Hur du får mest värde ur vinlistan

Du får vad du betalar för.

Michale Sager är en bekant till mig som driver flera väldigt bra vinbarer i London, bland annat Sager + Wilde. Efter att ha varit med i en video där han beskriver hur du väljer vin på krogen (klippet kan du se här) la han upp en fantastisk text på sin privata Facebook-sida som jag bad om att få översätta.

---

Hur du får mest värde ur en restaurangs vinlista

1. Om du inte bryr dig om vad du ska dricka eller hur det smakar, låt ingen säga att du inte får ta husets. En bra restaurang kommer alltid att ha ett anständigt husets vin och det finns ingen anledning att skämmas över att bara vilja ha en härlig stund på en restaurang och att dricka till lågt pris. Om värdet för dig är att uppleva maten och dricka billigast möjliga så är det precis vad du ska göra.

2. På de flesta restauranger med traditionellt påslag är det mindre värt att köpa viner du redan är bekant med, som exempelvis viner från Bourgogne. Det handlar helt enkelt om tillgång och efterfrågan med prisjustering därefter. Viner som praktiskt taget säljer sig själva kan restaurangerna ha ett högre pris på.

3. Om du och dina middagskompisar går utanför er bekvämlighetszon och beställer ett vin ni inte är bekanta med kan det hjälpa dig att få mer vin för pengarna. Viner som restauranger kämpar för att sälja för att ingen känner till dem kommer ganska ofta utgöra ett bra köp. Få vill ha viner de inte känner till så restauranger kommer inte straffa dig med höga marginaler på dessa viner. Enkel prisjustering enligt tillgång och efterfrågan igen.

4. Be din sommelier om hjälp. Berätta hur mycket du vill spendera och be dem att välja något av deras favoritviner. Det är vad jag gör ganska ofta när jag går ut. På det här sättet bör det sista i deras tankar vara att lura dig. Det första borde vara att imponera på dig och göra din måltid minnesvärd.

5. Du får vad du betalar för, anledningen till att 1000-kronorsflaskan kostar så mycket beror på att mycket mer arbete gick in i det här vinet än produktionen av husets. Det syns dock inte alltid i vinet. Ibland använder producenter över hela världen en massa nya ekfat till deras viner som kostar mycket pengar, men kommer nödvändigtvis inte understryka regionens specifika personlighet. Det här kan vara ett mindre prisvärt. Men du får alltid vad du betalar för. Om du vill uppleva ett vin med sin sanna personlighet och ett du kommer att minnas, kan du få bästa upplevelse genom att enkelt berätta för din sommelier vad du vill ha. Ta hjälp av din guide, vin kan vara ett minfält. Sommelieren är din vän.

Nyårskrönika 2017

Det är nyttigt att scrolla igenom sitt digitala fotoalbum någon gång ibland. Det är ett enkelt sätt att påminna sig själv om hur mycket man har varit med om under det gångna året. En tillbakablick. Aha, just det, jag gjorde ju det där också…  

2017 har varit som en smällkaramell eller kanske till och med en nyårsraket. Livet har varit uppochner, bakochfram. Det känns som några steg framåt yrkesmässigt. Ett par skutt uppåt. Ett fantastiskt gott glas bubbel som jag inte vill sluta njuta av. För ibland måste man stanna upp, andas och få njuta lite av livets ögonblick. Livet är för kort för att inte le och vara lite stolt över sig själv. Det har jag också fått lära mig under året. Att livet kan vara alldeles för kort.

Året inleddes med debut i TV-rutan när jag gästade Go’kväll i januari och pratade alkoholfritt tillsammans med glädjespridaren och läromästaren Tareq Taylor som inte kunde ha gett mig en bättre start. Något jag trodde var ett engångsgig. Men så stod jag där på uppesittarkvällen som självaste mys-Ernst och bjöd på transbärsglögg, sjätte gången i Go’kväll. Det är riktigt roligt att få åka upp till Umeå och hänga i TV-studion över dagen. Konstigt nog är det väldigt avkopplande. Kanske för att det känns lite som att komma hem när jag går av planet uppe i Västerbotten?

Och så resor. Jag älskar att resa, få uppleva nya och gamla platser. Det är så jag bäst lär mig om dryckens ljuvliga värld. Jag är en praktiker ut i fingertopparna. Att läsa teoretiska böcker har tyvärr aldrig varit något för mig. Men att grotta ner mig på plats, smaka på druvorna och gräva i jorden, det är så jag bäst utökar mitt kunskapsförråd. I år har jag hunnit med en vinmässa i London, ett vinkonvent strax utanför Lissabon, gästspel i Danmark, semester blandat med producentbesök i mitt Schweiz och en vecka i Torontos hästmecka.

I år har jag också haft mitt första höstlov på 11 år. Jag tog med lillsyrran till Dubai för en vecka på tu man hand där vi lekte i vattenland och sov i öknen. Och jag förälskade mig i restaurangen Zuma. Ett par välbehövliga dagar i Piemonte med albatryffel och Nebbiolo i slutet av november. Nu avslutar jag 2017 och inleder 2018 med att få koppla av i Schweiz och bland annat få hänga i paradiset på jorden, Verbier. Att få klämma ner fötterna i pjäxorna igen och bränna ner för backen, där kan man snacka om balsam för själen.

Just nu i skrivande stund sitter jag på flyget tillbaka till Genéve efter 20 timmar hemma i Stockholm. Årets sista förmiddag spenderade jag i en annan TV-studio och fick sabrera champagne tillsammans med Steffo. Ett tips från coachen: försök inte sabrera en ljummen flaska bubbel med en golfklubba. Det går helt enkelt inte särskilt bra. Klippet hittar du här. (Tack Filippa K för lånet av magiskt vacker klänning som gjorde mig nyårssnygg!)

Årets upplevelse: Att få sova under stjärnorna ute i Dubais öken tillsammans med Engla 13 år.

Årets vin: Helt klart det söta kanadensiska vinet gjort av Royal DeMaria. Utan tvekan.

Årets producentbesök: Gaja.

Årets resmål: Kanada tar nog hem priset, även om alla resmål är speciella i sig.

Årets krog: Zuma i Dubai.

Årets framtidshopp: Hästen Surre.

Årets mest otippade: Att jag blev ordförande i ridklubben. Eller när jag köpte nya skidor mitt i sommaren i Verbier. Och när vi byggde upp Agrikultur på en klippa i Danmark…

Årets giftemål: Texas & Anders.

Årets nykomling: Fröken Ilse.

Årets tragedi: Vila i frid Jacob, alltid saknad aldrig glömd. <3

Årets organisation: Missing People

Och så Vinos. Vilken grej! Helt plötsligt var jag en del av det här häftiga projektet tillsammans med vin-Sveriges coolaste katter Affe och Putte. 2018 håll i dig, vi har många järn i elden inför året som kommer.

