Det här med mat och dryck i kombination...

Mat och dryck i kombination. Hur ofta har jag inte fått frågan "Vilket vin passar bäst till menyn?" Varje dag.    

När man blir serverad en sån där riktigt fantastisk kombination av mat och dryck är man inte långt ifrån himmelriket. En del kombinationer kan få det att kännas som det dansas tango i gommen på än. Att vissa drycker går bättre ihop med en del maträtter har alla lärt sig vid det här laget. Men hur ska man egentligen veta vilket vin som lirar ihop med vilken mat?

Mat och dryck i kombination verkar ha blivit en hel vetenskap och ibland får jag en känsla av att det här med att matcha rätt kan vara så viktigt att det nästintill gäller liv och död. Men måste det vara så nedrans svårt?

Egentligen är det ju busenkelt. 

För att få ihop en bra kombo är egentligen det enda viktiga att tänka logiskt. Det bästa stalltipset jag har i rockärmen är att se till ursprunget. Om du har en favoriträtt, säg Bouillabaisse (av någon konstig anledning var det den första maträtt som jag fick upp i huvudet...). Varifrån kommer Bouillabaisse från början? Jo, den härstammar från Frankrike, närmare bestämt Sydfrankrike. Vad dricker lokalfolket till Bouillabaisse? Självklart något franskt i glaset, fransmännen tror ju knappt att något annat land kan göra vin. Bouillabaisse och en kraftigare rosé från Tavel eller Bandol är ett säkert kort till soppan. En Gamay från Beaujolais, lätt och fruktigt rött vin, funkar också alldeles utmärkt.

När man förstår sig på ursprungstänket blir det här med mat och dryck i kombination helt plötsligt lekande lätt. Ost kan vara det absolut bästa exemplet och ett enkelt sätt att implementera tänket. De flesta ostproducerande platser gör även vin. Är det inte ganska självklart att ost och vin med samma ursprung borde vara smakkompisar?

Här är några exempel på ostar och vad som är gott i glaset till. De flesta vinerna kommer från ungefär samma område som osten:

Langres & Champagne

Crottin de Chavignol & Sancerre

Comté & Côtes du Jura

Epoisses de Bourgogne & Bourgogne Rouge

Parmesan & Chianti eller Ripasso

Manchego & rött från La Mancha

Ostfondue & Fendant

Fundera en gång extra på ursprunget alltså. Det är ingen tillfällighet att mycket av vår svenska husmanskost gifter sig väl till öl eller att vi vill ha en nubbe till sillen. Öl och snaps är ju vad vi i Sverige har producerat i evigheter. Och ska jag vara helt ärlig så finns det ju maträtter som jag gärna dricker mjölk till. En nybakad kanelbulle, till pannkakan eller stuvade makaroner och falukorv. Även om en fatlagrad Chardonnay skulle slinka ner ganska så enkelt i strupen till de där stuvade makaronerna också.

Svensk husmanskost är något jag äter alldeles för sällan. Tusan, nu bliv jag riktigt sugen på kroppkakor. Eller kålpudding... Åååh vad gott med kålpudding!

En av de viktigaste sakerna att tänka på när det kommer till mat och dryck i kombination är ändå följande: Det är bara mat och dryck det handlar om, inte hjärnkirurgi. Det behöver inte vara svårare än att ta ett vin man tycker är gott till en maträtt man älskar och så vips så blir hela kvällen en superkväll.

Projekt: bygga vinkällare

En del av min släkt brinner extra mycket för vin och framförallt att lagra vin. Mitt egna intresse kommer från den här delen av släkten. Vinkällare är något som är en självklarhet för den här sidan. Ingen kunde vara mer stolt och nöjd än jag över det här intresset för just vinkällare. För ett år sedan tillkom det en byggnad som har en enorm potential för att inneha en väldigt tjusig vinkällare.  

