När sorgen kräver ett glas Greywacke

Oktober har hittills bjudit på tuffa dagar, man kan enkelt beskriva det som att livet givit mig ett lass sura citroner. Familjen har varit med om något som jag inte önskar att ens min värsta fiende ska behöva gå igenom. Vi har förlorat en av oss. En ung älskad person. Med denna erfarenhet har jag fått upp ögonen för en fantastisk organisation som heter Missing People. En organisation som kommer att få flera nya rekryter så fort vi har fått smälta händelsen.  

Något som värmer mitt hjärta enormt är att ha fått uppleva hur en tragisk situation kan föra med sig en känsla av samhörighet. Föra en familj ännu närmre varann. Mitt i all sorg så finns det så mycket kärlek inblandat. Sorgen kommer att ta tid och vi alla får sörja som vi själva behöver. Och ibland behövs en redig flaska Pinot Noir.

Jag gick på Systembolaget igår tillsammans med Stella för att inhandla ett gäng flaskor som kunde passa en familjesammankomst. Att bjuda hem hela släkten spontant en måndagskväll kan vara det bästa jag någonsin har gjort. Det har aldrig behövts mer. När vi traskade runt på Systembolaget plockade vi på oss en massa röd Bourgogne från Louis Jadot. Okomplicerat och något som de flesta uppskattar. Men lite snabbt gick jag förbi och kikade vad som fanns bland Nya Världens viner.

Och där stod den.

Av någon konstig anledning är jag vän med Kevin Judd på Facebook. Jag kan inte minnas att vi har träffats. Kanske har vi det. Jag ser hans fantastiska fotografier dyka upp i flödet lite då och då. Hans största passion är nämligen att fotografera och hans etiketter pryds av sina egna fotografier. Min blick drogs till fotot på flaskan. Greywacke. Kevin Judds viner går under namnet Greywacke och han bor tillsammans med sin fru i Omaka Valley. Vill du veta mer om Greywacke kan du läsa här.

Mitt i sorgen kunde familjen samlas tillsammans med några flaskor Greywacke Pinot Noir 2014.

Vila i frid älskade Jacob. Hoppas att du åker en massa orört puder där du är nu. För alltid finns du i våra hjärtan. 

---

Greywacke Pinot Noir, Marlborough Nya Zeeland 2014 nr 92168 - 249 kr.

En nyfunnen skatt

Ibland springer man på en såndär riktig skatt. Ett guldkorn som tar dig till himmelriket. Häromdagen presenterades jag för ett sådant vin. Och namnet säger väl egentligen allt...  

MAGICO!

Magico Passito di Pantelleria från Abbazia San Giorgio. Vinet görs 100% på druvan Zibibbo som är en variant av Muscat de Alexandria. Pantelleria är en liten ö nedanför Sicilien.

Alltså smaken... Det var som att stoppa en påse med torkade aprikoser i munnen. Aldrig har en smak varit så otroligt tydlig för mig när jag har testat ett vin. Smaken av något annat alltså. Torkade aprikoser. Och honung. Trots sötman har vinet en härlig syra som balanserar upp.

Jag vill bara svepa en flaska Magico samtidigt som jag mumsar i mig torkade aprikoser. Nu. På en gång. Magico ska bli mitt substitut för lördagsgodis.

Trevlig helg på er!

Spanska vindagen med Ferrán Centelles

Spanska vindagen ägde rum i måndags för branschen på Operaterassen. Jag hade anmält mig till en masterclass med Ferrán Centelles. Han är vad jag skulle kunna kalla för en legend inom vinvärlden. Om jag säger El Bulli så vet de flesta gastronomer och foodies exakt vad jag pratar om. Ferrán var sommelier på El Bulli 2000-2011. Idag är han Spanien-expert åt Jancis Robinson. Ni förstår att jag hade höga förväntningar på hans masterclass och helt enkelt var tvungen att gå.  

Senast jag var i ett rum med så många kända proffs inom vinvärlden var i Portugal på MUST Fermenting Ideas. Den här gången satt jag i ett rum fullt av svenska fullblodsproffs. Jag kunde inte sluta tänka tanken "Hur hamnade jag här?" Jag menar, framför mig satt Madeleine Stenwreth MW. Men alla i rummet hade samma man framför oss. Ferrán bjöd nog på den absolut bästa masterclass jag deltagit i på väldigt länge. Varför? Han bjöd på sig själv, var underhållande och extremt informativ. Och han hade med sig en riktigt bra Cava.

Utöver att guida oss igenom obskyra spanska druvsorter och introducera oss för fantastiska viner så visade Ferrán också upp en trailer till en kommande film. Sherry & the mystery of Palo Cortado. Som Ferrán själv sa: - Who is Palo Cortado? What is Palo Cortado? We have no idea!

https://youtu.be/DngbkhYqW9U

Spanska viner värda att testa presenterade av Ferrán: Gramona III Lustros Gran Reserva 2009 DO Cava Astobiza 2016, Txacoli

Casal de Armán DO Ribeiro 2016

La Rioja Alta Gran Reserva 2007

Min kärlek till ramen

Jag kan inte riktigt sluta le medan jag sitter här och har tänkt att skriva om en av mina absoluta favoriträtter: ramen. Ofta gör jag någon slags research om ämnet jag tänkt skriva om innan jag sitter igång. Precis just detta gjorde jag även nu. Jag googlade på ramen bara av ren nyfikenhet och så jag inte skriver någon fel fakta. Jag trodde att jag var besatt av ramen, men jag lyckades hitta min överman. Det finns nämligen en sida som heter ramengalen.se. Sedärja. Det finns alltså någon som listar Stockholms bästa ramenhak.  

