Schweiz

Schweizaren Andy Varonier

Andy Varonier är schweiziska vinmakaren som är gift med en svensk kvinna och alltså även pratar svenska. Lite extra roligt blir det såklart att testa vin med Andy. Jag har träffat honom ett par gånger och för en tid sedan ställde jag ett gäng frågor till Mr Varonier:  

- Vad är utmaningarna för en vinmakare i Schweiz?

Den största utmaningen är på samma sätt vår fördel. Det är den stora mångfald av druvsorter. Det finns över 70 sorter bara i vår lilla dal, därav många lokala sorter. I vår vingård vinifieras 18 utav dem, vilket innebär att arbetet under skörden naturligtvis blir tyngre. Men även om det är en stor oenologisk utmaning så känner vi oss privilegierade över att kunna arbeta med så hög diversifiering av druvor.

 

- De flesta av schweiziska viner konsumeras av en schweiziska befolkningen, finns det tillräckligt för export?

Endast 1-2% av vår totala produktion exporteras. Men med tanke på alla internationella gäster/turister som dricker lokala viner skulle vi kunna säga att det är en typ av export inom landet.

 

- Hur står sig schweiziska viner mot andra "gamla världen" vinländer?

Även om schweiziska viner inte är välkända bland konsumenter utanför Schweiz så graderar experter dem till att tillhöra bland de bästa vinerna i världen. Definitivt ett hett tips.

 

- Har du en favoritdruva att arbeta med?

Ja, det är den lokala druvan som kallas "Petite Arvine" - även känd som "den salta prinsessan". Prinsessa för sin fantastiskt fruktiga uttryck med aromer av rosa grapefrukt, lime och apelsin och salt för den salta eftersmaken. Även om den är lite av en diva att arbeta med så är resultatet alltid värt varje droppe svett som krävs för att göra det.

 

- Vad är det bästa sättet att lära sig om vin enligt dig?

Ämnet vin är inte komplicerat men komplext. Låt oss också tackla det på enklaste möjliga sätt. Och det är att dricka vin och låta vinet berätta för dig om det är gjort för dig eller inte. Förutom att få information om bakgrunden av vinet så kan du genom att göra så med tiden bygga upp en stor databas utav vinkunskap och samtidigt kommer du alltid ha roligt på vägen. Sakta blir ämnet mindre komplicerat men förblir komplext.

 

- Vilket är ditt bästa gastronomiska minne? Mat och vin kombination?

Jag var inbjuden att göra ett gästspel på en krog där de serverade ett av mina viner gjort i samma stil som Amarone. De serverade vinet tillsammans med en Moelleux au chocolat. Detta var inte bara en bra kombination utan för mig även en total symbios.

 

Sommar 2018 har bara börjat...

Januari, februari, mars, april, maj, poff, september, oktober, november, december.   

Sommar, åh du härliga sommar. Men ack så fort du försvinner.

 

I år verkar vi dock få en rekordlång sommar med supervärmen som svepte in över landet i maj. Medan jag var i Portugal första dagarna i juni med 18º så hade ni hemma i Stockholm runt 30º. Orättvist, jag vet. Fast jag var ganska så lycklig ändå över att få insupa all information jag bara kunde om korkproduktion samt mitt första besök uppe i Douro. Det kan vara en av de häftigaste platserna jag beskådat. Vill du åka på semester bland vinrankor? Åk till Douro i Portugal! Du komme inte bli besviken. 

 

Det har varit en händelserik vår och det känns som att jag inte riktigt har hunnit reflektera, förrän nu. Den 3:e maj förlorade jag min mormor. Det kom som en chock och vi spenderade nästan en vecka på sjukhus. Hon hade drabbats av den värsta sortens blodcancer och det gick blixtsnabbt. Fina älskade mormor.

 

Vid förluster och motgångar måste man glädjas extra mycket åt de goda ting i livet. Jag inser nu att utmärkelsen jag tilldelades av branschorganisationen Visita i mars, Årets unga branschstjärna, med ett stipendium i potten är värt så mycket mer för mig än jag kunde föreställa mig. Äntligen har jag möjlighet att uppfylla några drömmar.

