En doft av hav

Sista veckorna har varit helt galna. Mitt schema har varit fullspäckat. Varenda dag har jag varit uppbokad. Jag insåg att jag i princip bara haft en enda ledig dag sedan slutet av april, det var på Tompas födelsedag. (När mannen fyller år kan man ju inte bara ligga på soffan och vila.) Med facit i hand är den här resan till Portugal ganska så viktig för mig. Några dagar helt på egen hand i en ny miljö. Jag får samla in ny energi och nya intryck. Även om jag sitter på föreläsningar hela dagarna så är det balsam för själen att kunna sitta på en pir och dingla med fötterna över vattnet. Få uppleva doften av hav. 

Igår träffade jag en kvinna från Tyskland som jag ikväll har tagit en kvällspromenad på stranden med och doppat fötterna i havet. (Som var alldeles för kallt!) I morgon bitti ska vi ses för en morgonpromenad längs stranden innan föreläsningarna.

Tyvärr är jag här i Portugal alldeles för kort tid för att kunna utforska mycket mer. Jag hoppas på att orka ta mig in till Lissabon i morgon kväll. Men det är också en avslutningsceremoni för kongressen som kan vara smart att gå på. Ett event som detta är ett fantastiskt sätt att nätverka på och träffa bra framtida kontakter.

Så, om jag ska orka upp på en morgonpromenad i morgon är det dags att få lite sömn. Min hjärna är helt slut av alla föreläsningar. Jag är inte van att sitta still hela dagarna och lyssna på andra som pratar...

Klockan tickar, timmarna rinner iväg.

Jag kan inte riktigt sluta slås av hur fort tiden går med åren. Hur dagarna rinner i väg i en rasande fart. Minuterna, timmarna, dagarna och veckorna försvinner. Och så nu ännu en vecka som bara sa poff. Ibland känns det viktigt att blicka tillbaka och minnas veckan som var. Så vad har hänt i veckan?  Jo, det började med en lunchprovning i måndags på Lydmar med vad jag skulle kunna kalla för riktiga kultviner. (Jag lovar att skriva mer om denna händelse i dagarna.) Sara Cabrele från Gaja guidade mig genom en provning av rang. Det vita vinet Gaia & Rey gjort på Chardonnay från Langhe imponerade stort och skulle lika gärna kunnat komma från någon by i Bourgogne.

Så var det dags för Guldraken och som du redan vet var min arbetsplats nominerad men drog inte vinstlotten i år. Vi är såklart stolta och glada över nomineringen.

Tisdag minns jag knappt. Eller jo just det, de var ju årets mest överskattade dag. Alla hjärtans dag. För mig innebar det personalmöte och en eftermiddag i stallet. Jag höll ridlektion för en 12-åring på min ponny. Tompa och jag hade inga speciella planer, vi har aldrig riktigt firat alla hjärtans dag. Jag brukar köpa ett gäng flaskor thaisås i present till honom då han missbrukar Icas Sweet Chili. Blommor har han fått när han haft tur. Jag har fått blommor något år, tror jag åtminstone.  Med det i åtanke kan du nog ana min förvåning när jag kom hem till ett gäng ballonger och en chokladask. Men vi skulle ju inte fira?! - var det enda som slank ur mig. Nähe, skulle vi inte...? Jag kände mig som kvinnan med ett hjärta av sten. Nåja. Sånt är livet.

Onsdag, torsdag och fredag. Jobb på krogen. Ena kvällen vill jag sammanfatta med det klassiska citatet: "Vi vänder blad och går vidare." Jag lämnar det så. I övrigt, en fantastisk jobbvecka.

Igår var jag på Basutbildning för ridsportens ledare. Det är precis vad det låter som, en utbildning för ledare inom ridsporten. Det var en häftig känsla att sitta i samma rum som ett gäng kvinnliga ledare i åldrarna 18 till 50+. Om det är något ridsporten är bra på så är det att skapa ledarindivider. I stallet får man tidigt lära sig att ta ansvar, passa tider (nu skrattar min man) och arbeta i team. Det enorma ideella engagemanget inom ridsporten är nog ganska så unikt. Jag kan lätt säga att jag är den jag är idag tack vare hästarna och stallmiljön som har fostrat mig ända sedan jag var 5 år gammal. Efter en lång dag på utbildning fick jag äta pizza till middag hemma i soffan. Hur du enklast lyxar till pizzan från din lokala pizzabagare nere på hörnet? Du öppnar en riktigt bra flaska rött till såklart. I mitt fall blev det Te Wahi 2010 från Cloudy Bay. En Pinot Noir från Central Otago, Nya Zeeland. Ett vin som definitivt klarar av ett par år till i källaren/vinkylen. Det här är ännu ett bevis på att det produceras storslagna viner även på andra sidan Tellus. Vinet slank obehindrat ner i strupen till pizza och Skyfall i rutan.

Och så söndag. I morse var jag återigen instruktör åt 12-åringen som fick rida min lilla Corné. Det gör mig stolt att se vad jag åstadkommit med ponnybuset under året som gått. Han fortsätter att gå från klarhet till klarhet varje vecka som går.

Sedan lite mer balsam för själen: 90 minuters bikramyoga. Och så en fika på Haymarket tillsammans med en fin vän som jag lärde känna under min tid i Verbier och sedan har haft som kollega en sommar här i Stockholm. En fantastiskt cool kvinna som jag har lite extra lätt för att prata om livet med. Du vet, en såndär person som får dig att tänka efter. Vi ses sporadiskt, det går ofta lång tid mellan gångerna och jag är lika glad varje tillfälle vi lyckas få ihop en date.

Caroline och jag pratade mycket om yrkeslivet, var vi är idag och vad vi vill uppnå. Alla har vi våra drömmar. Jag kan ibland känna mig lite vilse när jag jämför mig med mina sommelierkollegor inom branschen. Det tävlas, pluggas till MS, dricks dyra Grand Cru-viner på fritiden och has karriärer utomlands. Själv kan jag just nu känna mig nöjd när jag får njuta framför en film hemma i soffan en lördagskväll eller får spendera söndagsförmiddagen ute hos ponnyn. Många av mina sommelierkollegor är sommelierer dygnet runt. De är vin, de andas vin. Jag kan ibland avundas dem. Jag känner mig ofta inte lika bra. Som att jag borde vilja läsa Noble Rot innan läggdags varje kväll eller analysera alla exemplar av Livets Goda, gå på varenda sortimentsprovning som anordnas och ställa upp i sommelier-SM.

