När man hör talas om Rioja i Spanien är ord som terroir eller village inte det första man tänker på. I Rioja vet vi sedan länge att vineriet kan ligga i Alta medan druvorna kommer från Baja och vinerna är ofta en blandning utav flera olika vingårdar. Vinmakningen styrs utav klassificeringarna Joven, Crianza, Reserva och Gran Reserva. Producenten Artadi vill bryta ett gammalt mönster och hitta nya förutsättningar. Förhoppningsvis kan detta skapa nya trender och göra att fler producenter hakar på. Någon måste våga vara först, och ingen kommer ju ihåg en fegis... Jag träffade Ana Rodrigues från Artadi som lärde mig mer om producenten.
Artadi bildades 1985 som ett kooperativ utav 13 olika druvodlare för att de gemensamt skulle kunna höja standarden på vinerna och sätta Rioja på kartan. De var starkare som grupp än på varsitt håll. Inom kooperativet behövdes en beslutsfattare, en direktör över bolaget, och det var då Juan Carlos López de Lacalle kom in i bilden. Han var ung, driven och hade studerat oenologi i Bordeaux. Han var alltså klippt och skuren för rollen. När kooperativet startade i byn Laguardia (Álava) producerades viner som skulle drickas unga. Macération carbonique användes flitigt och ekfat syntes inte till. Idag, trettio år senare är det respekt för ursprunget som är ledorden och sedan 1992 är företaget privatägt utav den tidigare direktören Juan Carlos med familj. Ekfat används försiktigt men den viktiga delen vinmakningen sker ute i vingården.
"The value of great wines is closely related to the soil and the people."
Man skulle kunna säga att Artadi producerar skolboksexempel utav druvtypiska viner. De har vineri och odlingar i tre delar utav Spanien: Àlava, Navarra och Alicante. På varje plats är det en druva som regerar och får all uppmärksamhet. Tempranillo, Garnacha och Monastrell. De gör inga blandningar utan endast endruvsviner. Du ska kunna känna vilken druvsort det är på samma sätt som om du tog en tugga utav druvan från vinrankan. Vill du lära dig hur Tempranillo eller Garnacha doftar och smakar är ett hett tips att stoppa näsan i ett glas med vin från Artadi.
"Artadi är terroir."
Det är något Ana upprepar flertalet gånger under vår date. Kanske har du någon gång njutit utav Artadis vin Pagos Viejos? Detta vin är gjort på druvor från Artadis absolut bästa vingårdar i Àlava: El Carretil, La Poza, Valdeginés, Los Olivos, Quintanilla, El Cerradillo och San Lázaro. Men är det ett vin du gillar hoppas jag att du har ett gäng i källaren. Det kommer nämligen inte att produceras mer. Istället ska det göras viner från de enskilda vingårdslägena. Redan nu finns Valdegines, La Poza och El Carretil. Vill du absolut dricka Pagos Viejos? Ja, då tipsar Ana om att göra en egen blandning utav de fem vinerna direkt i ditt glas. Lättare kan det inte bli. Förutom att du behöver köpa samtliga fem först såklart.
Man vill alltså satsa på ursprunget. Varje vingård ska få buteljeras för sig. Precis som de högre klassificeringarna i Bourgogne där terroiren skiljer sig enormt mellan Grand Cru-lägena som ligger precis bredvid varandra. Så varför skulle inte terroiren skilja sig på precis samma sätt i Rioja? Jag är väldigt positiv till Artadis nya projekt då jag fick testa Valdegines och La Poza emot varandra. Två vingårdar som ligger sida vid sida. Valdegines på 7 hektar med rankor på 35 år och La Poza på 3,6 hektar och 50-åriga vinrankor. Det enda som skiljer egentligen är solexponeringen. Valdegines ligger åt öst vilket ger morgonsol medan La Poza tittar västerut där eftermiddagsolen tittar fram.
Jag fängslas verkligen utav Anas sätt att beskriva vinets värld. Hon vill att vi ska vara nyfikna på vin på precis samma sätt som vi är när det gäller personer.
"Så var kommer du ifrån? Spanien? Okej, Rioja. Men var i Rioja? Aha, Laguardia i Àlava? Spännande, berätta mer!"
Det är ett spanskt vin, men var i Spanien kommer det ifrån? Rioja? Och druvsorten är Tempranillo? Intressant. Men vilken by i Rioja? Jasså, är det såhär Tempranillo från vingården Valdegines i Àlava smakar? Hur smakar Tempranillo från El Carretil? Får jag testa?
Terroir är alltså en väldigt viktig aspekt för Artadi. Men en annan sak är att inte låta klassificeringsregler styra vinmakningen. 1997 är ett bra exempel på just detta fenomen. Pagos Viejos hade tidigare texten Reserva på flaskan vilket innebär att det måste ha lagrats minst tre år, varav ett år på ekfat. År 1997 tillhör inte årgångarna att hurra för och när vinet hade legat 7 månader på ekfat så var vinet redo. Det skulle inte hjälpa att låta det ligga flera månader till. Så hur skulle de bära sig åt? Ljuga och säga att vinet gosat till sig 12 månader på ekfat eller vara öppna och ärliga med att vinet är alldeles perfekt som det är även om det bara blev 7 månader? Artadi valde att vara ärliga och bojkottade klassificeringarna. Vinet ska själv få tala om när det är redo, inte några regler som måste följas för att lägga till ett ord på etiketten.
