Har precis just nu i skrivande stund lunchpaus från vinkonferensen. Mitt hotell ligger 300 meter från kongressen så jag passar på med en välförtjänt stund vid poolen innan jag ska tillbaka och lyssna på hur vinmarknaden i Asien ser ut. Kan inte låta bli att skicka en solig hälsning till er där hemma. Hej hej!
En doft av hav
Sista veckorna har varit helt galna. Mitt schema har varit fullspäckat. Varenda dag har jag varit uppbokad. Jag insåg att jag i princip bara haft en enda ledig dag sedan slutet av april, det var på Tompas födelsedag. (När mannen fyller år kan man ju inte bara ligga på soffan och vila.) Med facit i hand är den här resan till Portugal ganska så viktig för mig. Några dagar helt på egen hand i en ny miljö. Jag får samla in ny energi och nya intryck. Även om jag sitter på föreläsningar hela dagarna så är det balsam för själen att kunna sitta på en pir och dingla med fötterna över vattnet. Få uppleva doften av hav.
Igår träffade jag en kvinna från Tyskland som jag ikväll har tagit en kvällspromenad på stranden med och doppat fötterna i havet. (Som var alldeles för kallt!) I morgon bitti ska vi ses för en morgonpromenad längs stranden innan föreläsningarna.
Tyvärr är jag här i Portugal alldeles för kort tid för att kunna utforska mycket mer. Jag hoppas på att orka ta mig in till Lissabon i morgon kväll. Men det är också en avslutningsceremoni för kongressen som kan vara smart att gå på. Ett event som detta är ett fantastiskt sätt att nätverka på och träffa bra framtida kontakter.
Så, om jag ska orka upp på en morgonpromenad i morgon är det dags att få lite sömn. Min hjärna är helt slut av alla föreläsningar. Jag är inte van att sitta still hela dagarna och lyssna på andra som pratar...
Slottsprovning i Estoril
Att prova vin är oftast roligt. När man får testa vin i en otroligt vacker miljö, då blir det faktiskt ännu trevligare. Som i ett slott, på en strand med strålande sol i Portugal. Ja, som jag har fått göra nu två kvällar i rad. Hörde jag 12 grader och regn i Stockholm? Ibland har jag ett väldigt tufft jobb att utföra... Enjoy!
Jag kan tävla, jag är inte rädd
Jag kan tävla, jag är inte rädd. Jag kan tävla, jag är inte rädd. Jag kan tävla, jag är inte rädd...
Ungefär så har jag rabblat i huvudet det senaste veckorna. En ramsa många känner igen, med något ord utbytt. För flyga och tävla är väl nästan samma sak?
Min senaste tävling var 2014. Jag har ställt upp i 5 tävlingar sammanlagt. Lily Bollinger Award första gången i augusti 2013 då jag precis stod utanför finalplats. Istället drämde jag till med en rejäl final i Moët & Chandon Sommelier Challenge samma höst där det var över 15 deltagare. Jag kom stolt på en andraplats. Efter finalen frågade jag en av jurymedlemmarna (välkänd sommelier) hur det hade gått för mig i finalen och om han kunde ge mig någon feedback? "Ni var lika dåliga alla tre." Det fick mig att tappa tron på tävlandet och nästan mitt yrkesval helt, ganska så nybakad sommelier som jag var.
Revanschsugen var jag med i Lily 2014 igen och ville så gärna vinna. Men med fantastiskt motstånd i form av Maya Samuelsson och Sofia Castensson så halkade jag på målsnöret och kom trea. Moët & Chandon december 2014 där det var final igen. Och så avslutade jag med att delta i Årets Servitör där jag också kom på tredje plats, med desto fler deltagare. Årets Servitör var utan tvekan den roligaste tävlingen, där man utsattes för mest realistiska moment.
Jag har extremt höga krav på mig själv vilket också leder till viss prestationsångest. Vid alla tävlingar jag har deltagit i har jag gått dit i princip oförberedd. För mig har det varit ett sätt att mäta min faktiska kunskap. Vad jag kan idag. Men för att vinna måste man såklart läsa och plugga mycket. Det kan komma frågor på i princip vad som helst inom vinvärlden.
Sedan kom ju den där hösten. Hösten 2015 när det smällde till för mig och jag gick in i väggen. Och sedan dess har jag inte vågat ställa upp i en tävling igen. Det är lätt att intala sig själv att man är dålig om man inte går vidare till final, när man har stått i final tidigare. Framförallt har jag tänkt "du kan inte vara med en tredje gång utan att vinna".
