...to say Hello. Någonstans på en flygplats nära dig.
Måndag morgon. Vi inledde givetvis vår flygresa med Krug i glasen. Man kan ju inte rubba på en alldeles fantastisk tradition. Klockan var 07:15. Det är aldrig för tidigt eller för sent för ett glas Krug. 
Det här med att hålla vinprovningar hemma hos folk är ju såååååå roligt. I eftermiddags höll jag en champagneprovning för ett gäng i Täby. Vännerna hade gått ihop och överraskade sin väninna som fyllt 50 och jag var alltså en del av hennes present. Så kul! 
Champagnerna som testades idag var följande:
En recension av de provade flaskorna efterfrågades av en läsare tidigare idag. Ni som följt mig en tid vet att jag inte är ett stort fan av att skriva om hur vinerna smakar. (Om du inte hängt med finns en förklaring att läsa här.) Däremot hur vinet ter sig berättar jag gärna om. Eller hur provningsdeltagarna uppfattade dryckerna för det är intressant på riktigt. Det blev inte alls som jag väntade mig.
Dagens favorit från en enig jury: Diebolt-Vallois var bubblet som vann de flestas hjärtan. Och jag förstår varför. Diebolt-Vallois är en familjeproducent som håller till i Cramant i Côtes de Blancs. Byn är en Grand Cru där man odlar Chardonnay. Diebolt-Vallois Prestige är en Blanc de Blancs, alltså gjord 100% på Chardonnay med druvor från Grand Cru-byarna Cramant, Chouilly och Les Mesnil sur Oger. Reservvinerna får ligga två till tre år i gamla stora ekfat. Vinet är torrt, krispigt, har en hög syra, smakar citrus och brödigt. Perfekt att inleda kvällen med.
Alice Bardot Cuvée Belle Noire fick lite delade meningar. Till en början var det ingen som var riktigt imponerad av vinet. Flera trodde att det inte var champagne alls (jag gjorde en luring och lät de testa samtliga utan att veta vad det var) utan snarare en prosecco. Lite taskigt kan jag nog tycka, för så stor skillnad var det inte från övriga champagner. Men bubblorna försvann ganska snabbt i jämförelse till de övriga glasen. Det märks att det är lite skillnad i kvalitén. Alice Bardot håller till i södra delen av Champagne och gör sitt bubbel på 100% Pinot Noir. Det är alltså en Blanc de Noirs. Torrt, hög syra med inslag av röda äpplen och bröd. Skarp till en början men den hänger inte kvar särskilt länge i munnen. Trevlig mousse tyckte jag. I slutet av provningen (när priset avslöjades) fångade den fleras hjärtan. En bra vardagschampagne helt enkelt.
André Clouet tillhör en av de mest sålda producenterna när det kommer till Champagne i Sverige. Det är bra kvalité till de flesta plånböcker. Bubblorna kostar inte skjortan. När jag var med och blinprovade flertalet champagner tillsammans med Sommeliergillet för några år sedan så hamnade André Clouet i topp. Jag tog med mig producentens årgångsbubbel, Millésimé 2008, till dagens provning. Vinet finns i det tillfälliga sortimentet och är riktigt bra. Speciellt med tanke på sina 370:-. André Clouet håller till i Grand Crun Bouzy som är duktiga på Pinot Noir. Denna flaska innehåller 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Här märks genast mer komplexitet än i de tidigare två. Något som kommer automatiskt med de flesta årgångschampagner eftersom de har lagrats längre. Eftersmaken hänger kvar länge i munnen och moussen är alldeles underbart krämig. Provningsdeltagarna kom fram till att om man skulle dricka en hel flaska av någon så var det just denna de ville avnjuta.