 

I september har jag en intensiv vecka framför mig med en snabbkurs i vinmakning på Plumpton College strax utanför Brighton i England. Det ska bli så spännande att spendera halva dagarna i skolbänken och halva inne i vineriet. Äntligen kan jag få en riktig förståelse för vad vinmakarna snackar om när jag är på besök i vinerier runtom i världens alla hörn. Vinmakare på en vecka. Eller ja, jag tänker ju inte börja göra eget vin. Än.

 

Den andra drömmen som får chans att besannas i och med stipendiet är att jag får resa till andra sidan jordklotet. Nya Zeeland here I come! Efter nyår påbörjas en långresa med start ett par dagar i Melbourne och sedan 3 veckor på Nya Zeeland. Mellanlandar i Singapore på vägen hem. Jag blir borta sammanlagt nästan 6 veckor tillsammans med min bästa Stella. Jag ser så mycket fram emot resan att jag alldeles nyss beställde en ny resväska för ändamålet. Den blir perfekt att slänga ner gummistövlarna i när jag åker till Brighton också...

 

Som vanligt svävar jag iväg. Men drömmar och saker att se fram emot är viktiga att ha. Speciellt efter motgångar och förluster.

 

Fjärde juli. Du har säkert semester nu eller ser fram emot att den alldeles strax ska få börja. Ledighet.

 

Just det, det börjar komma ikapp mig nu att jag faktiskt har avslutat min anställning på Agrikultur också. 14:e juni gjorde jag min sista arbetsdag som en i gänget på den magiska lilla krogen med vedugn längst upp på Roslagsgatan. Har du inte varit där än, gå dit. Jag älskar att jobba med Jon, Filip och resten av gänget. Men jag har klättrat på väggarna ett tag och hungrar efter nya utmaningar. Jag är alltså on the market. Du kan kalla mig arbetslös om du vill. Jag kallar mig frilans för tillfället. Jobb finns det gott om i min bransch, det gäller bara att hitta något man mår bra av.

 

Personligt skrivet. Igen. Förlåt. "Vad tusan ska jag få ut av det här inlägget?" - tänker du. Mina favoriter under kategorin rosé såklart. Det är ju ändå sommar.  Och du, allt måste inte vara laxrosa från Provence.

 

Fattoria la Valentina, Spelt 2017, Abruzzerna, 149:- nr 9535

 

Château Gassier 946 Sélection Parcellaire, Provence, 2016 369:- nr 94025

 

Whispering Angel 2017, Provence, 169:- nr 94044

 

Pittnauer Rosé 2017, Burgenland, 129:- nr 76829 (BS)

 

Bonny Doon, Vin gris de Cigare 2017, Kalifornien, 149:- nr 94009

 

 

I morgon släpps hästen på sommarbete. På lördag åker jag till Paris med fantastiska vänner. Dagarna går vidare, trots förluster och motgångar. Sommaren har egentligen bara börjat. Paris, Schweiz och har jag tur även Sicilien. På med upptäckarmössan.

 

Sluta aldrig vara nyfiken på nya adresser och viner.

 

Kärlek. 

 

PS. Ifall att du skulle behöva påminnas om hur man snabbkyler flaskor såhär under semestertider:

https://youtu.be/l3ufmFCbdd8

 

Guidad tur hos vinmakare Philippe Bovet

Det är så roligt när man bläddrar igenom sina bilder för då inser man hur mycket det finns att skriva om. Som exempelvis mitt besök hos vinmakaren Philippe Bovet i Schweiz. Även om det är två år sedan besöket så måste jag ju ändå lägga upp bilderna och visa hur det kan se ut hos en småskalig vinmakare.  

Jag besökte Philippe i samma veva som skörden togs om hand och jag fick vara med när de första druvorna pressades. Nedan är det Merlot som precis har pressats. På innegården stod tankarna uppradade förberedda och rengjorda inför att druvmusten skulle fylla upp dem.

