Typiska druvor från lilla landet Schweiz

Jag är lite väl insnöad på Schweiz just nu men det kan bero på att jag spenderar hela veckan i en igloo mitt på Norrmalmstorg och pratar om obskyra druvor från just det där lilla landet som jag kallar Toblerone-landet. Eller, paradiset på jorden.  

Förresten, jag tar tillbaka det där första. Jag är ju alltid insnöad på Schweiz.

Har äran att hålla i provningar tillsammans med Christian som står bakom Terroir Suisse. Christian kan allt man behöver veta om ostar, framförallt ostar från Schweiz. Min favorit just nu är den där hårdosten som skärs upp och ser ut som en blomma vid servering. Både vackert för ögat och förtrollande gott i munnen. Téte de Moine heter den tydligen.

Christian pratar alltså om ost medan jag visar upp typiska druvor från Schweiz. Det lilla landet har många egna lokala druvsorter så det var såklart svårt att bara välja ut några stycken. Jag valde de som jag själv har sett mest av när jag rest runt i landet.

Fendant/Chasselas tillhör en av de mest odlade druvorna i Schweiz. I Valais tycker man om att ha egna namn på saker och ting så Chasselas går under namnet Fendant. Har du varit i Alperna är chansen stor att du har druckit denna druva som ofta utgör "husets vita" och passar alldeles utmärkt till nationalrätten fondue.

Jag skulle vilja kalla Petite Arvine för drottningen av Schweiz, eller åtminstone av Valais. (Kanske till och med ambassadören av Valais, jag ska fråga originalet och se vad han säger om det...) Druvan kommer ursprungligen från Valais och har odlats här sedan 1602. Den finns i princip ingen annanstans i världen. Pratar man om vin från Schweiz är det många som tänker på just Petite Arvine. Många klassar det som den bästa gröna druvan i Valais. Jag är definitivt villig att hålla med. Man gör allt från knastertorra viner till de med restsötma. Gemensamt för alla vinerna är att de ofta är blommiga, fruktiga och friska.

Heida är en annan druvan man valt att döpa om. Man måste ju vara unik... De flesta av er känner säkert till Juras stolthet Savagnin. Heida är alltså väldigt nära besläktad med Savagning. Flera i Schweiz säger att det är densamma, bara av en annan klon. Heida går även under namnet Païen och ger friska viner med nötig karaktär. En superkombo tillsammans med Gruyère.

Diolinoir är en korsning mellan Pinot Noir och Robin Noir som skapades 1970 av André Jaquinet. Bakgrunden till korsningen var att man ville ge Pinot Noir en djupare färg och skapa en druva som var mer motståndskraftig mot mögel och röta. Druvan ger fylliga viner och är vanlig att använda i blends men hittas då och då i sin egen majestät.

Om Petite Arvine är drottningen av Valais så måste kungen vara Cornalin. Det här är en druva som är svårodlad och helt höll på att dö ut. Men några entusiaster insåg vilka fantastiska viner druvan ger och under 70-talet räddades druvan. Kungen Cornalin ger viner med en djupröd färg, smak av röda och mörka bär, eleganta och silkiga tanniner men ändå med en kaxig komplexitet. Cornalin kan ofta lagras i många år.

Det här är bara en handfull av alla lokala druvor som odlas i Schweiz och framförallt Valais. Men man måste ju börja i någon ände...

Besök hos största producenten i Schweiz: Provins

Du vet känslan av uppgivenhet när du har tappat bort dina anteckningar från något väldigt, väldigt, väldigt viktigt? Ja, precis den känslan. Så känner jag just nu. När den känslan infann sig och det var ett faktum att alla anteckningar från Schweiz är borta, då är det tur att Google finns. Det är ju trist om jag inte kan skriva något om mitt besök hos Provins.  

Under ett av våra i princip dagliga besök i mataffären i Chavannes (paradiset på jorden) blev jag bundis med sommelieren Valentine vars jobb är att rekommendera och sälja på folk vin i mataffären. I Schweiz är det så sofistikerat att man kan få provsmaka vin medan man funderar på vad man ska äta till middag. Det är toppen. Vi började prata om lokala viner och jag bad henne att plocka fram några guldkorn. Efter en stund sa hon - "Vill du veta vilket som är det bästa schweiziska vinet?" Hallå! Sover Dolly Parton på rygg? Klart att jag vill veta. Valentine ledde in mig i finvinrummet (ja, det finns ett sådant i mataffären) och pekade på en flaska. "Det här, det är riktigt riktigt bra."