Tills idag.
För några veckor sedan anmälde jag mig till Lily Bollinger Award 2017 utan att berätta det för någon. Jag ville inte behöva tänka på vad andra tycker och tänker. Jag behövde komma över min rädsla för att tävla igen. Och framförallt, sänka kraven på mig själv. Att bara delta i tävlingen skulle vara en vinst för mig själv. Att jag vågade flyga igen.
Så idag flög jag.
Som den tävlingsmänniska jag ändå är så väl på plats ville jag såklart gå till final. Av hela mitt hjärta. Teoriprovet gick över förväntan bra eftersom jag, som vanligt, var helt oförberedd. Några frågor blev onödiga slarvfel, men jag är ändå nöjd. Det var en del frågor om Loire som jag är hyfsat säker på så det kändes bra. Och så kom blindprovningen. Tre röda viner på 20 minuter. Jag är intränad på högst fem minuter per vin så 20 minuter är verkligen gott om tid. Jag testade igenom alla tre viner och insåg snabbt att det var tre Pinot Noir. Började skriva utförliga provningsanteckningar om de två första vinerna, och så ringde klockan om att tiden var slut.... Tji fick jag för gott om tid. Där och då visste jag att det var kört. Ingen final för mig. Ändå gick jag in och rockade och gjorde ett fantastiskt bra praktiskt moment som var servering av ett sött vin med rekommendation av maträtter till. Full pott.
När jag precis var klar med det praktiska momentet fick jag frågan av Jörn, den ena i juryn: - "Jag har läst en del du har skrivit, hur mår din man idag?" Och då brast det för mig. Min man som är min ständiga drivkraft och kanske en del av varför jag pushar mig själv så hårt. Han som gör att jag vill bevisa att jag kan. Att jag kan flyga.
Jag önskar finalisterna stort lycka till i finalen som går av stapeln 24:e och 25:e september. Jag vann över mig själv i morse när jag tog mig upp ur sängen och ställde upp i min första tävling efter att jag hösten 2015 gick in i väggen. Och om jag vågar anmäla mig till en tävling igen så kommer jag att gå dit väl förberedd. För då ska jag fanimej både stå i final och vinna.
Jag är inte rädd, jag kan tävla.
Två flugor i en smäll
Jag hade nästan glömt bort den riktiga anledningen till varför vi hade en alldeles extra fantastisk kväll igår. Eat4Air. Under min välgörenhetsmiddag för sjukdomen cystisk fibros i december tog jag mig friheten att auktionera ut min arbetsgivare Filip Årets Kock 2014 Fastén. En kväll där Filip skulle laga mat hemma hos högstbjudande. Min svärfar slog till med högsta budet och ropade hem middagen. Och just denna middag fick vi vara med om igår. På min mans födelsedag. Hur passande var inte det?! Har du helt missat mitt välgörenhetsprojekt kan du läsa mer om det här.
Jag hade plockat fram ett gäng goda viner från min vinkyl. Filip, Tompa och jag shoppade skaldjur, fisk och grönsaker på Stockholms Matmarknad innan vi satte oss i bilen påväg ut till Ekerö. Ostron, havskräftor, uer och porchetta stod på menyn.
Inga ord kommer kunna beskriva vår kväll. För mig var det ren lycka att få spendera kvällen med männen i mitt liv samlade: Tompa och Fille. Min man som jag lever med och min arbetsgivare/kollega som jag spenderar all arbetstid med.
Grattis på födelsedagen såhär dagen efter till min man, och tack världens bästa Filip för en magisk middag. Hö på grillen funkar alltid.
Brittis och rödpang
En gammal vän fyllde 30 år nyligen och vår gemensamma vän gav bort mig i födelsedagspresent. Ja, en vinprovning med mig alltså. I lördags fick vi äntligen ihop det och lyckades samla ett litet gäng för en rödvinsprovning ute på Ekerö. 
Om du någon gång ska hålla i en vinprovning så underlättar det med att ha en fyrfota vän som kan vakta flaskorna innan provningen startar. Man vill ju inte att deltagarna tjuvkikar på flaskorna i förväg. Det här är Brittis. Hon var en utmärkt vinvakt. 
Födelsedagsbarnet föredrar fylliga röda viner. Tanken var vinprovning och därefter skulle vinerna också drickas till middagen, som kvällen till ära var pulled pork. Jag hade därför valt viner som skulle vara drickbara till maten men med lite olika karaktär. 