Vin är ju livet, det vet vi alla. Vin och mat i kombination kan lyfta varandra och ta oss till himmelriket. Men ibland är en Spicy Ramen tillsammans med en läskande Yuzu Cucumber allt som behövs för en hungrig själv. En riktig superkombo som jag kan leva på länge.

En bok som står på min önskelista är Ramen av Tove Nilsson. Jag behöver lära mig att göra en riktig ramenbuljong och i hennes bok finns flera olika recept.

Nu på hösten finns det nog ingen rätt jag hellre föräter mig på. Ramen ska vara värmande, rykande het och full av smaker. Men jag måste erkänna att de där klassiska snabbnudlarna med lite färsk chili, ingefära, vitlök, rostade sesamfrön och ett ägg i kan fungera alldeles utmärkt som substitut.

Vad dricker man till ramen? Jag gillar när det är lite hetta i buljongen och till det krävs lite fruktsötma i drycken. En halvtorr Riesling är en superkombo, precis som den läskande läsken på yuzu och gurka som jag drack till lunch på Totemo Ramen.

Riesling till ramen:

Dr L Riesling 2016, nr 7218 - 89 kr. Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2015, nr 6257 - 125 kr.

Dr Loosen Whlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2015, nr 90475 - 229 kr.

Och en sake... Matsukura Junmai Shu, nr 130 - 96 kr.

Infusera mera!

Även om vi haft några soliga och sköna dagar nu så känns det ändå att hösten är här på riktigt. Ett tydligt tecken är varma, nästan heta, och rosiga kinder efter stallvistelse och höstpromenad idag. Jag diggar hösten. Träden som skiftar färg, vackra solnedgångar och så te. Oj vad jag älskar te.   

Mitt tedrickande går i perioder och jag har tydligt märkt att det följer säsongen. Under höst och vinter kan jag hälla i mig rikliga mängder av te och infusioner. Jag har precis inlett en infusionsperiod. Det ska bli spännande att se hur länge den håller i sig.

Inför mitt deltagande i Gokväll förra veckan (sändes i lördags) gick jag till Örtagubben och bunkrade upp med torkade örter. Min absoluta favorit är älgört. Saft på älgört slår flädersaft med hästlängder. Om du inte har koll på hur älgört smakar så kan jag referera till bubbelgummet Jenka. Du vet, de där som alla tuggade på under 80- och 90-talet. Färsk älgört är alltså perfekt att göra saft på medan torkad älgört är jättegott att infusera och dricka som te.

Kvällens infusion är en blandning av älgört, citronverbena och hibiskus. Den sistnämnda ger både en fin färg och tillför syra. Kamomill är ju såklart en klassiker att infusera.

Tips på vad du kan infusera: Aronia, svartvinbärsblad, blåbärsblad, citrongräs, citronmeliss, citronverbena, fläderblom, brännässla, krysantemum, hallonblad, havtorn, hibiskus, humle, nypon, mynta.

Varm äppelmust med chaga. Foto: Maja Forsberg/SVT 

Apropå Gokväll så kan jag ju nu avslöja att jag bjöd på en Gin free tonic och en värmande äppelmust smaksatt med chaga. För dig som inte såg programmet i lördags går det att se på SVT Play några veckor till. Recept på Gin free tonic hittar du här https://www.svt.se/recept/gin-free-tonic och äppelmusten här https://www.svt.se/recept/varm-appelmust-med-chaga.

Jag fick lära känna konditorn Gustav som bjöd på parmesanskorpor och financiers till mina drycker. Det är verkligen synd att tittarna inte kan smaka genom rutan för jädrar vilken superkombo vi bjöd på...

Hört talas om sprängticka?

Jag håller på och förbereder mig för fullt inför veckans Go'kväll där det är dags för lite mer alkoholfritt från mitt håll. Det är dags för äpplen som ju såklart är en av Sveriges stoltheter när det kommer till råvaror. Våra äpplen är ju fantastiska. Men jag tänkte introducera en ingrediens som jag tror ganska så få har hört talas om tidigare. Jag själv hade aldrig sett sprängticka i matlagning innan Filip slängde in det i en av våra desserter i vintras.  

Sprängticka, eller Chaga, är en slags svamp (ticka) som växer på björkar i norra barrskogsbältet. Sprängticka ska vara full av antioxidanter och är supertrendig som råvara inom hälsokosten. Man gör både te och kaffe på chaga och den används även som ingrediens i smoothies. Jag tänkte använda sprängtickan som smaksättare till en äppelmust och håller tummarna för att det blir något som kan kännas lite spännande.

Missa inte Go'kväll i SVT 1 på lördag där jag alltså snackar om både äpplen och sprängticka.

Bland lökar och bubbel...

...kan man finna något alldeles unikt och magiskt.   

Ibland vill jag bara skriva, även fast jag har svårt att hitta orden just då. Häromdagen var jag på ett kalas som började mitt på dagen och slutade in på småtimmarna. En vinimportör tog med ett gäng väldigt glada sommelierer ut till Karshamra Mat & Trädgård. En helt ny plats för mig men väl där kände jag direkt igen en hund jag tidigare myst med. En strävhårig Vorsteh, en såndär ras jag själv gärna skulle ha. Polly kom springande emot oss när vi kom gående i en lång klunga. "Det här kan inte bli annat än en perfekt dag." - tänkte jag när jag kastade väskan och kramade om Polly. Tänk så rätt jag hade.

Bland lökar och grönsaksodlingar togs vi emot med öppna armar. Det var någonstans där när jag sprang runt med kameran i högsta hugg och tog bilder på mitt bubbelglas bland lökar som det slog mig ordentligt: De här människorna som ställde till med kalaset, de får mig att må bra på riktigt. De har med tiden blivit några jag kallar mina vänner. Några jag vill ut och resa med, ut och äta med, dela flera flaskor vin med. Skåla med, dansa med. Och precis just det fick jag äran att göra häromkvällen. Från Madrid till en trädgård utanför Grödinge.

