Om man en gång i livet ska ta på sig en ledarroll är jag utav åsikten att man ska ha testat på de flesta uppgifter som finns i företaget. Man behöver inte kunna allt, men man ska åtminstone ha en insikt och förståelse av vad ens kollegor gör under sin arbetsdag. Jag själv har mer respekt för personer/chefer som jag vet har kämpat sig uppåt. Startat nerifrån och gjort all slitgöra. Dessa personer är ofta hårda men rättvisa. De förväntar sig att du som anställd gör allt för företaget, ger kritik när det behövs, men vet också att man behöver ge sina anställda beröm då och då. De tar ett tag innan du vinner dessa chefers förtroende, men när du väl gjort det så är det värt allt i världen. Jag såg den här hårt slitande chefen i min styvfar Gustav när jag var liten. Gustav som jag i många år kallat för pappa. Han som på många sätt är min idol i livet. Under min uppväxt när vi bodde i en fin villa ute på Ekerö slet han dygnet runt med sin byggfirma. Han gjorde allt för mig. Det har jag alltid förstått och varit tacksam för, men det kanske har slagit mig mer under mitt vuxna liv. Han gav mig hunden jag drömde om när jag var 13 år och under samma år fick jag min vita sagoponny. Bortskämd fick jag höra från annat håll att jag var. Men att vara stalltjej är allt annat från att vara bortskämd. Du har ansvar för ett stort djur, ett liv. Det är ditt ansvar att detta djur ska må bra. Du lär dig att hugga i där det behövs och du blir en händig, stark tjej med skinn på näsan. Jag som är kort i rocken (Vilket jag fortfarande får höra varje dag konstigt nog. Det blir tydligen aldrig ett gammalt skämt...) har haft stor nytta utav hästlivet. De viktigaste sakerna jag lärt mig i livet har jag att tacka varelserna på bilden nedan. Min vita sagoponny Chenet och yrvädret till hund Doris.
Nedan, jag 19 år gammal tillsammans med finaste hästen som existerat. Att ett djur kan ha sådan otroligt tillit till en människa är bland det häftigaste man kan uppleva. Det bandet vi hade är svårt att förstå. Hon följde mig som en hund bokstavligt talat. Kunde ha henne lös när jag tog inne från hagen.
Men det var inte hästlivet jag ville skriva om. Inte heller min förebild Gustav eller min vackra mamma som är drottningen i mitt liv, trots att vi sällan ses.
Mina förebilder har jobbat sig uppåt. Jag själv har gjort mycket inom min bransch. Jag har varit garderobiär, hoppat in i disken flertalet kvällar, varit renodlad servitris, hovmästare, restaurangchef, bartender både på hetsig sommarkrog och afterski i Verbier. Numera sommelier på finkrog i Stockholm. Det enda jag känt att jag saknat är ordentlig insikt i köket. Så jag bad min nuvarande chef om att få praktisera en dag i köket. Något jag tycker att all serveringspersonal borde göra. Men likväl anser jag att samtliga kockar borde göra minst en dag ute på golvet som serveringspersonal.
På många restauranger jag jobbat på är det tyvärr attityden "köket mot servisen" som gäller och det snackas skit sinsemellan. Jag lärde mig tidigt att vara vän med köket. Det vinner man otroligt mycket på. Vi är ett team. Kockarna klarar sig inte utan servisen och tvärtom. Kan du jobba en dag i köket och får insikt i vad grabbarna håller på med hela dagen vinner du otroligt mycket på det i arbetslivet.
Jag hade en fantastiskt rolig dag igår. Kom in strax efter kl 9 och började med att packa upp varor tillsammans med vår ena kökschef Viktor. Jag var beredd på att mest titta på, men under dagens gång fick jag göra en citrongräsgelé till vårt nya te, rimma torsk, en havtornskräm till andra desserten, skala valnötter och hjälpa till att fritera svarvad potatis. Kände mig lite extra stolt och rakryggad när jag under kvällen serverade gästerna ett te jag hjälpt till att tillreda på riktigt.
Otroligt givande och rolig dag för en person som mig. När det kommer till matlagning har jag tummen mitt i handen, men tack vare min styvfar Gustav skulle jag troligtvis enkelt kunna bygga ett hus från grunden i princip på egen hand. Att också få spendera hela dagen med ett gäng fina killar som jag har roligt tillsammans med varje dag gjorde gårdagen ännu roligare.
Tack för att ni tog er an mig, killar!