Kvällens flight av fyra röda viner. Alla sju provningsdeltagare hade olika favoriter. Min favorit var utan tvekan La Bruja de Rozas till denna middag.
På lördag väntar en till vinprovning. Denna gång en möhippa...
Tillbaka till skolbänken
Foto: http://www.courtofmastersommeliers.org/
För att göra livet lite extra spännande tycker jag om att ha mycket att göra. Tänk dig tusen bollar i luften samtidigt. Lite så har det varit senaste veckorna.
Jag är nyss hemkommen efter en dag i skolbänken. Dag två av tre är avklarad av Introductory och Certified Sommelier. Jag har påbörjat utbildningen på väg mot att bli Master Sommelier. Har du sett filmen Somm? Då vet du vad jag pratar om. Jag tvivlar starkt på att jag har tiden att lägga ner, och även kapaciteten, för att ta mig ända upp till att bli MS. Det är väldigt få i världen som får bära titeln Master Sommelier. Jag har som mål att klara av Advanced. Men först måste jag klara av examinationerna i morgon av de första två stegen.
Två dagar i skolbänken från 8.00 till 18.00. Långa dagar fullproppade med information. Om jag inte hade pluggat WSET tidigare eller kunde något om vin sedan innan så hade jag varit totalt körd inför i morgon. Man behöver kunna ganska så mycket innan man hoppar på stegen mot att få bli certifierad sommelier enligt The Court of Master Sommeliers. Vad jag uppskattar med denna kurs är att den mer riktar sig mot sommelierer som faktiskt arbetar på restauranggolvet än för importörer och säljare. Vill du bli vinmakare eller ska sälja vin som importör? Välj WSET. Vill du bli en fantastiskt duktig sommelier? Påbörja studierna mot att bli MS. Men, tempot är högt. Vi har gått igenom hela världens vinområden på två dagar. Sydafrika fick typ 7 minuter tillägnat sig.
Dags att förbereda mig inför morgondagens examen. Jag är toknervös. Om jag klarar av det ska jag fira med bubblor, för plugga har jag inte hunnit göra inför dessa dagar. Jag satte åtminstone 4 av 5 viner blint på sista provningen vi hade för dagen. Det fick mig att känna mig något mera trygg. Men så är ju teorin min svaga sida...
London called...
...to say Hello. Någonstans på en flygplats nära dig.
Måndag morgon. Vi inledde givetvis vår flygresa med Krug i glasen. Man kan ju inte rubba på en alldeles fantastisk tradition. Klockan var 07:15. Det är aldrig för tidigt eller för sent för ett glas Krug. 
Bubblor för en 50-åring
Det här med att hålla vinprovningar hemma hos folk är ju såååååå roligt. I eftermiddags höll jag en champagneprovning för ett gäng i Täby. Vännerna hade gått ihop och överraskade sin väninna som fyllt 50 och jag var alltså en del av hennes present. Så kul! 
Champagnerna som testades idag var följande:
- Diebolt-Vallois Prestige NV 389:-
- Alice Bardot Cuvée Belle Noire BdN NV 199:-
- André Clouet Millésimé 2008 370:-
- Henri Giraud Dame-Jane Rosé NV cirka 470:-
En recension av de provade flaskorna efterfrågades av en läsare tidigare idag. Ni som följt mig en tid vet att jag inte är ett stort fan av att skriva om hur vinerna smakar. (Om du inte hängt med finns en förklaring att läsa här.) Däremot hur vinet ter sig berättar jag gärna om. Eller hur provningsdeltagarna uppfattade dryckerna för det är intressant på riktigt. Det blev inte alls som jag väntade mig.
Dagens favorit från en enig jury: Diebolt-Vallois var bubblet som vann de flestas hjärtan. Och jag förstår varför. Diebolt-Vallois är en familjeproducent som håller till i Cramant i Côtes de Blancs. Byn är en Grand Cru där man odlar Chardonnay. Diebolt-Vallois Prestige är en Blanc de Blancs, alltså gjord 100% på Chardonnay med druvor från Grand Cru-byarna Cramant, Chouilly och Les Mesnil sur Oger. Reservvinerna får ligga två till tre år i gamla stora ekfat. Vinet är torrt, krispigt, har en hög syra, smakar citrus och brödigt. Perfekt att inleda kvällen med.