Jag vet helt ärligt talat inte vad jag vill ha sagt med denna text. Mer än att jag vill rikta ett stort jädra TACK. Tack Wine Trade för att jag fick vara med och fira er 10-årsdag tillsammans med både er men också alla häftiga personer som var där. Tack för en fantastisk dag och kväll.

Tillägnat Helena, Niklas, Olly, Maria, Klas och Erik.

Undrar om nästa års Fiesta de la Floración kan slå föregående? 

"En doft av stall och svettig häst"

Hästen ovan är Surre, eller Mr Survivor som är hans riktiga namn är. Surre är 4,5 år och mitt nuvarande projekt, vad jag skulle vilja kalla för en unghäst. Jag tror egentligen inte på ödet men när det kommer till Surre är jag nog lite vidskeplig ändå. Vi är nämligen födda på samma dag, jag och Surre. Det måste ju ändå vara ödet på något vis. Mitt projekt är att utbilda Surre och lära honom hur livet som ridhäst fungerar. Det är helt fantastiskt roligt och han gör framsteg varje dag. Jag har inte tappat kontrollen och gjort om Vinos till en sida som handlar om hästar. Jag lovar. (Inte än.) Jag passar helt enkelt lite sådär smidigt på att presentera er för Surre samtidigt som jag vill diskutera det här med associationer i vin. För ibland är Surre en svettig häst.  

Första gången jag hörde att ett vin doftade stall och svettig häst var nog i skolbänken när jag utbildade mig till sommelier. Jag ser framför mig Andreas Larsson som frenetiskt står och snurrar sitt glas äldre Bordeaux framför en nyfiken klass med stora öron. Andreas Larsson är ju världsmästare. Allt han säger suger alla åt sig av som tvättsvampar. Jag snurrade mitt glas, stoppade ner näsan och... Väntade. Snurrade lite till. Om jag snurrar ännu lite mer så måste jag väl känna den där doften? Svettig häst. Han står där framför mig och snackar om svettig häst. Jag stoppade ner näsan i glaset ännu en gång och letade efter det där jag borde känna. Jag är ju för tusan hästtjej. Hur kunde jag inte känna doften av svettig häst som han stod där och snackade om?

Alla ni som hittar doften av stall och svettig häst i vissa röda viner; har ni vistats i ett stall? Har ni någonsin klappat en svettig häst? Eller är det min näsa det är fel på?

Jag är verkligen nyfiken på riktigt. Jag som hästtjej lyckas inte hitta det där stalliga eller svettiga. Jag har doftat och ansträngt letat. Det går inte. Multna löv, svamp, läder och skog är absolut inga problem. Men stall och svettig häst har jag fortfarande inte lyckats hitta. Jag blev nästan lite ledsen när jag satt där i skolbänken och inte lyckades hitta doften när Stålmannen framför mig sa vinet faktiskt doftade svettig häst. Ändå har jag många gånger lagt huvudet mot en svettig hästhals så jag vet exakt hur det borde dofta.

Den där doften som borde vara stallig har ett alldeles eget namn: brett. Eller Brettonamyces. Det är en slags vildjäst som återfinns på fruktskal och kan påverka vinet. Brett var vanligare förr men i öl är det fortfarande rätt så hippt.

Jag känner att jag har en uppgift framför mig. Jag får helt enkelt hitta ett vin som borde dofta svettig häst och stalligt, bjuda hästfolket och se om de hittar den där doften som jag själv inte kan associera till för att på riktigt sätta det här på prov.

Geniet bakom Mikkellers paketeringar

Jag vet inte vem personen är, men vem det nu är är vill jag hylla han eller hon som ligger bakom Mikkellers otroligt snygga paketeringar. Alltså, designen är ju heeeeelt magisk. I Köpenhamn förra veckan spanade jag in butiken i Torvehallerne och jag kunde inte sluta dregla. Jag som inte har ett särskilt brinnande intresse för öl kunde bara inte släppa blicken från alla dessa snygga burkar och flaskor. Vem är hon/hon som designar allt?  

Jag menar, titta bara på den där TV-bilden. Och den grå/blå/lila, och... Ja, alla! Tänk om alla ölburkar var lika snygga som dessa. Då skulle min vinkyl vara välfylld även med bärs. Jag lovar.

Judit Bott brinner för sitt Tokaj

Det finns få saker som inspirerar mig så mycket som att lyssna till vinmakare när de berättar om sina viner och sitt område. Allra bäst inspireras jag såklart på plats i vingården där jag kan känna på jordmånen, hålla i druvorna och uppleva vineriet. Det är så jag lär mig. Precis som jag sagt många gånger tidigare. Jag kan nog inte upprepa det för många gånger: vin är något som ska läras genom upplevelser.   

En plats jag inte besökt än men som definitivt står på min lista att väldigt snart besöka är Tokaj i Ungern. Om det stod högt upp på min lista tidigare så kan jag lova att Tokaj står ännu högre upp efter att ha lyssnat till den passionerade vinmakaren Judit Bott.

Judit kommer ursprungligen från Slovakien och flyttade till Ungern för att göra vin tillsammans med sin man József. 2006 kom de över vingården Csontos. József kunde knappt sova om natten när han hörde talas om vingården och lyckan var enorm när de äntligen fick sin egen vingård. Idag skördar de vin från 4 olika vingårdar på sammanlagt cirka 3,5 hektar. De gör vingårdsbetecknade viner för att visa upp druvornas sanna terroir. Precis som i bland annat Bourgogne. Bott gör mestadels torra viner. Om man nämner Tokaj tänker nog de allra flesta på deras gyllengula söta viner. Men torr Tokaj är definitivt underskattat, speciellt toppkvalitet som viner från Bott, Samuel Tinon och Dobogó.

