Jag vet, det är helt otroligt. 27 år gammal fick jag i helgen uppleva mitt livs första kräftskiva. Åtminstone som deltagare. Jag har jobbat kräftskivor tidigare men att sitta ner och bli alldeles kladdig utav kräftspad var något nytt. Som sommarbarn i Västerbotten har jag fått utstå surströmmingsskivor även om jag stängde in mig i köket med köttbullar och en klädnypa på näsan. Men jag har alltid lyckats missa kräftskivorna. Kan tilläggas att jag inte åt fisk och skaldjur förrän jag passerat 20. Jag var helt enkelt rädd för dessa varelser som liten. Jag passerade fiskdisken i matbutiken och tyckte att djuren låg där och tittade på mig som att de ville äta upp mig. När jag träffade min man för tio år sedan var det dags att växa upp. Nu tillhör skaldjur något av mina absoluta favoriter. Men inte förrän sista helgen i augusti 2015 fick jag alltså delta på något så festligt och svenskt som en kräftskiva.
En väns familj har ett vandrarhem nere i Karlsborg vid Vättern. Så ett gäng glada dryckesintresserade körde kosan sydväst för ett dygn utav skaldjursbonanza. Vi inledde precis som jag förespråkar med brutala mängder Kalixlöjrom, potatischips, rödlök och smetana. Chips och dipp helt enkelt. Till det? Champagne såklart. Hur flaskorna öppnas bäst? Duell i sabrering. Givetvis.
Jag blev av någon konstig anledning pyntansvarig (en annan var väderansvarig, en lättare uppgift...) och utsmyckade hej vilt med kräftkonfetti. Som sig bör. Krossis i mängder gjorde att en sommeliers favoritdrink Negroni kunde serveras till alla törstiga. I övrigt då? Öl, öl, öl och återigen öl.
Men titta vad jag råkade köpa med mig, Lily-finalisten Sofias dryckestips från förra veckan! En flaska Electrico En Rama. Kan vara något utav det mest prisvärda som finns på Systembolaget. Gott! Den lokala herren Kjell hade fångat kräftorna i Vättern just till vår fest, kokat dom, levererat dom och som den hjälte han är svängde han in på uppfarten med en bukett krondill. Där snackar vi service!
Riesling till kräftorna är en fantastisk kombination. Här en variant från Keller som funkade lika bra i plastglas som i en vinkupa. Sugröret rekommenderas dock inte. Vad som däremot rekommenderas är att ha en utländsk gäst med vid bordet. Det innebär att samtliga snapsvisor måste först sjungas på svenska och därefter självfallet översättas till engelska. Snapsvisor klingar inte alls lika fint på engelska. Men det ger desto mer skratt och fler tillfällen att skåla. Ett tips är att lära den utländska gästen att man bara dricker botten upp efter Helan går... Just för att kvällen troligtvis blir mycket kortare annars!
Värdparet bjöd på Västerbottenpaj av hög klass samt en kantarellsoppa till förrätt som jag gärna hade ätit mycket mer utav. Kantareller är ju för smarrigt! Och, ingen fest utan mitt partytrick. Mitt ess i rockärmen: klippet på min pappa från Melodifestivalen 1988. Ni vet, det år då stad i ljus vann med en viss herr Körberg. De där klippet åker alltid fram så fort det är fest. Efter middagen behövde kräftrester sköljas bort så bad och bastu stod på schemat. Vandrarhemmet ligger otroligt vackert vid en liten insjö. Han den där hjälten Kjell, han värmde såklart även upp bastun åt oss. Jag gillar Kjell skarpt.
