A perfect match

I januari förra året kastades jag upp på en tokig ponny. En vilsen själ som behövde vägledning för att hitta rätt. Han skenade när han inte orkade jobba ordentligt för att han inte var tillräckligt musklad. Han smet ifrån arbetet. Jag fick styra in i väggen första gången jag satt på honom för att få stopp på galningen. Och det var just det jag föll för. En envis liten ponny som gjorde lite som han själv ville. Efter att ha hoppat honom tre gånger och ridit med på en dressyrlektion sa min gamla ridlärare -"Varför blir du inte fodervärd på honom?"Ja, varför inte? Och så blev det. Efter att ha pratat med hans ägare så blev han min på heltid under förutsättning att jag skulle utbilda honom tills han var hanterbar för en yngre ryttare. Corné fick åka med mig till Gotland under sommaren där han spenderade dygnets alla timmar på det vackraste betet jag någonsin sett, med en egen sandstrand tillsammans med 6 andra fyrbenta vänner. Han blev snabbt kung i hagen. 

Sommaren gjorde honom gott, på riktigt. Han gick från att vara 4 år i huvudet till den 13-åriga häst han faktiskt är. Han satte muskler av att gå ute dygnet runt och allt konditionsarbete gjorde sitt. Väl hemma på Ekerö igen visade han uppe n toppform för sin ägare.  Foto: Ridsportfoto.se

Under året har vi varit ute och hoppat lite banor både på Pay & Jump och tävlingar. Av 13 starter har vi gjort 11 felfria rundor. I fredags hoppade vi en bana där några hinder låg på 1 meter (Lätt A för denna lilla C-ponny...). Nu i helgen gjorde vi vår sista start tillsammans.Foto: Ridsportfoto.se

Den här fantastiska lilla ponnyn har en sådan personlighet. Så fort jag ropar på honom gnäggar han glatt och går direkt mot grinden för att få komma in från hagen. Vi har fått ett speciellt band sinsemellan. Han är verkligen en enmanshäst som tyr sig till den han litar på. Jag är otroligt stolt över att ha fått hans förtroende och vi är ett perfekt team tillsammans. En matchning som handlar om tillit. Under året har vi gjort otroliga framsteg och tyvärr är han nu för fin för mig.  All den glädje detta ponnybus har skänkt mig. Men jag har också slitit hårt för att komma dit vi är idag.

Det är med stor sorg i hjärtat som det nu är dags att lämna över stafettpinnen till en yngre förmåga. Jag har gjort mitt jobb och är tacksam för året som varit. Vi har två veckor kvar tillsammans, och då ska vi minsann bara ut och njuta på härliga galoppturer i naturen.

Älskade, bästa Corné. Nu väntar nya utmaningar för oss båda.

Ledighetskommittén

Vet du vad det absolut bästa med att vara tillbaka hemma i Stockholm är? Att jag har Sveriges bästa sommeliertjänst och jobbar tisdag, onsdag, varannan fredag. Just det. Tisdag, onsdag & varannan fredag. Så ser mitt schema ut. Att jag är en arbetsnarkoman och inte riktigt kan låta bli att hålla mig borta från restaurangen på måndagar är ett problem jag måste ta itu med snart. Men jag är ju så kär i vår lilla pärla till krog så jag tycker om att vara inne och pyssla. Igår var det ju torsdag så jag var ledig. Hur kan en av veckans lediga dagar se ut för mig då? Jo, Tompa väckte mig tidigt som tusan trots att han vet att jag kom hem sent från jobbet och behöver få sova ut. Så jag vaknade på dåligt humör och försökte somna om. Jag har extremt svårt för att somna om nätterna och ligger ofta vaken länge och försöker lösa världens alla problem i mina tankar. Ibland kommer jag på snilleblixtar, som att jag ska arrangera en välgörenhetsmiddag för Cystisk Fibros i december. Sådana tankar är bra.