Vingårdarna som Judit och József hanterar är följande:

Teleki - 0,5 hektar

Csontos - 2,2 hektar

Hátari - 0,9 hektar

Elöhegy - 0,4 hektar. Den första vingården de skaffade vilket blev en bröllopspresent till sig själva.

Snabb fakta om Tokaj:

• Tokaj är den näst äldsta apellationen i världen, 1757, efter Chianti 1716.
• Man började klassificera vingårdarna redan 1730.
• Godkända druvor är Furmint, Hárslevelü, Sárgamuskotály, Zéta, Kövérszölö och Kabar. (Försök uttala de du...)
• Puttonyos kommer från hur många korgar med druvor man hade när vinet gjordes. Putton = korg. 3 korgar med druvor gav alltså 3 Puttonyos back in the days. Idag anger Puttonyos hur mycket restsocker som finns i vinet.
• Från 2015 finns bara 5 och 6 Puttonyos för att inte förvirra konsumenterna.
• Mousserande viner görs enligt traditionell metod av druvan Furmint.

Ja jag måste erkänna att jag är ännu mer sugen på att besöka Tokaj nu, en plats där man kan njuta av både torra och söta viner av allra högsta kvalitet. En tripp till Budapest, någon? (Jag vet att du ställer upp Alex!) 

Vilka restauranger går krogisarna själva till?

Stockholm kryllar av restauranger och det öppnar ständigt nya. Hur ska man veta var man ska spendera fredagskvällen egentligen? Mitt allra bästa tips när det kommer till att välja restaurang är att gå dit krogisarna går själva när de är lediga. Alltså, vart går krogpersonalen när de vill unna sig och ha en skön kväll? Och vart personalen går någonstans beror ofta på vilken slags krog man själv arbetar på.  

Så ännu ett stalltips: är du på en restaurang som du diggar stenhårt? Fråga de som jobbar just där om de har några tips på andra pärlor. "Men man kan väl inte tipsa om en konkurrent!"- tänker du? Jo, är man proffsig och serviceminded så kan man (och bör man) ge tips på andra restauranger och krogar. Vi vill ju värna om vår bransch, då ska vi också ta hand om våra kollegor på andra restauranger.

Mitt intresse ligger i vällagad mat och goda viner. Fine Dining är lite passé för mig. Eller snarare har jag insett att ett dygn i Paris eller London är mer värt än en middag på finkrog hemma i Stockholm. När min plånbok är riktigt fet så kanske det här med stjärnkrogar kan få bli en vana igen. Tidigare hade jag filosofin att jag hellre gick ut väldigt sällan men lyxade till det ordentligt när det väl skedde. Det blev naturligt när jag jobbade på en tvåstjärnig restaurang som Frantzén. Allt vi pratade om på jobbet var de bästa korgarna i världen, 50-best och Guide Michelin. Nu börjar jag se värdet i att gå ut och umgås oftare. Syftet med restaurangbesöket är alltså ett helt annat. Jag vill komma åt umgänget med vännerna.

Vart går jag om jag är ledig och vill unna mig en skön utekväll?

• Folii - en vinbar öppnad av några av Sveriges bästa sommelierer med riktigt god mat.
• Babette - samma här. Pizza och goda viner är en kombination i världsklass.
• Agnes - en ny pärla jag bara hunnit käka vinlunch på. Men i morgon kväll vankas umgängesmiddag med Erika! Woop woop,
• Agrikultur och Bar Agrikultur - fegt att tipsa om mina arbetsplatser, men vi får så mycket lovord att jag inte kan låta bli. *Ger mig själv en klapp på axeln.* För en avslappnad finmiddag, välj Agrikultur. För en skön start på utekvällen med riktigt god och vällagad mat, Bar Agrikultur med stans bästa Gin & Tonic.
• Hantverket - gott, avslappnat och perfekt ställe både för dejten och affärsmiddagen. Det är liksom inte krångligt. Bara god och vällagad mat.
• Café Nizza - samma gäng som Babette. Här kan du nog alltid se krogfolk hänga och dricka goda viner till mat lätt att tycka om.
• Pubologi - Jag har inte testat Puben efter renovering och nysatsning, men med Olof i köket och Daniel Crespi bakom rodret tvivlar jag inte en sekund på att det fortfarande håller toppklass.
• Ett Hem - hit går sommelierer och kockar när de vill unna sig en skön kväll i lyxig miljö.
• Aloë - det bästa jag upplevt i Stockholm på länge. GÅ HIT!
• Totemo Ramen - jag älskar ramen, vilket gör detta till det enda valet de få gånger jag äter lunch ute på stan.
• Oaxen Slip - för en härlig lunch eller trevlig middag. Miljön ute på Djurgården är fantastisk.
• Fäviken - Om du ska slå på stort, gör det på riktigt med hela upplevelsen uppe i Fäviken. Det är ett minne för livet.

Listan kommer säkert att fyllas på allteftersom när jag inser att jag glömt halva stan. Men det är dessa ställen jag själv går till de få gånger jag unnar mig att gå ut. För ärligt talat, soffan är riktigt skön de få lediga kvällar jag har tillsammans med min man :)

Vill du förresten veta var du kan dricka ditt favoritvin? Missa inte att spana in Star Wine List som listar alla de bästa vinlistorna.

Steve Kistler gör Occidental Wines

Man skulle nog kunna klassa Kistler som ett kultvin. Ett sånt där vin som är svårt att få tag på, ganska så dyrt men nedrans gott. Kistler producerar Pinot Noir och Chardonnay i Kalifornien av toppklass. Sedan 2011 gör Steve Kistler även Pinot Noir under namnet Occidental Wines.  