Efter en lång provning kunde jag inte låta bli att vara lite personlig med Ana också. Hon har ju berättat passionerat om Artadi.
Ana, om du inte fick dricka några av era viner under ett år, vad skulle du dricka? Oj, jag älskar Riesling. Det är en stor favorit med bra kvalitét. Riesling från Tyskland! När det kommer till rött så vill jag ha ett vin med identitet. En Napa Cabernet, en trevlig Grenache gjort på rätt plats. Jag gillar att testa mindre vinmakare i Rioja. Nya regioner som Mallorca med egna druvsorter. Jag vill lära mig om platsen.
Vem vill du helst äta middag med en kväll som denna? Chambolle-Musigny kanske. Eller Champagne från Bollinger eller Billecart-Salmon? (Notera svaret, här fanns det ingen person utan Anas värld kretsar kring de stora vinerna.)
Rött eller vitt vin? Det beror på vad det är för mat givetvis.
Fine dining eller bistro? Jag älskar restauranger fulla med människor. Så jag antar att det måste vara bistro?
Om du inte jobbade med vin, vad skulle du syssla med då? Resor är bland det bästa jag vet. Att få lära känna nya platser. Så kanske reseguide vore något för mig? Jag skulle vilja bo i olika städer, något år på varje ställe. Annars tycker jag även om barn så lärare kanske skulle passa.
Bästa mat- och dryckesupplevelse? Det är enkelt, det är bara för tre månader sedan då jag besökte en restaurang i Italien och fick ett föredrag om att det här med terroir även gäller i vattnet. Något som aldrig har slagit mig förrän då. Vi åt fantastiska fisk- och skaldjur med viner från området.
Givetvis testade vi lite vin också.
Garnacha 2014 med druvor från Artazu i Navarra. Ett rödfruktig vin med en frisk hög syra. Artadi började jobba i Artazu 1996 och har här 40 hektar odlingar i de två byarna Santa Cruz de Artazu och Pasos de San Martín. Här odlas 100% Garnacha på en höjd runt 600 meter över havet som ger viner med en härlig elegans.
Tempranillo 2013 med druvor från Laguardia i Álava från 15-åriga vinstockar. Vinet har legat 12 månader på 4 år gamla franska ekfat. Vinet är fruktdrivet och man känner knappt av eken alls.
Vinas de Gain 2012 är även detta ett vin som kommer att försvinna i och med projektet med enskilda vingårdar. Det är en blandning utav Tempranillo från 25-50-åriga vinstockar från gårdarna i Laguardia. Det här vinet har mer av allt. Fruktig på näsan, mörk frukt men även hintar utav tobak och mint. Vinet har legat 12 månader på 2 år gamla ekfat. Det är lent och mjukt men visst känner man av tanninerna ändå.
La Poza De Ballesteros 2012 och Valdegines 2012 är som ett syskonpar som växt upp sida vid sida. Som jag ovan beskrev är det solen som gör skillnaden för dessa vingårdar. Tempranillo är druvan och ändå är det sådan skillnad på dessa två. Valdegines är öppen, fruktig och flörtig. Den feminina utav de två. Fina balanserade tanniner och smak utav röd frukt. La Poza är lite stängd och svår att sätta ord på. Den känns varm i doften men sval i smaken. Lite träig och nästan åt de rökiga hållet. Den har helt klart mörkare frukt och är definitivt den maskulina i detta par. Väldigt intressant att det skiljer så mycket mellan dessa hästar.
Så avslutningsvis Vina El Pison 2007 som är elithästen utav dessa viner. När Tempranillo och Garnacha är arbetshästarna som visar skolboksexempel på druvor är detta dressyrhästen som gör piruetter i gommen. Tyvärr var detta inte en riktigt bra flaska men man kunde ändå känna av potentialen hos detta stora vin. Juan Carlos farfar jobbade som vinmakare och hjälpte odlare runt om i Rioja med deras viner. 1945 köpte han till slut en egen vingård för att själv kunna odla. Det var alltså Vina El Pison som han köpte. Men druvorna användes i blandningar tillsammans med resterande gårdar. Inte förrän 1991 buteljerades detta vin separat. Vingården ligger i Laguardia på 480 meter över havet. Vinet ligger 14 månader på franska ekfat. Resultatet är fruktigt, elegant, komplext. Smak av röda bär och mörk frukt. Tobak, viss kryddighet och en liten hint utav mint. Det har absolut potential att lagras uppåt 20 år men är gott att dricka redan nu om det hälls upp på karaff ett tag innan servering.
Artadi importeras utav Lively Wines och kan köpas på Systembolaget via privatimport.