Och så Henri Giraud Dame-Jane Rosé. En typ av champagne som jag älskar. Jag gillar champagne som fått spendera tid i ekfat. Henri Giraud är mästare när det kommer till ek. Det här är en liten odlarchampagne från byn Aÿ. Här har man gjort en rosé genom att addera 6% rött vin till cuvéen. Basvinet görs av 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay som får lugga 6 månader på ekfat från Argonne-skogen. Det stilla röda vinet som tillsätts innan buteljering är 100% Pinot Noir Coteux Champenois från 70 år gamla vinstockar. Vinet jäser och får mogna i amforor. Man producerar sammanlagt ungefär 250.000 flaskor om året, så det är ingen megastor produktion. Till en början var det flera deltagare som inte var särskilt förtjusta i denna champagne. Den urskiljer sig från de andra genom sin tid på ekfat och användandet av amfora i produktionen. Vilket jag tycker ger en häftig komplexitet som de andra saknar. Den är rundare i karaktären. Passar kanske inte som en aperitif utan här kan man behöva något att äta till. Och när mina testare fick höra att den nog skulle vara kalasgod att servera till middagen så kunde de inte annat än hålla med. Till slut fick den tummen upp. Tack och lov! 
Två backar disk fick åka med i bilen. Det är så smidigt att hyra glas när man ska hålla provningar. Hämta hos uthyraren, använda, ställa ner smutsiga i disken och lämna tillbaka. Klart.
I morgon ska jag och Tompa se John Mayer live i Globen. För mig blir det tredje gången jag får se en av världens mest musikaliska artister live. Satan i gatan vad jag ser fram emot morgondagen.
Apropå John Mayer. Den här är obeskrivligt bra:
https://youtu.be/MW5w9AetRJ4
Och med det säger jag god natt!
Jag har haft svårt att finna ro till att skriva sedan attentatet i fredags. När jag nu tänker efter har det bara gått några dagar, så det borde vara okej att inte känna sig helt redo att gå vidare. Alla vi som befann oss inne i stan upplevde eftermiddagen olika men jag tror att vi delade en rädsla som vi inte varit med om tidigare.
Jag vill inte gå närmare in på min upplevelse och mina känslor. Inte just nu. Men jag bearbetar, precis som resten av Stockholm.
Ikväll höll jag en vinprovning tillsammans med min vän Alex för ett gäng tjejer. En vinprovning som kändes viktigare än på länge. Jag funderade ett tag på att ställa in. Men så kunde jag inte komma på ett bättre tillfälle att samlas runt mousserande drycker. Det kändes viktigt att få dela med mig av min kunskap och sprida glädje.
Vi hade en supertrevlig provning där vi testade prosecco, cava och champagne emot varandra och pratade om olika tillverkningsmetoder. Jag är väldigt glad över att provningen genomfördes och tacksam över att ha fått träffa härliga människor en kväll som denna. Tack. Och heja livet!
Visare vet jag inte, men slutsiffran ändrades plötsligt bakom 2:an. Tusen tack för alla grattishälsningar på min födelsedag i helgen. Det värmer och gör mig lycklig i själen. Jag har firats omringad av familj och vänner med fikastund, pizza och korvfest i all sin enkelhet och mitt hem är fyllt av tulpaner. Precis som det ska vara.
Veckan drar igång stenhårt med en fullspäckad måndag. Nu ska jag iväg på lunchprovning med en av Italiens storheter där nya årgångar ska få testas: Gaja. Mer om det vid senare tillfälle. 
Gaia Gaja på besök i Stockholm i våras.
Ikväll är det också dags för Gulddraken. Jag håller tummarna hårt för min nominerade arbetsplats.
Champagnedagen, Bourgognedagen, Italienska vindagen, Tyska vindagen, Österrikiska vindagen, Go West, Nya Zeeländska vindagen...
De flesta vindistrikt, eller åtminstone vinländer, har sin egen dag här i Sverige där de kan visa upp sina stoltheter för sommelierer, journalister och Systembolag. Igår var inget undantag. Det var Alsacevindagen. Av förklarliga skäl hade jag inte möjlighet att besöka mässan, jag fick istället min dos av Alsace i förmiddags. När jag blir tillfrågad om jag vill ha en privat date med Jean-Frédéric, exportchef från Hugel, kan jag ju omöjligt tacka nej. 