Vinet Valentine plockade fram heter Electus och går loss på 150 CHF. Samma producent gör även ett vitt vin, Eclat, för 75 CHF. När någon säger att det är de bästa vinet från Schweiz så blir jag såklart nyfiken. Väl tillbaka i huset var jag tvungen att söka information om vinet. Det visade sig att det kommer från Valais. Jag älskar Valais. Jag mailade direkt producenten för att se om jag möjligtvis kunde få komma på besök. Jag ville ju så gärna få reda på mer om detta mystiska vin. Jag fick svar ganska direkt: - Kan du komma i morgon?

Jag såg framför mig någon liten gammal källare i dalen vid Rhônefloden som rinner igenom Valais. Ett litet vineri med extremt liten produktion. Jag hade läst att de har en riktigt bra restaurang i ett litet gammalt slott, Le Castel d'Uvrier. Så fel man kan ha. Istället hamnade vi hos den största producenten i Schweiz: Provins.

Provins är ett kooperativ beläget i Sion, Valais. Kooperativet är den största producenten i Schweiz och vinifierar druvor från runt 3400 vinodlare och 840 hektar runtom i Valais men även från odlingar kring Genevésjön. I vineriet tar man hand om 22 olika druvsorter med allt från de lokala druvsorterna Petite Arvine, Diolinoir, Humagne Rouge, Cornalin och Heida (Savagnin) till Merlot, Pinot Noir och Gamay. Här arbetar 5 vinmakare tillsammans där varje individ har huvudansvaret för olika märken. Luc Sermier är högsta chefen och han som har huvudansvaret för produktionen. Jag träffade Johanna Dayer som visade runt mig. Johanna pluggar till Master of Wine men är också en av vinmakarna. Hennes projekt är finvinerna från Valais Mundi.

Johanna guidade runt mig i vineriet och lät mig testa en hel del ur sortimentet. Provins producerar runt 10 miljoner flaskor om året under flera olika märken. Ett av mina favoritviner var Maître de Chas Réserve Marsanne 2013. Härligt rondör och har börjat mogna till sig lite.  Ska bli spännande att se var detta vin befinner sig om ett par år. Under namnet Les Titans gör Luc Sermier några viner där faten får ligga ett par månader i en damm på 2000 meter höjd över havet. Alltså högt upp i bergen. Ända sättet att ta sig dit är att gå med stighudar upp på skidor. Luc skidar upp klockan fyra på morgonen för att titta till faten. Jag var tvungen att köpa en flaska av Les Titans Défi Blanc (Pinot Gris och Muscat) av ren nyfikenhet. Den vilar till sig i Schweiz nu så att jag inte kommer åt den.

Jag har varit runt hos ett gäng olika producenter nu. Vinerier av olika storlekar. Pyttesmå hål i väggen med bara några fat till jätteproduktioner. Provins fick mig ändå att häpna. Det är stort. Och jag imponeras över kvalitén de lyckas skapa. Wow. Schweizarna kan. 

Från vit Merlot till isvin

Det är helt otroligt vad 16 dagar bara flyger iväg. Nu alldeles strax hoppar vi in i bilen mot Genevés flygplats. Dags att lämna landet som gör vit Merlot. I morgon flyger jag istället till andra sidan Atlanten för att besöka isvinets hemland.  

Jag var helt slut som artist innan jag fick gå på min efterlängtade semester. Första veckan här nere behövde kropp och själ återställas från en tuff vår. Känns som jag haft tusen bollar i luften, vilket jag älskar, men ibland måste man hinna ikapp sig själv också. Semester. Oj vad jag behövde semester. Nu börjar jag känna mig som människa igen.

Vi har hunnit med massor under våra 16 dagar: marknaden i Divonne, kika på klockor i Genevé, shoppat mängder med vin, turer i fräsiga bilar, producentbesök i Sion, ambassadbesök i Bern, en dag i Verbier, ätit grädde från Gruyère tills det sprutat ur öronen, testat oss igenom de lokala vinerna... Och så oändligt med skönt poolhäng!