Alice Bardot Cuvée Belle Noire fick lite delade meningar. Till en början var det ingen som var riktigt imponerad av vinet. Flera trodde att det inte var champagne alls (jag gjorde en luring och lät de testa samtliga utan att veta vad det var) utan snarare en prosecco. Lite taskigt kan jag nog tycka, för så stor skillnad var det inte från övriga champagner. Men bubblorna försvann ganska snabbt i jämförelse till de övriga glasen. Det märks att det är lite skillnad i kvalitén. Alice Bardot håller till i södra delen av Champagne och gör sitt bubbel på 100% Pinot Noir. Det är alltså en Blanc de Noirs. Torrt, hög syra med inslag av röda äpplen och bröd. Skarp till en början men den hänger inte kvar särskilt länge i munnen. Trevlig mousse tyckte jag. I slutet av provningen (när priset avslöjades) fångade den fleras hjärtan. En bra vardagschampagne helt enkelt.
André Clouet tillhör en av de mest sålda producenterna när det kommer till Champagne i Sverige. Det är bra kvalité till de flesta plånböcker. Bubblorna kostar inte skjortan. När jag var med och blinprovade flertalet champagner tillsammans med Sommeliergillet för några år sedan så hamnade André Clouet i topp. Jag tog med mig producentens årgångsbubbel, Millésimé 2008, till dagens provning. Vinet finns i det tillfälliga sortimentet och är riktigt bra. Speciellt med tanke på sina 370:-. André Clouet håller till i Grand Crun Bouzy som är duktiga på Pinot Noir. Denna flaska innehåller 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay. Här märks genast mer komplexitet än i de tidigare två. Något som kommer automatiskt med de flesta årgångschampagner eftersom de har lagrats längre. Eftersmaken hänger kvar länge i munnen och moussen är alldeles underbart krämig. Provningsdeltagarna kom fram till att om man skulle dricka en hel flaska av någon så var det just denna de ville avnjuta.
Och så Henri Giraud Dame-Jane Rosé. En typ av champagne som jag älskar. Jag gillar champagne som fått spendera tid i ekfat. Henri Giraud är mästare när det kommer till ek. Det här är en liten odlarchampagne från byn Aÿ. Här har man gjort en rosé genom att addera 6% rött vin till cuvéen. Basvinet görs av 70% Pinot Noir och 30% Chardonnay som får lugga 6 månader på ekfat från Argonne-skogen. Det stilla röda vinet som tillsätts innan buteljering är 100% Pinot Noir Coteux Champenois från 70 år gamla vinstockar. Vinet jäser och får mogna i amforor. Man producerar sammanlagt ungefär 250.000 flaskor om året, så det är ingen megastor produktion. Till en början var det flera deltagare som inte var särskilt förtjusta i denna champagne. Den urskiljer sig från de andra genom sin tid på ekfat och användandet av amfora i produktionen. Vilket jag tycker ger en häftig komplexitet som de andra saknar. Den är rundare i karaktären. Passar kanske inte som en aperitif utan här kan man behöva något att äta till. Och när mina testare fick höra att den nog skulle vara kalasgod att servera till middagen så kunde de inte annat än hålla med. Till slut fick den tummen upp. Tack och lov! 
Två backar disk fick åka med i bilen. Det är så smidigt att hyra glas när man ska hålla provningar. Hämta hos uthyraren, använda, ställa ner smutsiga i disken och lämna tillbaka. Klart.
I morgon ska jag och Tompa se John Mayer live i Globen. För mig blir det tredje gången jag får se en av världens mest musikaliska artister live. Satan i gatan vad jag ser fram emot morgondagen.
Apropå John Mayer. Den här är obeskrivligt bra:
https://youtu.be/MW5w9AetRJ4
Och med det säger jag god natt!
Dag 9
Klockan är 13:25. Jag sitter vid Odenplan och väntar på bussen mot jobbet. Det är 7 minuter tills bussen kommer. Om jag börjar gå mot krogen nu kommer jag att vara framme precis när bussen rullar förbi Roslagsgatan. Men jag Orkar. Inte. Gå. Kroppen är helt slut. Ändå känner jag mig full av energi. Jag har hunnit motionera nya hästen på morgonen och nyss avklarat mitt åttonde pass bikramyoga av mina 25 pass på 30 dagar. Jag trodde aldrig att jag skulle yoga ens sju dagar i rad.
(Nu kom bussen.)
Passar på att hälla i mig kombucha. Kroppen behöver mer vätska än någonsin just nu och jag har blivit av med en stor del av mitt sötsug. Så skönt!