Jag träffar Jean-Frédéric i lobbyn på Lydmar. Han är lite trött efter gårkvällens hålligång tillsammans med resterande producenter från Alsace. Det märks att han uppskattar vårt soliga Stockholm. Senast han var här var i augusti, mitt under kräftskivornas storhetstid. 
Byn Riquewihr. Foto: Hugel.com
Hugel har sitt säte i lilla byn Riquewihr i Alsace. För dig som aldrig tidigare har hört talas om denna franska del så ligger den precis på gränsen till Tyskland, ovanför Schweiz och nedanför Pfalz i Tyskland. Innan 2016 var det en egen region, men den 1 januari 2016 slogs Alsace ihop med två andra regioner som tillsammans idag är Grand Est. Väster om Alsace ligger bergskedjorna Vogeserna som skapar en slags regnskugga. Det gör att Alsace har ett av de torraste och mest soliga klimaten i Frankrike. Många vingårdar är planterade i nedre delarna av bergens sluttningar.
Det är med stolthet i rösten Jean-Frédéric berättar om att Hugel än idag drivs av familjen. Ända sedan starten 1639 är det familjeägt och Jean-Frédéric tillhör den trettonde generationen. De äger 30 hektar vinmark själva, varav mer än hälften klassas som Grand Cru, men arbetar också som negocianter vilket innebär att de köper in druvor från andra odlare för att täcka upp sitt behov. De köper druvor från 115 olika odlare runtom i Alsace. Samtliga druvor skördas för hand. Av ungefär 100.000 lådor vin som Hugel producerar exporteras nästan 90% till över 100 olika länder. 
Dagens line up.
Druvorna som Hugel använder sig av är endast de så kallade nobla druvorna i Alsace: Riesling, Pinot Gris, Muscat, Pinot Blanc, Gewurztraminer samt Pinot Noir.
Vi testar oss igenom 6 olika viner där Jean-Frédérics passion för vinet lyser igenom. "Alsaceviner passar generellt dagens matlagning fantastiskt bra. Idag lagar man inte mat med kryddor på samma sätt som förr, man använder sig av färska örter vilket ger helt andra smaker. Våra viner är också nästintill oslagbara till de olika fusionsköken, exempelvis de asiatiska smakerna som används i våra västerländska kök."
Gentil "Hugel" 2015 Ett vin som enligt Jean-Frédéric ska vara fun and fruit. En blandning av Riesling, Gewurztraminer, Muscat och Pinot Gris. Det är deras billigaste vin vilket gör att det för många är det första vinet man provar från producenten. Med andra ord är Gentil det viktigaste vinet som produceras. Vinet finns i ordinarie sortiment på Systembolaget med nr 2108.
Riesling Classic 2014 Detta är vad vi skulle kunna kalla för en skolboksriesling. Vill du lära dig hur Riesling smakar så är det bara att köpa på dig ett par flaskor och testa vid flertalet tillfällen. Tillslut sitter det, jag lovar. "Tyskarna säger att vår Riesling är aromatisk. Men det är för att tyskarna inte har några aromatiska druvor, vi har Gewurztraminer." säger Jean-Frédéric och skrattar. Vad man äter till? Hälsosam mat. Det här är en hälso-Riesling enligt min date. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Mineral och syra i en härlig balans med fräscha citrustoner.
Riesling Estate 2012 I det här vinet används bara druvor från de egna vingårdarna. Det är druvorna som helt enkelt är för bra för att blanda med andra. Vinet får ligga 7-8 veckor på sin jästfällning och faten toppas upp varje vecka. Det vattnas i munnen av syran i vinet men den känns ändå åt det lite fetare hållet. Om vinet ovan passar för alla hälsosamma stunder så går det här vinet ihop med alla andra måltider, de där onyttigt feta. Årgång 2012 är den som finns på marknaden nu. "Folk har inte möjlighet att lagra viner på samma sätt som förr då många hade egen jordkällare. Vi måste hjälpa dem lite på traven att få chans att dricka viner med påbörjad mognad."
