns där, men så har de en helt annan komplexitet än vad jag är van vid. Det är som att vinerna har en tredje dimension. Här finns nämligen en nötighet som man hittar i Madeira och Portvin. Syran och lite av den krämiga texturen från isvinet tillsammans med nötiga smakerna är verkligen full pott. Wow! sa både Eira och jag. Min favorit? Jag älskade vinet gjort på Cabernet Franc. Har aldrig testat isvin gjort på blå druvor tidigare. Detta görs utan skalkontakt efter pressningen som görs under 1,5 timme. Färgen är alldeles gyllene. Mmmm, gott.

Har du inte koll på vad isvin är? Druvorna till isvin skördas och pressas i frusna. Vanligtvis innebär det -7 grader eller kallare. Druvjuicen fryser och blir väldigt koncentrerad och vinerna är ofta ganska så dyra. Så istället för söta viner gjorda på druvor med ädelröta, som i Sauternes, gör man alltså viner av frysta druvor och skördar i januari.

Niagara och dess vinområden

Du vet när du har en bild i huvudet på hur en plats ska se ut? Niagarafallen är en sådan plats för mig. Av någon helt oförstådd anledning trodde jag att fallen låg någonstans mitt ute i skogen. En vandringsled som tog dig dit genom en ordentlig dagstur. Visst kommer jag ihåg Bruce Almighty och hans tur på Maid of the Mist. Men ändå trodde jag att platsen skulle vara romantiskt undangömd och lite mer svåråtkomlig. Så fel man kan ha, va?  

Niagarafallen, en plats där oändligt många gifter sig varje år. Och visst är fallen magiska och trollbinder dig direkt när du ser dem. Men du kan nog ana min förvåning när jag såg att det byggts upp enorma turistattraktioner runtomkring och hotell innehållande restauranger med utsikt över fallen. En helt turiststad. Såklart, USA ligger ju bara på andra sidan floden. Hur kunde jag tro något annat? Men fallen. Det hästskoformade på den kanadensiska sidan får en nästan att tappa andan. Världen är bra jäkla häftig ändå.

I närheten av fallen ligger Niagara-on-the-Lake och Niagara Escarpment. Här kör du förbi vineri på vineri. Vinodlingar varvat med fruktodlingar. Persikor, aprikoser, körsbär och vindruvor. I skrivande stund finns det 37 vinerier bara i Niagara-on-the-Lake. Visste du förresten att Wayne Gretzky gör egna viner? Såklart han gör. Wayne Gretzky Estates Winery & Distillery. Jag skippade att besöka hans vineri. Hörde ryktas om att hans viner är ungefär lika bra som Per Gessles.

Niagara-on-the-Lake och Niagara Escarpment tillhör appellationen Niagara Peninsula som är den äldsta vinregionen i Ontario. Här finns en unik terroir med de glaciära jordarna och ett svalt klimat. Niagara Peninsula har 10 subappellationer:

• Linkoln Lakeshore
• Vinemount Ridge
• Creek Shores
• Beamsville Bench
• Twenty Mile Bench
• Short Hills Bench
• Niagara Lakeshore
• Four Mile Creek
• St. David's Bench
• Niagara River

Druvor som odlas i området är framförallt Chardonnay, Riesling, Cabernet Franc och Pinot Noir. Man hittar också en hel del Sauvignon Blanc, Pinot Gris, Gewürzt, Gamay, Cabernet Sauvignon och Merlot. Isvin verkar i princip varenda producent göra. De mousserande vinerna av traditionella metoden håller hög nivå och jag testade några Chardonnay av toppkvalitet.

Niagara-on-the-Lake är nog för övrigt en av de absolut sötaste små städer jag någonsin har sett. Väl värt ett besök om du är i Toronto.

Kanadensarna är verkligen inte att räkna bort när det kommer till vin. Önskar verkligen att vi fick se mer av deras viner i Sverige. Något annat än isvin. Apropå isvin. Jag besökte en producent som gör det häftigaste isvin jag har testat. Nyfiken? Håll ut så ska jag berätta mer...

En flight bärs i Elora

Att Kanada är ett stort land visste jag såklart tidigare. Men allt känns verkligen otroligt stort. De raka vägarna, träden, vyn. Och så har vi alla de små pittoreska ministäderna som poppar upp emellanåt. Har besökt ett par olika nu. En alldeles särskilt charmig liten pärla är Elora med en vacker flod som ringlar igenom byn.  

Häromdagen gjorde vi en snabbvisit i Elora och besökte bland annat deras eget ölbryggeri. Microbryggerier är populärt här i väst. I Elora har man sitt eget Elora Brewing Co.

Elora Brewing Co har som många andra ställen här både en gastropub och bryggeri i samma lokaler. Jag älskar tanken på att se ståltankarna där hela tillverkningsprocessen går till medan man upptäcker utbudet.

Men okej, jag måste erkänna en sak: jag tycker inte om öl. Ännu roligare blir det när varken Eira eller jag är särkilt förtjusta i den där drycken gjord på humle, jäst och vatten. Vår nyfikenhet tog dock över för en stund vilket gjorde att vi beställde in en flight med bärs för att testa. Kanske, kanske kunde jag uppskatta öl denna gång?

De gör riktigt bra öl här i Elora. En av dem hade jag kunnat få i mig en pint av. Elora Borealis Citra Pale Ale. Ska jag dricka bärs så föredrar jag en med Citra Hops, eller helt enkelt en Sour Ale. Beska och bitterhet är inte min grej riktigt. Jag gillar friskhet och fräschör.

Nåja, vi gav öldrickandet en chans. För dig som gillar bärs så är Kanada tipp-topp.

Har du inte vägarna förbi Elora eller Kanada? På Systembolaget kan du faktiskt hitta lite kanadensisk öl.

Testa Equinoxe du Printemps från Brasserie Dieu du Ciel. (Nr 11558.) Kan säkert vara spännande om du tycker om bärs mer än vad jag och Eira gör.

Hej Kanada!

I fredags landade jag i Kanada för första gången. Har sett fram emot att få komma hit i tre år nu, ända sedan min vän Eira tog sitt pick och pack för att flytta över Atlanten till kärleken. Eira var min brudtärna på bröllopet och jag har inte träffat henne sedan dess. Du kan nog ana hur jag har längtat efter denna resa.  

Min tripp över till landsbygden utanför Toronto handlar bara om att få hänga med Eira och hennes familj, inklusive många hästar. Men dryckesnörd som jag är kan jag inte låta bli att utforska vad Kanada har att erbjuda. Igår tittade vi in på LCBO som är motsvarigheten till Systembolaget här. Jag valde ut en flaska att dricka till middagen. Grillad biff stod på menyn med zucchini, skogschampinjoner och stekt svartkål. Av ren nyfikenhet valde jag ut en Gamay från Château de Charmes i Niagara. Denna Gamay blev alltså det första kanadensiska vinet jag testat, förutom isvin från kultproducenten Inniskillin.

Château de Charmes har gjort vin i sju generationer i Niagara-on-the-Lake, Ontario. Jag diggar druvan Gamay och så även detta vin. Lättdrucket, bra syra och smak av röda körsbär. Mums.

Nu ska jag upptäcka Muskoka. Tjing!