Jag besökte byggnaden (på okänd ort) första gången för ett år sedan för att inspektera platsen. Häromdagen åkte jag dit igen. Tiden går alldeles för fort. Nu var jag där för att ta bilder och mått. Dags att planera bygget av vinkällare.

Så, i byggnaden med gamla anor på okänd ort ska vi alltså fixa till inte bara en utan två vinkällare. En riktigt pangsnygg som man kan spendera tid i och den på bilden ovan ska bli en ordentlig lagringskällare. Självklart kommer du kunna följa projektet här på Vinos. Nu letar jag efter den perfekta personen som kan hjälpa mig att designa våra två källare på okänd ort.

Har du koll på någon som både ritar och sköter hela bygget av en riktigt pangsnygg vinkällare? Tipsa mig gärna!

Nu ska det googlas inspiration till Sveriges snyggaste vinkällare.

Vin att ha hemma för alla tillfällen

En vän har precis införskaffat en liten vinkyl hem till köket och undrade om jag har några tips på vad den bör fyllas med. Det är ju ganska ofta man får frågan om vad man ska dricka för vin till en viss rätt eller vad man kan ge bort i present och så vidare. Många känner sig helt klart vilsna i dryckesdjungeln. Fullt förståeligt då det finns så otroligt mycket och har man ingen koll alls är det som att köpa grisen i säcken.  

Frågan från min vän var följande:

"Vi har precis köpt denna vinkyl. (Den enda som passade med mått i vårt kök på en lämplig plats). Eftersom det är en enzons-kyl, 22 flaskor, vad har jag lämpligast för vin i denna? Kan jag blanda vitt & rött? Bubbel? Inte så mycket för lagring, utan mest för att kunna servera perfekt tempererade viner."

När jag själv införskaffade min vinkyl funderade jag väldigt länge på vad för slags kyl jag skulle ha. En med flera temperaturzoner där vinerna är redo att serveras eller en lagringskyl med perfekt temperatur för att lagra viner? Jag valde det senare. Min kyl står på 12 grader och alla flaskor i kylen håller alltså samma temperatur oavsett om det är bubbel, vitt eller rött. Jag tänker såhär: ska jag dricka en flaska rött så tar jag fram den en liten stund före servering. Vitt och bubbel lägger jag in i kylskåpet en halvtimme före det är dags att dricka. För mig är det viktigt att vinerna kan få ligga länge i vinkylen. Därför valde jag ett vinlagringsskåp. Det största jag hittade. Att få upp det i lägenheten var inte det lättaste.

Åter till min vän som har plats för 22 flaskor i sin vinkyl. Jag tycker att temperaturen ska ställas på 11-12 grader så att både vitt och rött kan få hålla rätt temperatur. Det kräver visserligen lite planering när man ska dricka sina flaskor, men en halvtimmes framförhållning kan man väl ändå lära sig att ha? (Elina, jag tror att du klarar av det...)

Så hur ska vi fördela upp dessa 22 platser i kylen?

Det finns några vinstilar som är bra att ha hemma:

• Man ska alltid ha en kall flaska champagne hemma i kylen redo att drickas. (Elina, den får du lägga direkt i kylskåpet.)
• Ett torrt vitt vin av modell krispigt och syrligt. Tänk en frisk Riesling eller Grüner Veltliner. Det går alltid hem.
• En ekfatslagrad Chardonnay till de lite fetare maträtterna.
• Pinot Noir! Det är liksom alltid gott.
• Ett rött vin med lite sting i. Tänk tanniner, strävhet men ändå fräschör. Tänk Barolo.
• Sangiovese och Grenache fungerar till allt som inte Pinot Noir eller Barolo klarar av. Ett perfekt mellanting helt enkelt.

Okej, nu är jag extremt generaliserande. Men det är en ganska så bra bas att stå på. Man kommer långt med några få stilar.

Vad bör min vän fylla upp sin vinkyl med?