 

I Philippes vineri hittas både ståltankar, ekfat samt äggformade tankar där vinerna lagras innan det är dags för buteljering. Det krävs många fat då man producerar ett gäng olika sorters vin. Om jag inte missminner mig så görs 32 olika sorters viner. Allt från knastertorrt mousserande till röda blends. Men jag är ju lite extra svag för söta viner så min absoluta favorit som jag fick testa (och även köpte med mig några flaskor av) är hans söta vin Divin. En söt Pinot Noir. Fy tusan vad gott det var!

 

Typiska druvor från lilla landet Schweiz

Jag är lite väl insnöad på Schweiz just nu men det kan bero på att jag spenderar hela veckan i en igloo mitt på Norrmalmstorg och pratar om obskyra druvor från just det där lilla landet som jag kallar Toblerone-landet. Eller, paradiset på jorden.  

Förresten, jag tar tillbaka det där första. Jag är ju alltid insnöad på Schweiz.

Har äran att hålla i provningar tillsammans med Christian som står bakom Terroir Suisse. Christian kan allt man behöver veta om ostar, framförallt ostar från Schweiz. Min favorit just nu är den där hårdosten som skärs upp och ser ut som en blomma vid servering. Både vackert för ögat och förtrollande gott i munnen. Téte de Moine heter den tydligen.

 

Christian pratar alltså om ost medan jag visar upp typiska druvor från Schweiz. Det lilla landet har många egna lokala druvsorter så det var såklart svårt att bara välja ut några stycken. Jag valde de som jag själv har sett mest av när jag rest runt i landet.

 

Fendant/Chasselas tillhör en av de mest odlade druvorna i Schweiz. I Valais tycker man om att ha egna namn på saker och ting så Chasselas går under namnet Fendant. Har du varit i Alperna är chansen stor att du har druckit denna druva som ofta utgör "husets vita" och passar alldeles utmärkt till nationalrätten fondue.

 

Jag skulle vilja kalla Petite Arvine för drottningen av Schweiz, eller åtminstone av Valais. (Kanske till och med ambassadören av Valais, jag ska fråga originalet och se vad han säger om det...) Druvan kommer ursprungligen från Valais och har odlats här sedan 1602. Den finns i princip ingen annanstans i världen. Pratar man om vin från Schweiz är det många som tänker på just Petite Arvine. Många klassar det som den bästa gröna druvan i Valais. Jag är definitivt villig att hålla med. Man gör allt från knastertorra viner till de med restsötma. Gemensamt för alla vinerna är att de ofta är blommiga, fruktiga och friska.

 

Heida är en annan druvan man valt att döpa om. Man måste ju vara unik... De flesta av er känner säkert till Juras stolthet Savagnin. Heida är alltså väldigt nära besläktad med Savagning. Flera i Schweiz säger att det är densamma, bara av en annan klon. Heida går även under namnet Païen och ger friska viner med nötig karaktär. En superkombo tillsammans med Gruyère.

 

Diolinoir är en korsning mellan Pinot Noir och Robin Noir som skapades 1970 av André Jaquinet. Bakgrunden till korsningen var att man ville ge Pinot Noir en djupare färg och skapa en druva som var mer motståndskraftig mot mögel och röta. Druvan ger fylliga viner och är vanlig att använda i blends men hittas då och då i sin egen majestät.

 

Om Petite Arvine är drottningen av Valais så måste kungen vara Cornalin. Det här är en druva som är svårodlad och helt höll på att dö ut. Men några entusiaster insåg vilka fantastiska viner druvan ger och under 70-talet räddades druvan. Kungen Cornalin ger viner med en djupröd färg, smak av röda och mörka bär, eleganta och silkiga tanniner men ändå med en kaxig komplexitet. Cornalin kan ofta lagras i många år.

