Vin & ost från älskade Schweiz

Jag är alldeles nyss hemkommen efter en väldigt lyckad kväll. Det är nästan så att jag får nypa mig i armen litegrann igen. Jag har haft den stora äran att hålla i en vinprovning för Schweiziska handelskammaren under deras årliga fondue-afton. Jag teamade ihop mig med ostexperterna Christian och Sebastian från Terroir Suisse som tog med sig sin fantastiskt goda fondue, redo att bara värmas upp direkt ur förpackningen. Jag hyrde in mig på Mosebacke Matstudio som är en härlig liten lokal med hemma hos-känsla. Självklart var mitt tema "viner från Schweiz", allt annat var otänkbart en kväll som denna.

Wow vad det är roligt att hålla i vinprovningar! Och vad jag stormtrivs när jag får prata om Schweiz och dess viner. Från och med nu är jag självutnämnd ambassadör för vinlandet Schweiz.

Önskar du en unik kväll för ditt företag? Varför inte bjuda på en schweizisk afton! Fondue och provning av härliga viner är en alldeles perfekt kombination för en lyckad afton. Hör av dig om du är nyfiken eller intresserad av en offert till daniella@wineandculture.se

Men du, om du tappar en brödbit i fonduen är det en shot Williamine som gäller...

Våga testa nya vinadresser

I morse hade jag den stora äran att gästa Nyhetsmorgon tillsammans med min kollega Joel Åhlin från Agrikultur. Han visade hur du på ett hållbart vis kan laga en fantastisk fredagsmiddag. Och jag, jag vände upp och ner på dryckesvärlden med att börja middagen med något sött. Japan, Schweiz och Sverige var några länder som representerades. Tusen tack till Filippa K som dressade mig snyggt och lät mig låna fin fin klänning.

Ps. 9:15 in i klippet börjar mat och dryck i kombination ifall du inte har 17 minuter över...

Nyårsafton i Nyhetsmorgon

Måste erkänna att jag inte riktigt väntade mig i början av detta år att det skulle avslutas med sabrering i TV4 tillsammans med Steffo på självaste nyårsafton. Om du inte satt klistrad framför teven har du här chansen att se hur min debut i Nyhetsmorgon gick till. Tack Filippa K för lånet av den supersnygga klänningen. Gott nytt år! 

PS. Snälla, testa inte att sabrera med en golfklubba hemma!

En doft av hav

Sista veckorna har varit helt galna. Mitt schema har varit fullspäckat. Varenda dag har jag varit uppbokad. Jag insåg att jag i princip bara haft en enda ledig dag sedan slutet av april, det var på Tompas födelsedag. (När mannen fyller år kan man ju inte bara ligga på soffan och vila.) Med facit i hand är den här resan till Portugal ganska så viktig för mig. Några dagar helt på egen hand i en ny miljö. Jag får samla in ny energi och nya intryck. Även om jag sitter på föreläsningar hela dagarna så är det balsam för själen att kunna sitta på en pir och dingla med fötterna över vattnet. Få uppleva doften av hav. 

Igår träffade jag en kvinna från Tyskland som jag ikväll har tagit en kvällspromenad på stranden med och doppat fötterna i havet. (Som var alldeles för kallt!) I morgon bitti ska vi ses för en morgonpromenad längs stranden innan föreläsningarna.

Tyvärr är jag här i Portugal alldeles för kort tid för att kunna utforska mycket mer. Jag hoppas på att orka ta mig in till Lissabon i morgon kväll. Men det är också en avslutningsceremoni för kongressen som kan vara smart att gå på. Ett event som detta är ett fantastiskt sätt att nätverka på och träffa bra framtida kontakter.

Så, om jag ska orka upp på en morgonpromenad i morgon är det dags att få lite sömn. Min hjärna är helt slut av alla föreläsningar. Jag är inte van att sitta still hela dagarna och lyssna på andra som pratar...

Hej Portugal!

Jag har länge velat besöka Portugal och nu fick jag äntligen möjlighet att åka till landet vid Atlantens kust. Igår landade jag i Lissabon för att delta på MUST Fermenting Ideas, en vinkonferens som hålls för första gången och samlar några av vinvärldens mäktigaste journalister samt sommelierer. Att lilla jag är på plats känns väldigt häftigt. Igår lyssnade jag på storheter som Jamie Goode, Paul Symington och Matthew Jukes. Mer om de olika ämnena kommer i senare inlägg, jag lovar. Matthew Jukes på scenen.