När jag arbetade i Gamla Stan, både på Frantzén och Djuret, tillhörde jag sommelier-Sveriges innersta krets. Jag var en av dem som tävlade, pluggade vin och gärna drack Grand Cru när plånboken tillät. När jag hälsade på en ny människa som frågade vem jag var kunde mitt svar bli "jag heter Daniella och jag är sommelier". Jag var sommelier. Det var min identitet. Precis som så många andra inom mitt yrke. Idag när jag håller till långt upp på Roslagsgatan borta i Sibirien har jag hittat tillbaka till den jag verkligen är. Något Caroline fick mig att inse på riktigt. Så vem är jag då? Hej, jag heter Daniella. Jag är en skidåkande hästtjej med MC-kort, nybörjare inom bikramyoga, älskar berg, ska utbilda mig till hoppdomare inom ridsporten och arbetar som sommelier till vardags där jag brinner lite extra för de alkoholfria alternativen. Jag är gift med världens bästa man och har knappt ett år kvar till trettio. 

Jag är medveten om att jag inte kommer att bli världens bästa sommelier när hela mitt liv inte kretsar kring vinet, men det känns helt okej. Livet är så mycket mer komplext än att bara leva genom sitt yrke. Jag är ganska nöjd med att kombinera Gaja-luncher och ridturer i skogen.

Har du funderat över vem du är på senaste tiden? Du vet, klockan tickar och timmarna rinner iväg. Var mer än din yrkesroll.  

Årets längsta dag

Tänk att få vakna upp på morgonen och klockan är en timme mindre än vad den borde. Att få vrida tillbaka till vintertid är en lyxig känsla. Man vaknar pigg, utvilad och har hela dagen framför sig. Tompa och jag har spenderat dagen ute i Stavsnäs hos mina släktingar. Min favoritfamilj är på besök från Göteborg. Jag älskar att elda, det verkar gå i släkten för även min syssling har en liten pyroman inom sig. Vi har turats om att hålla igång elden i timmar. De var ute redan 8.30 på tomten och drog igång elden. Tompa och jag kom ut runt 11.30 och har tittat in i brasan fram till strax före 16. Brasor kan vara, näst efter hästar, den bästa terapi som finns. Det är på riktigt balsam för själen att bara få sitta och fastna med blicken i lågorna. Det gör ingenting alls att alla mina kläder luktar eld nu.

Men nu är det dags för mig att svida om och bege mig in till stan. Jag ska på en efterlängtad återträff med gänget som var i Madrid i våras. Det här måste garanterat bli årets längsta dag. Natten lär inte bli kortare om jag känner gänget rätt...

Vive la Suisse! Och så lite rotmos...

Vissa dagar saknar jag Schweiz mer än andra. Idag är en sådan dag. Jag saknar bergen, luften, vännerna och vinerna. Jag är ändå lyckligt lottad att ha en del av familjen strax utanför Genevé så att jag på ett enkelt sätt kan åka ner lite då och då. Minst en gång om året. I somras fick jag nästan två veckor. Helt fantastiskt. Att få stilla mitt behov och min hunger efter bergen. De, det är balsam för själen på riktigt.

Verbier må vara en av Alpernas lyxigaste och mest populära skidorter. Ett riktigt mecka för alla snödyrkare. Men sommaren går inte av för hackor den heller. Cykla, vandra, flyg eller varför inte rulla nedför backarna? (Det sistnämnda är kanske inte att rekommendera visserligen.)  Jag älskar för övrigt den här bilden: Min fina Tina och i bakgrunden svävar hennes man JC uppe i luften.Schweizarna kan ju göra vin också, inte bara åka skidor eller ta hand om sina kor uppe i bergen. Andy är en mästerlig vinmakare men det görs också riktigt bra bubbel i Valais, kantonen som Verbier tillhör. För snart ett år sedan bjöd jag hem till traditionsenlig brunch hemma hos mig med ett gäng sommelierdamer. Temat var mousserande viner från hela världen. Tjejerna fick i uppgift att ta med sig varsin flaska mousserande, men det fick inte vara champagne. En av mina flaskor blev en Blanc de Blanc 2010 från Valais och producenten Jacques Germanier. Just denna flaska slog alla med häpnad. Jag vet att schweizarna kan göra vin sedan innan, men jag förväntar mig inte att en flaska inköpt i den lokala mataffären ska vara så slående bra. Det fantastiska med att kunna köpa bubbel i mataffären? Det är så enkelt att ta med en likadan flaska när man hälsar på en vän uppe i Verbier då. Jag blir nästan lite kaxig när jag får möjlighet att visa lokalborna vad som produceras i deras lilla land. Och ja, flaskans innehåll smakade lika bra i somras som för ett år sedan.

Tråkigt nog är Systembolaget dåliga på att lagerföra viner från Schweiz på hyllan. Att priserna på schweiziska viner är höga är en liten förklaring. Just nu finns dock en torr cider i tillfälligt sortiment i utvalda butiker runt om i landet. Testa gärna Premiers Emois Cidrerie du Vulcain årgång 2014. Alkoholhalten är endast på 4% vilket gör att du lika gärna kan stoppa ner två flaskor i kundkorgen när du ändå håller på. Cider är en god måltidsdryck. Äpplen är också något som finns mycket av i Sverige, en råvara vi känner oss hemma med. Speciellt till vår husmanskost gör sig den torra cidern väldigt bra. Varför inte testa något så klassiskt som rotmos och fläsklägg med en härlig schweizisk torr cider? Per Moberg har ett bra recept på klassikern.  Eller ännu godare: raggmunk med rimmat fläsk och äpple. Där har vi det. Vilken jädra superkombo.