Riesling Grossi Laüe 2011 Kungen i sortimentet. 2011 var en varm årgång men druvorna var alldeles perfekta bär vid skörd. Här används bara druvor från familjens allra bästa vingårdar. Vinet upplevs redan nu som varmt och generöst. Etiketten är en kopia av 1953's etikett. Jag skulle gärna släcka törsten till lite Coq au vin med Grossi Laüe i glaset.
Gewurtztraminer Classic 2013 Gewurzt kan vara lite av en gammalmodig druvsort som ofta missuppfattas som alldeles för floran, aromatisk och nästan lite åt det söta hållet. Väldigt aromatisk kan jag hålla med om. Att stoppa ner näsan i det här glaset blev lite som en käftsmäll. En lätt smäll av jasminblommor. Men det här till asiatisk mat? WOW!
Gewurztraminer Vendange Tardive 2008 Det här är sent skördade druvor där 30-40% har utsatts för ädelrötan botrytis. Det är 107 gram socker/liter. Men sötman balanseras fint ihop med en hög syra. Det doftar rosvatten infuserat med svart tryffel. Jag måste erkänna att jag har svårt att hitta fel i viner med restsötma. Man älskar ju sötsaker helt enkelt. Ibland kan det dock kännas svårt att dricka en hel flaska av sötare viner. Ett mindre glas räcker utmärkt, sedan går det trögt. Det här känns som ett vin man kan dricka under en konversation tillsammans med en vän och flaskan tar slut utan problem. Gott, riktigt gott.
Vad som inspirerade mig mest med dagens provning var hur öppen Jean-Frédéric är för att testa andra viner. Viner från hela världen. Han berättar om en provning nyligen familjen hade där alla fick ta med varsin flaska. Han själv tog med en Riesling från Kina. Alla viner provas blint. Kinesen dömdes ut vid provning, men när det avslöjades var det kom ifrån hade gänget ändå ett nyfiket sinne. Alsace i deras hjärtan, men det finns så mycket annat som världen har att erbjuda. På min fråga om vilket av Hugels viner som är hans favorit för tillfället? "Om jag måste betala för det? Riesling Classic är otroligt prisvärt. Jag hade gärna sett att det var dyrare för det är så bra. Annars beror det såklart på vad det är för tillfälle eller vad jag ska äta."
Menyn går på ynka 695 riksdaler och vi öppnar upp dörren 18.00. Bokning sker direkt till mig via mail info@daniellalundh.com alternativt per sms till 0708693982. Begränsat antal platser och vi kör först till kvarn.
Det här blir kul!
Har du någon gång stött på en flaska vin med blindskrift på etiketten? Då är det mest största sannolikhet en flaska från M. Chapoutier. Sedan år 1996 har alla etiketter från Rhônes jätteproducent även blindskrift. En hyllning till Maurice Monier av La Sizeranne, vän till familjen som tidigare ägde vingården med samma namn och även uppfann den första förkortade versionen utav blindskrift. Hur startar man sin dag bättre än med en några flighter riktigt bra rödpang från Rhônedalen egentligen? Jag träffade Cyrille Harmel som har hand om exporten till England och Skandinavien en tidig onsdagsmorgon på Lydmar för att få lära mig mer om den anrika producenten.
Familjen Chapoutier har arbetat i Rhônedalen sedan 1808. Polydor Chapoutier var den första som köpte vinrankor och han gick från att vara en simpel vinodlare till en vinproducent som mest gjorde vin för skojs skull. Från 1989 är det sjunde generationen som driver produktionen framåt, ingen mindre än den energiska Michel Chapoutier, som köpte vinhuset utav sin far.
Michel kallar sig själv för vinodlare, vinmakare och vinälskare. Han har passion för mat och dryck, älskar champagne och dricker alla typer av viner som har en historia att berätta. Han kallas för Påven utav biodynamiska viner i Frankrike då han var en utav de första som började använda sig utav odlingstekniken i landet. Michel lät ändra vinproduktionen hos Chapoutier genom att skapa en mer burgundisk stil. Det tunga ekfatsdominerade byttes ut mot elegans och struktur. Han började också buteljera vinerna efter vingårdslägen istället för att göra byviner. Detta innebär att det idag görs sju olika viner från byn Ermitage.