Eventet hålls i en fantastiskt vacker liten stad 20 minuter utanför Lissabon. Estoril är verkligen en plats jag kan rekommendera. Hotel Inglaterra är en höjdare också. Hotel Inglaterra, mitt hem två nätter till.  Härlig utsikt från mitt rum...

Gårdagen blev en lång dag. Jag flög från Bromma 06.55 med mellanlandning i Bryssel. Landade i Lissabon 12.30 och åkte direkt till kongressen. Tyvärr missade jag de första två föreläsningarna men jag kom lagom till att lunchen serverades. Jag fick sedan lyssna på Jamie som pratade om naturviner, Paul Symington höll föredrag om fortifierade viner och Matthews ämne var Engelska mousserande viner vs Champagne.  Efter dagens alla föreläsningar bjöds det på provning av portugisiska viner i ett gammal slott nere på stranden.Det här med att testa viner på slott, det är en riktig hit det. Mera sånt tack! 

Jag kan tävla, jag är inte rädd

Jag kan tävla, jag är inte rädd. Jag kan tävla, jag är inte rädd. Jag kan tävla, jag är inte rädd... 

Ungefär så har jag rabblat i huvudet det senaste veckorna. En ramsa många känner igen, med något ord utbytt. För flyga och tävla är väl nästan samma sak?

Min senaste tävling var 2014. Jag har ställt upp i 5 tävlingar sammanlagt. Lily Bollinger Award första gången i augusti 2013 då jag precis stod utanför finalplats. Istället drämde jag till med en rejäl final i Moët & Chandon Sommelier Challenge samma höst där det var  över 15 deltagare. Jag kom stolt på en andraplats. Efter finalen frågade jag en av jurymedlemmarna (välkänd sommelier) hur det hade gått för mig i finalen och om han kunde ge mig någon feedback? "Ni var lika dåliga alla tre." Det fick mig att tappa tron på tävlandet och nästan mitt yrkesval helt, ganska så nybakad sommelier som jag var.

Revanschsugen var jag med i Lily 2014 igen och ville så gärna vinna. Men med fantastiskt motstånd i form av Maya Samuelsson och Sofia Castensson så halkade jag på målsnöret och kom trea. Moët & Chandon december 2014 där det var final igen. Och så avslutade jag med att delta i Årets Servitör där jag också kom på tredje plats, med desto fler deltagare. Årets Servitör var utan tvekan den roligaste tävlingen, där man utsattes för mest realistiska moment.

Jag har extremt höga krav på mig själv vilket också leder till viss prestationsångest. Vid alla tävlingar jag har deltagit i har jag gått dit i princip oförberedd. För mig har det varit ett sätt att mäta min faktiska kunskap. Vad jag kan idag. Men för att vinna måste man såklart läsa och plugga mycket. Det kan komma frågor på i princip vad som helst inom vinvärlden.

Sedan kom ju den där hösten. Hösten 2015 när det smällde till för mig och jag gick in i väggen. Och sedan dess har jag inte vågat ställa upp i en tävling igen. Det är lätt att intala sig själv att man är dålig om man inte går vidare till final, när man har stått i final tidigare. Framförallt har jag tänkt "du kan inte vara med en tredje gång utan att vinna".

Tills idag. 

För några veckor sedan anmälde jag mig till Lily Bollinger Award 2017 utan att berätta det för någon. Jag ville inte behöva tänka på vad andra tycker och tänker. Jag behövde komma över min rädsla för att tävla igen. Och framförallt, sänka kraven på mig själv. Att bara delta i tävlingen skulle vara en vinst för mig själv. Att jag vågade flyga igen.

Så idag flög jag. 

Som den tävlingsmänniska jag ändå är så väl på plats ville jag såklart gå till final. Av hela mitt hjärta. Teoriprovet gick över förväntan bra eftersom jag, som vanligt, var helt oförberedd. Några frågor blev onödiga slarvfel, men jag är ändå nöjd. Det var en del frågor om Loire som jag är hyfsat säker på så det kändes bra. Och så kom blindprovningen. Tre röda viner på 20 minuter. Jag är intränad på högst fem minuter per vin så 20 minuter är verkligen gott om tid. Jag testade igenom alla tre viner och insåg snabbt att det var tre Pinot Noir. Började skriva utförliga provningsanteckningar om de två första vinerna, och så ringde klockan om att tiden var slut.... Tji fick jag för gott om tid. Där och då visste jag att det var kört. Ingen final för mig. Ändå gick jag in och rockade och gjorde ett fantastiskt bra praktiskt moment som var servering av ett sött vin med rekommendation av maträtter till. Full pott. 