 

Det här är bara en handfull av alla lokala druvor som odlas i Schweiz och framförallt Valais. Men man måste ju börja i någon ände...

 

Daniella hjärta Schweiz

De flesta vet nog redan att jag har en förkärlek till Schweiz. I slutet av november är det exakt 10 år sedan jag satte mig i bilen och körde hela vägen ner till Verbier för att göra min första säsong. Säsongen 07/08 blev min första, och tusan vad jag längtar tillbaka till höga berg och snö under pjäxorna. Jag gjorde tre säsonger på anrika Pub Mont Fort i skidmekkat Verbier. Men skidorten var inte ny mark för mig, mamma tog med mig till Verbier redan innan jag hann fylla ett jordsnurr. Både min mamma och även hennes kusin har säsongat i Verbier så jag hittade snabbt min plats i byn.  

När mitt vinintresse vaknade till liv insåg jag vilket otroligt vinland lilla Schweiz faktiskt är. Där växer en mängd olika druvor varav många lokala som bara odlas just där. Som den gröna druvan Petite Arvine i kantonen Valais. Nästa gång du är på väg till Schweiziska Alperna, lägg märke till alla vinrankor som odlas i de riktigt branta bergssluttningarna.

 

Det är en otroligt stor ära att få representera schweiziska viner den här veckan då jag varje dag kommer att hålla i vinprovningar i en igloo uppbyggd mitt på Norrmalmstorg. Jag utlovar Petite Arvine, Fendant, Cornalin, Diolinoir och den mer internationella druvan Chenin Blanc. Vilket perfekt sätt att fira sitt 10-års jubileum på, att få prata om vin för Schweiz! 

 

Om du går förbi en stor igloo mitt på Norrmalmstorg, glöm inte att komma förbi och säga hej! Hopp Suisse! 

 

 

 

Valais Mundi gör bästa vinerna i Schweiz

Det var de där med anteckningarna ja. Du ser, här sitter jag och antecknar i mitt block. Lyssnar frenetiskt och tar in all information som Johanna Dayer delar med sig av om hennes fantastiska viner från Valais Mundi. Jag är hos Provins i Sion och får testa de bästa vinerna Schweiz har att erbjuda. Och så är alla mina provningsanteckningar borta. Om jag hade haft bättre skärpa på anteckningar så hade jag kanske kunnat tyda dem från fotot ovan. Nedrans järnspikar också.  

 

Nåja.

 

Valais Mundi är Provins flaggskepp. Deras hjärtebarn. Lyxprodukten. De gör ett vitt och ett rött vin. Eclat och Electus. Det är ett väldigt nytt projekt och hittills har två årgångar släppts av båda vinerna. Johanna berättar att vinerna endast kommer att produceras vid bra årgångar. Hittills finns Eclat 2014 och 2015 samt Electus 2010 och 2011.

 

Tanken med vinerna är att visa upp de bästa Valais har att erbjuda. Med det sagt är det väldigt naturligt att båda vinerna innehåller lokala druvsorter.

 

 

Eclat görs på Petite Arvine, som i princip endast växer i Valais, samt Heïda. Den senare druvsorten är synonym med Savagnin från Jura. Jag är extremt svag för både Savagnin och Petite Arvine och i kombination skapar de ett helt fantastiskt vin. Vinet får ligga till sig i nya franska ekfat under nio månader utan malolaktisk jäsning varav en tid på jästfällningen. Jag fick testa 2015 som precis släppts och det vattnades ordentligt i munnen av syran. Precis så som jag gillar det. Vinet är så magiskt elegant och jag är riktigt lycklig över att jag shoppade på mig en flaska.

 

Det röda vinet Electus är en blend på sju olika druvor: Cornalin, Humagne Rouge, Diolinoir, Syrah, Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. De olika sorterna pressas och viniferas separat. Blenden skapas när det är dags för att ligga till sig på fat. Detta görs 18 månader i nya franska ekfat. Vinet får sedan mogna ytterligare ett år i flaska innan det släpps för försäljning. Det här vinet har en extrem potential. Gott att dricka nu men med tid kommer det kunna stå sig mot de bästa vinerna från Bordeaux. Eller förresten, det gör de redan nu.