Steve Kistler började sin karriär 1975 hos Ridge Vineyards och sedan dess har han gjort historia med sina egna viner. Occidental är alltså det nya projektet där man satsar på att göra Pinot Noir-viner av allra bästa kvalitet. I Freestone-Occidental har man ungefär 35 hektar odlade med denna fantastiskt eleganta och ömtåliga druvsort. I källaren arbetar samma team som funnits vid Steves sida i nästan 25 år.

Occidental Sonoma Coast Pinot Noir 2013 görs bland annat på druvor från unga stockar planterade i de kända vingårdarna Bodega Headlands och Occidental Station, men även på druvor från vingårdar som inte används till de vingårdsbetecknade vinerna.

Det här är ett vin verkligen i min stil. Elegant med en härlig fräschör från den friska syran, rödhårigt och en eftersmak som hänger kvar.

Tusan vad jag diggar Pinot Noir från Kalifornien. Och han den där Steve Kistler, han vet vad han gör han.

Vit Bordeaux och skaldjursplateau

Jag är extremt morgontrött av mig. Men när det vankades vit Bordeaux och skaldjursplateau till lunch en helt vanlig måndag var det nästan som att jag hoppade ur sängen. Vespan kördes nästan upp på bakhjulet påväg in mot Stureplan.  

Syftet med lunchen var att bekanta oss med Villa Garros Sauvignon Bordeaux 2016. Nr 4184 på Systembolaget och går på 99 riksdaler. Bakom vinet står Francois Lurton som producerar vin i fyra olika länder: Frankrike (Francois Lurton's Estates), Spanien (Bodega Lurton), Chile (Hacienda Aaurocano) och Argentina (Bodega Piedra Negra). Villa Garros görs på druvor från Entre-Deux-Mers. Man odlar ekologiskt, precis som med det mesta annat Francois Lurton sysslar med.

I samband med att vi mumsade i oss skaldjur fick vi också se den nya etiketten för Villa Garros. Flaskan till höger är den nya medan den vänstra alltså är den gamla etiketten. För att kosta 99 kr på Systembolaget måste jag säga att det är rena fyndet. Till skaldjur gjorde sig vinet riktigt bra. Vit Bordeaux är underskattat och borde serveras mer på krogen.

Clara Grabe (sommelier och skribent) visar upp den fina paketeringen som kommer att pryda flaskorna under slutet av hösten. På detta vis slipper du köpa en blombukett, två flugor i en smäll. Kanonbra ju!

Hur smakar fottrampat?

Äntligen har jag fått hjälpa till att ta hand om druvor! I flera år har jag drömt om att få hantera druvor i samband med skörd och kanske till och med få testa på det här med att trampa vin. Om jag trodde att första gången skulle ske hemma i Sverige ungefär en kvart från där jag bor? Nej, det var väl kanske inte något som fanns i mina tankar för lite mer än ett år sedan. Och sen öppnade The Winery Hotel i Solna.  

The Winery Hotel är unikt i sitt slag. Det är ett hotell med ett eget vineri som man ser in i från lobbyn. Hotellet är snyggt designat av Jan Söder. Är du vinintresserad och tycker om upplevelser? Bor du inte i Stockholm? Då passar hotellet perfekt för en weekend i storstan. Eller gillar du kanske fenomenet staycation? (Det gör jag!) Checka in på hotellet en fredagskväll och gå på en vinprovning eller njut av några glas vin med vineriet som utsikt.

Okej, hotellet är ballt och så. Men ännu coolare är det att jag har fått trampa druvor. Jag hade föreställt mig en annan känsla. Lite varmare. Å andra sidan, dessa druvor (Sangiovese och Cabernet Sauvignon) har varit ordentligt nerkylda för att klara av transporten från Toskana i Italien. Jag frös om fötterna, fick lite ont av stjälkarna som avstjälkades medan jag hoppade runt i karet. Men oj vad jag skrattade och njöt. Nästa mål är att få testa på det här med fottrampat i en något varmare miljö.

Sedan 1 september finns The Winery Red Blend # 3 i ordinarie sortiment på Systembolaget i Mall of Scandinavia och i BS i resten av landet för 179 kr. Vill du ha vin fottrampat av mig smakar får du vänta något år till...

Marknaden för en sommelier

Nyligen läste jag en krönika skriven av en välkänd dryckesskribent som jag inte riktigt kan släppa. Den handlade ungefär om att undertecknad tyckte att det var sommelierernas tur att bli rockstjärnor i Sverige. Att det var dags för TV-program med vinkunniga inblandade. Det är ju superkul. Om det skulle vara som Kockarnas Kamp eller liknande kan jag inte riktigt sätta fingret på. Skribenten tyckte att det var dags för oss sommelierer att få ta plats bredvid alla kändiskockar. Jag har jobbat med och för en del så kallade kändiskockar och visst är de fantastiska. Men det är svårt för Zlatan att skaffa sig ett VM-guld helt själv. Många glömmer bort de hårt arbetande lagspelarna. Arbetsmyrorna.  

Hursomhelst. Jag vill inte prata om kockar. De får tillräckligt med medialt utrymme. Nu är det sommeliererna som ska få lite fokus på sig.

Det märks framförallt på de olika sommelierutbildningarna i Sverige att intresset för vin är megastort. Utbildningarna fylls varje termin. Fler och fler vill utbilda sig. Många helt utan erfarenhet från restaurangbranschen tar sig en sommelierexamen. Och det är ju helt fantastiskt. Jag undrar bara, finns det jobb för alla dessa vinutbildade? Hur ser marknaden ut egentligen?