När jag precis var klar med det praktiska momentet fick jag frågan av Jörn, den ena i juryn: - "Jag har läst en del du har skrivit, hur mår din man idag?" Och då brast det för mig. Min man som är min ständiga drivkraft och kanske en del av varför jag pushar mig själv så hårt. Han som gör att jag vill bevisa att jag kan. Att jag kan flyga. 

Jag önskar finalisterna stort lycka till i finalen som går av stapeln 24:e och 25:e september. Jag vann över mig själv i morse när jag tog mig upp ur sängen och ställde upp i min första tävling efter att jag hösten 2015 gick in i väggen. Och om jag vågar anmäla mig till en tävling igen så kommer jag att gå dit väl förberedd. För då ska jag fanimej både stå i final och vinna.

Jag är inte rädd, jag kan tävla. 

Två flugor i en smäll

Jag hade nästan glömt bort den riktiga anledningen till varför vi hade en alldeles extra fantastisk kväll igår. Eat4Air. Under min välgörenhetsmiddag för sjukdomen cystisk fibros i december tog jag mig friheten att auktionera ut min arbetsgivare Filip  Årets Kock 2014 Fastén. En kväll där Filip skulle laga mat hemma hos högstbjudande. Min svärfar slog till med högsta budet och ropade hem middagen. Och just denna middag fick vi vara med om igår. På min mans födelsedag. Hur passande var inte det?! Har du helt missat mitt välgörenhetsprojekt kan du läsa mer om det här. 

Jag hade plockat fram ett gäng goda viner från min vinkyl. Filip, Tompa och jag shoppade skaldjur, fisk och grönsaker på Stockholms Matmarknad innan vi satte oss i bilen påväg ut till Ekerö. Ostron, havskräftor, uer och porchetta stod på menyn.

Inga ord kommer kunna beskriva vår kväll. För mig var det ren lycka att få spendera kvällen med männen i mitt liv samlade: Tompa och Fille. Min man som jag lever med och min arbetsgivare/kollega som jag spenderar all arbetstid med.

Grattis på födelsedagen såhär dagen efter till min man, och tack världens bästa Filip för en magisk middag. Hö på grillen funkar alltid. 

Så blir du festens stjärna

Jag höll i en bubbelprovning för ett gäng som hade möhippa igår. En blivande brud och hennes vänner. Härlig stämning och mycket frågor. I början av provningen tisslades och tasslades det en del och jag hörde ordet sabrera flyga förbi i farten. Sabrera... Jag måste ju lära bruden att sabrera efter provningen! Som tur var hade jag lagt en extra flaska champagne på kylning i frysen så att den var extra kall. Bland det viktigaste med att sabrera är att flaskan är väl kyld. Så efter en lyckad provning av bubbel med mängder av frågor var det dags för bruden i en rosa one-piece att få öppna en flaska bubbel med en kniv. Tyvärr hade jag glömt sabeln hemma, men nu vet jag vad som ska tas med till varje bubbelprovning.

På min bröllopsfest fick jag en yxa i handen och blev beordrad att sabrera en magnumflaska. Det blir ingen utmaning med en yxa. Den är tung och vass så det gick ju som en dans. Men, jag vet ju hur man sabrerar så lite fusk var det.

Någon som också är en hejare på det här med champagne och öppna bubbelflaskor på snabbare sätt är Björnstierne Antonson. Här visar han hur du saberar lekande lätt:

Brittis och rödpang

En gammal vän fyllde 30 år nyligen och vår gemensamma vän gav bort mig i födelsedagspresent. Ja, en vinprovning med mig alltså. I lördags fick vi äntligen ihop det och lyckades samla ett litet gäng för en rödvinsprovning ute på Ekerö. Om du någon gång ska hålla i en vinprovning så underlättar det med att ha en fyrfota vän som kan vakta flaskorna innan provningen startar. Man vill ju inte att deltagarna tjuvkikar på flaskorna i förväg. Det här är Brittis. Hon var en utmärkt vinvakt. Födelsedagsbarnet föredrar fylliga röda viner. Tanken var vinprovning och därefter skulle vinerna också drickas till middagen, som kvällen till ära var pulled pork. Jag hade därför valt viner som skulle vara drickbara till maten men med lite olika karaktär. Kvällens flight av fyra röda viner. Alla sju provningsdeltagare hade olika favoriter. Min favorit var utan tvekan La Bruja de Rozas till denna middag.

På lördag väntar en till vinprovning. Denna gång en möhippa...