 

Det känns spännande att ha lyckats hitta dessa viner så tidigt i dess produktion och det ska bli väldigt spännande att få se hur de utvecklas. Det här är viner som jag skulle vilja ha en rejäl vertikalprovning av om ett par år när det finns några årgångar.

 

Jag väntar med spänning på vad framtiden har att visa.

 

 

 

 

Besök hos största producenten i Schweiz: Provins

Du vet känslan av uppgivenhet när du har tappat bort dina anteckningar från något väldigt, väldigt, väldigt viktigt? Ja, precis den känslan. Så känner jag just nu. När den känslan infann sig och det var ett faktum att alla anteckningar från Schweiz är borta, då är det tur att Google finns. Det är ju trist om jag inte kan skriva något om mitt besök hos Provins.  

Under ett av våra i princip dagliga besök i mataffären i Chavannes (paradiset på jorden) blev jag bundis med sommelieren Valentine vars jobb är att rekommendera och sälja på folk vin i mataffären. I Schweiz är det så sofistikerat att man kan få provsmaka vin medan man funderar på vad man ska äta till middag. Det är toppen. Vi började prata om lokala viner och jag bad henne att plocka fram några guldkorn. Efter en stund sa hon - "Vill du veta vilket som är det bästa schweiziska vinet?" Hallå! Sover Dolly Parton på rygg? Klart att jag vill veta. Valentine ledde in mig i finvinrummet (ja, det finns ett sådant i mataffären) och pekade på en flaska. "Det här, det är riktigt riktigt bra."

 

Vinet Valentine plockade fram heter Electus och går loss på 150 CHF. Samma producent gör även ett vitt vin, Eclat, för 75 CHF. När någon säger att det är de bästa vinet från Schweiz så blir jag såklart nyfiken. Väl tillbaka i huset var jag tvungen att söka information om vinet. Det visade sig att det kommer från Valais. Jag älskar Valais. Jag mailade direkt producenten för att se om jag möjligtvis kunde få komma på besök. Jag ville ju så gärna få reda på mer om detta mystiska vin. Jag fick svar ganska direkt: - Kan du komma i morgon?

 

Jag såg framför mig någon liten gammal källare i dalen vid Rhônefloden som rinner igenom Valais. Ett litet vineri med extremt liten produktion. Jag hade läst att de har en riktigt bra restaurang i ett litet gammalt slott, Le Castel d'Uvrier. Så fel man kan ha. Istället hamnade vi hos den största producenten i Schweiz: Provins.

 

Provins är ett kooperativ beläget i Sion, Valais. Kooperativet är den största producenten i Schweiz och vinifierar druvor från runt 3400 vinodlare och 840 hektar runtom i Valais men även från odlingar kring Genevésjön. I vineriet tar man hand om 22 olika druvsorter med allt från de lokala druvsorterna Petite Arvine, Diolinoir, Humagne Rouge, Cornalin och Heida (Savagnin) till Merlot, Pinot Noir och Gamay. Här arbetar 5 vinmakare tillsammans där varje individ har huvudansvaret för olika märken. Luc Sermier är högsta chefen och han som har huvudansvaret för produktionen. Jag träffade Johanna Dayer som visade runt mig. Johanna pluggar till Master of Wine men är också en av vinmakarna. Hennes projekt är finvinerna från Valais Mundi.

 

Johanna guidade runt mig i vineriet och lät mig testa en hel del ur sortimentet. Provins producerar runt 10 miljoner flaskor om året under flera olika märken. Ett av mina favoritviner var Maître de Chas Réserve Marsanne 2013. Härligt rondör och har börjat mogna till sig lite.  Ska bli spännande att se var detta vin befinner sig om ett par år. Under namnet Les Titans gör Luc Sermier några viner där faten får ligga ett par månader i en damm på 2000 meter höjd över havet. Alltså högt upp i bergen. Ända sättet att ta sig dit är att gå med stighudar upp på skidor. Luc skidar upp klockan fyra på morgonen för att titta till faten. Jag var tvungen att köpa en flaska av Les Titans Défi Blanc (Pinot Gris och Muscat) av ren nyfikenhet. Den vilar till sig i Schweiz nu så att jag inte kommer åt den.