Men även om sötsuget är borta måste jag ju ändå utföra mitt jobb. En av uppgifterna är att hitta spännande alkoholfria drycker. Här ovan är en ny favorit. Jag älskar hjortron, nästan lika mycket som havtorn, så den här drycken från Nyckelbryggerier är nästan perfekt. Smakerna är hjortron och granat. Varför nästan perfekt? Jag tror att den hade varit fulländad om det var en kombination av hjortron och havtorn istället. Det kan behövas lite mer syra för den rätta balansen. Annars är den här läsken supergod. Rekommenderas starkt!
Du hittar den i Urban Dehlis butik samt Pardiset.
I morgon öppnar vår nya krog Bar Agrikultur. Så nu måste jag sätta fart med en massa administrativt jobb. Trevlig torsdag!
Dag 7.
Undrar du hur det går med min utmaning? Inte? Nähe. Men jag tänker uppdatera dig ändå. Idag är dag 7 av utmaningen och jag är strax påväg till mitt 6:e pass. Jag har avklarat en femtedel av utmaningen och har 20 klasser kvar att utföra innan den 18:e maj. Varannan klass har jag känt mig stark som en krigare och varannan har jag bara velat lägga mig på mattan och gråta.
Så, dags att packa väskan och hänga yogamattan över axeln. Mot pass 6! 
PS. Jag lovar att skriva något nedrans bra om vin snart. Det är bara lite svårt att motiveras när man vill hälla i sig vatten!
En ny stjärna på gång
På Svartlösavägen 52 i Älvsjö ligger en rykande het stjärna där Daniel Höglander och Niclas Jönsson har sitt mäktiga högsäte. Jag har sagt till mig själv att så länge jag själv arbetar på restauranggolvet kommer jag aldrig att recensera andra krogar. Men det här är absolut ingen recension. Det är en hyllning och uppmaning till alla att besöka krogen med stort K. Jag vet inte om det är jag som är extra kräsen. Helt ärligt tror jag bara att jag är något yrkesskadad, som alla inom sina egna områden. Jag uppskattar god mat, härliga viner samt varm och hjärtlig service. Men det var längesedan jag blev imponerad på riktigt. Det var längesedan jag kunde luta mig tillbaka och bara åka med, utan att undersöka ner på detaljnivå hur de arbetar på just denna restaurang.
Om du inte har besökt Aloë redan, boka in ditt besök genast. På en gång. Pronto!
Vårsallad & kycklingdressing.
Vad jag särskilt föll för var att det var tryck i smakerna. Inget mesande utan man vågar ta i med kryddor och sälta. Det finns ingen riktig röd tråd genom menyn, åtminstone ingen nämnare som jag kunde tänka på. Men det gör absolut ingenting. Det är härligt att kastas runt i olika delar av världen när det görs makalöst bra. 
Krogen har en vinlista där man lätt hittar godbitar. Emidio Pepe är en favorit hos mig som jag inte kunde låta bli att beställa. Likaså gör Sandhi viner lätta att klunka i sig. Jag och mitt sällskap hade marinerat oss i champagne innan middagen så två flaskor på fyra personer räckte alldeles utmärkt. Ett vinpaket är trevligt, men för min egen del oftast alldeles för mycket vin.
Servisen svävar runt i matsalen med stolthet och den rätta humorn som ibland krävs för att kunna hantera gästerna på rätt sätt. Det gör de galant.
När jag besöker en krog är det bästa betyget från mitt håll att jag går därifrån med ett leende på läpparna och känslan av att här skulle jag kunna tänka mig att arbeta.
(Filip och Joel, oroa er inte. Jag kommer nog att bli en inventarier på Agrikultur.)
Aloë: TACK FÖR DANSEN! Ni är riktigt bra. Jag förväntar mig ett stjärnregn över er i framtiden.
Vill du veta vad som serveras så får du faktiskt ta och boka dig en stol för mina ord kommer inte att göra maten rättvis.
Våfflor och mjölk
Förra året skrev jag en bra guide till vad du kan dricka till dina våfflor, såhär på våffeldagen. Inlägget finns att läsa här. I år är jag mest glad att jag ens får i mig någon våffla. Jag kom nyss hem från min sista hoppträning med ponnybuset Corné. Nu lämnar jag över stafettpinnen på riktigt till en yngre tjej. T är på besök hos sin mormor och jag har några timmars lugn och ro för mig själv innan vi ska iväg. Ikväll har jag en överraskning inplanerad åt honom. Det var längesedan vi var ute och åt så igår spontanbokade jag ett restaurangbesök för kvällen. Han har ingen aning om var vi ska...