Ja, och så köpte jag mig ett par nya skidor mitt i sommaren. En bra deal är svår att låta bli. De står förresten kvar i butiken i Verbier. Attans, det innebär att jag måste åka tillbaka i vinter.

Har köpt på mig lite udda viner som får ligga kvar här i källaren och vila upp sig. Bland annat en låda vit Merlot från Ticino som jag är så nyfiken på att jag nästan spricker. Det är roligt med schweizarna att de gör lite som de vill när det kommer till vinmakningen. En vit Merlot. Det hade jag aldrig hört talas om tidigare. Först trodde jag att det är någon konstig grön klon eller korsning av druvan Merlot som de skapat själva. Men vinet är alltså helt enkelt tillverkat så att musten inte har någon skalkontakt, utan en snabb pressning. Som när man gör mousserande vin av Pinot Noir.

Apropå Pinot Noir. Fick även smaka en vit Pinot Noir från Valais i mataffären som var alldeles magiskt god. En vit Pinot Noir som fått spendera tid på ekfat. Spännande och riktigt gott. Två flaskor fick följa med till vinkällaren. Jag gillar experimenterandet med druvorna. Vit Merlot och vit Pinot Noir. Fantastiskt.

Jaha, då var det strax dags att lämna paradiset på jorden. Schweiz, mitt andra hem. Som jag älskar detta land. Och grädde från Gruyère.

På semester? Testa lokala viner!

Är du på semester i en vinproducerande region? Då vet du säkert att du måste testa deras lokala viner. Men vissa platser kanske man inte tänker på att de faktiskt producerar vin. Schweiz är ett ganska bra exempel på ett sådant land. Det finns en hel del schweizare som knappt själva är medvetna om att de gör vin.   

När jag började arbeta i Schweiz för snart 10 år sedan tänkte jag inte alls på att de gjorde vin. Det var först när en kollega till mig på Pub Mont Fort, Dan från Nya Zeeland, sa när vi satt på tåget in mot Martigny: "jag har åkt det här tåget hur många gånger som helst men idag är första gången jag ser att det växer vinrankor längs med bergssluttningarna". Och det var först då det riktigt slog mig också.

Om man åker tåg eller bil från Genevé mot Valais så kan man se att det odlas vin i princip hela vägen. Allra mest och häftigast odlas det kring Montreux. Självklart är det precis som på andra platser att kvalitén varierar. Det finns toppar och dalar, guldkorn och vardagsviner. I Valais görs de bästa vinerna med oändligt många olika sorters terroir.

Varför är det så viktigt att testa lokala viner? Många små producenter är svåra att få tag på, även i vårt land med Systembolaget som ska kunna ta hem allt åt oss. Sedan är det ofta platsen och tillfället som gör hur du upplever viner. Hur många har inte njutit av ett kallt glas rosé nere på Franska Rivieran, köpt med samma vin hem, och hemma känns det ganska så trist att dricka? Okej, inte jag. Men säkert många andra.

Bara att handla vin utomlands har en helt annan charm. Det känns mer civiliserat att plocka ner en flaska vin (eller 20) i kundvagnen samtidigt som man handlar mat. Tänk vad enkelt det blir att planera middagen om man får provsmaka vinet redan i butiken. Risken är också stor att du stöter på druvsorter du aldrig har hört talas om. I Valais finns exempelvis druvan Petite Arvine som nästintill bara växer där tillsammans med ett gäng andra lokala sorter.

Tillsammans med Stella har jag shoppat loss under semestern. Jag har en regel att jag bara får handla viner från Schweiz när jag är här. Alltså har jag fyllt upp med nästan 30 st nya flaskor främst från Valais under dessa två veckor.

Så är du på semester på en plats där de gör vin? Fråga efter lokala viner och allra helst även lokala druvsorter att få testa. Det är alltid roligare att gynna de mindre hantverkarna.

På fredag åker jag till Toronto. Förutom Ice wine har jag aldrig testat kanadensiskt vin. Det här blir spännande...