Jag har bara erfarenhet från krogbranschen och där kräver gästerna mer kunskap från personalen. Så är det bara. Fler och fler krogar ser behovet av att ha vinutbildad personal och man ser värdet i att skicka sin personal på utbildning. Men att vara renodlad sommelier? Det finns egentligen inte särskilt många restauranger i Sverige som är i behov av en person som bara arbetar som sommelier. De flesta har flera uppgifter på restaurangen. Antingen är restaurangchefen även sommelier eller så är det hovmästaren som har hand om vinerna. På min lilla krog är vi två sommelierer anställda men vi jobbar aldrig samtidigt. Vi säljer dryck till gästerna och kockarna går ut och serverar maten till gästerna. Vi behöver alltså ingen tallrikstaxi (servitris/servitör). Jag gillar sättet vi jobbar på.

Vill man arbeta som sommelier på restaurang finns det inte väldigt många positioner i landet. Det är de bättre krogarna som har behovet. Däremot kommer man väldigt långt som dryckesutbildad servitris. Kan man tänka sig det så kommer man aldrig att gå arbetslös. Krogarna skriker efter serveringspersonal som vet hur man säljer vin. Vinskribenter och dryckesbloggare kryllar det om (hej hej!) och det krävs att man är lite unik för att kunna få ta plats. Eller att nischa sig. Jag tror det är superviktigt att hitta sin egen väg. Och vara öppensinnig. Tänk utanför boxen.

Det här med TV-program dock. Jag vet inte. Jag vill inte att en profession som att vara sommelier ska höjas upp på någon slags piedestal. Jag kämpar för att får bort snobbstämpeln och försöker visa att det inte finns några pekpinnar. Det är inte bara ett vin som fungerar till en maträtt. Du är fri att dricka vad du vill, när du vill och hur du vill. Är det ett TV-program som behövs? Visst, då kan jag gilla läget. Men jag vill inte göra sommeliererna till rockstjärnor, det finns redan en hel del självutnämnda.

Fotograf ansvarig för den fantastiska bilden  av en sommelier är Victoria Stillwell. 

Tillbakablick till viner jag minns

Att bläddra igenom telefonen och datorn ibland är ganska så underhållande. Främst för att få sig en tidsresa tillbaka till viner man har testat, druckit och upplevt. Precis som med musik så relaterar jag viner till platser och händelser i livet. Vin kan väcka minnen.  

Låt mig ta dig en tur längs med Memory Lane och dess viner.

Ett glas Krug kommer alltid få mig att tänka tillbaka till det fantastiskt häftiga besöket jag och Tompa hade. När vi träffade Mylene som guidade runt oss i källaren på perfekt svenska. Krug är numera även alla resor tillsammans med Alex som startar på Arlanda. Nebbiolo får mina tankar att glida iväg till Ulrika i Piemonte. Terlan Winkl, The Chocolate Block och Roda är min tid på Primewine Bar...

Champagne Billecart-Salmon är vårt bröllopsbubbel. Varje gång jag ser en flaska Billecart slängs jag tillbaka till en av de bästa dagarna i mitt liv. Det var faktiskt riktigt roligt att gifta sig. Den enda dagen i livet då allt fokus var på oss. Kanske lite själviskt att säga så, men jag tror också att många känner igen sig i just den tanken. Nåja. Bubbel från Billecart är alltså bröllop.

Spansk Garnacha kommer nog alltid få mig att minnas min roligaste vinresa: Fiesta de la Floración i Sierra de Gredos strax utanför Madrid. Ni som vet, ni vet. Punkt.

Diebolt-Vallois Fleur de Passion måste vara det första presigebubblet som jag blev förälskad i. Isabelle från Diebolt-Vallois är också så härlig och fick mig att uppskatta bubblorna ännu mer på mina besök hos henne i Cramant. Hon har också ett rosébubbel som tydligen säljs i många exemplar till Norge. Önskar att jag fick se mer av det här i Sverige också. Tur att jag har några i kylen...

Jag köpte en flaska Mouton-Rotshild 1988 på Syetmbolagets dryckesauktion för några år sedan. Flaska låg i kylen ända tills en kväll när jag fick feeling. Kvällen innan nyårsafton 2014 stod jag och kock-Lina hemma i köket och förberedde morgondagens middag. Båda är vi födda -88. "Äsch, nu ryker flaskan!" sa jag och poppade upp Mouton-Rotshild. Är det inte precis just så ett riktigt bra vin ska avnjutas? Hemma i köket, helt oplanerat med en av sina bästa vänner.

Om det är något vin som tar mig tillbaka så är det definitivt Schloss Gobelsburg Grüner Veltliner Lamm. Alex är fullt medveten om att det vare n av mina tidiga kärlekar. Och fortfarande är.

Under min tid på Frantzén introducerade Fredrik Horn mig för en hel del häftiga viner. Domaine Macle öppnade upp mina ögon för Jura. Det är inte ofta man får en WOW-upplevelse, men ett vin från Macle gav mig just ett sådant ögonblick.

Jolie-Laide är en annan producent som Fredrik visade mig. En producent jag verkligen älskar. Scott Schultz gör superhäftiga viner. Hans Trousseau Gris går inte av för hackor. Jolie-Laide tar mig både tillbaka till Frantzén men också till en sommar på Furillen där jag hällde upp en massa rosé från Schultz.

När jag gick sommelierutbildningen lärde jag mig att man tydligen skulle älska Ridge Geyserville. För ett par veckor sedan drack jag 2010 med svärfar. Perfekt vin till söndagsgrillningen.

Jag är nyss hemkommen från en middag på stan med mamma och lillsyrran. Det är mammas födelsedag idag. Vi var på Hanverket som passade tillfället som hand i handske. Mamma, hon är numera Calera Pinot Noir för mig.

Det känns som att jag skulle kunna hålla på hur länge som helst. Men jag tror att jag går vidare längs med Memory Lane en annan kväll istället. Trevlig kväll! 