[embed]https://vimeo.com/30421429[/embed]
Jag bjuder på trailern från Chapoutiers senaste film. Hela filmen kan ses här.
Rhône är hjärtat för Chapoutier och de äger vingårdar från Côte-Rôtie i norra Rhône till Luberon i södra delen med största andel uppe i norr. Men Michel är en pionjär in i själen som tycker att det är väldigt spännande med experiment. Denna pionjäranda fick honom att år 1997 vilja utforska kontinenten Australien och äger idag 60 hektar mark i Victoria där han odlar druvor som Syrah, Marsanne och Viognier. Vinstockarna tog han med sig från Frankrike. Sedan 10 år tillbaka har han även 10 hektar mark i byn Schieferkopf i Alscace. Han ville arbeta med en terroir som ingen annan i Alscace jobbar med och visa en ny stil utav Riesling. Resultatet är utan den typiska bensindoften, lite mindre syra och nästan en slags bitterhet enlig Cyrille. Men som att detta inte kan vara tillräckligt så görs vin i Portugal och Roussillon i södra Frankrike. Michel är verkligen en man som inte kan sitta stilla. I södra Frankrike har Chapoutier hela 1600 hektar mark.
"Ett bra vin är ett du vill smaka igen."
Cyrille pratar med värme om Michel och det märks att han gillar honom skarpt. Under vår pratstund testar vi oss igenom ett axplock utav Chapoutiers viner. Vi började med att testa ett vitt och ett rött under namnet Marius. En hyllning till Michels gammelfarfar. ”Ett bra vin är ett vin du vill smaka igen” brukade Marius säga. Enligt Michel är det lättare att göra 200 flaskor Hermitage än hundratusen flaskor utav Pays d’Oc. Och kanske ligger det något i hans ord. Visst är det så att det finns få billigare viner jag har testat som jag faktiskt vill lägga pengar på igen. Men utan tvekan kan jag köpa en dyr flaska Champagne eller liknande. Marius är tanken att vara viner som kan säljas och drickas glasvis på restauranger, ett husets vin som man kan dricka om och om igen. Det är enkelt men gott. Det vita görs på Terret och Vermentino, den senare som ursprungligen kommer från Italien. Röda vinet är en blandning utav Grenache och Syrah. Båda vinerna är vinifierade i ståltank, känns fräscha och kan definitivt klassas som ett riktigt bra husvin. Me like! Jag är förresten riktigt förtjust i etiketterna. Något norrmännen inte alls var och de blev tvungna att bytas ut mot något tråkigt.
Samtliga viner från norra Rhône är ekologiska. Flera är även biodynamiska eller håller på att konverteras till bio. Så dags för att testa lite prestigeviner. Saint Joseph bjuder på de vita vinet Les Granilites 2014 gjort utav 100 % Marsanne som växer i Charnas, Tournon och Mauves. Michel Chapoutier föredrar druvrena viner som låter terroiren tala fritt. Han anser att blandningar gömmer de rätta personligheterna och tycker att han är en rätt så lat vinmakare, säger Cyrille och skrattar. Allt jobb ska göras ute i vingården och så lite som möjligt inne i vineriet. Jordmånen här består utav gammal granit blandat med lite mer vulkanisk jord. Druvorna får mogna långsamt innan skörd. Vinet får jäsa med naturlig jäst i 600 liter stora fat och mognar till sig 10 månader. De två första månaderna rör man runt jästfällningen. Vinet bjuder på en härlig mineralitet. Min morgonnäsa kunde dock inte riktiga avgöra om rökigheten jag kände kom från brödrosten nere i Lydmars frukostsal eller om det faktiskt kom från vinet. Såhär i efterhand är jag rätt så säker på att det kom från rostat bröd... Gott var det iallafall och det är det viktigaste. Kan gärna karafferas ordentligt innan servering för att komma till sin rätt. En liten fågel viskade i mitt öra att Systembolaget intresserar sig extra mycket för vita Rhôneviner just nu vilket jag definitivt klappar händerna för.
