Förutom dryck och skidåkning finns det en sak till mitt hjärta klappar extra starkt för: djur. Inte vilka djur som helst, jag är en häst- och hundtjej. Det brukar liksom hänga ihop. Åtminstone åt det ena hållet. Hästtjejer brukar ofta ha en annan fyrbent vän vid sin sida, hunden. Sedan familjehunden, Disco Doris, gick bort julen 2011 har jag fått kämpa emot för att inte skaffa en egen hårboll. Mitt sunda förnuft (eller främst min man) får mig till att inse att hund kräver tid. Tid som jag inte riktigt har. Då är det perfekt att vara extramatte till svågerns fantastiska Pinscher Max när tillfälle ges. Det blir lite som kollo för både mig och Max. Just nu ligger han och sover vid mina fötter medan jag googlar lite vin. Han är nog trött efter att ha röjt loss ordentligt här i lägenheten. Möblerat om lite i hallen och så.
Han är bra den där Max. Lite som balsam för själen.