Året som kommer ska jag försöka ta hand om mig själv lite bättre. Njuta ute i skogen på hästryggen, försöka ta mig i kragen och gå på bikramyoga igen. Jag vill dela med mig av kunskap och hålla fler vinprovningar. Jag ska avsluta min hoppdomarutbildning och engagera mig i Missing People. Min 30-års present till mig själv (ja just det ja, dags att fylla tant) är att ge mig ut i världen. Att besöka sommelierkonventet Texsom i Texas står högst upp på önskelistan. Nya Zeeland är en stor dröm. Sydamerika. Washington State? Utforska Kanada mer. Tokyo? Grönland? Jag är öppen för det mesta. Det är bara tiden som sätter gränserna. Och plånboken.

Önskar er alla ett gott nytt år. Och du, glöm inte att dricka champagne genom hela middagen ikväll. 

Ha alltid en kyld flaska bubbel hemma!

Det är slutet på veckan. Fredag. De flesta av er har er har arbetat järnet och är lyckliga över att det äntligen är helg. Vad kan vara trevligare än att avnjuta en flaska bubbel i trevligt sällskap? Till och med jag har en ledig helg denna vecka.  

Uttrycket lev som du lär är något jag försöker eftersträva i största möjliga mån i livet. Eftersom jag förmedlar hej vilt till folk att alltid ha en flaska bubbel på kylning hemma så kan jag själv inte vara sämre. Jag har alltid en flaska champagne i kylskåpet redo att drickas. Det är perfekt  när man får oväntat besök eller bara en skön fredagsfeeling. För mig infinner sig den där spontana känslan av att det vore så gott med en flaska bubbel på en tisdag. Men du fattar vinken. Och just ja, ska jag leva som jag lär måste något drickbart alkoholfritt finnas också...

Så till er jag inte har sagt det tidigare, här kommer mitt absolut viktigaste stalltips: ha alltid en flaska champagne (eller valfritt bubbel) i kylskåpet, man vet aldrig när den där flaskan behövs poppas! 

Trevlig fredag.

Judit Bott brinner för sitt Tokaj

Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som att lyssna till vinmakare när de berättar om sina viner och sitt område. Allra bäst inspireras jag såklart på plats i vingården där jag kan känna på jordmånen, hålla i druvorna och uppleva vineriet. Det är så jag lär mig. Precis som jag sagt många gånger tidigare. Jag kan nog inte upprepa det för många gånger: vin är något som ska läras genom upplevelser.   

En plats jag inte besökt än men som definitivt står på min lista att väldigt snart besöka är Tokaj i Ungern. Om det stod högt upp på min lista tidigare så kan jag lova att Tokaj står ännu högre upp efter att ha lyssnat till den passionerade vinmakaren Judit Bott.

Judit kommer ursprungligen från Slovakien och flyttade till Ungern för att göra vin tillsammans med sin man József. 2006 kom de över vingården Csontos. József kunde knappt sova om natten när han hörde talas om vingården och lyckan var enorm när de äntligen fick sin egen vingård. Idag skördar de vin från 4 olika vingårdar på sammanlagt cirka 3,5 hektar. De gör vingårdsbetecknade viner för att visa upp druvornas sanna terroir. Precis som i bland annat Bourgogne. Bott gör mestadels torra viner. Om man nämner Tokaj tänker nog de allra flesta på deras gyllengula söta viner. Men torr Tokaj är definitivt underskattat, speciellt toppkvalitet som viner från Bott, Samuel Tinon och Dobogó.

Vingårdarna som Judit och József hanterar är följande:

Teleki - 0,5 hektar

Csontos - 2,2 hektar

Hátari - 0,9 hektar

Elöhegy - 0,4 hektar. Den första vingården de skaffade vilket blev en bröllopspresent till sig själva.

Snabb fakta om Tokaj:

• Tokaj är den näst äldsta apellationen i världen, 1757, efter Chianti 1716.
• Man började klassificera vingårdarna redan 1730.
• Godkända druvor är Furmint, Hárslevelü, Sárgamuskotály, Zéta, Kövérszölö och Kabar. (Försök uttala de du...)
• Puttonyos kommer från hur många korgar med druvor man hade när vinet gjordes. Putton = korg. 3 korgar med druvor gav alltså 3 Puttonyos back in the days. Idag anger Puttonyos hur mycket restsocker som finns i vinet.
• Från 2015 finns bara 5 och 6 Puttonyos för att inte förvirra konsumenterna.
• Mousserande viner görs enligt traditionell metod av druvan Furmint.

Ja jag måste erkänna att jag är ännu mer sugen på att besöka Tokaj nu, en plats där man kan njuta av både torra och söta viner av allra högsta kvalitet. En tripp till Budapest, någon? (Jag vet att du ställer upp Alex!) 

Marknaden för en sommelier

Nyligen läste jag en krönika skriven av en välkänd dryckesskribent som jag inte riktigt kan släppa. Den handlade ungefär om att undertecknad tyckte att det var sommelierernas tur att bli rockstjärnor i Sverige. Att det var dags för TV-program med vinkunniga inblandade. Det är ju superkul. Om det skulle vara som Kockarnas Kamp eller liknande kan jag inte riktigt sätta fingret på. Skribenten tyckte att det var dags för oss sommelierer att få ta plats bredvid alla kändiskockar. Jag har jobbat med och för en del så kallade kändiskockar och visst är de fantastiska. Men det är svårt för Zlatan att skaffa sig ett VM-guld helt själv. Många glömmer bort de hårt arbetande lagspelarna. Arbetsmyrorna.  

Hursomhelst. Jag vill inte prata om kockar. De får tillräckligt med medialt utrymme. Nu är det sommeliererna som ska få lite fokus på sig.

Det märks framförallt på de olika sommelierutbildningarna i Sverige att intresset för vin är megastort. Utbildningarna fylls varje termin. Fler och fler vill utbilda sig. Många helt utan erfarenhet från restaurangbranschen tar sig en sommelierexamen. Och det är ju helt fantastiskt. Jag undrar bara, finns det jobb för alla dessa vinutbildade? Hur ser marknaden ut egentligen?

Jag har bara erfarenhet från krogbranschen och där kräver gästerna mer kunskap från personalen. Så är det bara. Fler och fler krogar ser behovet av att ha vinutbildad personal och man ser värdet i att skicka sin personal på utbildning. Men att vara renodlad sommelier? Det finns egentligen inte särskilt många restauranger i Sverige som är i behov av en person som bara arbetar som sommelier. De flesta har flera uppgifter på restaurangen. Antingen är restaurangchefen även sommelier eller så är det hovmästaren som har hand om vinerna. På min lilla krog är vi två sommelierer anställda men vi jobbar aldrig samtidigt. Vi säljer dryck till gästerna och kockarna går ut och serverar maten till gästerna. Vi behöver alltså ingen tallrikstaxi (servitris/servitör). Jag gillar sättet vi jobbar på.

Vill man arbeta som sommelier på restaurang finns det inte väldigt många positioner i landet. Det är de bättre krogarna som har behovet. Däremot kommer man väldigt långt som dryckesutbildad servitris. Kan man tänka sig det så kommer man aldrig att gå arbetslös. Krogarna skriker efter serveringspersonal som vet hur man säljer vin. Vinskribenter och dryckesbloggare kryllar det om (hej hej!) och det krävs att man är lite unik för att kunna få ta plats. Eller att nischa sig. Jag tror det är superviktigt att hitta sin egen väg. Och vara öppensinnig. Tänk utanför boxen.