Tillbaka till skolbänken

Foto: http://www.courtofmastersommeliers.org/ För att göra livet lite extra spännande tycker jag om att ha mycket att göra. Tänk dig tusen bollar i luften samtidigt. Lite så har det varit senaste veckorna. 

Jag är nyss hemkommen efter en dag i skolbänken. Dag två av tre är avklarad av Introductory och Certified Sommelier. Jag har påbörjat utbildningen på väg mot att bli Master Sommelier. Har du sett filmen Somm? Då vet du vad jag pratar om. Jag tvivlar starkt på att jag har tiden att lägga ner, och även kapaciteten, för att ta mig ända upp till att bli MS. Det är väldigt få i världen som får bära titeln Master Sommelier. Jag har som mål att klara av Advanced. Men först måste jag klara av examinationerna i morgon av de första två stegen.

Två dagar i skolbänken från 8.00 till 18.00. Långa dagar fullproppade med information. Om jag inte hade pluggat WSET tidigare eller kunde något om vin sedan innan så hade jag varit totalt körd inför i morgon. Man behöver kunna ganska så mycket innan man hoppar på stegen mot att få bli certifierad sommelier enligt The Court of Master Sommeliers. Vad jag uppskattar med denna kurs är att den mer riktar sig mot sommelierer som faktiskt arbetar på restauranggolvet än för importörer och säljare. Vill du bli vinmakare eller ska sälja vin som importör? Välj WSET. Vill du bli en fantastiskt duktig sommelier? Påbörja studierna mot att bli MS. Men, tempot är högt. Vi har gått igenom hela världens vinområden på två dagar. Sydafrika fick typ 7 minuter tillägnat sig.

Dags att förbereda mig inför morgondagens examen. Jag är toknervös. Om jag klarar av det ska jag fira med bubblor, för plugga har jag inte hunnit göra inför dessa dagar. Jag satte åtminstone 4 av 5 viner blint på sista provningen vi hade för dagen. Det fick mig att känna mig något mera trygg. Men så är ju teorin min svaga sida...

Bubblor för en 50-åring

Det här med att hålla vinprovningar hemma hos folk är ju såååååå roligt. I eftermiddags höll jag en champagneprovning för ett gäng i Täby. Vännerna hade gått ihop och överraskade sin väninna som fyllt 50 och jag var alltså en del av hennes present. Så kul! Champagnerna som testades idag var följande:

• Diebolt-Vallois Prestige NV 389:-
• Alice Bardot Cuvée Belle Noire BdN NV 199:-
• André Clouet Millésimé 2008 370:-
• Henri Giraud Dame-Jane Rosé NV cirka 470:-

En recension av de provade flaskorna efterfrågades av en läsare tidigare idag. Ni som följt mig en tid vet att jag inte är ett stort fan av att skriva om hur vinerna smakar. (Om du inte hängt med finns en förklaring att läsa här.) Däremot hur vinet ter sig berättar jag gärna om. Eller hur provningsdeltagarna uppfattade dryckerna för det är intressant på riktigt. Det blev inte alls som jag väntade mig.

Dagens favorit från en enig jury: Diebolt-Vallois var bubblet som vann de flestas hjärtan. Och jag förstår varför. Diebolt-Vallois är en familjeproducent som håller till i Cramant i Côtes de Blancs. Byn är en Grand Cru där man odlar Chardonnay. Diebolt-Vallois Prestige är en Blanc de Blancs, alltså gjord 100% på Chardonnay med druvor från Grand Cru-byarna Cramant, Chouilly och Les Mesnil sur Oger.  Reservvinerna får ligga två till tre år i gamla stora ekfat. Vinet är torrt, krispigt, har en hög syra, smakar citrus och brödigt. Perfekt att inleda kvällen med.

Alice Bardot Cuvée Belle Noire fick lite delade meningar. Till en början var det ingen som var riktigt imponerad av vinet. Flera trodde att det inte var champagne alls (jag gjorde en luring och lät de testa samtliga utan att veta vad det var) utan snarare en prosecco. Lite taskigt kan jag nog tycka, för så stor skillnad var det inte från övriga champagner. Men bubblorna försvann ganska snabbt i jämförelse till de övriga glasen. Det märks att det är lite skillnad i kvalitén. Alice Bardot håller till i södra delen av Champagne och gör sitt bubbel på 100% Pinot Noir. Det är alltså en Blanc de Noirs. Torrt, hög syra med inslag av röda äpplen och bröd. Skarp till en början men den hänger inte kvar särskilt länge i munnen. Trevlig mousse tyckte jag. I slutet av provningen (när priset avslöjades) fångade den fleras hjärtan. En bra vardagschampagne helt enkelt.

