Jag kan tävla, jag är inte rädd

Jag kan tävla, jag är inte rädd. Jag kan tävla, jag är inte rädd. Jag kan tävla, jag är inte rädd... 

Ungefär så har jag rabblat i huvudet det senaste veckorna. En ramsa många känner igen, med något ord utbytt. För flyga och tävla är väl nästan samma sak?

Min senaste tävling var 2014. Jag har ställt upp i 5 tävlingar sammanlagt. Lily Bollinger Award första gången i augusti 2013 då jag precis stod utanför finalplats. Istället drämde jag till med en rejäl final i Moët & Chandon Sommelier Challenge samma höst där det var  över 15 deltagare. Jag kom stolt på en andraplats. Efter finalen frågade jag en av jurymedlemmarna (välkänd sommelier) hur det hade gått för mig i finalen och om han kunde ge mig någon feedback? "Ni var lika dåliga alla tre." Det fick mig att tappa tron på tävlandet och nästan mitt yrkesval helt, ganska så nybakad sommelier som jag var.

Revanschsugen var jag med i Lily 2014 igen och ville så gärna vinna. Men med fantastiskt motstånd i form av Maya Samuelsson och Sofia Castensson så halkade jag på målsnöret och kom trea. Moët & Chandon december 2014 där det var final igen. Och så avslutade jag med att delta i Årets Servitör där jag också kom på tredje plats, med desto fler deltagare. Årets Servitör var utan tvekan den roligaste tävlingen, där man utsattes för mest realistiska moment.

Jag har extremt höga krav på mig själv vilket också leder till viss prestationsångest. Vid alla tävlingar jag har deltagit i har jag gått dit i princip oförberedd. För mig har det varit ett sätt att mäta min faktiska kunskap. Vad jag kan idag. Men för att vinna måste man såklart läsa och plugga mycket. Det kan komma frågor på i princip vad som helst inom vinvärlden.

Sedan kom ju den där hösten. Hösten 2015 när det smällde till för mig och jag gick in i väggen. Och sedan dess har jag inte vågat ställa upp i en tävling igen. Det är lätt att intala sig själv att man är dålig om man inte går vidare till final, när man har stått i final tidigare. Framförallt har jag tänkt "du kan inte vara med en tredje gång utan att vinna".

Tills idag. 

För några veckor sedan anmälde jag mig till Lily Bollinger Award 2017 utan att berätta det för någon. Jag ville inte behöva tänka på vad andra tycker och tänker. Jag behövde komma över min rädsla för att tävla igen. Och framförallt, sänka kraven på mig själv. Att bara delta i tävlingen skulle vara en vinst för mig själv. Att jag vågade flyga igen.

Så idag flög jag. 

Som den tävlingsmänniska jag ändå är så väl på plats ville jag såklart gå till final. Av hela mitt hjärta. Teoriprovet gick över förväntan bra eftersom jag, som vanligt, var helt oförberedd. Några frågor blev onödiga slarvfel, men jag är ändå nöjd. Det var en del frågor om Loire som jag är hyfsat säker på så det kändes bra. Och så kom blindprovningen. Tre röda viner på 20 minuter. Jag är intränad på högst fem minuter per vin så 20 minuter är verkligen gott om tid. Jag testade igenom alla tre viner och insåg snabbt att det var tre Pinot Noir. Började skriva utförliga provningsanteckningar om de två första vinerna, och så ringde klockan om att tiden var slut.... Tji fick jag för gott om tid. Där och då visste jag att det var kört. Ingen final för mig. Ändå gick jag in och rockade och gjorde ett fantastiskt bra praktiskt moment som var servering av ett sött vin med rekommendation av maträtter till. Full pott. 

När jag precis var klar med det praktiska momentet fick jag frågan av Jörn, den ena i juryn: - "Jag har läst en del du har skrivit, hur mår din man idag?" Och då brast det för mig. Min man som är min ständiga drivkraft och kanske en del av varför jag pushar mig själv så hårt. Han som gör att jag vill bevisa att jag kan. Att jag kan flyga. 