1. Eftersom jag vet att hon är extremt trendmedveten bör hon köpa på sig två flaskor engelskt bubbel från Nyetimber. Lika bra som originalet i Champagne. Och polarna kommer bli riktigt imponerade när de får dricka bubblor från England. Nyteimber Classic Cuvee nr 96018 - 389 kr
2. En flaska Champagne ska alltid finnas kall redo att drickas. Den ska dock stå i kylskåpet så den tar inte upp någon plats i vinkylen. Diebolt-Vallois Prestige Brut nr 7723 - 389 kr
3. Två flaskor Riesling. En Smaragd från Wachau i Österrike är en väldigt bra allround-Riesling. Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen 2014 nr 4622 - 129 kr
4. Kylen behöver en eller två olika Chardonnays. Jag älskar Kumeu River från Nya Zeeland och anser att deras viner är lika bra som likartade från Bourgogne. Och visst är det väl ändå roligt när vi kan visa upp lite bredd? Beställ hem Kumeu River Estate Chardonnay 2014. Gör en privatimport hos Jakobsson & Söderström.
5. Chardonnay variant två: för att vara ännu mer trendsäker, köp Jura. Maison Rijckaert Côtes du Jura Chardonnay 2014 nr 2327 - 149 kr.
6. Ska man ha en enda Pinot Noir hemma i kylen för en bra peng så bjuder Domaine Guyon på ett riktigt skolboksexempel från Bourgogne. Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames De Vergy 2014 nr 5640 - 149 kr.
7. Vissa viner måste man betala några kronor extra för. Barolo är ett av dessa. Just nu finns en familjeproducent i begränsad upplaga på Systembolaget. Spring och hugg några flaskor av detta: Massolino Barolo 2013 nr 93195 - 299 kr.
8. Sangiovese är bra att ha. Perfekt både till middagen eller som pratvin. Att mysa med i soffan. Castellare di Castellina Chianti Classico 2015 nr 76951 - 172 kr. (Beställningssortiment så köp 6 flaskor, de kommer gå åt!)
9. En svalodlad spansk Garnacha är oumbärlig. Jag älskar Dani Landis viner och just nu finns det ett fåtal flaskor i de tillfälliga sortimentet. Dani Landi Las Ivas de la Ira 2015 nr 99839 - 240 kr. Köp!
10. För att ha en komplett vinkyl behövs något sött också. Lätt mousserande Moscato d'Asti går ju liksom alltid hem. Men för att göra livet lite mer spännande väljer jag hellre systervinet Brachetto d'Acqui. Alltså motsvarigheten men gjord på röda druvor. Braida Brachetto d'Acqui 2015 nr 6260 - 89 kr.

2 x Nyteimber

1 x Diebolt-Vallois 2 x Domäne Wachau 4 x Kumeu River

2 x Côtes du jura 2 x Domaine Guyon

2 x Massolino Barolo

6 x Castellare di Castellina

2 x Dani Landi

2 x Brachetti d'Acqui

Ooops, det blev visst 25 flaskor... Men en flaska bubbel ska ligga i kylskåpet, och de söta flaskorna är små. Och så kan man behöva dricka något medan man packar in sitt vin i kylen. En flaska Castellare Chianti kommer drickas upp innan den hinner läggas in i vinkylen. Sådärja. Lycka till nu!

PS. Jag glömde visst rosé, men den kan du ha redo i kylskåpet också om du nu vill dricka rosé när hösten börjar göra intrång.

Vinkylen fick en makeover

De flesta har nog sett programmet Pimp My Ride någon gång. Idag hade jag velat ha ett eget TV-program som hette något i stil med Pimp My Fridge. Mitt vinlagringsskåp fick sig en liten makeover då jag spontant köpte ett nytt hyllplan för att ha några flaskor på display, eller presentation. Jag åkte till butiken Vinlagring.se för att göra lite efterforskningar inför ett nytt projekt. Och där stod en likadan kyl som jag har hemma i arbetsrummet. Med ett alldeles speciellt hyllplan för att kunna visa upp sina favoritflaskor. I brist på egen vinkällare så är det väl klart att min vinkyl ska få ha flaskor på display...  

