Att få ha en hemmasöndag med klassisk storstädning kanske för en vanlig människa anses trist och tråkigt. För mig som knappt hinner vara hemma kan det vara balsam för själen. Vaknar upp ensam, drar på skön musik på lite extra hög volym (en bra stereo är viktigt!) och bara kör igång. Jag hann med mycket igår. Garderoben rensades på alla kläder som blivit för stora, sängkläder byttes, fyra maskiner tvätt kördes, lägenheten blev fläckfri och allt avslutades med ett hårt pass på gymmet samt en härlig söndagsmiddag med kärt sällskap. Mitt i rensningen utav garderoben hittade jag den. Klänningen med stort K. Den där som hängt längst in som ett minne utav något stort. Min svarta skönhet. Klänningen jag fick uppsydd till balen i 9:an. Alltså, en klänning jag hade på mig under en kväll när jag var 16 år gammal. Lite mer än 10 år sedan. Efter en höst med hård träning och rätt så stor viktnedgång (63 kg i augusti till dagens 50 kg) så var jag ju bara tvungen att se om jag kom i den, festblåsan från högstadiet. Om jag kom i den? Den var nästintill lite stor! Frågan är nu när den ska användas...
Min måndag har varit minst lika produktiv. Ett samtal kom från Åsa W Karlsson med nya spännande utmaningar. Alltid lika inspirerande att få prata med Åsa som pushar mig till nya höjder. Alla borde ha en Åsa i sitt liv! Samtalet innebar att jag äntligen tagit tag i det här med enskild firma. En tur till Systembolaget för research ledde till ett härligt spontaninköp. Den stod ju bara där på hyllan, alldeles ensam i all sin prakt. Just ja, flaskan ovan. Bruno Paillard Le Mesnil 1999, på magnumflaska. Klart den skulle få följa med hem! Jag måste skaffa mig en vinkyl, pronto. Är alldeles för kräsen och försöker hitta den perfekta kylen till mitt hem. Det går sådär.
En provning hanns med tillsammans med Sommeliergillet på Djuret idag också. Mer om den senare. Nu väntar jag på Homeland. Klassisk måndag.