Nyheten om att första vinet på 1,5-liters PET-flaska kommer ut på svenska marknaden når mig mycket passande just nu när jag är i Schweiz på semester hos Stella, kvinnan som tidigt i livet lärde mig om vinets magiska värld.
Här finns en lagom uppfylld vinkällare och nära till flertalet vindistrikt. Ett av mina semesteruppdrag är att fylla upp lite fler hyllor i källaren. Stella lärde mig redan från början att dricka kvalitét framför kvantitet. Att dricka boxvin har aldrig någonsin varit ett alternativ för mig. Att leta efter så kallade boxvinsdödare är ett uppdrag jag mer än gärna tar på mig.
Igår kväll vid middagsbordet var jag tvungen att ta upp diskussionen om vin i PET-flaskor. Jag hade ju ändå duktiga konsumenter till bords. Några personer som verkligen uppskattar vin, men också är öppna för att det kan dyka upp situationer då glasflaskor kan vara otympligt. Vad tycker vi egentligen om vin i PET-flaskor? Uttrycket "petetiskt" skapades, så det säger väl mycket om hur samtalet gick. Låt mig utveckla.
För mig är vin ett hantverk. Något som ska ge njutning. Lyxa till vardagen eller göra livet till en fest. Vin är både en måltidsdryck och till för att skåla med. Jag vill att det ska kännas som något extra att poppa upp en flaska vin. Nu minsann ska vi unna oss. Det finns tillfällen när vin är en given komponent på bordet, men det finns också tillfällen då vin helt enkelt inte passar sig. Detta är en av anledningarna till att jag fokuserar mycket på nollprocentiga alternativ. Även om jag inte har alkohol i glaset så vill jag även dricka något spännande.
Jag tänker ska vi öppna en flaska vin? och ser det härliga scenariot framför mig där man varsamt väljer ut vilken flaska som ska drickas, tar fram vinöppnaren, skär bort foliet och börjar skruva ner i korken för att sedan höra det fantastiska ljudet av korken som poppar upp ur flaskan.
Och sedan försöker jag leva mig in i scenario nummer två där jag plockar fram vinet i plastflaskan, skruvar upp korken lika enkelt som att jag skulle öppna en flaska mineralvatten. Så var det klart. Det romantiska ögonblicket där man undersöker om korken är hel och ren är som bortblåst. Det poppande ljudet. Allt.
Vi var rörande överens om att vin i PET-flaskor är petetiskt. Ingenting som någonsin kommer att plockas fram vid våra middagar. Det enda tillfälle vi tänkte att det vore lämpligt var om man ska ut och vandra i bergen med tung packning. Då känns det onödigt tungt att bära runt på glasflaskor. Men å andra sidan, måste man verkligen dricka vin när man är ute och vandrar? Om man nu måste, då kan man väl hälla över sitt favoritvin i en PET-flaska om det underlättar bärandet.
Nu är jag inte särskilt insatt i miljöfrågor så jag har svårt att svara på vad som är mest miljövänligt av glasflaskor och PET-flaskor. Jag tänker mig att allra bäst vore väl att återanvända glasflaskorna?
Vinet som snart släpps i 1,5-liters PET är en blend från Sicilien gjord på druvorna Nero d'Avola, Frappato och Syrah. Det kommer att kosta strax över 100kr. 1,5 liter motsvarar en magnumflaska, alltså två standardflaskor. Priset för en standardflaska på 75cl skulle vara strax över 50kr. Behöver jag ens säga att det troligtvis inte kommer att vara av toppkvalitet? Vinet i flaskan är ekologiskt och även veganvänligt. Än har jag inte haft tillfälle att provsmaka varför jag väljer att inte nämna producenten.
Jag tror på att bra vin tillverkas i hela världen. Jag vill testa vin från alla världens hörn. Men när det kommer till hur vinet presenteras, då är jag superklassisk. Jag vill ha glasflaskor och riktig kork. Vin är för mig ett hantverk. Väldigt få hantverk säljs i PET-flaskor eller boxar. Den enda kvalitét jag hittat på box är äppelmust. Om du förresten har missat senaste tidens skriverier efter Uppdrags Granskning så går det att hitta här.
Ja, det här är alltså sådant jag funderar och filosoferar över när jag glider runt på badringen i poolen. Sa jag att det är över 30 grader varmt här i Schweiz?