I rasande fart är hösten på ingång. Med hösten kommer vintern. Med vintern kommer skidsäsongen. Du har väl inte missat mitt inlägg där jag tipsar om drycker på afterskin?  Jag menar, när vi ändå pratar om Schweiz...

Skål på er!

I min vinkyl

Lite då och då låter jag er ta en titt i min vinkyl och hoppas att det är ett sätt att inspirera till egen lagring, eller åtminstone lite planering. De mesta som säljs på Systembolaget konsumeras inom 24 timmar vilket visar på att få gör ordentligt planerade inköp. Jag gissar att det inte är särskilt vanligt bland folk att de på måndagen går och funderar över vad som ska drickas till middag kommande lördag? Näe, troligtvis inte. När jag själv ska bjuda hem gäster på middag planerar jag oftast vilket vin som ska serveras innan jag bestämmer vad det blir för mat. Men så är jag ju sommelier också... Min vinkyl är för tillfället ganska så full vilket har gjort att mina vininköp har minskat ganska drastiskt. Men när Caviste släpper bubblande flaskor är det omöjligt att hålla fingrarna i styr. I söndags kom årets leverans av Champagne Huré Frères. Två lådor blev det, alltså 12 flaskor av bubblor. Tjoho! Nu längtar jag tills de släpper Champagne Savart, årets höjdpunkt när det kommer till vin. Nyfiken på annat som döljer sig i min vinkyl? Bland annat detta:

• Något från Schweiz
• En lyxflaska bubblande
• Oemotståndlig Barolo

Har du inte signat upp dig än för nyhetsbrevet från Caviste så är det utan tvekan dagens vintips. Det bästa av allt? Leverans direkt hem till dörren.

Startar hösten med Juica

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN är jag tillbaka hemma i Stockholm. Som jag har längtat! Sent igårkväll fick kom jag hem till vackra hufvudstaden. Och jag måste erkänna: sommaren på Gotland har varit tuff. Riktigt tuff. Men otroligt lärorik. Mycket jobb har gjort att det inte funnits tid att ta hand om mig själv utöver stunderna med ponnyn. Jag har slarvat med maten och druckit alldeles för mycket Coca Cola. Säkert en burk om dagen senaste 3 veckorna. Det är ju så gott, åtminstone de första läskande klunkarna...

I början av sommaren var jag duktig och paddlade med min SUP (stand up paddle board) då havet var alldeles stilla utanför Furillen. Men resterande sommar har vattnet varit lite för busigt för att jag ska kunna hantera min ganska svåra bräda. Paddlandet var tänkt som min träning i sommar. Så man kan säga att träningen uteblev efter de 7 gångerna jag var ute. (Förlåt Jon.) För att kickstarta hösten ordentligt får jag idag hem en 2 dagars cleanse från Juica. Jag testade att köra en detox med Juica första gången veckan före mitt bröllop förra året. Då beställde jag deras paket Mjukstart eftersom det var första gången jag tänkte klara mig på juicer ett par dagar. Hemma har jag en juicecentrifug som jag använder i perioder. Men hela proceduren med att göra rent den tar liksom emot litegrann. Och så blir det rätt dyrt att köpa frukt och grönt för att göra egna juicer. Å andra sidan vet man exakt vad som är i vilket visserligen är ett stort plus. Så jag har alltså hittat Juica som jag tycker gör en bra sak för hälsan. Dom pressar, jag juicar. Den här gången kände jag mig lite vild när jag beställde och klickade hem en 2 dagars cleanse av deras Rawcore-paket. "Inte softcore, inte hardcore utan RAWCORE. Nästa nivå, nästa steg, avancerad och brutalt ärlig med extra attityd. Gå all-in med vårt Rawcorepaket." Jag ska alltså i två dagar klara mig på endast två juicer. 

Juice 1: Rödbeta, morot, gurka, citron och ingefära. Juice 2: Vetegräs, spenat, solrosskott, selleri, romansallad och gurka.

Ja, vi får se hur det här går... Jag gör ett tappert försök att bli av med mitt beroende av Coca Cola och att pushas till ett hälsosammare liv igen. Jag vet ju att jag kan. För 1,5 år sedan var jag i mitt livs form. (Att jag en tid senare sprang fort som tusan rätt in i en hård vägg är en annan femma.)

Appropå träning. Jag har hittat bästa kontot att följa på Instagram för träningspeppen: @i_hate_workouts är Kalle Zackari Wahlströms fru som visar övningar med härliga texter till. Man kan inte annat än känna igen sig i det hon skriver.

Okej, snart ska jag skriva om vin. Jag lovar.

Peace out.

(PS. Tack Joel Åhlin för SUP-bilderna.)

Szilasi lär ut sitt hantverk

Thomas Szilasi är en välkänd keramiker från öjn som är upplärd av sin pappa och har drejat i över 30 år. Hans butik finns idag inne i Visby. Han gör endast kermaik till restauranger i dagsläget. Tidigare hade han flera fabriker på Gotland, men är nöjd med sin lilla verkstad som han har nu där han tillverkar tallrikar till bland annat Agrikultur, Spritmuseeum och Hasseludden. Jag tycker det är spännande att få en helthetsinsikt i min bransch, och så även få se hur våra tallrikar produceras. Från beställning till färdig produkt får man räkna med 2 veckor. Igår besökte vi butiken i Visby och fick testa på att dreja. Med Thomas guidning och hjälp har jag gjort min första tallrik. Och som extra bonus fick jag göra min alldeles egna ramen-skål! (Som jag älskar nudlar!)