Det här med TV-program dock. Jag vet inte. Jag vill inte att en profession som att vara sommelier ska höjas upp på någon slags piedestal. Jag kämpar för att får bort snobbstämpeln och försöker visa att det inte finns några pekpinnar. Det är inte bara ett vin som fungerar till en maträtt. Du är fri att dricka vad du vill, när du vill och hur du vill. Är det ett TV-program som behövs? Visst, då kan jag gilla läget. Men jag vill inte göra sommeliererna till rockstjärnor, det finns redan en hel del självutnämnda.

Fotograf ansvarig för den fantastiska bilden  av en sommelier är Victoria Stillwell. 

Små partier på Systembolaget

Hösten är här. Jo, nu är det september så nu kan jag på riktigt få säga att hösten är här. Med hösten kommer också de små tillfälliga partierna på Systembolaget tillbaka. På fredag är det dags för lite nya släpp igen.  

Här är några viner som jag tror kan vara spännande att testa i september:

- Assyrtiko by Gaia, Wild Ferment 2016, Santorini Grekland. Nr 99751, 189 kr.

- CH By Chocapalha, Touring Nacional 2013, Lissabon Portugal. Nr 99153, 249 kr.

- Domaine Ciringa, Fosilni Breg 2015, Podravina Slovenien. Nr 92441, 129 kr.

- Olivier Rivere, Gabaxo 2015, Rioja Spanien. Nr 90107, 179 kr.

- Humare Yuzu, Junmai Shu 2016, Japan. Nr 90049, 251 kr. (Sake.)

- Keller, Grüner Silvaner trocken 2016, Rheinhessen Tyskland. Nr 90231, 135 kr.

Helt enkelt, ett gäng viner med olika ursprung. Våga tänka utanför boxen och testa dig fram till nya adresser. 

---

Och du, du har väl inte missat att det är dags för höstens första dryckesautkion som arrangeras av Systembolaget tillsammans med Bukowskis? Måndag till onsdag kan du ropa hem lite dyrgripar. Jag kan redan ha spontanbudat på en massa Sine Qua Non. Vet inte ens varför.

Superkombo: kräftor och Riesling

Kräftor, det är en ganska så ny bekantskap för mig. Det är två år sedan jag var på min första kräftskiva och åt min första kräfta. Jag åt ingenting från havet innan jag var tjugo. Förutom nyfångad abborre ute i skärgården som liten. (Fiskpinnar räknas inte riktigt.) Jag var rädd för fiskarna och skaldjuren i fiskdisken i mataffärerna. De såg så läskiga ut där de låg och tittade på än när man gick förbi. Tänk vad jag gått miste om. Exempelvis en sådan superkombo som kräftor och Riesling.  

Havskräftor är ju magi på riktigt. Jag handlade havskräftor, signalkräftor och räkor från Västkusten till kvällens lilla kräftskiva ute på Ekerö, packade ner en flaska Riesling från Hugel i väskan och begav mig ut till ön med Tompa. Alltså, havskräftor och Riesling. Vilken jädra kombo.

Jag träffade Jean-Frédéric från Hugel häromdagen igen. Fick en bamsekram och sedan testa igenom hans viner. Sist vi sågs var i februari. Han var lite gladare över att få vara här i sommarvärmen än på vintern. Jag har hört ryktas om att J-F tänkt följa med mig och Alex till Texsom nästa sommar.

”Alsaceviner passar generellt dagens matlagning fantastiskt bra. Idag lagar man inte mat med kryddor på samma sätt som förr, man använder sig av färska örter vilket ger helt andra smaker. Våra viner är också nästintill oslagbara till de olika fusionsköken, exempelvis de asiatiska smakerna som används i våra västerländska kök.” - Jean-Frédéric, trettonde generationen i familjen Hugel.

Den här gången hade han med sig två årgångar av finvinet Riesling Schoelhammer. Nyfiken ville han veta vilken jag föredrog av -07 och -08. Hos familjen Hugel är man väldigt oense om vilken som är bäst. Efter att noggrant ha testat igenom båda sa jag med säkerhet i rösten "2008, jag föredrar 2008. Något stramare, en fräschör som 2007 inte riktigt har och WOW vilken elegans. Eftersmaken hänger kvar hur länge som helst." Jean-Frédéric blev överlycklig. 2008 är även hans favoritårgång. Det här är ett vin med ordentlig lagringspotential. Att Riesling från Alsace kan vara så gott...

Här har du förresten skillnaden på en svensk signalkräfta och en turkisk kräfta. Kan du gissa vilken som är den svenska? Tips: det är inte den som gått på steroider...

Full rulle på provningar

I början av varje ny säsong håller alla importörer sina sortimentsprovningar. Av någon konstig anledning ligger många på samma dagar. Jag vet inte om det är planerat så, men till och med jag som gasar runt med Vespan har extremt svårt att hinna gå på flera provningar under samma dag. För mig är det lite av ett mysterium varför de ligger så många samtidigt. Man vill ju gå på flera, om inte annat så åtminstone för att visa sitt intresse. Men det hinns helt enkelt inte med.  

Jag föredrar visserligen att få prova i lugn och ro på tu man hand. Jag har lyxen att göra det med vissa. Helena och Helen är två som alltid tar sig tid, något jag uppskattar enormt. Det bästa jag vet är lunchdejter med efterföljande provningar, eller börja med att testa vin och sedan få äta lunch och skvallra om branschen. Tidigare jobbade jag i skallerkvarteret nummer 1, på Lilla Nygatan, under 3 års tid. Efter att jag flyttade till Roslagsgatan hänger jag inte med på något skvaller alls. Men, å andra sidan är det faktiskt väldigt skönt.

Kände mig effektiv idag när jag, efter möte på krogen, hann med både en privat provningsdejt med Helena (samt hann skvallra lite snabbt) och sedan slank jag in på inte bara en utan två sortimentsprovningar.

Jag brukar fortfarande se mig själv som en nybörjare inom vinvärlden, en av de nyexade sommeliererna i landet. Idag på en av provningarna fick jag lite som en käftsmäll. Rummet kryllade av nya, unga och hungriga vinnördar. Och jag hade noll koll på vilka de var eller var det jobbar någonstans. Jag läste en krönika för någon vecka sedan att sommeliererna är de nya rockstjärnorna. Att det är vår tur nu. Dags för kockarna att kliva åt sidan. Kanske är Sverige redo för TV-program där landets största vinnörd som ska koras? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte är en av de nya längre. Det är tamejtusan över fem år sedan jag blev "färdig" sommelier. Klar blir man aldrig inom detta yrke. Jag är glad och tacksam för att jag är hungrig och ständigt vill lära mig mer. Även om jag inte är ny så tillhör jag skaran som törstar efter kunskap. Därför spontanbokade jag nyss en resa till Piemonte i november. Håll i er, det blir tryffel och Nebbiolo för hela slanten.

