Om någon månad är det ett år sedan jag var första gången på Frantzén och fick proväta för att se hur allt fungerade. Tillsammans med min kollega Hanna, som började i samma veva som mig, fick jag mig en rejäl åktur som gäst. Det var bara att sitta tillbaka i stolen och hålla i sig. Frågan har dykt upp flertalet gånger från vänner och bekanta: Hur är det att gå på Frantzén? Svaret är enkelt: Det måste upplevas. En av de mest klyschiga meningar som existerar. Men det går verkligen inte att beskriva. Du måste besöka för att förstå. Sedan är det upp till dig själv att vara tillräckligt smart för att se detaljerna. Ja, det kostar i princip en weekendresa, men du får också troligtvis en oförglömlig upplevelse med exklusiva råvaror du sällan får avnjuta. Kobe-biff, sjöborre, fois gras, tryffel i mängder... Även om det i princip är omöjligt att beskriva ett besök hos Frantzén, så kan jag ge dig en liten försmak om vad som kan serveras i vinpaketet. Ibland introduceras man för viner som berör lite extra. Det här är ett vin som jag fick testa första gången just som gäst på min arbetsplats. Fredrik Horn gav mig och Hanna ett blint vin under vår middag. Och visst satte vi båda att vi var i Piemonte, Italien, och att druvan var Nebbiolo. Boca var dock inget område någon av oss hört talas om tidigare. Att det var ett vin från 1991 var heller inte något vi räknat med.
1988 fick schweizaren Christop Künzli bekanta sig både med orten Boca och även vinodlaren Antonio Cerri. Långt upp i norra Piemonte, i närheten utav Alperna, som den högst belägna vinregionen i området på 420-520 meter över havet finner man Boca. Som resterande Piemonte återfinns här en gammal och rik vinkultur. Norra Piemonte ansågs vara en av de ledande vinproducerande regionerna i Italien. Under början utav 1900-talet bestod det utav 40 000 hektar odlade druvor. Detta har dock minskat till dagens 700 hektar. Nya prioriteringar i och med den tidiga industrialiseringen och framgången med textilindustrin i området gjorde att vinodlingarna hamnade i skymundan och under 50-talet var de flesta odlingarna borta och igenväxta med skog. Runt 90-talet bestod Boca endast utav 10 hektar vinodlingar och var i princip bortglömt och övergivet. Det var i detta läge när allt såg som mörkast ut Christoph besökte Bocas övergivna odlingar tillsammans med oenologen Alexander Trolf. En av de sista lokala vinodlarna Antonio Cerri överlät sin lilla vingård på en halv hektar inklusive källare till Christoph. Odlaren var då över 80 år gammal och ville att hans lilla egendom skulle hamna i goda händer.
Det började alltså med en halv hektar. Idag har Christoph lyckats överta några utav Bocas bästa lägen och kan nu stoltsera med 8 hektar vingårdar, 2 utav dessa innefattar gamla vinrankor och de övriga är nyplanterade med Nebbiolo och den lokala druvsorten Vespolina. Jordmånen är utav vulkanisk härstamning och odlingarna skyddas utav bergen runtomkring med en rik flora i naturen.
Antonio Cerri skördade sina bästa druvor från den halva hektar vinstockar som planterats 1915, selekterade stenhårt och gjorde vinet i stort sett för husbehov. När Christoph fick köpa egendomen följde det med ett antal fat från diverse årgångar på 80- och början av 90-talet. Vissa av dem hade legat i källaren och gottat till sig i dussinet år. För knappt ett år sedan drack jag 1991 och för mig blev det en stor upplevelse svår att glömma. Nyligen tog jag hem lite fler årgångar till restaurangen för att servera i vinpaketet till vår Hot-pot med en hummer, kålsallad slungad i tryffeldressing och toppad med rostad blomkålsbuljong. Det känns väldigt häftigt att kunna servera ett vin från 1985 som fortfarande kan stoltsera med en härlig syra och doftar utav solmogna nypon. Hot-pot och Campo delle Piane 1985 är en riktigt häftig kombination som samtidigt berättar en historia för gästen.
Nedan en liten video där Christoph berättar om Bocas terroir. Skål!
[embed]https://vimeo.com/moestue/boca[/embed]