Jag önskar finalisterna stort lycka till i finalen som går av stapeln 24:e och 25:e september. Jag vann över mig själv i morse när jag tog mig upp ur sängen och ställde upp i min första tävling efter att jag hösten 2015 gick in i väggen. Och om jag vågar anmäla mig till en tävling igen så kommer jag att gå dit väl förberedd. För då ska jag fanimej både stå i final och vinna.

Jag är inte rädd, jag kan tävla. 

A perfect match

I januari förra året kastades jag upp på en tokig ponny. En vilsen själ som behövde vägledning för att hitta rätt. Han skenade när han inte orkade jobba ordentligt för att han inte var tillräckligt musklad. Han smet ifrån arbetet. Jag fick styra in i väggen första gången jag satt på honom för att få stopp på galningen. Och det var just det jag föll för. En envis liten ponny som gjorde lite som han själv ville. Efter att ha hoppat honom tre gånger och ridit med på en dressyrlektion sa min gamla ridlärare -"Varför blir du inte fodervärd på honom?"Ja, varför inte? Och så blev det. Efter att ha pratat med hans ägare så blev han min på heltid under förutsättning att jag skulle utbilda honom tills han var hanterbar för en yngre ryttare. Corné fick åka med mig till Gotland under sommaren där han spenderade dygnets alla timmar på det vackraste betet jag någonsin sett, med en egen sandstrand tillsammans med 6 andra fyrbenta vänner. Han blev snabbt kung i hagen. 

Sommaren gjorde honom gott, på riktigt. Han gick från att vara 4 år i huvudet till den 13-åriga häst han faktiskt är. Han satte muskler av att gå ute dygnet runt och allt konditionsarbete gjorde sitt. Väl hemma på Ekerö igen visade han uppe n toppform för sin ägare.  Foto: Ridsportfoto.se

Under året har vi varit ute och hoppat lite banor både på Pay & Jump och tävlingar. Av 13 starter har vi gjort 11 felfria rundor. I fredags hoppade vi en bana där några hinder låg på 1 meter (Lätt A för denna lilla C-ponny...). Nu i helgen gjorde vi vår sista start tillsammans.Foto: Ridsportfoto.se

Den här fantastiska lilla ponnyn har en sådan personlighet. Så fort jag ropar på honom gnäggar han glatt och går direkt mot grinden för att få komma in från hagen. Vi har fått ett speciellt band sinsemellan. Han är verkligen en enmanshäst som tyr sig till den han litar på. Jag är otroligt stolt över att ha fått hans förtroende och vi är ett perfekt team tillsammans. En matchning som handlar om tillit. Under året har vi gjort otroliga framsteg och tyvärr är han nu för fin för mig.  All den glädje detta ponnybus har skänkt mig. Men jag har också slitit hårt för att komma dit vi är idag.

Det är med stor sorg i hjärtat som det nu är dags att lämna över stafettpinnen till en yngre förmåga. Jag har gjort mitt jobb och är tacksam för året som varit. Vi har två veckor kvar tillsammans, och då ska vi minsann bara ut och njuta på härliga galoppturer i naturen.

Älskade, bästa Corné. Nu väntar nya utmaningar för oss båda.

30:e november

Moët & Chandon Sommelier Challenge

Igår gick sista finaldelen utav Moët & Chandon Sommelier Challenge 2014 av stapeln på AG i Stockholm. Jag har tvekat hela hösten över om jag skulle delta eller inte, med mycket som hänt runt omkring både på jobb och andra tävlingar. Förra året gick det ju riktigt bra i just denna tävling och det var dessutom första gången jag stod på en rätt så stor scen. Skulle jag delta i år så ville jag ju vinna! Men tidsbrist har gjort att jag prioriterat jobbet framför att förbereda mig inför tävling, självfallet. Jobbet går alltid först. Efter att ha varit med i första finalmomenten den 9 november på Nobis så har jag velat fram och tillbaka varje dag. Jag bestämde mig helt och hållet nu i lördags mitt i natten efter jobbet att det är väll bara att gå dit och köra!