Les Meysonniers 2013 från Crozes-Hermitage är en blandning utav flera vingårdslägen med sydlig sluttning. Gjort på Syrah och vinifierat i cementtank. 15% utav vinet får ligga till sig på gamla ekfat, resterande stannar i cement även under mognadstiden som är 12 månader. Namnet kommer från familjen Meysonniers som var de första ägarna till en av vingårdarna i området. Vinet bjuder på en skarp pepprighet, mörk frukt och relativt lätta silkiga tanniner. Sedan kastar vi oss tillbaka till Saint Joseph på andra sidan floden och presenteras för röda versionen av Les Granilites. Årgången är 2013 och druvan Syrah. Man kan säga att vi badar i Syrah denna morgon. I munnen dansar smaker utav lakrits, mörka vilda bär, en fin mineralitet och silkiga tanniner.
Du kommer ihåg mannen bakom blindskriften? Han har självfallet fått ett eget vin uppkallat efter sig också. Givetvis kommer druvorna från hans gamla ägor. Monier de la Sizeranne 2013 är biodynamiskt odlad Syrah från Hermitage. Druvorna växer i vingårdarna les Bessards, le Méal och les Greffiux. Vinet jäses i cement och frå sedan mogna 12-14 månader på ekfat. Det här är Michels enda Hermitage med frukt från olika vingårdar. Vinet känns feminint i stilen. Kan lätt lagras i 10 år och smakar just nu björnbär och en hel del peppar. Pepprigheten är återkommande i de flesta vinerna idag.
"Tillsammans med Amarone är de klassiska gebortipresent-viner."
Sista vinet var det jag minst såg fram emot att testa. Varför? Jag är oftast inte särskilt förtjust i Châteneuf-du-Pape. För mig kan de vara alldeles för alkoholstinna och ganska så obalanserade viner. Och inte att sticka under stolen med, tillsammans med Amarone är de klassiska "gebortipresent-viner" bland Svenssons. Så nej, det är inte vad jag väljer först ur vinlistan på krogen eller från hyllan på Systemet. Men vilken käftsmäll jag fick. La Bernardine blev lite som en ögonöppnare. 2013 är årgången även för detta och här har man blandat 70 % Grenache med 25 % Syrah och en liten gnutta Mourvèdre för att få en GSM. Vinet har inte legat på ek utan endast vinifierats och lagrats i cement. Man har strävat efter en balans väl medveten om den ofta obalanserade Châteauneufen. Aloholen ligger på 14,5% men den är oerhört väl integrerad. Vinet påminner mig om Domaine Charvin som också producerar denna fantastiska eleganta stil med smak av röda bär. Det här är helt klart dagen favorit. Både om jag och Cyrille får bestämma.
Nog pratat om Michel Chapoutier och hans viner. Det är ju ändå Cyrille jag möter så jag kan ju inte låta bli att vara lite personlig också.
Så, Cyrille. Din fru är amerikanska så dags för några sanningens ord. USA eller England? Jag måste tyvärr göra henne besviken och säga England.
Okej. Om du inte fick dricka några viner från Chapoutier under ett år. Vad skulle du dricka då? Jag älskar Pinot Noir framförallt från Bourgogne men också från exempelvis Carneros i Kalifornien. Jag är inte riktigt som andra fransmän. Jag har tidigare jobbat som sommelier i London och även hos importör. Så jag har fått testa mig fram och insett att även Chile gör riktigt bra viner. Jag är väldigt open minded när det kommer till vin.
Syrah eller Grenache? Syrah.
Chardonnay eller Sauvignon Blanc? Jag vet att det här kanske känns otippat. Men jag säger Sauvignon Blanc.
När du firar något, vad dricker du helst då? Champagne! Utan tvekan. Jag är uppväxt i Champagne så det är de självklara valet. Michel dricker förövrigt säkert två flaskor bubbel om dagen och har ett biodynamiskt projekt i Champagne som släpps nu. Tillsammans med Champagne Devaux lanserar han sin Champagne Sténopé 2008. Det är ett väldigt spännande projekt och bubblet görs i liten upplaga. 3400 flaskor samt 640 magnum. Michel har sagt att han troligtvis kommer dricka 2000 flaskor själv, så det är ingen idé att vi försöker sälja dem...