Traditioner är till för att hållas

Jag tvivlar på att min kärlek till Schweiz har undgått någon. Det är så mycket med landet jag älskar. Bergen, naturen, klimatet, vägarna, tågen som alltid är i tid, ostarna, vinerna. Visst älskar jag att åka hit på skidsemester, men sommaren är också helt magisk. För det är varmt, alldeles lagom varmt för att man ska vilja svalka sig i poolen flertalet gånger under dagen.  

Förutom att jag har gjort mina tre vintersäsonger i skidmeckat Verbier så har jag ju även familj bosatt strax utanför Genevé. Det gör ju livet lite enklare när man vill semestra i ett ganska så dyrt land. För nej, det är inte särskilt billigt att vistas här.

Ännu en sak jag älskar med Schweiz. Vi har en tradition som vi inte lyckats bryta: när Tompa och jag kommer ner så inleder vi första middagen med champagne och gåslever. En av första gångerna Tompa träffade Stella så hade hon plockat fram 1kg gåslever på juldagen. Större delen av släkten var samlad. Hur det gick med gåslevern? Ja, Tompa mumsade i sig mer än hälften själv tills det sprutade gåslever ut genom öronen. Med andra ord, Stella är väl medveten om att han fullkomligt älskar gåslever. Något annat vi har svårt att hålla fingrarna borta från? Champagne. Enligt mig är champagne och gåslever en fulländad kombo.

Så häromdagen när det var dags för middag var vi såklart tvungna att upprätthålla vår fantastiska tradition. Gåslevern var inhandlad och Hans plockade fram ett bättre bubbel från källaren. Comtes de Champagne BdB 2005 var det som poppades. Det är prestigebubblet från Champagnejätten Taittinger. Enligt många är det en av de bästa dryckerna som finns att köpa. Och jag är beredd att hålla med. På Systemebolaget kan man idag få tag på årgång 2006 i beställningssortimentet som lanserades  den 2:a november 2015. Gjort på 100% Chardonnay från Grand Cru-byarna Cramant, Avize, Oger, Le Mesnil och Chouilly. 1988 började man experimentera med en liten mängd nya ekfat i Comtes de Champagne.

Comtes de Champagne är WOW på riktigt.

Bubblor värda att lägga pengar på:

Taittinger Comtes de Champagne BdB 2006, nr 75978 1350:- Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2007, nr 91157 694:- Billecart-Salmon Cuvée Nicholas Francois 2002, nr 77846 1399:- Krug Grande Cuvée, nr 7494 1529:- R & L Legras Saint-Vincent 2008, nr 91152 684:-

PS: Glöm inte att bubblor, eller ja allt vin för den delen, smakar bättre ur stora flaskformat. Och traditioner är till för att hållas. Skål från Suisse!

PET-etiska funderingar från poolen

Nyheten om att första vinet på 1,5-liters PET-flaska kommer ut på svenska marknaden når mig mycket passande just nu när jag är i Schweiz på semester hos Stella, kvinnan som tidigt i livet lärde mig om vinets magiska värld.  

Här finns en lagom uppfylld vinkällare och nära till flertalet vindistrikt. Ett av mina semesteruppdrag är att fylla upp lite fler hyllor i källaren. Stella lärde mig redan från början att dricka kvalitét framför kvantitet. Att dricka boxvin har aldrig någonsin varit ett alternativ för mig. Att leta efter så kallade boxvinsdödare är ett uppdrag jag mer än gärna tar på mig.

Igår kväll vid middagsbordet var jag tvungen att ta upp diskussionen om vin i PET-flaskor. Jag hade ju ändå duktiga konsumenter till bords. Några personer som verkligen uppskattar vin, men också är öppna för att det kan dyka upp situationer då glasflaskor kan vara otympligt. Vad tycker vi egentligen om vin i PET-flaskor? Uttrycket "petetiskt" skapades, så det säger väl mycket om hur samtalet gick. Låt mig utveckla.

För mig är vin ett hantverk. Något som ska ge njutning. Lyxa till vardagen eller göra livet till en fest. Vin är både en måltidsdryck och till för att skåla med. Jag vill att det ska kännas som något extra att poppa upp en flaska vin. Nu minsann ska vi unna oss. Det finns tillfällen när vin är en given komponent på bordet, men det finns också tillfällen då vin helt enkelt inte passar sig. Detta är en av anledningarna till att jag fokuserar mycket på nollprocentiga alternativ. Även om jag inte har alkohol i glaset så vill jag även dricka något spännande.