Vin att ha hemma för alla tillfällen

En vän har precis införskaffat en liten vinkyl hem till köket och undrade om jag har några tips på vad den bör fyllas med. Det är ju ganska ofta man får frågan om vad man ska dricka för vin till en viss rätt eller vad man kan ge bort i present och så vidare. Många känner sig helt klart vilsna i dryckesdjungeln. Fullt förståeligt då det finns så otroligt mycket och har man ingen koll alls är det som att köpa grisen i säcken.  

Frågan från min vän var följande:

"Vi har precis köpt denna vinkyl. (Den enda som passade med mått i vårt kök på en lämplig plats). Eftersom det är en enzons-kyl, 22 flaskor, vad har jag lämpligast för vin i denna? Kan jag blanda vitt & rött? Bubbel? Inte så mycket för lagring, utan mest för att kunna servera perfekt tempererade viner."

När jag själv införskaffade min vinkyl funderade jag väldigt länge på vad för slags kyl jag skulle ha. En med flera temperaturzoner där vinerna är redo att serveras eller en lagringskyl med perfekt temperatur för att lagra viner? Jag valde det senare. Min kyl står på 12 grader och alla flaskor i kylen håller alltså samma temperatur oavsett om det är bubbel, vitt eller rött. Jag tänker såhär: ska jag dricka en flaska rött så tar jag fram den en liten stund före servering. Vitt och bubbel lägger jag in i kylskåpet en halvtimme före det är dags att dricka. För mig är det viktigt att vinerna kan få ligga länge i vinkylen. Därför valde jag ett vinlagringsskåp. Det största jag hittade. Att få upp det i lägenheten var inte det lättaste.

Åter till min vän som har plats för 22 flaskor i sin vinkyl. Jag tycker att temperaturen ska ställas på 11-12 grader så att både vitt och rött kan få hålla rätt temperatur. Det kräver visserligen lite planering när man ska dricka sina flaskor, men en halvtimmes framförhållning kan man väl ändå lära sig att ha? (Elina, jag tror att du klarar av det...)

Så hur ska vi fördela upp dessa 22 platser i kylen?

Det finns några vinstilar som är bra att ha hemma:

• Man ska alltid ha en kall flaska champagne hemma i kylen redo att drickas. (Elina, den får du lägga direkt i kylskåpet.)
• Ett torrt vitt vin av modell krispigt och syrligt. Tänk en frisk Riesling eller Grüner Veltliner. Det går alltid hem.
• En ekfatslagrad Chardonnay till de lite fetare maträtterna.
• Pinot Noir! Det är liksom alltid gott.
• Ett rött vin med lite sting i. Tänk tanniner, strävhet men ändå fräschör. Tänk Barolo.
• Sangiovese och Grenache fungerar till allt som inte Pinot Noir eller Barolo klarar av. Ett perfekt mellanting helt enkelt.

Okej, nu är jag extremt generaliserande. Men det är en ganska så bra bas att stå på. Man kommer långt med några få stilar.

Vad bör min vän fylla upp sin vinkyl med?

1. Eftersom jag vet att hon är extremt trendmedveten bör hon köpa på sig två flaskor engelskt bubbel från Nyetimber. Lika bra som originalet i Champagne. Och polarna kommer bli riktigt imponerade när de får dricka bubblor från England. Nyteimber Classic Cuvee nr 96018 - 389 kr
2. En flaska Champagne ska alltid finnas kall redo att drickas. Den ska dock stå i kylskåpet så den tar inte upp någon plats i vinkylen. Diebolt-Vallois Prestige Brut nr 7723 - 389 kr
3. Två flaskor Riesling. En Smaragd från Wachau i Österrike är en väldigt bra allround-Riesling. Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen 2014 nr 4622 - 129 kr
4. Kylen behöver en eller två olika Chardonnays. Jag älskar Kumeu River från Nya Zeeland och anser att deras viner är lika bra som likartade från Bourgogne. Och visst är det väl ändå roligt när vi kan visa upp lite bredd? Beställ hem Kumeu River Estate Chardonnay 2014. Gör en privatimport hos Jakobsson & Söderström.
5. Chardonnay variant två: för att vara ännu mer trendsäker, köp Jura. Maison Rijckaert Côtes du Jura Chardonnay 2014 nr 2327 - 149 kr.
6. Ska man ha en enda Pinot Noir hemma i kylen för en bra peng så bjuder Domaine Guyon på ett riktigt skolboksexempel från Bourgogne. Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames De Vergy 2014 nr 5640 - 149 kr.
7. Vissa viner måste man betala några kronor extra för. Barolo är ett av dessa. Just nu finns en familjeproducent i begränsad upplaga på Systembolaget. Spring och hugg några flaskor av detta: Massolino Barolo 2013 nr 93195 - 299 kr.
8. Sangiovese är bra att ha. Perfekt både till middagen eller som pratvin. Att mysa med i soffan. Castellare di Castellina Chianti Classico 2015 nr 76951 - 172 kr. (Beställningssortiment så köp 6 flaskor, de kommer gå åt!)
9. En svalodlad spansk Garnacha är oumbärlig. Jag älskar Dani Landis viner och just nu finns det ett fåtal flaskor i de tillfälliga sortimentet. Dani Landi Las Ivas de la Ira 2015 nr 99839 - 240 kr. Köp!
10. För att ha en komplett vinkyl behövs något sött också. Lätt mousserande Moscato d'Asti går ju liksom alltid hem. Men för att göra livet lite mer spännande väljer jag hellre systervinet Brachetto d'Acqui. Alltså motsvarigheten men gjord på röda druvor. Braida Brachetto d'Acqui 2015 nr 6260 - 89 kr.

2 x Nyteimber

1 x Diebolt-Vallois 2 x Domäne Wachau 4 x Kumeu River

2 x Côtes du jura 2 x Domaine Guyon

2 x Massolino Barolo

6 x Castellare di Castellina

2 x Dani Landi

2 x Brachetti d'Acqui

Ooops, det blev visst 25 flaskor... Men en flaska bubbel ska ligga i kylskåpet, och de söta flaskorna är små. Och så kan man behöva dricka något medan man packar in sitt vin i kylen. En flaska Castellare Chianti kommer drickas upp innan den hinner läggas in i vinkylen. Sådärja. Lycka till nu!

PS. Jag glömde visst rosé, men den kan du ha redo i kylskåpet också om du nu vill dricka rosé när hösten börjar göra intrång.

Vad är Smaragd egentligen?

Det känns som att jag inte serverar annat än bubbel och Riesling för tillfället. Men så passar ju Riesling till väldigt mycket också. Har hällt upp enorma mängder av Österrikisk Riesling från Wachau. Och Wachau är ju lite speciellt...  

Ibland slår det mig lite extra hur knepigt det kan vara att lära sig hur vinets värld fungerar. I Wachau har man sitt egna unika klassificeringssystem. Vinerna delas in i tre olika nivåer: Steinfelder, Federspiel och Smaragd. Trots ett alldeles eget system så är Wachau en liten region som endast står för ungefär 3% av Österrikes produktion.

Nivåerna reglerar bland annat alkoholhalten på vinerna. I Österrike har man också en egen skala för att mäta druvornas mustvikt. Denna heter Klosterneuburger Mostwaage och förkortas KMW.