Hur det går till när Thomas gör en tallrik? Well, bara att se och lära:

https://youtu.be/dCk5dawcGBc

Det gick inte riktigt lika bra för Björn Hellberg när han skulle dreja...

https://youtu.be/g6QjRiA7WX0

Vyer genom bilrutan

Jag har alltid älskat att åka bil. Ända sedan barnsben när jag låg i baksätet på väg upp till landet i Harrsele eller till fjällen för skidsemester. Jag var lite lätt åksjuk, men kunde sova ihopknöglad bak i bilen som en liten boll. När vinintresset tilltog drastiskt för ett par år sedan insåg jag att det finns så mycket att se och uppleva från bilen. Innan ville jag ta mig snabbt från A till B med flyget. Nu kan jag verkligen uppskatta friheten med att ha bilen med på semestern. Man kan stanna var man vill, behöver inte stressa någonstans och kan ta det lite som det kommer. Var ska vi sova ikväll? Vi ser var det finns rum eller vem vi kan hälsa på. Vi har gjort två långresor ner i Europa. Första resan 2013 körde vi ner till Champagne och upptäckte distriktet med ett flertal producentbesök. Man kan säga att denna åktur gav mersmak. Förra året skulle vi åkt på bröllopsresa till Bali men den stoppades tyvärr på grund av vulkanutbrott på ön. Kvällen innan vårt planerade flyg skulle lyfta bestämde vi oss för att istället packa bilen. Sagt och gjort. Vi slängde in allt vi ville ha med oss i bilen och så rullade vi iväg. Utan färdplan.Bilen hann rulla 760 mil innan den åter var tillbaka i Stockholm. Tyskland, Frankrike, Spanien, Monaco, Italien och Schweiz besöktes. Danmark brände vi bara snabbt igenom. Platser som Moseldalen, Champagne, Bourgogne, Bordeaux, Biarritz, San Sebastian, Monte Carlo, Menton, Piemonte och Genevé hann vi traska igenom. Jag tittar tillbaka på en massa bilder och inser hur många producentbesök vi faktiskt hann med. Så mycket som finns kvar att berätta. Att resa utan färdplan kan vara alldeles fantastiskt. Att upptäcka nya platser är bland det bästa jag vet. Och att resa med vinet som utgångspunkt är oerhört lärorikt. Du får historia och geografi inkluderat. Med bilen besöker du också platser som du aldrig skulle ha åkt till annars. Biarittz var en sådan plats för oss. Ett riktigt guldkorn som passade oss som hand i handske med surf, vin i närheten och trevlig gastronomi. Men vi hade aldrig bokat en flygresa dit annars. Med eller utan bil så är det häftigt att utforska världen med fokus på vindistrikt. Utanför Europa har jag bara besökt Kalifornien och då just Santa Barbara. Det finns så många platser jag vill se och lära mig om. Sydafrika, Nya Zeeland, Australien, Kina... Eller varför inte Iran där de också odlar vin?

Semesterdricka

Nu när sommaren börjar på sin sista suck är det roligt med en liten återblick till semestern som var. Precis som vid varje besök i Schweiz så konsumerades en del vin. Det blir lätt så när värdinnan har en vinkällare. Och källaren behöver både fyllas upp samtidigt som flaskor behöver smakas av. Jag är duktig på båda delarna. Jag hjälpte till att fylla på i källaren, men så tackar jag inte nej när flaskor behöver testas och njutas av. Här är ett axplock av semesterns uppdruckna viner:

Fatprover hos Varonier

I vintras introducerades jag för Andy Varonier, vinmakare från Valais i Schweiz. Vi gjorde ett event på Rival tillsammans och därefter gjorde jag en liten kort intervju med den svensktalande schweizaren som finns att läsa här.  Andy är en härlig person som jag klickade med direkt så när jag och Tompa var på semester i Schweiz fanns det ingen tvekan om att jag ville hälsa på hos Andy. Sagt och gjort. Vi styrde bilen mot lilla byn Varen. Eller, jag styrde och Tompa satt bredvid och roade sig...  Jag slutar aldrig häpnas av den magiska vyn när man färdas genom Alperna.  Om det finns vin i lilla landet Toblerone? Som det finns vinrankor!  Välkommen till Varen......och Varoniers vineri.  Andy bjöd mig på en liten överraskning när vi kom fram. Han skulle testa sig igenom fatprover och se vilka viner som började bli redo för buteljering. Han önskade mina åsikter om vinerna vilket var en stor ära.  Det var första gången jag bekantade mig med druvan Gwäss som odlas kommersiellt i Valais på den lilla ytan av ungefär 1,5 hektar. Druvan gjorde att jag nu kände mig tvungen att plocka fram mitt druvlexikon Wine Grapes av Jancis Robinson. I boken hittar man Gwäss som Gouais Blanc och på andra platser har den namn som Président och Foirard bland annat. Kärt barn har många namn, åtminstone när det kommer till vindruvor. En av de svårare sakerna med att vara sommelier. Att samma druvsort kan ha så många olika namn... Gouais är iallafall en väldigt gammal druvsort och som grön druvsort kunde man hitta den redan 1540 i Valais. Men troligtvis fanns den mycket tidigare i Frankrike. När man har tittat på druvans DNA har det visat sig att den är förälder till åtminstone 81 olika druvsorter, vilket har gett den namnet Casanova of the grapes enligt mitt druvlexikon.  Druvorna som växer i Valais kan lätt få en lite högre sockerhalt. Detta fick vi känna på när vi testade oss igenom fatproverna. Andys Chardonnay hade rejält med socker vilket hade fått honom att testa en blandning av 80% Chardonnay och 20% Gwäss. Vinet blev genast välbalanserat och bar upp sig på ett helt annat sätt med högre syra och mindre sötma. Gott på riktigt!  Pinot, Cabernet Sauvignon, Gwäss, Chardonnay och Chard + Gwäss var fatproverna vi fick testa oss igenom. Vi kom gemensamt fram till att Pinot var redo för buteljering, att Chard+Gwäss var en hit men den rena Chardonnayn var för söt och att Cab S behövde lite mer tid för att växa till sig och falla på plats. Ett nytt projekt är Andys varumärke Varenheit som fick en stor PR-kampanj under våren. Nu konsumeras rosén flitigt i alla barer nere i dalen och runtom i tysktalande delen av Schweiz. Krispigt, fruktigt med smaker av röd grape, skogshallon och lingon. Hög klunkabilitet och perfekt sommarvin. Andy sa att man får dricka det med is och göra vinet till en paraplydrink om man vill. En vinmakare med sinne för humor.  Humorn är genomgående hos Andy. (Jag älskar Andy, han är fantastisk.) Ett vin som produceras är finvinet Avarone. Gjort på druvan Diolinoir, en schweizisk korsning av druvorna Robin Noir och Pinot Noir som gjordes 1970 av André Jaquinet i Lausanne. Även den informationen kan hittas i mitt druvlexikon. Vinet tillverkas på samma sätt som Amarone med skillnaden att här används bara en druvsort. I Italien används ett flertal olika druvor: Corvina, Rondinella och Molinara. Med andra ord, druvorna torkas före pressning och jäsning vilket ger en helt annan koncentration till vinet. Jag måste erkänna, Avarone är bra mycket bättre än de flesta Amarone jag har testat. Tompa som gärna ställer frågor undrade om någon blivit upprörd för att Andy har döpt vinet till Amarone? -Ingen har vågat säga något. Men så har jag inte heller gjort någon stor grej över att de uppkallat Amarone efter mitt vin... Och så sprit från druvresterna såklart. Wow vilken arom! Men den fick vi inte smaka på då alkoholhalten för tillfället låg på 70%...