Shoppar du vin eller etikett?

En konversation jag hörde på Systembolaget:  

- Älskling, kan du välja något vin. - Vad vill du ha då? - Äsch, ta något bara. Något under 90 kronor med en snygg etikett.

Om jag hade shoppat vin endast efter etikett, då skulle jag köpt dessa flaskor. Varenda en. Tänk om det var så enkelt. Men för vissa är det tydligen inte svårare än så. Att shoppa efter etikett. Provins har iallafall tänkt på hur viktigt det visuella är för konsumenten.

Hur gör du? Väljer du etikett eller innehållet i flaskan?

Besök hos största producenten i Schweiz: Provins

Du vet känslan av uppgivenhet när du har tappat bort dina anteckningar från något väldigt, väldigt, väldigt viktigt? Ja, precis den känslan. Så känner jag just nu. När den känslan infann sig och det var ett faktum att alla anteckningar från Schweiz är borta, då är det tur att Google finns. Det är ju trist om jag inte kan skriva något om mitt besök hos Provins.  

Under ett av våra i princip dagliga besök i mataffären i Chavannes (paradiset på jorden) blev jag bundis med sommelieren Valentine vars jobb är att rekommendera och sälja på folk vin i mataffären. I Schweiz är det så sofistikerat att man kan få provsmaka vin medan man funderar på vad man ska äta till middag. Det är toppen. Vi började prata om lokala viner och jag bad henne att plocka fram några guldkorn. Efter en stund sa hon - "Vill du veta vilket som är det bästa schweiziska vinet?" Hallå! Sover Dolly Parton på rygg? Klart att jag vill veta. Valentine ledde in mig i finvinrummet (ja, det finns ett sådant i mataffären) och pekade på en flaska. "Det här, det är riktigt riktigt bra."

Vinet Valentine plockade fram heter Electus och går loss på 150 CHF. Samma producent gör även ett vitt vin, Eclat, för 75 CHF. När någon säger att det är de bästa vinet från Schweiz så blir jag såklart nyfiken. Väl tillbaka i huset var jag tvungen att söka information om vinet. Det visade sig att det kommer från Valais. Jag älskar Valais. Jag mailade direkt producenten för att se om jag möjligtvis kunde få komma på besök. Jag ville ju så gärna få reda på mer om detta mystiska vin. Jag fick svar ganska direkt: - Kan du komma i morgon?

Jag såg framför mig någon liten gammal källare i dalen vid Rhônefloden som rinner igenom Valais. Ett litet vineri med extremt liten produktion. Jag hade läst att de har en riktigt bra restaurang i ett litet gammalt slott, Le Castel d'Uvrier. Så fel man kan ha. Istället hamnade vi hos den största producenten i Schweiz: Provins.

Provins är ett kooperativ beläget i Sion, Valais. Kooperativet är den största producenten i Schweiz och vinifierar druvor från runt 3400 vinodlare och 840 hektar runtom i Valais men även från odlingar kring Genevésjön. I vineriet tar man hand om 22 olika druvsorter med allt från de lokala druvsorterna Petite Arvine, Diolinoir, Humagne Rouge, Cornalin och Heida (Savagnin) till Merlot, Pinot Noir och Gamay. Här arbetar 5 vinmakare tillsammans där varje individ har huvudansvaret för olika märken. Luc Sermier är högsta chefen och han som har huvudansvaret för produktionen. Jag träffade Johanna Dayer som visade runt mig. Johanna pluggar till Master of Wine men är också en av vinmakarna. Hennes projekt är finvinerna från Valais Mundi.