André Clouet tillhör en av de mest sålda producenterna när det kommer till Champagne i Sverige. Det är bra kvalité till de flesta plånböcker. Bubblorna kostar inte skjortan. När jag var med och blinprovade flertalet champagner tillsammans med Sommeliergillet för några år sedan så hamnade André Clouet i topp. Jag tog med mig producentens årgångsbubbel, Millésimé 2008, till dagens provning. Vinet finns i det tillfälliga sortimentet och är riktigt bra. Speciellt med tanke på sina 370:-. André Clouet håller till i Grand Crun Bouzy som är duktiga på Pinot Noir. Denna flaska innehåller 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Här märks genast mer komplexitet än i de tidigare två. Något som kommer automatiskt med de flesta årgångschampagner eftersom de har lagrats längre. Eftersmaken hänger kvar länge i munnen och moussen är alldeles underbart krämig. Provningsdeltagarna kom fram till att om man skulle dricka en hel flaska av någon så var det just denna de ville avnjuta.

Och så Henri Giraud Dame-Jane Rosé. En typ av champagne som jag älskar. Jag gillar champagne som fått spendera tid i ekfat. Henri Giraud är mästare när det kommer till ek. Det här är en liten odlarchampagne från byn Aÿ. Här har man gjort en rosé genom att addera 6% rött vin till cuvéen. Basvinet görs av 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay som får lugga 6 månader på ekfat från Argonne-skogen. Det stilla röda vinet som tillsätts innan buteljering är 100% Pinot Noir Coteux Champenois från 70 år gamla vinstockar. Vinet jäser och får mogna i amforor. Man producerar sammanlagt ungefär 250.000 flaskor om året, så det är ingen megastor produktion. Till en början var det flera deltagare som inte var särskilt förtjusta i denna champagne. Den urskiljer sig från de andra genom sin tid på ekfat och användandet av amfora i produktionen. Vilket jag tycker ger en häftig komplexitet som de andra saknar. Den är rundare i karaktären. Passar kanske inte som en aperitif utan här kan man behöva något att äta till. Och när mina testare fick höra att den nog skulle vara kalasgod att servera till middagen så kunde de inte annat än hålla med. Till slut fick den tummen upp. Tack och lov! Två backar disk fick åka med i bilen. Det är så smidigt att hyra glas när man ska hålla provningar. Hämta hos uthyraren, använda, ställa ner smutsiga i disken och lämna tillbaka. Klart.

I morgon ska jag och Tompa se John Mayer live i Globen. För mig blir det tredje gången jag får se en av världens mest musikaliska artister live. Satan i gatan vad jag ser fram emot morgondagen. 

Apropå John Mayer. Den här är obeskrivligt bra:

https://youtu.be/MW5w9AetRJ4

Och med det säger jag god natt!

En ny stjärna på gång

På Svartlösavägen 52 i Älvsjö ligger en rykande het stjärna där Daniel Höglander och Niclas Jönsson har sitt mäktiga högsäte. Jag har sagt till mig själv att så länge jag själv arbetar på restauranggolvet kommer jag aldrig att recensera andra krogar. Men det här är absolut ingen recension. Det är en hyllning och uppmaning till alla att besöka krogen med stort K. Jag vet inte om det är jag som är extra kräsen. Helt ärligt tror jag bara att jag är något yrkesskadad, som alla inom sina egna områden. Jag uppskattar god mat, härliga viner samt varm och hjärtlig service. Men det var längesedan jag blev imponerad på riktigt. Det var längesedan jag kunde luta mig tillbaka och bara åka med, utan att undersöka ner på detaljnivå hur de arbetar på just denna restaurang.

Om du inte har besökt Aloë redan, boka in ditt besök genast. På en gång. Pronto! Vårsallad & kycklingdressing.

Vad jag särskilt föll för var att det var tryck i smakerna. Inget mesande utan man vågar ta i med kryddor och sälta. Det finns ingen riktig röd tråd genom menyn, åtminstone ingen nämnare som jag kunde tänka på. Men det gör absolut ingenting. Det är härligt att kastas runt i olika delar av världen när det görs makalöst bra. Krogen har en vinlista där man lätt hittar godbitar. Emidio Pepe är en favorit hos mig som jag inte kunde låta bli att beställa. Likaså gör Sandhi viner lätta att klunka i sig. Jag och mitt sällskap hade marinerat oss i champagne innan middagen så två flaskor på fyra personer räckte alldeles utmärkt. Ett vinpaket är trevligt, men för min egen del oftast alldeles för mycket vin. 