 

Jag har varit runt hos ett gäng olika producenter nu. Vinerier av olika storlekar. Pyttesmå hål i väggen med bara några fat till jätteproduktioner. Provins fick mig ändå att häpna. Det är stort. Och jag imponeras över kvalitén de lyckas skapa. Wow. Schweizarna kan. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Från vit Merlot till isvin

Det är helt otroligt vad 16 dagar bara flyger iväg. Nu alldeles strax hoppar vi in i bilen mot Genevés flygplats. Dags att lämna landet som gör vit Merlot. I morgon flyger jag istället till andra sidan Atlanten för att besöka isvinets hemland.  

Jag var helt slut som artist innan jag fick gå på min efterlängtade semester. Första veckan här nere behövde kropp och själ återställas från en tuff vår. Känns som jag haft tusen bollar i luften, vilket jag älskar, men ibland måste man hinna ikapp sig själv också. Semester. Oj vad jag behövde semester. Nu börjar jag känna mig som människa igen.

 

Vi har hunnit med massor under våra 16 dagar: marknaden i Divonne, kika på klockor i Genevé, shoppat mängder med vin, turer i fräsiga bilar, producentbesök i Sion, ambassadbesök i Bern, en dag i Verbier, ätit grädde från Gruyère tills det sprutat ur öronen, testat oss igenom de lokala vinerna... Och så oändligt med skönt poolhäng!

 

Ja, och så köpte jag mig ett par nya skidor mitt i sommaren. En bra deal är svår att låta bli. De står förresten kvar i butiken i Verbier. Attans, det innebär att jag måste åka tillbaka i vinter.

 

Har köpt på mig lite udda viner som får ligga kvar här i källaren och vila upp sig. Bland annat en låda vit Merlot från Ticino som jag är så nyfiken på att jag nästan spricker. Det är roligt med schweizarna att de gör lite som de vill när det kommer till vinmakningen. En vit Merlot. Det hade jag aldrig hört talas om tidigare. Först trodde jag att det är någon konstig grön klon eller korsning av druvan Merlot som de skapat själva. Men vinet är alltså helt enkelt tillverkat så att musten inte har någon skalkontakt, utan en snabb pressning. Som när man gör mousserande vin av Pinot Noir.

 

Apropå Pinot Noir. Fick även smaka en vit Pinot Noir från Valais i mataffären som var alldeles magiskt god. En vit Pinot Noir som fått spendera tid på ekfat. Spännande och riktigt gott. Två flaskor fick följa med till vinkällaren. Jag gillar experimenterandet med druvorna. Vit Merlot och vit Pinot Noir. Fantastiskt.

 

Jaha, då var det strax dags att lämna paradiset på jorden. Schweiz, mitt andra hem. Som jag älskar detta land. Och grädde från Gruyère.

På semester? Testa lokala viner!

Är du på semester i en vinproducerande region? Då vet du säkert att du måste testa deras lokala viner. Men vissa platser kanske man inte tänker på att de faktiskt producerar vin. Schweiz är ett ganska bra exempel på ett sådant land. Det finns en hel del schweizare som knappt själva är medvetna om att de gör vin.   

När jag började arbeta i Schweiz för snart 10 år sedan tänkte jag inte alls på att de gjorde vin. Det var först när en kollega till mig på Pub Mont Fort, Dan från Nya Zeeland, sa när vi satt på tåget in mot Martigny: "jag har åkt det här tåget hur många gånger som helst men idag är första gången jag ser att det växer vinrankor längs med bergssluttningarna". Och det var först då det riktigt slog mig också.