Små partier på Systembolaget

Hösten är här. Jo, nu är det september så nu kan jag på riktigt få säga att hösten är här. Med hösten kommer också de små tillfälliga partierna på Systembolaget tillbaka. På fredag är det dags för lite nya släpp igen.  

Här är några viner som jag tror kan vara spännande att testa i september:

- Assyrtiko by Gaia, Wild Ferment 2016, Santorini Grekland. Nr 99751, 189 kr.

- CH By Chocapalha, Touring Nacional 2013, Lissabon Portugal. Nr 99153, 249 kr.

- Domaine Ciringa, Fosilni Breg 2015, Podravina Slovenien. Nr 92441, 129 kr.

- Olivier Rivere, Gabaxo 2015, Rioja Spanien. Nr 90107, 179 kr.

- Humare Yuzu, Junmai Shu 2016, Japan. Nr 90049, 251 kr. (Sake.)

- Keller, Grüner Silvaner trocken 2016, Rheinhessen Tyskland. Nr 90231, 135 kr.

Helt enkelt, ett gäng viner med olika ursprung. Våga tänka utanför boxen och testa dig fram till nya adresser. 

---

Och du, du har väl inte missat att det är dags för höstens första dryckesautkion som arrangeras av Systembolaget tillsammans med Bukowskis? Måndag till onsdag kan du ropa hem lite dyrgripar. Jag kan redan ha spontanbudat på en massa Sine Qua Non. Vet inte ens varför.

Full rulle på provningar

I början av varje ny säsong håller alla importörer sina sortimentsprovningar. Av någon konstig anledning ligger många på samma dagar. Jag vet inte om det är planerat så, men till och med jag som gasar runt med Vespan har extremt svårt att hinna gå på flera provningar under samma dag. För mig är det lite av ett mysterium varför de ligger så många samtidigt. Man vill ju gå på flera, om inte annat så åtminstone för att visa sitt intresse. Men det hinns helt enkelt inte med.  

Jag föredrar visserligen att få prova i lugn och ro på tu man hand. Jag har lyxen att göra det med vissa. Helena och Helen är två som alltid tar sig tid, något jag uppskattar enormt. Det bästa jag vet är lunchdejter med efterföljande provningar, eller börja med att testa vin och sedan få äta lunch och skvallra om branschen. Tidigare jobbade jag i skallerkvarteret nummer 1, på Lilla Nygatan, under 3 års tid. Efter att jag flyttade till Roslagsgatan hänger jag inte med på något skvaller alls. Men, å andra sidan är det faktiskt väldigt skönt.

Kände mig effektiv idag när jag, efter möte på krogen, hann med både en privat provningsdejt med Helena (samt hann skvallra lite snabbt) och sedan slank jag in på inte bara en utan två sortimentsprovningar.

Jag brukar fortfarande se mig själv som en nybörjare inom vinvärlden, en av de nyexade sommeliererna i landet. Idag på en av provningarna fick jag lite som en käftsmäll. Rummet kryllade av nya, unga och hungriga vinnördar. Och jag hade noll koll på vilka de var eller var det jobbar någonstans. Jag läste en krönika för någon vecka sedan att sommeliererna är de nya rockstjärnorna. Att det är vår tur nu. Dags för kockarna att kliva åt sidan. Kanske är Sverige redo för TV-program där landets största vinnörd som ska koras? Jag vet inte. Men jag vet att jag inte är en av de nya längre. Det är tamejtusan över fem år sedan jag blev "färdig" sommelier. Klar blir man aldrig inom detta yrke. Jag är glad och tacksam för att jag är hungrig och ständigt vill lära mig mer. Även om jag inte är ny så tillhör jag skaran som törstar efter kunskap. Därför spontanbokade jag nyss en resa till Piemonte i november. Håll i er, det blir tryffel och Nebbiolo för hela slanten.

Projekt: bygga vinkällare

En del av min släkt brinner extra mycket för vin och framförallt att lagra vin. Mitt egna intresse kommer från den här delen av släkten. Vinkällare är något som är en självklarhet för den här sidan. Ingen kunde vara mer stolt och nöjd än jag över det här intresset för just vinkällare. För ett år sedan tillkom det en byggnad som har en enorm potential för att inneha en väldigt tjusig vinkällare.  

Jag besökte byggnaden (på okänd ort) första gången för ett år sedan för att inspektera platsen. Häromdagen åkte jag dit igen. Tiden går alldeles för fort. Nu var jag där för att ta bilder och mått. Dags att planera bygget av vinkällare.

Så, i byggnaden med gamla anor på okänd ort ska vi alltså fixa till inte bara en utan två vinkällare. En riktigt pangsnygg som man kan spendera tid i och den på bilden ovan ska bli en ordentlig lagringskällare. Självklart kommer du kunna följa projektet här på Vinos. Nu letar jag efter den perfekta personen som kan hjälpa mig att designa våra två källare på okänd ort.

Har du koll på någon som både ritar och sköter hela bygget av en riktigt pangsnygg vinkällare? Tipsa mig gärna!

Nu ska det googlas inspiration till Sveriges snyggaste vinkällare.

Vin att ha hemma för alla tillfällen

En vän har precis införskaffat en liten vinkyl hem till köket och undrade om jag har några tips på vad den bör fyllas med. Det är ju ganska ofta man får frågan om vad man ska dricka för vin till en viss rätt eller vad man kan ge bort i present och så vidare. Många känner sig helt klart vilsna i dryckesdjungeln. Fullt förståeligt då det finns så otroligt mycket och har man ingen koll alls är det som att köpa grisen i säcken.  

Frågan från min vän var följande:

"Vi har precis köpt denna vinkyl. (Den enda som passade med mått i vårt kök på en lämplig plats). Eftersom det är en enzons-kyl, 22 flaskor, vad har jag lämpligast för vin i denna? Kan jag blanda vitt & rött? Bubbel? Inte så mycket för lagring, utan mest för att kunna servera perfekt tempererade viner."