Steinfelder är den lättaste varianten. Vinerna är krispiga och ibland nästan spritsiga. Alkoholhalten får max vara 11,5%. Druvorna som skördas måste ha en mustvikt på 15-17 KMW. Man får inte chaptalisera dessa viner, alltså tillsätta socker i musten för att höja alkoholhalten ett snäpp.

Federspiel görs på druvor som har fått mogna lite mer och skördas med minst 17 KMW. Alkoholhalten är mellan 11,5% och 12,5%. Federspiel får ha som mest 4 gram restsocker per liter och även här får man inte chaptalisera.

Smaragd tillverkas på väldigt mogna druvor som fått hänga kvar extra länge på vinrankorna. Vinerna får en fylligare kropp och textur. Alkoholhalten får minst vara 12,5% och mustvikten minimum 18,5 KMW. Lite mer restsötma kan upplevas i dessa viner. Restsockret får vara upp till 9 gram/liter. Det balanseras upp med den härliga syran som gör att vinerna ändå oftast upplevs torra.  Här regleras till och med förslutningen. Smaragd-viner ska ha en naturkork som är minst 49 mm, men sedan 2007 är skruvkork också tillåtet. Vinerna måste lagras i flaska och får inte säljas före 1 maj året efter skörd. Många producenter låter vinerna ligga längre.

Nu så, dags att åka in till jobbet och poppa upp lite fler flaskor innehållande magiskt god Riesling från Österrike. Tror det blir lite extra mycket Smaragd ikväll.

Fredagsbubbel från R. Pouillon

En flaska ligger på kylning hemma till efter service och samma bubblor ska jag servera så det sprutar ur öronen på gästerna ikväll. Eller, fullt så galen ska jag nog inte vara. Ett glas som aperitif kanske duger. Jag jobbar ju i kavaj numera.  

Oavsett mängd man vill avnjuta så rekommenderar jag varmt denna lilla odlarchampagne från Mareuil-sur-Aÿ, samma by som Billecart-Salmon och Philipponnat.

R. Pouillon & Fils drivs idag av Fabrice Pouillon som anslöt sig till firman 1998 för att hjälpa sin pappa James Pouillon. R står för farfar Roger. Familjen har vingårdar i Aÿ, Epernay, Mareuil-sur-Aÿ, Festigny och lite andra små byar i norra Montagne de Reims. Största delen, 3 hektar, är planterade med Pinot Noir sedan har de 2 hektar Chardonnay och 1 hektar med Pinot Meunier. Under skilsmässan med exfrun blev Fabrice av med vingårdar i Le Mesnil-sur-Oger som tillhörde exfruns familj men han levererar riktigt fint bubbel från de gårdar han har kvar.

2003 började Fabrice övergå till ekologisk vinmakning och idag jobbar han även biodynamiskt. Druvorna skördas för hand och vinerna får ligga till sig både i ståltank och gamla ekfat. 700-liters gamla ekfat används till reservvinerna som får gotta sig i 18 månader.

R. Pouillon Réserve Brut är en blend av samtliga tre druvor: 70% Pinot Noir, 15% Chardonnay och 15% Pinot Meunier. Den har en dosage på 5g/l och alkoholhalten är 12% precis som sig bör när det kommer till Champagne.

Vilket bubbel lägger du på kylning ikväll? Jag ska unna mig åtminstone ett glas Pouillon.

Om du frågar Franska Vinlistan snällt borde han kunna hjälpa dig att få tag på några flaskor Pouillon. Annars vet jag att den kan drickas på några krogar runtom i Stockholm. Bland annat Gastrologik, Oaxen och Agrikultur.

Hyr glas till nästa kalas!

Planerar du en större vinmiddag där mycket glas går åt eller kanske en fest snart? Är det dags för kräftskivan att äga rum? Vad du än planerar där mycket glas kan gå åt: köp inte billiga glas på IKEA.  

Jag vet att det är enkelt. Du tänker att "det är bra att ha 100st av IKEA's vinglas hemma". Men vet du vad som är ännu lättare? Hyr glas inför vinmiddagen där alla ska ha fem glas var eller den stora festen. För 250 kr får du 50 st Riedel-glas. Du kan alltså dricka ur trevliga glas med två riktigt bra fördelar mot att köpa lika många av modell sämre: du behöver inte plats för att förvara glasen efteråt och (det här är det bästa av allt) du slipper diska!

Ja, du slipper diska glas.

Jag hyr ofta glas till vinprovningar men har också börjat hyra till om det vankas en rejäl vinmiddag. Mest för att jag helt enkelt vill slippa stå och diska glas hela dagen efter.

Så, tips från coachen är att hyra glas för att underlätta livet något nästa gång det vankas kalas, fest, kräftskiva, jul, midsommar eller herrmiddag.

Hur ska vi beskriva vinet?

Jag kände att jag behövde damma av en text jag skrev för lite mer än ett år sedan. En text som för mig alltid är relevant. Varsågod:

---

Ända sedan jag började lära mig en del har jag förundrats över sättet vi beskriver ett vin. På sommelierutbildningen var det viktigt att sätta ord på hur vinet doftade och smakade. Förståeligt eftersom det vore konstigt om jag ansåg att vinet doftade smörpopcorn när det endast hade varit i kontakt med ståltank. Men i skrift kan jag tycka att det känns konstigt och faktiskt helt oväsentligt att beskriva på det sätt som vi gör. Om du läser min blogg ofta kanske du har lagt märke till att jag sällan beskriver ett vin genom ord som hallon, citron, vanilj och ceder. Varför? Min vän och gamla kollega från Frantzén, Hanna Wessman, använder sig av en så fantastisk replik när hon pratar med gäster som jag har tagit efter:

"Min mormors och din mormors hallonsylt smakar inte likadant. Hallonen har växt på olika platser och våra mormödrar har olika recept."

För mig är det att sätta ord på ett fenomen jag inte riktigt förstår. Citron smakar inte likadant för alla. Vinet smakar äpple? Okej. Menar du syrliga gröna Granny Smith, röda vinteräpplen, den mjöliga sorten eller övermogna oxiderade äpplen? Det är svårare och mer komplext än man kan tro. Och länge har jag velat skriva om ämnet, dela med mig om varför jag hellre skriver historier om producenten bakom vinet än att beskriva hur det doftar av fläder och kattpiss i en salig blandning. Druvan Sauvignon Blanc kan ibland kännas igen av en frän lukt som liknar just kattpiss. Jag gissar att ingen vill läsa det. Inte heller att vinet luktar som en svettig häst. För mig är dofterna av stall och svettig häst några av de mest fantastiska dofterna som finns. Konstigt nog är de inga dofter jag någonsin har hittat i vin. Ändå har jag hört många beskriva att äldre Bordeaux-viner doftar stalligt och just svettig häst. Jag som flitig hästtjej borde väl känna igen dofter som dessa? Ganska förståeligt att det blev diskussioner i sommelierutbildningens klassrum.