Jag låg kvar och halvsov fram till 9.30 då jag gick upp och satte igång min nya telefon. Införskaffade en ny Iphone häromdagen för att den gamla gett upp. Telefonerna verkar inte hålla längre än 2 år nuförtiden. Det är som att det är förinställt på dagen. Jag var så trött och kände mig helt slut i kroppen. Seg och lite snuvig. Men hoppade in i bilen och for in till stan för att förena nytta med nöje. Privat provning med Helena.

Hade bokat möte med Helena för att prova viner och sedan äta lunch tillsammans. Det känns så bra att min glöd börjar komma tillbaka. Testa viner har inte riktigt stått högt upp på prioriteringslistan när jag befunnit mig fast på nordöstra Gotland hela sommaren. Den här veckan har jag hunnit med att prova vin med sex säljare från olika importörer. Jag uppskattar verkligen att få prova vin själv med säljarna och är så tacksam när de tar sig tid att komma till krogen för att träffa mig. Vi ligger ju inte direkt mitt i city. Men lika mycket tycker jag att det är kul att få ta mig till deras kontor där man lätt kan testa igenom en större mängd av viner än vad de orkar bära med sig. Helena är inte bara en säljare för mig utan har med tiden blivit en god vän som jag så gärna spenderar tid med och pratar om livet med. Balsam för själen helt enkelt.  Ett av vinerna jag testat i veckan. En Riesling med mycket bra klunkabilitet.

Efter långmötet med Helena åkte jag förbi en ridsportaffär och köpte ett nytt bett till ponnybuset. (Bett är något hästen har i munnen när man rider....) Styrde sedan bilen ut mot stallet långt ute på Ekerö. Ett snabbt stopp vid Pressbyrån i Drottningholm och inhandlade en varm choklad, perfekt när vädret är så ruggigt och regnigt som det var igår. Pysslade om Corné och friserade manen. Han måste ju också se snygg ut. Sedan red jag en annan ponny, Mustang, som en ung tjej fick precis före sommaren. Jag kände igenom ponnyn för att kunna hjälpa henne och guida henne hur hon ska kunna rida honom bättre och lät henne sedan sitta upp så att jag kunde ge henne konkreta tips. Corné och jag laddade upp inför kvällens träningspass med en NOCCO.

Därefter red jag och Corné privatlektion i lösgörande markarbete. Han verkade riktigt nöjd med det nya bettet och jobbade på riktigt bra. Äntligen börjar det lossna för oss och jag har hittat knapparna på ponnybuset. Det är helt otroligt vad ett bra träningspass på hästryggen kan ge så mycket energi och glädje. Innan jag kom ut till stallet kände jag mig seg och nästan lite nere. Men efter att ha hängt med Conny var allt som bortglömt. Radiokanalen Svensk Pop är perfekt att skråla till i bilen.

All den där extraenergin som stallet gav mig gjorde att jag var tvungen att sjunga högt för mig själv på väg hem i bilen. Svensk Pop är perfekt att lyssna på där gamla klassiker spelas titt som tätt. Jag menar, vem kan inte texterna till Nordmans gamla dängor utantill? Det kan åtminstone jag...

En annan låt som jag inte kan sluta lyssna på just nu är James Arthurs Say You Won't Let Go. Så. Jädra. Vacker. Vartenda ord i texten får mig att tänka på min man och le. Här är den, varsågod:

https://youtu.be/0yW7w8F2TVA

Imorgon är förresten en dag jag sett fram emot länge. Kock-Lina fyllde år för några veckor sedan och hennes present från mig var en spa-dag. Med mig såklart. Så imorgon bitti ska vi äta frukost tidigt och sedan gå på spa som inkluderar varsin massage. Lika mycket en present till mig själv med andra ord. Och just det, ikväll kommer min idol och mentor Åsa för en middag på Agrikultur. Det ska bli kul!

Kram /Danni