 

Om man åker tåg eller bil från Genevé mot Valais så kan man se att det odlas vin i princip hela vägen. Allra mest och häftigast odlas det kring Montreux. Självklart är det precis som på andra platser att kvalitén varierar. Det finns toppar och dalar, guldkorn och vardagsviner. I Valais görs de bästa vinerna med oändligt många olika sorters terroir.

 

Varför är det så viktigt att testa lokala viner? Många små producenter är svåra att få tag på, även i vårt land med Systembolaget som ska kunna ta hem allt åt oss. Sedan är det ofta platsen och tillfället som gör hur du upplever viner. Hur många har inte njutit av ett kallt glas rosé nere på Franska Rivieran, köpt med samma vin hem, och hemma känns det ganska så trist att dricka? Okej, inte jag. Men säkert många andra.

 

Bara att handla vin utomlands har en helt annan charm. Det känns mer civiliserat att plocka ner en flaska vin (eller 20) i kundvagnen samtidigt som man handlar mat. Tänk vad enkelt det blir att planera middagen om man får provsmaka vinet redan i butiken. Risken är också stor att du stöter på druvsorter du aldrig har hört talas om. I Valais finns exempelvis druvan Petite Arvine som nästintill bara växer där tillsammans med ett gäng andra lokala sorter.

 

Tillsammans med Stella har jag shoppat loss under semestern. Jag har en regel att jag bara får handla viner från Schweiz när jag är här. Alltså har jag fyllt upp med nästan 30 st nya flaskor främst från Valais under dessa två veckor.

 

Så är du på semester på en plats där de gör vin? Fråga efter lokala viner och allra helst även lokala druvsorter att få testa. Det är alltid roligare att gynna de mindre hantverkarna.

 

På fredag åker jag till Toronto. Förutom Ice wine har jag aldrig testat kanadensiskt vin. Det här blir spännande...

Foie gras till lunch och middag

Vi har varit lyxigt bortskämda med lunch och middag hemma vid poolen nästan varje dag här på vår semester i Schweiz. Med utsikt över Genevésjön och Mont Blanc känns det nästintill oslagbart.  

Häromdagen tog vi modet till oss och promenerade 10 minuter ner till den lokala lilla restaurangen i byn. Tompa har varit nyfiken och tjatat länge om att få gå dit. Så det var dags att vidga vyerna lite utanför poolen.

 

Sallad, det låte inte direkt som det roligaste som finns. Ändå finns det få saker som känns så fräscha att äta varma sommardagar. Nu menar jag såklart inte sallatsbladen, utan en sallad. En riktigt härligt matig sallad.

 

Vi beställde in varsin sallad, Tompa och jag, nere på den lokala lilla krogen. En lunchsallad. Schweizarna är duktiga på att göra goda matiga sallader. Vi valde en sallad med foie gras. Jag vet att det är en produkt som man borde undvika, men det är ju så nedrans gott. Fungerar både till förrätt, varmrätt och dessert.

 

Förrätt: Ät som det är tillsammans med champagne i glaset. Varmrätt: Tournedos Rossini, och så lite tryffel på det. Mmmm vad gott. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det. En mogen Barolo i glaset till det, eller en silkig Bourgogne. Så ja. Sitter som en smäck.  Dessert: Som det är men nu med Sauternes i glaset. Vips så blev det dessert! Enkelt va?

 

Jag måste erkänna att salladen vi åt till lunch, med foie gras, var nog den godaste sallad jag någonsin har ätit. Sagolikt gott!

 

Samma kväll, efter vår lunchsallad, åt vi foie gras till middag efter vårt producentbesök i Sion. Men då var det minsann ingen nyttig sallad till. Foie gras och bröd, det mättar, jag lovar.

Traditioner är till för att hållas

Jag tvivlar på att min kärlek till Schweiz har undgått någon. Det är så mycket med landet jag älskar. Bergen, naturen, klimatet, vägarna, tågen som alltid är i tid, ostarna, vinerna. Visst älskar jag att åka hit på skidsemester, men sommaren är också helt magisk. För det är varmt, alldeles lagom varmt för att man ska vilja svalka sig i poolen flertalet gånger under dagen.  