Servisen svävar runt i matsalen med stolthet och den rätta humorn som ibland krävs för att kunna hantera gästerna på rätt sätt. Det gör de galant.

När jag besöker en krog är det bästa betyget från mitt håll att jag går därifrån med ett leende på läpparna och känslan av att här skulle jag kunna tänka mig att arbeta. 

(Filip och Joel, oroa er inte. Jag kommer nog att bli en inventarier på Agrikultur.)

Aloë: TACK FÖR DANSEN! Ni är riktigt bra. Jag förväntar mig ett stjärnregn över er i framtiden. 

Vill du veta vad som serveras så får du faktiskt ta och boka dig en stol för mina ord kommer inte att göra maten rättvis.

Och till påsk dricker vi...

...ja, vad passar egentligen till den blandade påskmaten? Som vanligt är det smak, tycke och plånbok som avgör. Men jag ska försöka ge lite vägledning i dryckesdjungeln.  Apropå påsk hittade jag nyss ett recept inne på Köket.se som fick det att vattnas i munnen. Tommy Myllymäkis krämiga äggröra med löjrom och chips är något jag gärna skulle vilja bjuda på under påskmiddagen. Hur gott låter det inte?! I glaset vill jag ha champagne. Utan tvekan. Gärna en champagne som har fått spendera lite tid på ekfat som exempelvis Bollinger Special Cuvée Brut.

Foto: Jessica Frej

Och sparris. Jag älskar sparris. Jag blir alldeles lycklig i själen när sparrissäsongen äntligen är här. Jessica Frejs variant av denna klassiska sparrisrätt skulle jag nog kunna äta mängder av. (Jessica, kan du komma hem till mig och laga denna rätt snälla?) Vit sparris med bearnaise på brynt smör och krutonger. JA TACK! Med brynt smör i bean kommer en fetare Chardonnay sitta som en smäck till. Testa gärna Calera Central Coast Chardonnay, jag tror att det blir en riktig hit. Côtes du Jura från Masion Rijckaert är också en spännande kombination värt att testa tillsammans med just denna sparris.

Ett klassiskt sparrisvin är annars tysk Riesling. En Riesling med hög syra och lite restsötma. Kloster Eberbach Riesling Kabinett är ett sådant exempel på alldeles perfekt vin till sparris.

Men lammet då? För nu är det ju äntligen dags för lammet att inta matbordet. Ja, som alltid när man väljer vin till maten så beror det inte bara på vad man har för protein. Tillbehören spelar stor roll. Är det eleganta, lätta och fräscha tillbehör? Då ska man välja ett lättare vin. Smakrika tillbehör och feta såser? Här behövs ett fylligare vin med tanniner och struktur för att kunna stå upp emot det som serveras på tallriken.

Jag har tipsat om detta vin tidigare, senast förra påsken, men det är som gjort för att drickas till lammet. Och så är det så fantastiskt bra när man kan få tag på ett vin med några år på nacken. Ett vin som har fått åldras i lugn och ro. La Rioja Alta Gran Reserva 2005 kommer få även den mest kräsne att jubla och klappa händerna.

Just nu finns Algueira Mencia från Ribeira Sacra i tillfälligt sortiment i vissa butiker. Vinet är ungt men om du häller upp på karaff någon timme före servering och luftar kommer det att öppna upp sig fint och smaka fantastiskt till lammet även detta vin.

Eller varför inte tänka utanför boxen och testa något nytt? Sicilien bjuder på riktigt bra viner om du inte har smakat tidigare. Planeta Eruzione 1614 Nerello Mascalese finns även det i de tillfälliga sortimentet så passa på att testa till helgen.

Och du, glöm inte dryck till desserten. Något många glömmer bort eller struntar i. Vinet ska vara sötare än desserten för att det ska fungera till. Generellt, tänk färgskala när du väljer sött vin till desserten. Har du en mörk chokladtårta, gå på en Madeira eller söt sherry. Don Px Gran Reserva är min absoluta favorit som finns hos Systembolaget när det kommer till chokladdesserter. Bjuder du på något fräscht och fruktigt, sorbet eller liknande? Moscato d'Asti blir aldrig fel.

Önskar er alla en trevlig påsk! /Danni

Heja livet!

Jag har haft svårt att finna ro till att skriva sedan attentatet i fredags. När jag nu tänker efter har det bara gått några dagar, så det borde vara okej att inte känna sig helt redo att gå vidare. Alla vi som befann oss inne i stan upplevde eftermiddagen olika men jag tror att vi delade en rädsla som vi inte varit med om tidigare.