När jag själv införskaffade min vinkyl funderade jag väldigt länge på vad för slags kyl jag skulle ha. En med flera temperaturzoner där vinerna är redo att serveras eller en lagringskyl med perfekt temperatur för att lagra viner? Jag valde det senare. Min kyl står på 12 grader och alla flaskor i kylen håller alltså samma temperatur oavsett om det är bubbel, vitt eller rött. Jag tänker såhär: ska jag dricka en flaska rött så tar jag fram den en liten stund före servering. Vitt och bubbel lägger jag in i kylskåpet en halvtimme före det är dags att dricka. För mig är det viktigt att vinerna kan få ligga länge i vinkylen. Därför valde jag ett vinlagringsskåp. Det största jag hittade. Att få upp det i lägenheten var inte det lättaste.

Åter till min vän som har plats för 22 flaskor i sin vinkyl. Jag tycker att temperaturen ska ställas på 11-12 grader så att både vitt och rött kan få hålla rätt temperatur. Det kräver visserligen lite planering när man ska dricka sina flaskor, men en halvtimmes framförhållning kan man väl ändå lära sig att ha? (Elina, jag tror att du klarar av det...)

Så hur ska vi fördela upp dessa 22 platser i kylen?

Det finns några vinstilar som är bra att ha hemma:

• Man ska alltid ha en kall flaska champagne hemma i kylen redo att drickas. (Elina, den får du lägga direkt i kylskåpet.)
• Ett torrt vitt vin av modell krispigt och syrligt. Tänk en frisk Riesling eller Grüner Veltliner. Det går alltid hem.
• En ekfatslagrad Chardonnay till de lite fetare maträtterna.
• Pinot Noir! Det är liksom alltid gott.
• Ett rött vin med lite sting i. Tänk tanniner, strävhet men ändå fräschör. Tänk Barolo.
• Sangiovese och Grenache fungerar till allt som inte Pinot Noir eller Barolo klarar av. Ett perfekt mellanting helt enkelt.

Okej, nu är jag extremt generaliserande. Men det är en ganska så bra bas att stå på. Man kommer långt med några få stilar.

Vad bör min vän fylla upp sin vinkyl med?

1. Eftersom jag vet att hon är extremt trendmedveten bör hon köpa på sig två flaskor engelskt bubbel från Nyetimber. Lika bra som originalet i Champagne. Och polarna kommer bli riktigt imponerade när de får dricka bubblor från England. Nyteimber Classic Cuvee nr 96018 - 389 kr
2. En flaska Champagne ska alltid finnas kall redo att drickas. Den ska dock stå i kylskåpet så den tar inte upp någon plats i vinkylen. Diebolt-Vallois Prestige Brut nr 7723 - 389 kr
3. Två flaskor Riesling. En Smaragd från Wachau i Österrike är en väldigt bra allround-Riesling. Domäne Wachau Riesling Smaragd Terrassen 2014 nr 4622 - 129 kr
4. Kylen behöver en eller två olika Chardonnays. Jag älskar Kumeu River från Nya Zeeland och anser att deras viner är lika bra som likartade från Bourgogne. Och visst är det väl ändå roligt när vi kan visa upp lite bredd? Beställ hem Kumeu River Estate Chardonnay 2014. Gör en privatimport hos Jakobsson & Söderström.
5. Chardonnay variant två: för att vara ännu mer trendsäker, köp Jura. Maison Rijckaert Côtes du Jura Chardonnay 2014 nr 2327 - 149 kr.
6. Ska man ha en enda Pinot Noir hemma i kylen för en bra peng så bjuder Domaine Guyon på ett riktigt skolboksexempel från Bourgogne. Bourgogne Hautes Côtes de Nuits Les Dames De Vergy 2014 nr 5640 - 149 kr.
7. Vissa viner måste man betala några kronor extra för. Barolo är ett av dessa. Just nu finns en familjeproducent i begränsad upplaga på Systembolaget. Spring och hugg några flaskor av detta: Massolino Barolo 2013 nr 93195 - 299 kr.
8. Sangiovese är bra att ha. Perfekt både till middagen eller som pratvin. Att mysa med i soffan. Castellare di Castellina Chianti Classico 2015 nr 76951 - 172 kr. (Beställningssortiment så köp 6 flaskor, de kommer gå åt!)
9. En svalodlad spansk Garnacha är oumbärlig. Jag älskar Dani Landis viner och just nu finns det ett fåtal flaskor i de tillfälliga sortimentet. Dani Landi Las Ivas de la Ira 2015 nr 99839 - 240 kr. Köp!
10. För att ha en komplett vinkyl behövs något sött också. Lätt mousserande Moscato d'Asti går ju liksom alltid hem. Men för att göra livet lite mer spännande väljer jag hellre systervinet Brachetto d'Acqui. Alltså motsvarigheten men gjord på röda druvor. Braida Brachetto d'Acqui 2015 nr 6260 - 89 kr.

2 x Nyteimber

1 x Diebolt-Vallois 2 x Domäne Wachau 4 x Kumeu River

2 x Côtes du jura 2 x Domaine Guyon

2 x Massolino Barolo

6 x Castellare di Castellina

2 x Dani Landi

2 x Brachetti d'Acqui

Ooops, det blev visst 25 flaskor... Men en flaska bubbel ska ligga i kylskåpet, och de söta flaskorna är små. Och så kan man behöva dricka något medan man packar in sitt vin i kylen. En flaska Castellare Chianti kommer drickas upp innan den hinner läggas in i vinkylen. Sådärja. Lycka till nu!

PS. Jag glömde visst rosé, men den kan du ha redo i kylskåpet också om du nu vill dricka rosé när hösten börjar göra intrång.