Att tävla i sommelleri är en konst och något otroligt tidskrävande. Det pushar än till att bli bättre på det man gör yrkesmässigt men samtidigt är det lite utav ett förlegat hantverk som visas upp. På hur många krogar står man egentligen och dekanterar med tänt ljus inför gäst?
När du tävlar som sommelier utsätts du ofta för ett djupgående teoretiskt prov med flertalet frågor du inte har den blekaste aning om svaret på då det innefattar kunskap om hela dryckesvärlden, inte bara vin utan även öl, sprit, kaffe, te. Ja du förstår nog... Du kan få bilder på vinmakare, kockar, flasketiketter och maträtter som du ska ha koll på. Kanske även en vingård någonstans i världen. Hur lär min sig allt? Man kan såklart inte kunna allt, men frågan är var man ska börja? Den teoretiska kunskapen som sommelier är otroligt viktig.
Till uttagningen utav Årets Servitör var det också ett teoriprov. Varför krävs inga teoretiska kunskaper på samma sätt inom kockyrket undrar jag?
Sommeliertävlingarna bygger mycket på överraskningmoment. Hur hanterar den tävlande en helt oförberedd situation? Du kommer upp på scen och ställs inför ett par uppgifter. Vissa har du säkert tränat på innan, medan andra saker kanske du aldrig gjort tidigare. Blindprova vin och sprit är sådant man kan träna på. Även servera champagne, dekantera vin och andra matsalsmoment. Mycket gör du under ditt vardagliga jobb på krogen. Med gäster på din restaurang hanterar du det säkert galant. Men inför publik och under press gör man missar man troligtvis aldrig skulle gjort annars. Som vilken tävling som helst.
Jag har nu ställt upp i fem tävlingar. Började med Lily Bollinger Award förra året, var med i uttagningen för att jag ville testa och se hur en tävling gick till. Några poäng ifrån finalplats gick jag därifrån många erfarenheter rikare. Jag var med i Moët & Chandon Sommelier Challenge senare under hösten och gick till final. Vinnaren vann med ynka en poäng. Då insåg jag att med mycket träning kan även jag stå som vinnare en dag. Jag pushade mig själv och tyckte det kändes roligt. Jag ställde i år igen upp i Lily Bollinger Award och gick denna gången till final. Väl på finaldagen insåg jag att jag inte alls var så förberedd som jag borde. Sommaren ägnade jag åt att ta MC-kort. Något jag visserligen är riktigt stolt över. Men tiden man behöver lägga ner inför en tävling hade jag helt struntat i. Jag slutade på en tredje plats.
Årets Servitör såg jag som en rolig utmaning, även här dock utan att hinna förbereda mig. Det blev en tredje plats även i denna tävling. Visserligen med ett 70-tal som gjorde uttagningsprovet, så denna placering är jag riktigt nöjd med. Årets Servitör var en fantastiskt rolig dag som jag gärna skulle göra om.
Nu nalkas Moët & Chandon Sommelier Challenge igen. Jag har gått vidare till finalen som äger rum den 30/11. Jag har inte alls pluggat inför tävlingen som jag borde och tävlingssuget är just nu som bortblåst. Det har varit en tuff och krävande höst med alldeles för många bollar i luften. Just nu vill jag helst gömma mig från allt som har med tävlingssommelleri att göra och få känna att det är roligt igen...
Nåja, med tiden ger sig allt. Om inte annat händer så är det final på AG nästa söndag kl 14.00!