Jag vill inte gå närmare in på min upplevelse och mina känslor. Inte just nu. Men jag bearbetar, precis som resten av Stockholm.

Ikväll höll jag en vinprovning tillsammans med min vän Alex för ett gäng tjejer. En vinprovning som kändes viktigare än på länge. Jag funderade ett tag på att ställa in. Men så kunde jag inte komma på ett bättre tillfälle att samlas runt mousserande drycker. Det kändes viktigt att få dela med mig av min kunskap och sprida glädje.

Vi hade en supertrevlig provning där vi testade prosecco, cava och champagne emot varandra och pratade om olika tillverkningsmetoder. Jag är väldigt glad över att provningen genomfördes och tacksam över att ha fått träffa härliga människor en kväll som denna. Tack. Och heja livet!

När jag lovade att skörda druvor...

Före SM-finalen idag var jag på en riktig gubblunch tillsammans med några av landets vassaste vinkunniga män. En vinlunch på Café Nizza för att testa gott rödpang från södra Frankrike med självaste vinmakaren Pierre Jacquet. Han är ena halvan av duon bakom Domaine Binet-Jacquet. Domänen är belägen i den lilla byn Faugères tillsammans med 65 andra producenter. En stund efter att jag hade introducerat mig för vinmakar-Pierre kom hans importör fram till mig:

- Pierre minns tydligt att han har träffat dig förut. Du serverade oss på Djuret för flera år sedan och lovade att du skulle komma ner och hjälpa till att plocka druvor under skörden för att få lära dig hela processen.

Och så faller bitarna på plats. Vi har ju träffats förut. I en källare i Gamla Stan. Men då visste jag inte vilka viner han producerade även fast jag har ett par flaskor hemma i vinkylen. Under lunchen fick vi testa fem olika årgångar av Domaine Binet-Jacquet AOP Faugères:  2015, 2014, 2013, 2012 och 2011. Druvblandningen är ungefär 25% carignan, 25% grenache, 25% cinsault, 15% syrah, 10% mourvèdre. Jäst och lagrat på tank i 10 månader.

Dagens bästa vin var för mig årgång 2013. Men 2015 är något att verkligen se fram emot i framtiden. Jag har nu lovat Pierre att hålla mitt ord och komma ner till södra Frankrike för att hjälpa honom skörda druvor i höst. Eftersom de mestadels har bush vines planterade på sina 9 hektar kan de behöva en kort person som slipper få ont i ryggen av att klippa de låga buskarna. Jag kan alltid se det positiva i att jag är kort i rocken. 

Nyfiken på dessa viner? Du hittar dem här.

PS. Har du inte varit på Café Nizza? GÅ DIT OCH ÄT! Det är gott på riktigt.

Fredrik Lindfors gör det igen!

Idag var det dags för årets händelse inom dryckesbranschen. Det var dags att kora årets Svenska Mästare i Sommellerie. I år arrangerades tävlingen på Berns och jag hann med att se en glimt av finalen. Tyvärr missade jag att se när stjärnan Fredrik Lindfors, chefssommelier på Grand Hôtel i Stockholm, gjorde sina enskilda finalmoment på scen. Det är så inspirerande att få se någon riktigt skicklig tävla. Det är nästan så att jag får ett tävlingssug igen när jag står i publiken. Jag är en tävlingsmänniska och älskar att ha uppsatta mål att jobba efter. Stora som små mål. Men så påminns jag om det otroligt hårda jobbet som krävs för att kunna stå på scen.  Foto: Grand Hôtel För andra året i rad tar han hem titeln som Svensk Mästare i Sommellerie. Jag gissar att Fredrik har siktet inne på att få vinna Nordiska Mästerskapen också. Jag vet nämligen vilken envishet och vinnarskalle denna tvåfaldiga SM-vinnare besitter. Och det är vad som krävs för att ta hem titeln.

Hatten av, fanfarer, stort grattis och stående ovationer till dig Fredrik Lindfors! 