Johanna guidade runt mig i vineriet och lät mig testa en hel del ur sortimentet. Provins producerar runt 10 miljoner flaskor om året under flera olika märken. Ett av mina favoritviner var Maître de Chas Réserve Marsanne 2013. Härligt rondör och har börjat mogna till sig lite.  Ska bli spännande att se var detta vin befinner sig om ett par år. Under namnet Les Titans gör Luc Sermier några viner där faten får ligga ett par månader i en damm på 2000 meter höjd över havet. Alltså högt upp i bergen. Ända sättet att ta sig dit är att gå med stighudar upp på skidor. Luc skidar upp klockan fyra på morgonen för att titta till faten. Jag var tvungen att köpa en flaska av Les Titans Défi Blanc (Pinot Gris och Muscat) av ren nyfikenhet. Den vilar till sig i Schweiz nu så att jag inte kommer åt den.

Jag har varit runt hos ett gäng olika producenter nu. Vinerier av olika storlekar. Pyttesmå hål i väggen med bara några fat till jätteproduktioner. Provins fick mig ändå att häpna. Det är stort. Och jag imponeras över kvalitén de lyckas skapa. Wow. Schweizarna kan. 

Hur ska vi beskriva vinet?

Jag kände att jag behövde damma av en text jag skrev för lite mer än ett år sedan. En text som för mig alltid är relevant. Varsågod:

---

Ända sedan jag började lära mig en del har jag förundrats över sättet vi beskriver ett vin. På sommelierutbildningen var det viktigt att sätta ord på hur vinet doftade och smakade. Förståeligt eftersom det vore konstigt om jag ansåg att vinet doftade smörpopcorn när det endast hade varit i kontakt med ståltank. Men i skrift kan jag tycka att det känns konstigt och faktiskt helt oväsentligt att beskriva på det sätt som vi gör. Om du läser min blogg ofta kanske du har lagt märke till att jag sällan beskriver ett vin genom ord som hallon, citron, vanilj och ceder. Varför? Min vän och gamla kollega från Frantzén, Hanna Wessman, använder sig av en så fantastisk replik när hon pratar med gäster som jag har tagit efter:

"Min mormors och din mormors hallonsylt smakar inte likadant. Hallonen har växt på olika platser och våra mormödrar har olika recept."

För mig är det att sätta ord på ett fenomen jag inte riktigt förstår. Citron smakar inte likadant för alla. Vinet smakar äpple? Okej. Menar du syrliga gröna Granny Smith, röda vinteräpplen, den mjöliga sorten eller övermogna oxiderade äpplen? Det är svårare och mer komplext än man kan tro. Och länge har jag velat skriva om ämnet, dela med mig om varför jag hellre skriver historier om producenten bakom vinet än att beskriva hur det doftar av fläder och kattpiss i en salig blandning. Druvan Sauvignon Blanc kan ibland kännas igen av en frän lukt som liknar just kattpiss. Jag gissar att ingen vill läsa det. Inte heller att vinet luktar som en svettig häst. För mig är dofterna av stall och svettig häst några av de mest fantastiska dofterna som finns. Konstigt nog är de inga dofter jag någonsin har hittat i vin. Ändå har jag hört många beskriva att äldre Bordeaux-viner doftar stalligt och just svettig häst. Jag som flitig hästtjej borde väl känna igen dofter som dessa? Ganska förståeligt att det blev diskussioner i sommelierutbildningens klassrum.

Länge har jag trott att jag var ensam om åsikten att man borde beskriva vinets struktur istället för hur det smakar. Strukturen är vad som är viktigt när man ska förklara för någon hur vinet ter sig. Är det lätt och elegant med ganska hög syra eller är det ett kraftigt vin men mycket tanniner, alltså ett strävt vin? Det är egentligen helt oviktigt om vinet smakar mogna körsbär eller svarta vinbär. Det kan vara lika tanninrikt ändå. En stram Piemontes eller en kärv Bordeaux. Båda kan de ha enorma tanniner. Om en person inte uppskattar ett strävt vin är dessa båda några viner att undvika. En lättare och mer elegant Bourgogne är kanske att föredra. Men den här Bourgognen kanske har liknande doftupplevelser som Piemontesen, med vissa undantag. Krångligt? Ja. Åtminstone om man måste använda sig av smaker. För mig är det viktigt om ett vin har hög eller låg syra, en brännande alkohol eller om det är superlätt. Det är också detta som är relevant när jag ska rekommendera vin till gästerna på krogen.

