I en stressig vardag har jag börjat lära mig att hitta stunderna då man kan stänga av omvärlden för en stund: ett hårt givande pass på gymmet. Att lämna Vespan hemma en solig lördag och ta en powerwalk till jobbet på nästan en timme längsmed Norr Mälarstrand och låta tankarna spela spratt med hjärnan som går på högvarv i vanliga fall. Att låna svågerns fantastiska hund för en natt, som älskar min säng minst lika mycket som jag gör. Och att äntligen, efter ett års uppehåll, komma igång med ridningen igen. Hästar & hundar. Dessa underbara varelser som skänker mig sådan glädje endast med deras närvaro. Jag kom ut till stallet i förmiddags och kände hur hela jag kopplade av direkt. Balsam för själen, terapi för en stressad kropp. Att sadla Quincy och bege mig ut på en långtur i skogen under solens värmande strålar och en klarblå himmel, det är värdefull och välbehövlig laddning utav batterierna. Att sedan slås utav hur min hårdträning under året inte bara har gjort att jag kommer i mina älskade läderstövlar igen som hängt med i tretton år, utan även att det gjort mig till en starkare ryttare som inte alls blir trött på hästryggen längre, det, det är en enorm egoboost... Det är dagar som denna, med djuren och strålande sol, som får mig att längta till ett liv på landet. Ett litet hus i närheten av stallet. En dag är vi där. Jag får bara ha lite tålamod.
Ett stort tack till er Jessica och Leonora som låter mig rida era fantastiskt fina hästar. Det uppskattas otroligt mycket ska ni veta!