Uppfriskande shrub på hallon och röda vinbär

Så äntligen kan jag avslöja vad det är jag har pysslat med de senaste veckorna hemma i köket. Ikväll visar jag upp i rutan hur man enkelt tillreder sin egen shrub. Och nej, det är inget aprilskämt. Shrub är en gammal metod att ta till vara på frukt och grönsaker inför vintern genom att konservera det på ett sätt. Att syra grönsaker är ju vanligt i köket. När man gör shrub så använder man sig av vinäger för att kunna använda frukt, bär och grönsaker långt efter att säsongen är slut. Man lägger helt enkelt in bär, frukt eller grönsaker och örter i socker och vinäger. Sedan får det stå och dra i kylen ungefär en vecka. Sedan silas fruktresterna bort och vips så har man som en saftsirap som enkelt blandas upp med kolsyrat vatten, tonic eller använder som smaksättning i drinkar. Vilka smakkombinationer som fungerar är bara din fantasi och egna preferenser som sätter stopp för. Till mitt första försökt att tillverka shrub hemma använde jag mig av hallon och syrliga röda vinbär. Jag tog en smakrik men elegant sherryvinäger som är en av mina favoritsorter att använda i matlagning. Så hur gör man då? Jag föredrar att använda mig av en klassisk glasburk på en gång för att slippa flera steg. Jag mosade 3 dl hallon och 1 dl röda vinbär tillsammans med 2 dl socker i burken med en träslev. Man behöver blanda runt ordentligt till sockret löser upp sig med bärjuicen. Ställ in i kylen med locket på över natten. Dag 2 tillsätts vinägern. I detta fall 2 dl sherryvinäger. Rör om igen och låt sedan stå i kylen ungefär 5 dagar.

Efter att glasburken har fått stå svalt upp till en vecka silar man bort resterna av bärmoset och häller upp sin shrub på flaska. Godast är att servera med is och kolsyrat vatten. En läskande dryck perfekt i vårsolen!

Våfflor och mjölk

Förra året skrev jag en bra guide till vad du kan dricka till dina våfflor, såhär på våffeldagen. Inlägget finns att läsa här. I år är jag mest glad att jag ens får i mig någon våffla. Jag kom nyss hem från min sista hoppträning med ponnybuset Corné. Nu lämnar jag över stafettpinnen på riktigt till en yngre tjej. T är på besök hos sin mormor och jag har några timmars lugn och ro för mig själv innan vi ska iväg. Ikväll har jag en överraskning inplanerad åt honom. Det var längesedan vi var ute och åt så igår spontanbokade jag ett restaurangbesök för kvällen. Han har ingen aning om var vi ska... Så, trött och hungrig stannade jag till på Ica på väg hem från stallet för att inhandla lite tillbehör till min lunch. För det är klart att jag måste få i mig åtminstone en våffla idag.  Inga klassiska tillbehör till mina våfflor idag, förutom drycken. Mjölk. Det finns inget som slår ett glas mjölk till våfflor och pannkakor. Där är och förblir jag traditionalist. Punkt. En härligt fet helmjölk. Till lunch fick jag i mig två frasiga våfflor. Och på sidan en tallrik med godsaker. Avokado med en skvätt citron och timjan. Snällost (resterna från tillverkning av halloumi). Kiwi. Passionsfrukt. Så simpelt, fräscht, gott och mättande.

Nu ska jag ta mig en powernap på soffan. Ikväll väntar riktigt god mat.

Konserverad frukt

Mitt experiment inför nästa veckas besök i rutan fortsätter. Första försöket gav två lyckade drycker. Hallon, röda vinbär och sherryvinäger är definitivt smakkamrater. Den kombon fick testas ordentligt igår inför en kräsen panel på en privat middag hos en känd festfixare. Det blev tummen upp.

Äpple, päron, kanel och äppelcidervinäger trivs också bra ihop. Testet med jordärtsskocka och vinäger blev sådär.

Nya ingredienser och kombinationer idag:

• Hallon & citronzest
• Gula plommon & apelsinzest

Resultatet ses nästa lördag. Kan du gissa vad det ska bli?

Grön fredagskick

Vi i krogbranschen kan nog tillhöra några av de som äter sämst. Jag kan bara titta på mig själv. Under 10 års tid har jag i snitt ätit en gång om dagen. Måltid alltså. Jag har ätit när personalmat serverats klockan 15. Sedan ska man stå sig resten av arbetsdagen fram till 23.30.  Och jag hatar att äta frukost. Det är bara trist. 

För att hålla energin uppe inför gästerna, och framförallt inte småäta av någon ostbit eller något från kallis, så gör jag ibland en smoothie att dricka när energin börjar sina.

Idag har jag laddat upp med en rejäl grön glädjekick. Jag och kock-Lina kommer kunna dansa hela natten på denna skapelse. Sådärja.

Ingredienser i min gröna fredagskick:

• Avokado
• Kiwi
• Grönkål
• Gröna ärtor
• Äpple 
• Chiafrön
• Ingefära
• Mjölk
• Bourbon vaniljsocker 

Dags att knyta serviceskorna och dansa i matsalen. Och så Rick Astleys Never gonna give you up i lurarna. Trevlig fredag!