Jamie Goode verkar hålla med mig. Kanske är jag inte helt ute och cyklar? Han skriver:

"I don’t think my tasting notes are absolutely the worst of all. But I still dislike them, for several reasons."

Jag är värdelös på att skriva provningsnoteringar. Sitter jag på en provning så antecknar jag all information som sägs om vinet. Sedan kanske jag bara gör en stjärna eller skriver JA TACK om jag gillar vinet och ett streck om det är ointressant. Jag har för svårt att koncentrera mig för att skriva en massa. Jag vill dofta, smaka, uppleva. Sedan minns jag vinet väl om det var en positiv upplevelse. För mig är det nästan irrelevant att skriva överhuvudtaget om något jag inte tyckte om. Varför tipsa om en dålig låt eller film du bör undvika? Lyft fram det positiva, strunta i det negativa. Ungefär som jag anser att man lika gärna kan låta bli att skriva en dålig recension av en krog. Men en negativ recension anses underhållande och visst gillar folk att såga. Speciellt recensenter. Tur att jag inte är recensent. Jag är alldeles för snäll.

Väldigt ofta får jag frågan från någon gäst om jag kan beskriva hur vinet doftar och smakar. Jag svarar alltid likadant, precis som Hanna svarar, att min svärmors och din mormors hallonsylt inte smakar likadant. Att vi inte känner samma dofter. Men jag beskriver gärna hur vinet ter sig i munnen. Om det är kraftigt, elegant, strävt, har hög syra eller mycket fruktsötma. Det räcker oftast för gästen när den ska välja ett vin att njuta utav under kvällen.

Du som läser: Hur vill du att vi beskriver vinet? 

Niagara och dess vinområden

Du vet när du har en bild i huvudet på hur en plats ska se ut? Niagarafallen är en sådan plats för mig. Av någon helt oförstådd anledning trodde jag att fallen låg någonstans mitt ute i skogen. En vandringsled som tog dig dit genom en ordentlig dagstur. Visst kommer jag ihåg Bruce Almighty och hans tur på Maid of the Mist. Men ändå trodde jag att platsen skulle vara romantiskt undangömd och lite mer svåråtkomlig. Så fel man kan ha, va?  

Niagarafallen, en plats där oändligt många gifter sig varje år. Och visst är fallen magiska och trollbinder dig direkt när du ser dem. Men du kan nog ana min förvåning när jag såg att det byggts upp enorma turistattraktioner runtomkring och hotell innehållande restauranger med utsikt över fallen. En helt turiststad. Såklart, USA ligger ju bara på andra sidan floden. Hur kunde jag tro något annat? Men fallen. Det hästskoformade på den kanadensiska sidan får en nästan att tappa andan. Världen är bra jäkla häftig ändå.

I närheten av fallen ligger Niagara-on-the-Lake och Niagara Escarpment. Här kör du förbi vineri på vineri. Vinodlingar varvat med fruktodlingar. Persikor, aprikoser, körsbär och vindruvor. I skrivande stund finns det 37 vinerier bara i Niagara-on-the-Lake. Visste du förresten att Wayne Gretzky gör egna viner? Såklart han gör. Wayne Gretzky Estates Winery & Distillery. Jag skippade att besöka hans vineri. Hörde ryktas om att hans viner är ungefär lika bra som Per Gessles.