Länge har jag trott att jag var ensam om åsikten att man borde beskriva vinets struktur istället för hur det smakar. Strukturen är vad som är viktigt när man ska förklara för någon hur vinet ter sig. Är det lätt och elegant med ganska hög syra eller är det ett kraftigt vin men mycket tanniner, alltså ett strävt vin? Det är egentligen helt oviktigt om vinet smakar mogna körsbär eller svarta vinbär. Det kan vara lika tanninrikt ändå. En stram Piemontes eller en kärv Bordeaux. Båda kan de ha enorma tanniner. Om en person inte uppskattar ett strävt vin är dessa båda några viner att undvika. En lättare och mer elegant Bourgogne är kanske att föredra. Men den här Bourgognen kanske har liknande doftupplevelser som Piemontesen, med vissa undantag. Krångligt? Ja. Åtminstone om man måste använda sig av smaker. För mig är det viktigt om ett vin har hög eller låg syra, en brännande alkohol eller om det är superlätt. Det är också detta som är relevant när jag ska rekommendera vin till gästerna på krogen.

Jamie Goode verkar hålla med mig. Kanske är jag inte helt ute och cyklar? Han skriver:

"I don’t think my tasting notes are absolutely the worst of all. But I still dislike them, for several reasons."

Jag är värdelös på att skriva provningsnoteringar. Sitter jag på en provning så antecknar jag all information som sägs om vinet. Sedan kanske jag bara gör en stjärna eller skriver JA TACK om jag gillar vinet och ett streck om det är ointressant. Jag har för svårt att koncentrera mig för att skriva en massa. Jag vill dofta, smaka, uppleva. Sedan minns jag vinet väl om det var en positiv upplevelse. För mig är det nästan irrelevant att skriva överhuvudtaget om något jag inte tyckte om. Varför tipsa om en dålig låt eller film du bör undvika? Lyft fram det positiva, strunta i det negativa. Ungefär som jag anser att man lika gärna kan låta bli att skriva en dålig recension av en krog. Men en negativ recension anses underhållande och visst gillar folk att såga. Speciellt recensenter. Tur att jag inte är recensent. Jag är alldeles för snäll.

Väldigt ofta får jag frågan från någon gäst om jag kan beskriva hur vinet doftar och smakar. Jag svarar alltid likadant, precis som Hanna svarar, att min svärmors och din mormors hallonsylt inte smakar likadant. Att vi inte känner samma dofter. Men jag beskriver gärna hur vinet ter sig i munnen. Om det är kraftigt, elegant, strävt, har hög syra eller mycket fruktsötma. Det räcker oftast för gästen när den ska välja ett vin att njuta utav under kvällen.

Du som läser: Hur vill du att vi beskriver vinet? 

Isvin som inte liknar något annat hos Royal DeMaria

Okej, om jag hör orden Kanada och vin i samma mening så är isvin och Vidal det första jag får upp i huvudet. Det var liksom det enda man fick lära sig om Kanada under sommelierutbildningen. Här använder man sig av hybriddruvan Vidal och producerar bara isvin. Punkt.  

Dags att lära om med andra ord.

Men innan vi ser bortom isvinerna så måste jag presenterar en producent som gör viner som inte liknar något annat jag smakat tidigare. Låt mig introducera dig för Joseph DeMaria och hans viner under namnet Royal DeMaria.

Vineriet Royal DeMaria ligger i Beamsville Bench, Niagara Peninsula. Många vinerier häromkring har vackra ståtliga byggnader, men här får vinerna tala istället för huset. Helt rätt.

Joseph DeMaria gjorde sitt första vin 1998, utan någon som helst tidigare erfarenhet, av 5000 liters överskottsjuice från druvan Vidal. Någonstans under processen gick det ordentligt snett men Joseph lät det inte stoppa honom utan fortsatte att arbeta med sitt vin. Han lyckades rädda misstaget och hittade istället en unik teknik som ingen har fått reda på. Han har alltså ett hemligt tillvägagångsätt. Jag försökte luska ur honom hans käraste hemlighet, tyvärr utan lycka. Det första vinet han gjorde blev något man aldrig testat tidigare. Vinet vann 5 internationella priser. Tekniken han använde sig av under tillverkningen av det första vinet är den samma som han fortfarande använder idag.

Royal DeMaria är den enda producent som helt och hållet specialiserar sig på isvin. Man tillverkar ingenting annat än isvin. Produktionen är liten, man fokuserar på kvalitet framför kvantitet. Det experimenteras med alla olika druvsorter. Joseph har gjort isvin på upp till 25 olika sorters druvor, både gröna och blå druvor. Han har också sålt ett världens dyraste isvin: Royal DeMaria 2000 Chardonnay Winter Harvest för den lilla summan 250.000 CAD. Som hittat!

Så vad är det som gör hans viner så otroligt speciella? Jag fick testa mig igenom vinerna ovan: Riesling, Gewürzt, Vidal, Pinot Blanc, Pinot Gris, Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. Samtliga viner har en fantastiskt härlig friskhet och en bra syra som isviner ofta har. Smakerna av honung och aprikos finns där, men så har de en helt annan komplexitet än vad jag är van vid. Det är som att vinerna har en tredje dimension. Här finns nämligen en nötighet som man hittar i Madeira och Portvin. Syran och lite av den krämiga texturen från isvinet tillsammans med nötiga smakerna är verkligen full pott. Wow! sa både Eira och jag. Min favorit? Jag älskade vinet gjort på Cabernet Franc. Har aldrig testat isvin gjort på blå druvor tidigare. Detta görs utan skalkontakt efter pressningen som görs under 1,5 timme. Färgen är alldeles gyllene. Mmmm, gott.

Har du inte koll på vad isvin är? Druvorna till isvin skördas och pressas i frusna. Vanligtvis innebär det -7 grader eller kallare. Druvjuicen fryser och blir väldigt koncentrerad och vinerna är ofta ganska så dyra. Så istället för söta viner gjorda på druvor med ädelröta, som i Sauternes, gör man alltså viner av frysta druvor och skördar i januari.

Från vit Merlot till isvin

Det är helt otroligt vad 16 dagar bara flyger iväg. Nu alldeles strax hoppar vi in i bilen mot Genevés flygplats. Dags att lämna landet som gör vit Merlot. I morgon flyger jag istället till andra sidan Atlanten för att besöka isvinets hemland.  

Jag var helt slut som artist innan jag fick gå på min efterlängtade semester. Första veckan här nere behövde kropp och själ återställas från en tuff vår. Känns som jag haft tusen bollar i luften, vilket jag älskar, men ibland måste man hinna ikapp sig själv också. Semester. Oj vad jag behövde semester. Nu börjar jag känna mig som människa igen.

Vi har hunnit med massor under våra 16 dagar: marknaden i Divonne, kika på klockor i Genevé, shoppat mängder med vin, turer i fräsiga bilar, producentbesök i Sion, ambassadbesök i Bern, en dag i Verbier, ätit grädde från Gruyère tills det sprutat ur öronen, testat oss igenom de lokala vinerna... Och så oändligt med skönt poolhäng!

Ja, och så köpte jag mig ett par nya skidor mitt i sommaren. En bra deal är svår att låta bli. De står förresten kvar i butiken i Verbier. Attans, det innebär att jag måste åka tillbaka i vinter.