Vad gör du om 10 år? Jag vet inte om jag jobbar för producent eller importör. Jag gillar importörsledet. Men jag har turen att jobba för någon så energisk som Michel. Det händer saker hela tiden och är en öppen miljö. Hade det inte varit för att Michel har människor omkring sig som bromsar honom ibland så hade det gått i ännu högre tempo. Vi lanserar Champagne, tittar åt Provence, Ribera del Duero och mycket annat.
Det är alltså uppenbart att vi ska fortsätta hålla ögonen både på Chapoutier men även Cyrille i framtiden. För att se vad Systembolaget har i sitt sortiment från Chapoutier kan du kika här. Och för guds skull, du har väl inte missat årets största hitlåt?
I morgon har jag en dejt med årets vinmakare från Australien. Just saying...
När jag tänker på viner från Rhône finns det två producenter jag tänker på direkt: E. Guigal och Michel Chapoutier. Alldeles strax ska jag dricka frukost med den sistnämnda tillsammans med Lively Wines som är ny importör utav Chapoutiers viner. Mer om Chapoutier och dess viner får du givetvis veta senare. Tills dess måste jag lyssna på denna superdänga som uppvärmning. Enjoy!
[embed]https://youtu.be/oxm8_J0CC28[/embed]
Nästan två månader har gått. Två månader utav ett lyckorus som inte riktigt kan lägga sig. Våren har varit full utav jobb blandat med förberedelser inför livets största dag. Den där dagen som jag var helt beredd på att inte vara med om. Inbillat mig att ”det är inte så viktigt” och ”att gifta sig är ganska fånigt”. Men efter att ha pratat om det en tid och sedan väl bestämde oss över ett SMS i februari så var planeringen igång. Boka kyrka var lättare sagt än gjort. Inte för att vi var ute lite sent, utan för att vi fått för oss att gifta oss en söndag. Kyrkan blev lite ställd och kunde inte ge svar på mer än en månad. Jag var i kontakt med Asknäs Gård där vi ville ha festen som passade perfekt för ett söndagsbröllop. Vi började planera och inväntade bara ett Ja från kyrkan. När godkännande till slut kom var det bara att sätta fart. Min stress slog till för en sekund när jag började titta på klänningar. I mitten av mars började jag kika en dag och fick i butiken höra att ”Du måste vara beredd på att hitta Din klänning nu på en gång då det inte är långt kvar till din stora dag den 5 juli.” Jag tittade i två butiker ena dagen och den andra dagen hade jag bokat tid hos White Birds på Norrmälarstrand. Jag hade en bild i huvudet av vad jag ville ha. Något enkelt, spetsigt, romantiskt. Inte för stor och för mycket prinsessbakelse. Men så fel jag hade. Det räckte nämligen med en snabb blick på klänningen när jag väl hittat den. Den vackra broderade ryggen gick inte att ignorera. Och det verkade som att gästerna var nästan lika chockade som jag själv över valet. Men det är bara en dag man får känna sig som en drottning.
Det är inte förrän när jag skulle arrangera mitt egna bröllop som jag insåg hur mycket kontakter man sitter inne på. Jag är definitivt inte en person som utnyttjar sådant och skämdes till en början att ens börja dra lite i snörena. Men är det en gång i livet man kan få försöka så är det just till sitt bröllop. Och så lätt det blev när jag förstod att alla jag pratade med ville vara med och skapa denna fantastiska dag på det sätt de kunde hjälpa till. Jag är så glad och tacksam för hur vi tillsammans gjorde den bästa dagen i mitt och min mans liv. Så med detta inlägg vill jag mest rikta ett stort TACK till alla inblandade!