Sagt och gjort. Jag gick dit, gick upp på scen, gjorde vissa saker bra, andra hade jag velat göra annorlunda. Men, genom att ens gå dit vann jag över mig själv. Ibland är det bara att köra på, trots trötthet, utmattning och att man kanske bara vill krypa ner i sängen och gömma sig. Jag vet, vi alla är lite extra trötta just nu denna gråa och trista höst. Det är 1:a december och vintern verkar aldrig komma.

Tävlingen igår bestod utav två olika scenmoment. Jag var först ut på scen. Det var två bord med två gäster per bord på scen. Enda instruktionen vi fick på scen utav konferencier Totte Steneby var att "du har 12 minuter på dig, resterande uppgifter får du veta utav dina gäster". Som vilken arbetsdag som helst, förutom att du gjord det på scen, inför publik och blir dömd för minsta rörelse du gör. Lätt som en plätt? Njae. Nervositeten spelar ett spratt men jag börjar konstigt nog känna mig lugn och trygg på scenen åtminstone.

Det ena bordet beställde en flaska rött vin som skulle öppnas och serveras. Sedan kom bord nummer tvås gäster och satte sig medan jag pratade med bord nummer ett. Bord nummer två beställde en flaska champagne som jag öppnade och serverade, varpå de tog fram en meny med lite olika maträtter där jag skulle rekommendera en förrätt samt två ostar, där en ost skulle vara svensk. Samtidigt som jag pratade mat med bord nummer två så hällde en utav gästerna ut sitt rödvinsglas på bord nummer ett. Jag såg det tidigt och bad gästen jag pratade med att låta mig få återkomma alldeles strax. Jag la på en servett över rödvinsfläcken på bord nummer ett och gav damen ett nytt glas och fyllde på vinet.

Andra omgången på scen gick till som så att vi fick se 10 olika bilder som föreställde allt från olika vingårdar, flasketiketter till kända personer inom vinvärlden. Jag var glad över att jag åtminstone kände igen champagnehuset Krugs vingård Clos du Mesnil...

Värdig vinnare blev till slut Johan Nilsson som jag förutspådde redan innan. Stort grattis till dig Johan! Ska bli kul att besöka Champagne tillsammans nästa år!

Är du nyfiken på hur tävlingen gick till den 9 november så finns det lite filmer som gjorts på vår blindprovning samt den muntliga teoridelen. Inga smickrande filmer för min del då jag mest var i chocktillstånd över att det hela skulle filmas...

[youtube=http://youtu.be/TVUsG612cRo]

[youtube=http://youtu.be/ipRfJiMQuRk]

(Bilden högst upp är tagen utav fotograf Camilla Rehnstrand.)

Tävlingssommelleri

Att tävla i sommelleri är en konst och något otroligt tidskrävande. Det pushar än till att bli bättre på det man gör yrkesmässigt men samtidigt är det lite utav ett förlegat hantverk som visas upp. På hur många krogar står man egentligen och dekanterar med tänt ljus inför gäst?

När du tävlar som sommelier utsätts du ofta för ett djupgående teoretiskt prov med flertalet frågor du inte har den blekaste aning om svaret på då det innefattar kunskap om hela dryckesvärlden, inte bara vin utan även öl, sprit, kaffe, te. Ja du förstår nog... Du kan få bilder på vinmakare, kockar, flasketiketter och maträtter som du ska ha koll på. Kanske även en vingård någonstans i världen. Hur lär min sig allt? Man kan såklart inte kunna allt, men frågan är var man ska börja? Den teoretiska kunskapen som sommelier är otroligt viktig.

Till uttagningen utav Årets Servitör var det också ett teoriprov. Varför krävs inga teoretiska kunskaper på samma sätt inom kockyrket undrar jag?