Har köpt på mig lite udda viner som får ligga kvar här i källaren och vila upp sig. Bland annat en låda vit Merlot från Ticino som jag är så nyfiken på att jag nästan spricker. Det är roligt med schweizarna att de gör lite som de vill när det kommer till vinmakningen. En vit Merlot. Det hade jag aldrig hört talas om tidigare. Först trodde jag att det är någon konstig grön klon eller korsning av druvan Merlot som de skapat själva. Men vinet är alltså helt enkelt tillverkat så att musten inte har någon skalkontakt, utan en snabb pressning. Som när man gör mousserande vin av Pinot Noir.

Apropå Pinot Noir. Fick även smaka en vit Pinot Noir från Valais i mataffären som var alldeles magiskt god. En vit Pinot Noir som fått spendera tid på ekfat. Spännande och riktigt gott. Två flaskor fick följa med till vinkällaren. Jag gillar experimenterandet med druvorna. Vit Merlot och vit Pinot Noir. Fantastiskt.

Jaha, då var det strax dags att lämna paradiset på jorden. Schweiz, mitt andra hem. Som jag älskar detta land. Och grädde från Gruyère.

Foie gras till lunch och middag

Vi har varit lyxigt bortskämda med lunch och middag hemma vid poolen nästan varje dag här på vår semester i Schweiz. Med utsikt över Genevésjön och Mont Blanc känns det nästintill oslagbart.  

Häromdagen tog vi modet till oss och promenerade 10 minuter ner till den lokala lilla restaurangen i byn. Tompa har varit nyfiken och tjatat länge om att få gå dit. Så det var dags att vidga vyerna lite utanför poolen.

Sallad, det låte inte direkt som det roligaste som finns. Ändå finns det få saker som känns så fräscha att äta varma sommardagar. Nu menar jag såklart inte sallatsbladen, utan en sallad. En riktigt härligt matig sallad.

Vi beställde in varsin sallad, Tompa och jag, nere på den lokala lilla krogen. En lunchsallad. Schweizarna är duktiga på att göra goda matiga sallader. Vi valde en sallad med foie gras. Jag vet att det är en produkt som man borde undvika, men det är ju så nedrans gott. Fungerar både till förrätt, varmrätt och dessert.

Förrätt: Ät som det är tillsammans med champagne i glaset. Varmrätt: Tournedos Rossini, och så lite tryffel på det. Mmmm vad gott. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det. En mogen Barolo i glaset till det, eller en silkig Bourgogne. Så ja. Sitter som en smäck.  Dessert: Som det är men nu med Sauternes i glaset. Vips så blev det dessert! Enkelt va?

Jag måste erkänna att salladen vi åt till lunch, med foie gras, var nog den godaste sallad jag någonsin har ätit. Sagolikt gott!

Samma kväll, efter vår lunchsallad, åt vi foie gras till middag efter vårt producentbesök i Sion. Men då var det minsann ingen nyttig sallad till. Foie gras och bröd, det mättar, jag lovar.

Hur viktig är alkoholhalten?

Jag har aldrig riktigt funderat över den procentuella alkoholhalten i vinerna jag dricker eller serverar. Det som betyder något för mig är om vinet är balanserat. Om vinet är i balans ska ingen komponent sticka ut, varken alkoholen, tanninerna eller syran. Om vinet är välgjort så tänker man inte på någon av delarna, drycken slinker ner i strupen utan något som helst motstånd.  

Men så nu under våren när jag har hållit i ett gäng vinprovningar upptäckte jag att det var en viktig del som jag inte hade sneglat på innan jag stod där inför gänget jag pratade om vin med. "Vad är alkoholhalten i detta vin?" - Eeeh, vänta jag ska titta på flaskan...

Jag är så van vid att knappt titta på alkoholen på flaskorna, för det har ingen som helst betydelse för mig. Är vinet gott så är det gott. Vinet kan vara välbalanserat och snyggt gjort oavsett om det har 10% alkohol eller 15% alkohol. Enda gångerna jag letar efter alkoholhalten på flaskorna är när alkoholen verkligen känns av. När man får en brinnande känsla i gommen eller att vinet känns spretigt.

När jag nu börjat reflektera lite över procenten i vinerna så måste jag ändå erkänna att vinerna jag dricker och köper oftast ligger runt 12-13,5%. Jag föredrar oftast viner från lite svala distrikt. Kallare klimat ger lägre alkohol. I ett varmare klimat mognar druvorna snabbare och får en högre sockerhalt vilket såklart allt som oftast leder till högre alkohol.

Jag befinner mig på semester i Schweiz och har köpt på mig en hel del lokala viner. Vi har varit duktiga på att fylla upp vinkällaren här nere. Men det är också första gången jag har tittat på alkoholhalten innan flaskorna har fått åka med till källaren. Ingen flaska över 14% har fått följa med. Varför? Jo, för att här har vi kommit fram till att man kan dricka många fler flaskor till middagen om de är av lite lägre alkoholhalt. Och man mår ganska mycket bättre dagen efter.

Hur viktig är egentligen alkoholhalten i vinerna? För mig är det egentligen ganska oväsentligt. Jag står fast vid att ett gott vin är ett gott vin, oavsett vad det är för %. Men alkoholbomberna till viner är oftast inte särskilt angenäma att dricka.

Sedan finns även folkslaget som letar efter mest % för pengarna på Systembolaget, men de bryr sig garanterat bara om effekten...

Laxrosa skimmer perfekt i sommar

Precis som en murrig röd Bordeaux gör sig fantastisk bra en vinterkväll framför brasan, så är det något med de ljusa rosévinerna från Provence som gör att de passar alldeles utmärkt vid poolen eller sommarens skojigheter. Sommar och laxrosa roséviner går liksom hand i hand.  

De allra bästa rosévinerna kommer (enligt mig) från Österrike, Sancerre i Loire och givetvis Provence. Sedan finns det såklart några uppstickare från andra platser också, som Jolie-Laide från Kalifornien. Jag kan inte skriva om rosa viner utan att nämna Scott Schults magiska viner från Sebastopol.

Ett vin som jag konstigt nog inte hade testat förrän nu i helgen var Sacha Lichines Whispering Angel. Ett vin som sägs ha satt de laxrosa vinerna på kartan ordentligt på andra sidan Atlanten. Lichines vin står för 20% av den årliga försäljningen av rosé från Provence i USA och Whispering Angel går även under namnet "Hampton's Water".

Sacha köpte Chateau d'Esclans precis utanför La Motte år 2006 efter att ett par år tidigare ha lämnat pappans egendom i Margaux. Hans mål var att göra viner som kunde tävla mot de största producenterna, som Domaine d'Ott. Till sin hjälp tog han Patrick Léon, tidigare vinmakare hos Mouton Rotshild. Med hans änglavin gjort på Grenache, Rolle och Cinsault som försiktigt skördas för hand verkar det som att han har lyckats. Det är gott. Mycket gott. Dricks väl kylt gärna flytandes runt på en badring i poolen.