Fick med mig en flaska Merlot 2014 som nu ligger i vinkylen och väntar på bättre tider. Jag hoppas att få hälsa på Andy många gånger framöver, och kanske till och med få hjälpa till i vineriet för att få lära mig en dag.

Eftersom Schweiz är mitt paradis på jorden har jag skrivit en hel del om lilla landet Toblerone. Bland annat detta: "Välj rätt dryck på afterskin" "Beroendeframkallande drycker från landet Toblerone" "I min vinkyl..."

Ponnybus på sommarkollo

Semester är helt fantastiskt, men jag saknar ponnybuset Corné. Vetskapen att han är på det bästa sommarkollot en ponny kan vara gör att jag känner mig lite lugnare. Ponnyn fick hänga med mig till Furillen på Gotland och hänger med sex stycken andra killar, tre islänningar och tre tvååriga hattifnattar. Två veckors välförtjänt vila i den största hage jag någonsin har beskådat med varierad terräng som egen sandstrand ner i havet och klippor att blicka ut från. Man skulle kunna säga att han är på spa. Ponnyn, balsam för min själ. Nu är jag glad att jag är på väg tillbaka till öjn och kan få spendera tid med denna lilla buse igen.

Hejdå Sverige och hej Schweiz

Jag sitter på Visby flygplats. Inväntar flyget som går till Arlanda. På Arlanda ska jag möta upp Tompa och vi ska hoppa på nästa flyg ner till mitt paradis Schweiz där flygningen går till Genevé. Två veckors semester börjar nu! Så efterlängtat, så viktigt, så välförtjänt. Vi bor strax utanför Genevé hos min fantastiska släkt. Vi ska upp till mitt andra hem Verbier för att stilla min abstinens efter bergen lite samt hälsa på vänner. Jag ska dricka så mycket Jus de Pomme från Ramseier så det sprutar ur öronen. Och köpa med mig mer Ovomaltine hem.    Och jag ska få träffa denna pärla. Tina, tillsammans är vi oslagbara. Helt fantastiskt att man kan vara ifrån varandra så länge och när man ses är allt precis som vanligt. Jag ska också ta Tompa till Zermatt så han får se den fantastiskt vackra byn. Och så vill jag besöka Lugano där jag aldrig har varit men hört att det är magiskt. En tripp över till Jura hoppas jag också att vi hinner med.

Jag känner mig ganska så hemma i Schweiz, åtminstone mellan Genevé och Verbier. Men har du tips på något vi inte får missa under semestern? En krog vi bör besöka? En vinbutik? En vandringsled? En bergstopp? Ett vattenfall? En bonde? Ja... Alla tips mottages glatt!

Förresten, om du söker på "Schweiz" här i bloggen lär du hitta en hel del inlägg.

Älskling, vi ses på Pontus in the Air, Arlanda. Jag vill dricka lunch, Krug blir bra!

Ps. Missa inte att följa bloggen!

Välj rätt dryck på afterskin!

Efter några vintersäsonger i Verbier har jag hyffsad koll på vad som konsumeras på afterski. Jag knåpade ihop ett inlägg om detta på bloggen hos Allt om Vin och detta finner du här. Mitt inlägg hittade ända till magasinet Åka Skidor som gärna ville ta reda på mer om fenomenet rätt dryck på afterskin så jag ställde glatt upp på en intervju för min favorittidning. Intervjun hittar du här! Trevlig läsning.

/Danni

Nytillskott i min vinkyl

Efter min dagstur till Jura kom jag hem med några flaskor vin utav den mer intressanta varianten. För mig kan ett vin vara intressant på flera olika sätt. Antingen har det en väldigt speciell karaktär, det kommer från ett udda område, det är svårt att få tag på, det är fasansfullt jädra bra eller så är det en äldre årgång. Ofta är dessa sätt kombinerade. En äldre årgång är svår att få tag på. Likaså ett vin från en något annorlunda och mindre känd plats. Nytillskottet i min vinkyl fyller flera utav dessa kriterier ovan. Det finns inte representerat på den svenska marknaden. Det är utav en äldre årgång och har en väldigt intressant och speciell karaktär. Alltså ett vin värt att släpa hem i resväskan även om det behöver lindas in i alla kläder jag har med mig för att slippa riskera att flaskan går sönder under flygturen.

Domaine Jean Berthot-Bondet var den enda producenten jag besökte under min dagstur till regionen. Jean värnar om att få visa upp Jura och tog villigt emot mig med kort varsel. Fram tills 2008 var han borgmästare i byn vilket kanske förklarar hans gästfrihet. Vinkällaren i byn Château Chalon är belägen i en byggnad från medeltida 1600-talet och har funnits i Jean och hans fru Chantals ägo sedan 1985. Domänen innehar idag 15 hektar vinodlingar varav 4 hektar i den berömda appellationen Château Chalon och övriga i Côtes-du-Jura. Sedan 2009 arbetar man ekologiskt i vingårdarna.

I vinkällaren finns ca 500 ekfat som rymmer 228 liter. I den gamla delen utav källaren från bilden högst upp vilar deras Vin Jaune från Château Chalon. Man producerar alla olika vinstilar som finns representerade i Jura: Crémant du Jura (mousserande enligt traditionell metod), röd Côtes du Jura, vit Côtes du Jura, Château Chalon Vin Jaune, Vin de Paille (en vinlikör) och Macvin du Jura.