Det blev ett härligt söndagsbröllop med vigsel i Ekerö kyrka och fest i trädgården hos Asknäs med champagne på bryggan och dans in på småtimmarna. Långväga gäster och sabrering utav bubbel med yxa. Vi valde plockmat och fri bordsplacering för en avslappnad känsla. Fotografen, som också är en barndomsvän till mig, sa en så bra sak för en tid sedan: ”Danni, jag var så orolig när jag tog det här jobbet att du skulle bli en riktig bridezilla. Men du var så otroligt lugn och harmonisk hela tiden!” Det må vara en liten sak. Men för mig väldigt fint sagt och precis så jag vill minnas. Lugn och harmonisk. Det absolut bästa jag har gjort inför denna dag är att anlita proffsen, de som jag vet är bland de bästa i sin kategori, och låta de göra sin grej. Att ge dem ett hum om vad vi vill ha, men att låta de få arbeta i lugn och ro. Det är då de blir som allra bäst. När proffsen får i princip fria tyglar. Och det är då man själv kan vara just lugn och harmonisk. Jag som själv är en fixare och jobbar med service ville för en gångs skull få luta mig tillbaka och bara njuta utav dagen till fullo.
Och tack vare er var det precis det jag kunde göra. Njuta utav livets första dag. Jag är er för evigt tacksam:
Plats: Ekerö kyrka & Asknäs Gård Fotograf: Victoria Stillwell Klänning: White Birds Hår: Ulrica Nilsson(salong Natasha) Makeup: Theresa Mansson Egenäs Blommor: Christoffers Blommor Musik: Michael Nannini (min pappa och Sveriges bästa trubadur) Tårta: Tea Malmegård Dryck: Lively Wines, Savino, Philipson Söderberg & Spendrups Flamingon: Rent Event Tryck: Adigi & Barbara Bunke
Och ett ännu större tack till våra toastmasters Alexander Mannerfors och Mattias Qvarnström som inte lät oss bestämma något alls under dagen utan styrde upp allt på plats med bravur! Samt såklart alla kramar i världen till vår bestman Oscar och tärnan Eira. Tack för att ni tog hand om oss så väl och såg till att vi skötte oss! TACK!!
Ps. Jag kan nu stolt även lägga till bröllopsfixare på mitt CV. På 4 månader lyckades jag dra ihop livets fest. Så behöver du en konsult? I’m all yours! 
Och ja, det är klart det ska vara magnumflaskor med bubblande…
Vi fortsätter att hålla tummarna för vår resa till Bali. Men fram tills dess bjuder jag på ett urplock utav drycken från vårt bröllop. Hur de serverades? Ur en skottkärra såklart. Är man hästtjej så är man. Jag har redan avslöjat att champagnen vi serverade var Billecart-Salmon Brut Reserve. Vi hade en 6-litare och resterande bara magnumflaskor. Jo, jag sa ju det att de smakar alltid bäst ur större format. Våra gäster fick mingla i solen nere på Asknäs stora brygga med champagne samt ost och chark medan vi var iväg och fotograferades. Jag vet att några gäster var oroliga att det inte skulle finnas bubbel kvar tills vi kom ner, 10 magnumflaskor hann de hälla i sig. När vi sedan anlände till bryggan plockades vårt triumfkort fram, den stora flaskan. Gästerna kunde andas ut, vi fick bubbel. I mängder!
(Foto: Alex Stålhandske och Cilla Enarsson.)
Under middagen, som var plockmat vilket var helt perfekt i sommarvärmen, serverades bland annat det friska härliga rosévinet från Les Jamelles. På bilden tillsammans med desserterna Créme Brûlée, citrontarte och rabarbermacaron. Les Jamelles finns på Systembolaget för 89 kr med artikelnummer 74131. Rekommenderas starkt när värmen hittar tillbaka till regniga Sverige. Eller varför inte njuta av en i regnet inlindad i en filt på altanen under markisen? Väldigt mysigt om jag får säga det själv.
Ovan: Jag med min tärna och en av de bästa tjejerna i mitt liv Eira. (Foto: Richard Egenäs)
Mer från bröllopet kommer. Håll tillgodo. Tills dess, skål på er och njut av ledigheten!