Svalkande laxrosa badringsviner värda att testa i sommar:

Chateau d'Esclans Whispering Angel 2016 nr 99692 169:-

Chateau Miraval Rosé 2016 nr 99714 169:- Domaene Gobelsburg Rosé 2016 nr 90185 199:- (magnumflaska)

Minuty Prestige Rosé 2016 nr 79353 145:-

Cuvée Madame Selectiones des Demoiselles 2016 nr 2203 99:-

PET-etiska funderingar från poolen

Nyheten om att första vinet på 1,5-liters PET-flaska kommer ut på svenska marknaden når mig mycket passande just nu när jag är i Schweiz på semester hos Stella, kvinnan som tidigt i livet lärde mig om vinets magiska värld.  

Här finns en lagom uppfylld vinkällare och nära till flertalet vindistrikt. Ett av mina semesteruppdrag är att fylla upp lite fler hyllor i källaren. Stella lärde mig redan från början att dricka kvalitét framför kvantitet. Att dricka boxvin har aldrig någonsin varit ett alternativ för mig. Att leta efter så kallade boxvinsdödare är ett uppdrag jag mer än gärna tar på mig.

Igår kväll vid middagsbordet var jag tvungen att ta upp diskussionen om vin i PET-flaskor. Jag hade ju ändå duktiga konsumenter till bords. Några personer som verkligen uppskattar vin, men också är öppna för att det kan dyka upp situationer då glasflaskor kan vara otympligt. Vad tycker vi egentligen om vin i PET-flaskor? Uttrycket "petetiskt" skapades, så det säger väl mycket om hur samtalet gick. Låt mig utveckla.

För mig är vin ett hantverk. Något som ska ge njutning. Lyxa till vardagen eller göra livet till en fest. Vin är både en måltidsdryck och till för att skåla med. Jag vill att det ska kännas som något extra att poppa upp en flaska vin. Nu minsann ska vi unna oss. Det finns tillfällen när vin är en given komponent på bordet, men det finns också tillfällen då vin helt enkelt inte passar sig. Detta är en av anledningarna till att jag fokuserar mycket på nollprocentiga alternativ. Även om jag inte har alkohol i glaset så vill jag även dricka något spännande.

Jag tänker ska vi öppna en flaska vin? och ser det härliga scenariot framför mig där man varsamt väljer ut vilken flaska som ska drickas, tar fram vinöppnaren, skär bort foliet och börjar skruva ner i korken för att sedan höra det fantastiska ljudet av korken som poppar upp ur flaskan.

Och sedan försöker jag leva mig in i scenario nummer två där jag plockar fram vinet i plastflaskan, skruvar upp korken lika enkelt som att jag skulle öppna en flaska mineralvatten. Så var det klart. Det romantiska ögonblicket där man undersöker om korken är hel och ren är som bortblåst. Det poppande ljudet. Allt.

Vi var rörande överens om att vin i PET-flaskor är petetiskt. Ingenting som någonsin kommer att plockas fram vid våra middagar. Det enda tillfälle vi tänkte att det vore lämpligt var om man ska ut och vandra i bergen med tung packning. Då känns det onödigt tungt att bära runt på glasflaskor. Men å andra sidan, måste man verkligen dricka vin när man är ute och vandrar? Om man nu måste, då kan man väl hälla över sitt favoritvin i en PET-flaska om det underlättar bärandet.

Nu är jag inte särskilt insatt i miljöfrågor så jag har svårt att svara på vad som är mest miljövänligt av glasflaskor och PET-flaskor. Jag tänker mig att allra bäst vore väl att återanvända glasflaskorna?

Vinet som snart släpps i 1,5-liters PET är en blend från Sicilien gjord på druvorna Nero d'Avola, Frappato och Syrah. Det kommer att kosta strax över 100kr. 1,5 liter motsvarar en magnumflaska, alltså två standardflaskor. Priset för en standardflaska på 75cl skulle vara strax över 50kr. Behöver jag ens säga att det troligtvis inte kommer att vara av toppkvalitet? Vinet i flaskan är ekologiskt och även veganvänligt. Än har jag inte haft tillfälle att provsmaka varför jag väljer att inte nämna producenten.

Jag tror på att bra vin tillverkas i hela världen. Jag vill testa vin från alla världens hörn. Men när det kommer till hur vinet presenteras, då är jag superklassisk. Jag vill ha glasflaskor och riktig kork. Vin är för mig ett hantverk. Väldigt få hantverk säljs i PET-flaskor eller boxar. Den enda kvalitét jag hittat på box är äppelmust. Om du förresten har missat senaste tidens skriverier efter Uppdrags Granskning så går det att hitta här.

Ja, det här är alltså sådant jag funderar och filosoferar över när jag glider runt på badringen i poolen. Sa jag att det är över 30 grader varmt här i Schweiz?

Bubblor och bullar

På midsommarafton var vi hemma hos våra vänner Angelica och Simon ute på Ekerö. Eftersom jag jobbade till sent på krogen kvällen innan fick Tompa åka till bolis och inhandla dryckerna som vi skulle konsumera. Självklart med vägledning från mig. Jag tog skärmdumpar på vad jag ville ha från Systembolagets app och skickade så att han hade i telefonen. Klantigt nog skrev jag inte hur många flaskor av varje. Jag trodde helt ärligt att han kunde räkna ut själv hur mycket vi kunde dricka. Han borde åtminstone veta att vi inte kommer särskilt långt på endast en flaska bubbel.  

Jag har varit intresserad av att testa det mousserande vinet från Schloss Gobelsburg ända sedan jag såg det på hyllan i butiken med den gröna skylten. Jag var påväg att ta med det i en bubbelprovning jag höll i för några veckor sedan, men av någon anledning ställde jag tillbaka flaskan. Grüner Veltliner från Gobelsburg är nog min första riktiga bekantskap av viner från Österrike. Jag föll pladask för deras vin Lamm från vingården med samma namn. De flesta vinerna de producerar har jag testat, men aldrig de mousserande. Nyfiken som jag är blev denna flaska vårt midsommarbubbel. Att Tompa bara köpte en flaska fick han ångra med råge. Det innebar att mitt glas fylldes på mer än hans.

Schloss Gobelsburg Blanc de Blanc NV görs på druvorna Grüner Veltliner, Welshcriesling och Chardonnay. Druvorna skördas för hand och basvinet får ligga på ekfat i 6 månader innan vinet buteljeras inför andra jäsningen när bubblorna utvecklas. Vinet får vila på sin jästfällning i tre år innan det släpps för försäljning. Med andra ord ligger det lika länge i källaren som en årgångschampagne ska göra. Det resulterar i ett friskt vin med en brödig och krämig textur, smak av citrus, röda äpplen och rostat bröd. Riktigt gott med hög klunkabilitet. Mitt glas försvann alldeles för snabbt. Det finns ett gäng flaskor kvar i det tillfälliga sortimentet i vissa butiker och en flaska går loss på 229kr. Rena fyndet om du frågar mig. Åk och köp på en gång. Ta tre vetja!

Jag gillar ju champagne och mousserande viner som fått spendera lite tid på ekfat så det här är kalasgott.

Och du, det smakade alldeles fantastiskt gott till Angelicas nybakade vaniljbullar (jag åt tre). Det måste inte drickas till snittar och löjrom...