Niagara-on-the-Lake och Niagara Escarpment tillhör appellationen Niagara Peninsula som är den äldsta vinregionen i Ontario. Här finns en unik terroir med de glaciära jordarna och ett svalt klimat. Niagara Peninsula har 10 subappellationer:

• Linkoln Lakeshore
• Vinemount Ridge
• Creek Shores
• Beamsville Bench
• Twenty Mile Bench
• Short Hills Bench
• Niagara Lakeshore
• Four Mile Creek
• St. David's Bench
• Niagara River

Druvor som odlas i området är framförallt Chardonnay, Riesling, Cabernet Franc och Pinot Noir. Man hittar också en hel del Sauvignon Blanc, Pinot Gris, Gewürzt, Gamay, Cabernet Sauvignon och Merlot. Isvin verkar i princip varenda producent göra. De mousserande vinerna av traditionella metoden håller hög nivå och jag testade några Chardonnay av toppkvalitet.

Niagara-on-the-Lake är nog för övrigt en av de absolut sötaste små städer jag någonsin har sett. Väl värt ett besök om du är i Toronto.

Kanadensarna är verkligen inte att räkna bort när det kommer till vin. Önskar verkligen att vi fick se mer av deras viner i Sverige. Något annat än isvin. Apropå isvin. Jag besökte en producent som gör det häftigaste isvin jag har testat. Nyfiken? Håll ut så ska jag berätta mer...

Hur viktig är alkoholhalten?

Jag har aldrig riktigt funderat över den procentuella alkoholhalten i vinerna jag dricker eller serverar. Det som betyder något för mig är om vinet är balanserat. Om vinet är i balans ska ingen komponent sticka ut, varken alkoholen, tanninerna eller syran. Om vinet är välgjort så tänker man inte på någon av delarna, drycken slinker ner i strupen utan något som helst motstånd.  

Men så nu under våren när jag har hållit i ett gäng vinprovningar upptäckte jag att det var en viktig del som jag inte hade sneglat på innan jag stod där inför gänget jag pratade om vin med. "Vad är alkoholhalten i detta vin?" - Eeeh, vänta jag ska titta på flaskan...

Jag är så van vid att knappt titta på alkoholen på flaskorna, för det har ingen som helst betydelse för mig. Är vinet gott så är det gott. Vinet kan vara välbalanserat och snyggt gjort oavsett om det har 10% alkohol eller 15% alkohol. Enda gångerna jag letar efter alkoholhalten på flaskorna är när alkoholen verkligen känns av. När man får en brinnande känsla i gommen eller att vinet känns spretigt.

När jag nu börjat reflektera lite över procenten i vinerna så måste jag ändå erkänna att vinerna jag dricker och köper oftast ligger runt 12-13,5%. Jag föredrar oftast viner från lite svala distrikt. Kallare klimat ger lägre alkohol. I ett varmare klimat mognar druvorna snabbare och får en högre sockerhalt vilket såklart allt som oftast leder till högre alkohol.

Jag befinner mig på semester i Schweiz och har köpt på mig en hel del lokala viner. Vi har varit duktiga på att fylla upp vinkällaren här nere. Men det är också första gången jag har tittat på alkoholhalten innan flaskorna har fått åka med till källaren. Ingen flaska över 14% har fått följa med. Varför? Jo, för att här har vi kommit fram till att man kan dricka många fler flaskor till middagen om de är av lite lägre alkoholhalt. Och man mår ganska mycket bättre dagen efter.

Hur viktig är egentligen alkoholhalten i vinerna? För mig är det egentligen ganska oväsentligt. Jag står fast vid att ett gott vin är ett gott vin, oavsett vad det är för %. Men alkoholbomberna till viner är oftast inte särskilt angenäma att dricka.

Sedan finns även folkslaget som letar efter mest % för pengarna på Systembolaget, men de bryr sig garanterat bara om effekten...

PET-etiska funderingar från poolen

Nyheten om att första vinet på 1,5-liters PET-flaska kommer ut på svenska marknaden når mig mycket passande just nu när jag är i Schweiz på semester hos Stella, kvinnan som tidigt i livet lärde mig om vinets magiska värld.  