Sommeliertävlingarna bygger mycket på överraskningmoment. Hur hanterar den tävlande en helt oförberedd situation? Du kommer upp på scen och ställs inför ett par uppgifter. Vissa har du säkert tränat på innan, medan andra saker kanske du aldrig gjort tidigare. Blindprova vin och sprit är sådant man kan träna på. Även servera champagne, dekantera vin och andra matsalsmoment. Mycket gör du under ditt vardagliga jobb på krogen. Med gäster på din restaurang hanterar du det säkert galant. Men inför publik och under press gör man missar man troligtvis aldrig skulle gjort annars. Som vilken tävling som helst.

Jag har nu ställt upp i fem tävlingar. Började med Lily Bollinger Award förra året, var med i uttagningen för att jag ville testa och se hur en tävling gick till. Några poäng ifrån finalplats gick jag därifrån många erfarenheter rikare. Jag var med i Moët & Chandon Sommelier Challenge senare under hösten och gick till final. Vinnaren vann med ynka en poäng. Då insåg jag att med mycket träning kan även jag stå som vinnare en dag. Jag pushade mig själv och tyckte det kändes roligt. Jag ställde i år igen upp i Lily Bollinger Award och gick denna gången till final. Väl på finaldagen insåg jag att jag inte alls var så förberedd som jag borde. Sommaren ägnade jag åt att ta MC-kort. Något jag visserligen är riktigt stolt över. Men tiden man behöver lägga ner inför en tävling hade jag helt struntat i. Jag slutade på en tredje plats.

Årets Servitör såg jag som en rolig utmaning, även här dock utan att hinna förbereda mig. Det blev en tredje plats även i denna tävling. Visserligen med ett 70-tal som gjorde uttagningsprovet, så denna placering är jag riktigt nöjd med. Årets Servitör var en fantastiskt rolig dag som jag gärna skulle göra om.

Nu nalkas Moët & Chandon Sommelier Challenge igen. Jag har gått vidare till finalen som äger rum den 30/11. Jag har inte alls pluggat inför tävlingen som jag borde och tävlingssuget är just nu som bortblåst. Det har varit en tuff och krävande höst med alldeles för många bollar i luften. Just nu vill jag helst gömma mig från allt som har med tävlingssommelleri att göra och få känna att det är roligt igen...

Nåja, med tiden ger sig allt. Om inte annat händer så är det final på AG nästa söndag kl 14.00!

På dagens schema:

Idag är det uttagning till årets upplaga utav Moët & Chandon Sommelier Challenge. Finalen äger rum 30/11 men om jag står på scen i år igen återstår att se. Förra året kammade jag hem 2-platsen. Det har varit en tung vecka med Årets Servitör i måndags och jobb resterande vecka så har kanske inte hunnit ladda på det sätt jag önskat. Men det är bara att stryka klänningen, putsa skorna och ta sig i kragen. Nu kör vi!

Årets Servitör 2014

I morgon är det dags för tävlingen Årets Servitör som går av stapeln under Restauranggalan på Cirkus. Jag är en utav 6 semifinalister som tagit sig vidare efter att ha gjort ett teoretiskt prov på internet. Provet gjordes utav ca 50 personer runt om i landet.

2014 års finalister är: André Frick, Strandvägen 1, Stockholm Daniella Lundh, Restaurang Frantzén, Stockholm Gustav Carnsund, Thörnströms kök, Göteborg Jeanette Linder, Sturehof, Stockholm Mattias Nodwall, Upper House, Göteborg Oskar Ahlvin, Linnea Art, Göteborg

Jag gjorde det teoretiska provet bara för att testa mina kunskaper. Hade inte alls räknat med att bli en av 6 personer som ska tävla vidare mot varandra. Tid har inte funnits för att förbereda mig så jag kommer att göra precis som tidigare tävlingar: gå dit, få tävlingserfarenhet, lära mig något nytt och ha roligt!

Efter tävlingen är det dags för årets upplaga utav Restauranggalan som ska bli roligt att få vara med på. Branschens Oscar-gala. Typ.

Håll tummarna för att det är min dag i morgon!