Förutom att jag har gjort mina tre vintersäsonger i skidmeckat Verbier så har jag ju även familj bosatt strax utanför Genevé. Det gör ju livet lite enklare när man vill semestra i ett ganska så dyrt land. För nej, det är inte särskilt billigt att vistas här.

 

 

Ännu en sak jag älskar med Schweiz. Vi har en tradition som vi inte lyckats bryta: när Tompa och jag kommer ner så inleder vi första middagen med champagne och gåslever. En av första gångerna Tompa träffade Stella så hade hon plockat fram 1kg gåslever på juldagen. Större delen av släkten var samlad. Hur det gick med gåslevern? Ja, Tompa mumsade i sig mer än hälften själv tills det sprutade gåslever ut genom öronen. Med andra ord, Stella är väl medveten om att han fullkomligt älskar gåslever. Något annat vi har svårt att hålla fingrarna borta från? Champagne. Enligt mig är champagne och gåslever en fulländad kombo.

 

Så häromdagen när det var dags för middag var vi såklart tvungna att upprätthålla vår fantastiska tradition. Gåslevern var inhandlad och Hans plockade fram ett bättre bubbel från källaren. Comtes de Champagne BdB 2005 var det som poppades. Det är prestigebubblet från Champagnejätten Taittinger. Enligt många är det en av de bästa dryckerna som finns att köpa. Och jag är beredd att hålla med. På Systemebolaget kan man idag få tag på årgång 2006 i beställningssortimentet som lanserades  den 2:a november 2015. Gjort på 100% Chardonnay från Grand Cru-byarna Cramant, Avize, Oger, Le Mesnil och Chouilly. 1988 började man experimentera med en liten mängd nya ekfat i Comtes de Champagne.

 

Comtes de Champagne är WOW på riktigt.

 

Bubblor värda att lägga pengar på:

Taittinger Comtes de Champagne BdB 2006, nr 75978 1350:- Diebolt-Vallois Fleur de Passion 2007, nr 91157 694:- Billecart-Salmon Cuvée Nicholas Francois 2002, nr 77846 1399:- Krug Grande Cuvée, nr 7494 1529:- R & L Legras Saint-Vincent 2008, nr 91152 684:-

 

PS: Glöm inte att bubblor, eller ja allt vin för den delen, smakar bättre ur stora flaskformat. Och traditioner är till för att hållas. Skål från Suisse!

Hej semester

Äntligen semester. Som jag har längtat. De flesta av oss är nog utmattade och behöver en ordentlig sommarvila. Alla människor behöver få vila ut sig. Både kropp och själ. Arbetsnarkoman som jag är måste jag lämna landet för att kunna koppla bort mig från arbetet. (Nåja, till 90% åtminstone. Jag lär ju kolla mailen varje dag ändå...) Så vad passar bättre än att logga ut och åka till mitt andra hemland Schweiz?  

Vi har tvåårig bröllopsdag idag också. Jag och mannen. Min tradition att börja varje resa med ett glas Krug Champagne på flygplatsen kunde inte ha passat bättre. Lyxfrukost på Pontus in the Air med världens bästa bubblor i glaset,

 

Och så lite schweizisk bärs på planet. Såja. Ordningen är återställd.

 

Jag kommer att spendera 16 dagar av min semester i Schweiz, närheten av Genevé, tillsammans med mannen. Där känner jag mig som hemma. Hälsar på hos släkten. Eventuellt blir det en liten tripp upp till paradiset på jorden också (Verbier såklart).  Sedan flyger jag 8 dagar över till Toronto i Kanada för att hälsa på min bortflugna brudtärna. Min allra bästa Eira. Jag kan inte riktigt förstå att det är två år sedan vi sågs i samband med mitt bröllop. Semester. Jösses vad jag behöver semester.