Jag tänker ska vi öppna en flaska vin? och ser det härliga scenariot framför mig där man varsamt väljer ut vilken flaska som ska drickas, tar fram vinöppnaren, skär bort foliet och börjar skruva ner i korken för att sedan höra det fantastiska ljudet av korken som poppar upp ur flaskan.

Och sedan försöker jag leva mig in i scenario nummer två där jag plockar fram vinet i plastflaskan, skruvar upp korken lika enkelt som att jag skulle öppna en flaska mineralvatten. Så var det klart. Det romantiska ögonblicket där man undersöker om korken är hel och ren är som bortblåst. Det poppande ljudet. Allt.

Vi var rörande överens om att vin i PET-flaskor är petetiskt. Ingenting som någonsin kommer att plockas fram vid våra middagar. Det enda tillfälle vi tänkte att det vore lämpligt var om man ska ut och vandra i bergen med tung packning. Då känns det onödigt tungt att bära runt på glasflaskor. Men å andra sidan, måste man verkligen dricka vin när man är ute och vandrar? Om man nu måste, då kan man väl hälla över sitt favoritvin i en PET-flaska om det underlättar bärandet.

Nu är jag inte särskilt insatt i miljöfrågor så jag har svårt att svara på vad som är mest miljövänligt av glasflaskor och PET-flaskor. Jag tänker mig att allra bäst vore väl att återanvända glasflaskorna?

Vinet som snart släpps i 1,5-liters PET är en blend från Sicilien gjord på druvorna Nero d'Avola, Frappato och Syrah. Det kommer att kosta strax över 100kr. 1,5 liter motsvarar en magnumflaska, alltså två standardflaskor. Priset för en standardflaska på 75cl skulle vara strax över 50kr. Behöver jag ens säga att det troligtvis inte kommer att vara av toppkvalitet? Vinet i flaskan är ekologiskt och även veganvänligt. Än har jag inte haft tillfälle att provsmaka varför jag väljer att inte nämna producenten.

Jag tror på att bra vin tillverkas i hela världen. Jag vill testa vin från alla världens hörn. Men när det kommer till hur vinet presenteras, då är jag superklassisk. Jag vill ha glasflaskor och riktig kork. Vin är för mig ett hantverk. Väldigt få hantverk säljs i PET-flaskor eller boxar. Den enda kvalitét jag hittat på box är äppelmust. Om du förresten har missat senaste tidens skriverier efter Uppdrags Granskning så går det att hitta här.

Ja, det här är alltså sådant jag funderar och filosoferar över när jag glider runt på badringen i poolen. Sa jag att det är över 30 grader varmt här i Schweiz?

Hej semester

Äntligen semester. Som jag har längtat. De flesta av oss är nog utmattade och behöver en ordentlig sommarvila. Alla människor behöver få vila ut sig. Både kropp och själ. Arbetsnarkoman som jag är måste jag lämna landet för att kunna koppla bort mig från arbetet. (Nåja, till 90% åtminstone. Jag lär ju kolla mailen varje dag ändå...) Så vad passar bättre än att logga ut och åka till mitt andra hemland Schweiz?  

Vi har tvåårig bröllopsdag idag också. Jag och mannen. Min tradition att börja varje resa med ett glas Krug Champagne på flygplatsen kunde inte ha passat bättre. Lyxfrukost på Pontus in the Air med världens bästa bubblor i glaset,

Och så lite schweizisk bärs på planet. Såja. Ordningen är återställd.

Jag kommer att spendera 16 dagar av min semester i Schweiz, närheten av Genevé, tillsammans med mannen. Där känner jag mig som hemma. Hälsar på hos släkten. Eventuellt blir det en liten tripp upp till paradiset på jorden också (Verbier såklart).  Sedan flyger jag 8 dagar över till Toronto i Kanada för att hälsa på min bortflugna brudtärna. Min allra bästa Eira. Jag kan inte riktigt förstå att det är två år sedan vi sågs i samband med mitt bröllop. Semester. Jösses vad jag behöver semester.