Så vad fick jag då med mig från mitt besök? Jo, i min vinkyl vilar nu inget mindre än en flaska utav min alldeles egen årgång: 1988. Côtes du Jura Tradition är en blend utav druvorna Chardonnay och Savagnin ungefär 70% respektive 30%. Det har legat sous voile, alltså under ett lager utav jäst precis som Vin Jaune, men endast under två års tid istället för minst sex år. I och med att vinet har ganska många år på nacken kan jag inte riktigt bestämma mig för om det ska drickas väldigt snart eller om det ska få ligga lite längre? Oavsett vad ska det bli väldigt spännande att få testa och förhoppningsvis kunna njuta av vid rätt tillfälle.

Välkommen hem till ditt nya hem i min vinkyl herr Tradition! Hur mycket den kostade? Ynka 41 Euro! Ett riktigt fynd för något som har legat på samma källarplats i över 25 år.

Vad som mer bor i min vinkyl? Bland annat lite vin från Schweiz och Österrike.

Äppelfabriken på Färingsö

I somras skrev jag om Mälaröarnas pärlor efter att ha haft en utflyktsdag med mamma och lillasyster i mina hemtrakter. Så nu i söndags blev det ett återbesök hos Äppelfabriken på Färingsö för att se hur det fungerar under hösten. Det är fantastiskt fint på sommaren, men det är nästan så att höstens alla färger gör så att platsen kommer ännu mer till sin rätt. Om det var populärt? Ja, minst sagt. Mitt i äppelmustartider var parkeringen fullbelagd. Man kan fylla upp bilen med äpplen och åka ut till Äppelfabriken för att få hjälp att göra must utav sina egna äpplen. Du kan till och med få musten i en bag in box vilket gör att musten håller upp till ett år. I det vackra gamla växthuset ligger olika äppelsorter uppradade i studiesyfte. Även frukt med sjukdomar. Lärorikt både för barn och vuxna.

I cafét kan man frossa i bakverk men här finns också matigheter som smörrebröd, grillade surdegsmackor, crêpes och pannkakaor till barnen samt dagens soppa som denna dag var en morortssoppa med kokosmjölk, ingefära och chili. Soppan serverades med nybakt surdegsbröd som kan vara det godaste jag har smakat. Alldeles fluffigt, luftigt och bara smälte sådär gott så att det vattnas i munnen. Jag och min vän Jess satt längst in i växthuset under ett fikonträd och med vindruvor bredvid oss med solen i ögonen. En bättre plats för en härlig pratstund om livet och njuta av godsaker är svår att komma på.

Äppelfabriken har öppet varje lördag och söndag 11-17 fram till lucia, alltså söndag den 13/12. Katharina som driver Äppelfabriken tillsammans med sin man tillverkar både marmelader, sylt, saft och så en prisbelönt äppelglögg vi inte får missa. Om någon månad släpps den. Jag ska försöka hålla dig uppdaterad. Glögg tillhör en favorit sådär under frostiga, kyliga dagar.

The Mountains are calling

Oktober. Det är den tiden på året igen. Då det börjar krypa i hela kroppen och jag inte kan sluta längta till bergen. Mina berg. Jag är en äkta vintertjej född i februari och älskar snö. Jag menar, jag ÄLSKAR snö. Första gången jag stod på skidor var jag knappt 4 år och fick på mig ett par längdskidor för att ta mig ner för Buberget i Vindeln i närheten utav familjens lantställe. Därefter blev det ett par vintrar i Sälen med skidskola. Jag minns än idag min skidlärare Olof som jag hade två vintrar. Olof var snäll han. När jag inte åkte med Olof så ville jag åka med min styvpappas vän Peter. Eller min styvfar. Jag ville av någon konstig anledning absolut inte åka med mamma. Speciellt inte i liften. Då var det bara Peter som gällde.

När jag växte ifrån Sälen blev det Åre. Och som 13-åring blev det mitt första besök till Verbier. Åtminstone som jag minns. Jag var tydligen i Verbier redan som bebis. Under skoltiden hann vi med en sportlovstripp till Zermatt och ett annat år åkte jag och styvfar på en road trip genom Schweiz och besökte en väldans massa orters, bland annat St Moritz, Davos, Klosters, Ischgl och Lenzerhiede, under 10 dagar. Jag har med andra ord sett Schweiz. Vid det här laget har du nog förstått att det finns en by som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. På 1500 meters höjd ligger Verbier. Ungefär 2 timmars bilfärd från Genevé. För mig blev det 3 säsonger med jobb och fantastisk skidåkning.

Något som jag inte riktigt tänkte på under min säsongstid var att Valais, regionen som Verbier ligger i, är en plats fylld utav vinodlingar. Här växer det vin längs med branta sluttningar och precis vid foten utav bergen. Schweiz är en väldigt outforskad vinregion för svenskar. Jag har testat mig igenom en del och det finns allt från afterski-bulk-varianter gjort på druvan Fendant (ett annat namn för Chasselas) som britterna vill dricka som Spritzers, svalkande rosé som kallas Dôle-Blanche och härlig Merlot. Viner gjorda på Gamay är stort i just Valais och dricks ofta till Fondue. Petite Arvine är en lokal druva från Valais som man gör fina krispiga vita viner på. Värt att testa om man får tag på. Mina senaste tre resor till Schweiz har jag införskaffat lite inhemska viner att testa. De ligger i vinkylen och väntar på rätt tillfälle.

Senaste skidresan var julveckan förra säsongen då jag och mannen besökte Alagna i Italien för första gången. Här är vi också mitt i ett vinmecka. Närheten till Piemonte men även Aostadalen som bjuder på härlig viner. Nu lite mer medveten kikade jag runt i de små butikerna där vin kunde shoppas. Vi var ju trots allt där för skidåkningen men nästa gång ska området utforskas vidare. Alagna har även en vinbar som afterski vilket passar alldeles utmärkt. Platsen med en utav Alpernas bästa offpist-områden har relativt få besökare och man kan lugnt strosa runt i byn och sippa på ett glas vin i någon utav barerna. Vi drack magiskt god Nebbiolo från Boca till pastan.