Här finns en lagom uppfylld vinkällare och nära till flertalet vindistrikt. Ett av mina semesteruppdrag är att fylla upp lite fler hyllor i källaren. Stella lärde mig redan från början att dricka kvalitét framför kvantitet. Att dricka boxvin har aldrig någonsin varit ett alternativ för mig. Att leta efter så kallade boxvinsdödare är ett uppdrag jag mer än gärna tar på mig.

Igår kväll vid middagsbordet var jag tvungen att ta upp diskussionen om vin i PET-flaskor. Jag hade ju ändå duktiga konsumenter till bords. Några personer som verkligen uppskattar vin, men också är öppna för att det kan dyka upp situationer då glasflaskor kan vara otympligt. Vad tycker vi egentligen om vin i PET-flaskor? Uttrycket "petetiskt" skapades, så det säger väl mycket om hur samtalet gick. Låt mig utveckla.

För mig är vin ett hantverk. Något som ska ge njutning. Lyxa till vardagen eller göra livet till en fest. Vin är både en måltidsdryck och till för att skåla med. Jag vill att det ska kännas som något extra att poppa upp en flaska vin. Nu minsann ska vi unna oss. Det finns tillfällen när vin är en given komponent på bordet, men det finns också tillfällen då vin helt enkelt inte passar sig. Detta är en av anledningarna till att jag fokuserar mycket på nollprocentiga alternativ. Även om jag inte har alkohol i glaset så vill jag även dricka något spännande.

Jag tänker ska vi öppna en flaska vin? och ser det härliga scenariot framför mig där man varsamt väljer ut vilken flaska som ska drickas, tar fram vinöppnaren, skär bort foliet och börjar skruva ner i korken för att sedan höra det fantastiska ljudet av korken som poppar upp ur flaskan.

Och sedan försöker jag leva mig in i scenario nummer två där jag plockar fram vinet i plastflaskan, skruvar upp korken lika enkelt som att jag skulle öppna en flaska mineralvatten. Så var det klart. Det romantiska ögonblicket där man undersöker om korken är hel och ren är som bortblåst. Det poppande ljudet. Allt.

Vi var rörande överens om att vin i PET-flaskor är petetiskt. Ingenting som någonsin kommer att plockas fram vid våra middagar. Det enda tillfälle vi tänkte att det vore lämpligt var om man ska ut och vandra i bergen med tung packning. Då känns det onödigt tungt att bära runt på glasflaskor. Men å andra sidan, måste man verkligen dricka vin när man är ute och vandrar? Om man nu måste, då kan man väl hälla över sitt favoritvin i en PET-flaska om det underlättar bärandet.

Nu är jag inte särskilt insatt i miljöfrågor så jag har svårt att svara på vad som är mest miljövänligt av glasflaskor och PET-flaskor. Jag tänker mig att allra bäst vore väl att återanvända glasflaskorna?

Vinet som snart släpps i 1,5-liters PET är en blend från Sicilien gjord på druvorna Nero d'Avola, Frappato och Syrah. Det kommer att kosta strax över 100kr. 1,5 liter motsvarar en magnumflaska, alltså två standardflaskor. Priset för en standardflaska på 75cl skulle vara strax över 50kr. Behöver jag ens säga att det troligtvis inte kommer att vara av toppkvalitet? Vinet i flaskan är ekologiskt och även veganvänligt. Än har jag inte haft tillfälle att provsmaka varför jag väljer att inte nämna producenten.

Jag tror på att bra vin tillverkas i hela världen. Jag vill testa vin från alla världens hörn. Men när det kommer till hur vinet presenteras, då är jag superklassisk. Jag vill ha glasflaskor och riktig kork. Vin är för mig ett hantverk. Väldigt få hantverk säljs i PET-flaskor eller boxar. Den enda kvalitét jag hittat på box är äppelmust. Om du förresten har missat senaste tidens skriverier efter Uppdrags Granskning så går det att hitta här.

Ja, det här är alltså sådant jag funderar och filosoferar över när jag glider runt på badringen i poolen. Sa jag att det är över 30 grader varmt här i Schweiz?