Kungsgatan, Stockholm, en söndag i januari. Vi promenerar till tunnelbanan. Kvällen har spenderats på bio, En man som heter Ove, därefter stillades hungern på Surfers. Plötsligt ser vi att Kungsgatan är avspärrad för trafiken. Stockholm ligger öde och världen håller andan. Mitt på går en enorm orkester. Det är mörkt ute. Mystiken kring orkestern går att ta på. Vad är det som händer? Filminspelning. Musikanterna ser ut som zombies. Jag vill filma det som händer, men så nära får ingen gå. Vi är trötta och går vidare för att hinna med tunnelbanan. Och så tänker vi inte mer på det här. Söndag kväll den 13 mars. Jag får ett sms av kock-Lina:
"Vafan det var ju detta vi hamnade mitt i!!!"
Och en länk till videon:
[embed]https://youtu.be/bubOcI11sps[/embed]
Idag kom det. Pressmeddelandet. Kent går i graven. 17 december 2016 gör de sin sista spelning på Tele2 Arena i Stockholm. Jag är mållös. Har blandade känslor. Kent säger med sina egna ord:
Vi har alltid försökt gå våra egna vägar. Tack till alla ni som brytt er om vår musik. Tack till alla er som kommit på våra konserter, från de första trevande kaos-gigen på små klubbar under det dimmiga nittiotalet till de stora scenerna. Ni har gjort det möjligt för oss att fortsätta.
Det finns inget annat band eller någon annan artist som betytt lika mycket för mig som Kent har gjort. De har hängt med sedan jag hade min första praktik i skivaffären Megastore på PUB som 13-åring. Jag hade hört de innan när pappa spelade deras skivor hemma, men jag tog åt mig texterna ordentligt när jag fick några skivor i present efter avslutad praktikperiod. Idag har jag alla skivor. När jag skulle gifta mig i somras fanns det en låt som kändes given att ha i kyrkan. Utan dina andetag. En av de vackraste texter jag någonsin har hört. Min största dröm var att Jocke Berg skulle sjunga låten i kyrkan. Jag lyckades få tag i hans mailadress och skickade kaxigt iväg ett mail och frågade om han kunde uppfylla min dröm. Jag förväntade mig självklart inget svar. Men ibland måste man våga. Pappa sjöng så vackert sin version av låten till mig och min man under vår vigsel.
Jocke Berg. Han måste vara Sveriges bästa låtskrivare genom tiderna.
Jag har serverat flertalet kändisar under min tid på restaurang, men jag är absolut ingen som blir starstruck. Trodde jag ja. Sedan klev han i genom dörren på en tidigare arbetsplats. Jocke Berg. Jag blev mållös. Då slutade min hjärna att fungera för en stund. Hans texter har påverkat mig genom livet. Jag har lyssnat på högsta volym under mörka perioder i tonåren. Skrålat varenda textrad på konserter och cyklat hem i mörket från stallet med Kent i lurarna.
Jag har varit i Globen med ett lika stort fan, i en vitklädd Stadion, haft picknick utanför en festival, bjudit en vän till Uppsala för spelning. Jag är uppriktigt ledsen att jag missade den lilla intima spelningen på Cirkus för ett par år sedan. Nu är det alltså sista turnén. Biljetter släpps på lördag. Jäklar, nu måste jag turnera runt Sverige, Norge och Danmark...
Tack för alla magiska stunder ni har gett mig. Alla minnen ni skapat, alla texter jag kunnat känna en samhörighet med. Alla intryck och avtryck. Jocke; du är min hjälte för du vågar vara rak. Tack för allt. Då som nu för alltid.
Visste du förresten att Kent släppte egna viner för ett par år sedan? Idag finns ett vitt kvar i BS. Kent II Edizione från producenten Tua Rita.
https://youtu.be/KVr-55hiMNg