Juldagen startade som du kan se i videon. Nypistad manchester och inte en kotte i backen. Då är det lika fantastiskt att befinna sig i pisten som utanför.

[embed]https://youtu.be/jVVFMCdKtlE[/embed]

Redan under tidiga skolåren brann jag för skrivandet. Om jag blev snopen när jag tittade igenom lite gamla skolarbeten i datorn? Ja, skidåkning är ju min grej sedan barnsben så varför inte skriva om Alperna i ett skolarbete. Såhär skrev jag som 16-åring första året i gymnasiet innan jag hade gjort säsonger i mitt paradis Verbier:

Skidåkning i klassiska Zermatt

Underbar skidåkning i orörd lössnö, god mat och rolig afterski. Nämn den skidåkare som inte längtar efter oslagbara Alperna såhär års. Den klassiska skidorten Zermatt är en av Alpernas pärlor som jag varje år vill återvända till. Orten har varit ett välkänt turistmål för rekreation och skidåkning sedan början av förra seklet och de första liftarna byggdes redan 1898.

Något som tillhör byns charm är att den är fri från motorfordon, vilket gör att hästskjuts och elbilar är det sättet vi tar oss runt på i byn. En snabb tågresa från en närliggande by är det enda sättet man kan åka upp till Zermatt. Jag och Thomas som fick följa med på resan blir snabbt förälskade i de trånga gränderna, de utsökt vackra husen och den härliga atmosfären som finns i byn. Som det inte vore nog omges Zermatt av 38 alptoppar över 4000 meter med världens mest fotograferade berg i centrum: Matterhorn, det 4478 meter höga ”King of Mountains”.

Skidåkningen är mycket varierad och storslagen, de mäktiga bergen i omgivningarna förvandlar upplevelsen lika mycket till en naturupplevelse som en adrenalinfylld actionsport. För de riktigt avancerade åkarna finns här många häftiga offpist-åk, bland annat glaciäråket Schwarztour som jag anser är ett av alpernas bästa. Det vackra Klein Matterhornmassivet bjuder på flera ruggigt bra nedfarter. Åkningen börjar på extremt hög höjd (3980 meter), vilket gör att vi nästan får lite svårt att andas när vi kliver av liften högst upp.

Som en härlig dagsutflykt för familjen är det väldigt lätt att åka på skidor över till den italienska byn Cervinia. Här finns många barnvänliga backar i solens härliga sken. Starka solglasögon är ett tips när solen speglar sig i den vita snön. Åker man över till Cervinia får man inte missa att smaka Italiens goda pastarätter till lunch i backen innan man åker över till schweiziska sidan igen. Lasagnen i Cervinia var den godaste jag smakat.

När man är i Zermatt är ett besök i Gletschergrotte ett hett tips. Det är världens högst belägna glaciärgrotta och här finns vackert gjorda isskulpturer och evigt frusna pelare.  

På eftermiddagen när vi tröttnat på skidåkningen går vi till The North Wall som drivs och ägs av skidåkare där elitskidåkarna spenderar sina kvällar när de är i byn. Här är det party som heter duga. Glada skidåkare med röda kinder dricker öl och skrattar tillsammans. Alla hoppar i takt på dansgolvet och även borden med pjäxorna på till musiken. Även fast man går hit för afterskin får man inte glömma att testa deras pizzor som är byns bästa.

Precis som i de flesta schweiziska alpbyar måste man ha ett laddat kreditkort i Zermatt, det mesta är dyrt. Liftkorten är det enda som håller ett någorlunda bra pris. För de som inte vill ägna hela dagarna på skidor finns ett spa och en simhall. Att åka hundpsann är även något både barn och vuxna brukar tycka är roligt. Byn har även en biograf och ett museum om de klättrare som bestigit berget Matterhorn. I Zermatt går det att åka skidor året runt men den bästa tiden är januari-mars.  

Ja, vem blir inte sugen på att åka till Zermatt efter den här texten? Högsta betyg fick jag såklart ;)

Oavsett var nästa resa bär av i jul så vet jag med säkerhet att jag kan kombinera mina två passioner i livet: skidåkning och vin. Mallen helt enkelt!

PS. Behöver du en sommelier under skidresan står jag gärna till tjänst.

Balsam för själen

Min vän Lina och jag är nu på väg upp till Dalarna igen för värdefullt avkopplande ute i skogen. Vi hade en fantastisk helg i påskas uppe på landet som du kan läsa om här. Jag har lånat svågerns hund och stoppat in honom i bilen. Nu ska vi på kollo. Vi ska gå i skogen, sitta framför brasan, laga god mat, bada i tunna, titta på film med ansiktsmasker, dricka massa vin, hälla i oss te, kanske göra lite egen pasta och bara ta hand om själen. Och ha sånt där riktigt tjejsnack. Ladda om batterierna helt enkelt. Magi och balsam för själen. För mig är det precis så. Så nu flyr vi storstan. Vi hörs efter helgen. Hej!

Såhär gick det sist vi var iväg (sorry för videon Lina!):

[embed]https://youtu.be/PpzuxPjYqK4[/embed]

Vovvemys

Förutom dryck och skidåkning finns det en sak till mitt hjärta klappar extra starkt för: djur. Inte vilka djur som helst, jag är en häst- och hundtjej. Det brukar liksom hänga ihop. Åtminstone åt det ena hållet. Hästtjejer brukar ofta ha en annan fyrbent vän vid sin sida, hunden. Sedan familjehunden, Disco Doris, gick bort julen 2011 har jag fått kämpa emot för att inte skaffa en egen hårboll. Mitt sunda förnuft (eller främst min man) får mig till att inse att hund kräver tid. Tid som jag inte riktigt har. Då är det perfekt att vara extramatte till svågerns fantastiska Pinscher Max när tillfälle ges. Det blir lite som kollo för både mig och Max. Just nu ligger han och sover vid mina fötter medan jag googlar lite vin. Han är nog trött efter att ha röjt loss ordentligt här i lägenheten. Möblerat om lite i hallen och så.

Han är bra den där Max. Lite som balsam för själen.

Femte juli

Nästan två månader har gått. Två månader utav ett lyckorus som inte riktigt kan lägga sig. Våren har varit full utav jobb blandat med förberedelser inför livets största dag. Den där dagen som jag var helt beredd på att inte vara med om. Inbillat mig att ”det är inte så viktigt” och ”att gifta sig är ganska fånigt”. Men efter att ha pratat om det en tid och sedan väl bestämde oss över ett SMS i februari så var planeringen igång. Boka kyrka var lättare sagt än gjort. Inte för att vi var ute lite sent, utan för att vi fått för oss att gifta oss en söndag. Kyrkan blev lite ställd och kunde inte ge svar på mer än en månad. Jag var i kontakt med Asknäs Gård där vi ville ha festen som passade perfekt för ett söndagsbröllop. Vi började planera och inväntade bara ett Ja från kyrkan. När godkännande till slut kom var det bara att sätta fart. Min stress slog till för en sekund när jag började titta på klänningar. I mitten av mars började jag kika en dag och fick i butiken höra att ”Du måste vara beredd på att hitta Din klänning nu på en gång då det inte är långt kvar till din stora dag den 5 juli.” Jag tittade i två butiker ena dagen och den andra dagen hade jag bokat tid hos White Birds på Norrmälarstrand. Jag hade en bild i huvudet av vad jag ville ha. Något enkelt, spetsigt, romantiskt. Inte för stor och för mycket prinsessbakelse. Men så fel jag hade. Det räckte nämligen med en snabb blick på klänningen när jag väl hittat den. Den vackra broderade ryggen gick inte att ignorera. Och det verkade som att gästerna var nästan lika chockade som jag själv över valet. Men det är bara en dag man får känna sig som en drottning.

Det är inte förrän när jag skulle arrangera mitt egna bröllop som jag insåg hur mycket kontakter man sitter inne på. Jag är definitivt inte en person som utnyttjar sådant och skämdes till en början att ens börja dra lite i snörena. Men är det en gång i livet man kan få försöka så är det just till sitt bröllop. Och så lätt det blev när jag förstod att alla jag pratade med ville vara med och skapa denna fantastiska dag på det sätt de kunde hjälpa till. Jag är så glad och tacksam för hur vi tillsammans gjorde den bästa dagen i mitt och min mans liv. Så med detta inlägg vill jag mest rikta ett stort TACK till alla inblandade!

Det blev ett härligt söndagsbröllop med vigsel i Ekerö kyrka och fest i trädgården hos Asknäs med champagne på bryggan och dans in på småtimmarna. Långväga gäster och sabrering utav bubbel med yxa. Vi valde plockmat och fri bordsplacering för en avslappnad känsla. Fotografen, som också är en barndomsvän till mig, sa en så bra sak för en tid sedan: ”Danni, jag var så orolig när jag tog det här jobbet att du skulle bli en riktig bridezilla. Men du var så otroligt lugn och harmonisk hela tiden!” Det må vara en liten sak. Men för mig väldigt fint sagt och precis så jag vill minnas. Lugn och harmonisk. Det absolut bästa jag har gjort inför denna dag är att anlita proffsen, de som jag vet är bland de bästa i sin kategori, och låta de göra sin grej. Att ge dem ett hum om vad vi vill ha, men att låta de få arbeta i lugn och ro. Det är då de blir som allra bäst. När proffsen får i princip fria tyglar. Och det är då man själv kan vara just lugn och harmonisk.  Jag som själv är en fixare och jobbar med service ville för en gångs skull få luta mig tillbaka och bara njuta utav dagen till fullo.

Och tack vare er var det precis det jag kunde göra. Njuta utav livets första dag. Jag är er för evigt tacksam:

Plats: Ekerö kyrka & Asknäs Gård Fotograf: Victoria Stillwell Klänning: White Birds Hår: Ulrica Nilsson(salong Natasha) Makeup: Theresa Mansson Egenäs Blommor: Christoffers Blommor Musik: Michael Nannini (min pappa och Sveriges bästa trubadur) Tårta: Tea Malmegård Dryck: Lively Wines, Savino, Philipson Söderberg & Spendrups Flamingon: Rent Event Tryck: Adigi & Barbara Bunke

Och ett ännu större tack till våra toastmasters Alexander Mannerfors och Mattias Qvarnström som inte lät oss bestämma något alls under dagen utan styrde upp allt på plats med bravur! Samt såklart alla kramar i världen till vår bestman Oscar och tärnan Eira. Tack för att ni tog hand om oss så väl och såg till att vi skötte oss! TACK!!

Ps. Jag kan nu stolt även lägga till bröllopsfixare på mitt CV. På 4 månader lyckades jag dra ihop livets fest. Så behöver du en konsult? I’m all yours! Och ja, det är klart det ska vara magnumflaskor med bubblande…

Tillökning

Man kan säga att vi har fått tillökning. Eller ansiktslyftning. Kalla det vad du vill. Vår vinlista som tidigare var rätt så liten och avskalad med väldigt få väl utvalda artiklar har på väldigt kort tid blivit sisådär hundra artiklar fler. Vi gick från ett trettiotal till cirka 140 på en vecka. Jag fick en till vinkyl och har numera fyra. En bor i köket vilket inte var så populärt bland kockarna när detta meddelades. Min chef har gått importörers listor, grottat ner sig bland vinproducenter och sett till att jag fått packa upp över 300 flaskor vin under två dagar. Jag satt några dagar och nätter och pysslade med listans design och lade in samtliga artiklar. Och så kom dom. Mina nya små skyddslingar. De otroligt vackra pärmarna i läder. När sedan en utav våra stamgäster får pärmen i handen, bläddrar igenom listan och sedan säger till mig "vilken otroligt härlig blandning ni har lyckats skapa på så kort tid. En bredd bland regioner, bra producenter och en vettig prisbild" då kan man inte låta bli att bli lite varm i hjärtat. Välkommen till Frantzén! Nu är det dags för inventering... Tjohej!