Så, trött och hungrig stannade jag till på Ica på väg hem från stallet för att inhandla lite tillbehör till min lunch. För det är klart att jag måste få i mig åtminstone en våffla idag. 
Inga klassiska tillbehör till mina våfflor idag, förutom drycken. Mjölk. Det finns inget som slår ett glas mjölk till våfflor och pannkakor. Där är och förblir jag traditionalist. Punkt. En härligt fet helmjölk. Till lunch fick jag i mig två frasiga våfflor. Och på sidan en tallrik med godsaker. Avokado med en skvätt citron och timjan. Snällost (resterna från tillverkning av halloumi). Kiwi. Passionsfrukt. Så simpelt, fräscht, gott och mättande.
Nu ska jag ta mig en powernap på soffan. Ikväll väntar riktigt god mat.
Heja Livet och en massa vin!
Det finns en grupp på ett socialt media som hyllar livet och allt vad det har att erbjuda. En grupp kvinnor (nästan 30 000) i sina bästa år som peppar, pushar och gemensamt lyfter varandra till högre höjder. Kvinnor som inspirerar med livshistorier, delar med sig om jobbtips eller efterlyser någon att gå ut i skogen med och snacka om just livet.
Dessa kvinnor vill jag inspireras av på riktigt. Så tillsammans med min vän Alex arrangerar jag min första vinprovning för ett gäng ur gruppen i april. Intresset för provningen var så stort att den blev fullbokad på bara några minuter. Så otroligt häftigt.
Vi börjar med det festligaste temat av alla: mousserande viner. Vi testar igenom olika typer av mousserande viner med både Champagne och Cava. Enkelt och roligt. Perfekt som en AW!
Jag kan knappt bärga mig inför vår första provning för dessa kvinnor. Den första av förhoppningsvis många.
A perfect match
I januari förra året kastades jag upp på en tokig ponny. En vilsen själ som behövde vägledning för att hitta rätt. Han skenade när han inte orkade jobba ordentligt för att han inte var tillräckligt musklad. Han smet ifrån arbetet. Jag fick styra in i väggen första gången jag satt på honom för att få stopp på galningen. Och det var just det jag föll för. En envis liten ponny som gjorde lite som han själv ville.
Efter att ha hoppat honom tre gånger och ridit med på en dressyrlektion sa min gamla ridlärare -"Varför blir du inte fodervärd på honom?"Ja, varför inte? Och så blev det. Efter att ha pratat med hans ägare så blev han min på heltid under förutsättning att jag skulle utbilda honom tills han var hanterbar för en yngre ryttare. 
Corné fick åka med mig till Gotland under sommaren där han spenderade dygnets alla timmar på det vackraste betet jag någonsin sett, med en egen sandstrand tillsammans med 6 andra fyrbenta vänner. Han blev snabbt kung i hagen.
Sommaren gjorde honom gott, på riktigt. Han gick från att vara 4 år i huvudet till den 13-åriga häst han faktiskt är. Han satte muskler av att gå ute dygnet runt och allt konditionsarbete gjorde sitt. Väl hemma på Ekerö igen visade han uppe n toppform för sin ägare. 
Foto: Ridsportfoto.se
Under året har vi varit ute och hoppat lite banor både på Pay & Jump och tävlingar. Av 13 starter har vi gjort 11 felfria rundor. I fredags hoppade vi en bana där några hinder låg på 1 meter (Lätt A för denna lilla C-ponny...). Nu i helgen gjorde vi vår sista start tillsammans.
Foto: Ridsportfoto.se
Den här fantastiska lilla ponnyn har en sådan personlighet. Så fort jag ropar på honom gnäggar han glatt och går direkt mot grinden för att få komma in från hagen. Vi har fått ett speciellt band sinsemellan. Han är verkligen en enmanshäst som tyr sig till den han litar på. Jag är otroligt stolt över att ha fått hans förtroende och vi är ett perfekt team tillsammans. En matchning som handlar om tillit. Under året har vi gjort otroliga framsteg och tyvärr är han nu för fin för mig. All den glädje detta ponnybus har skänkt mig. Men jag har också slitit hårt för att komma dit vi är idag.
Det är med stor sorg i hjärtat som det nu är dags att lämna över stafettpinnen till en yngre förmåga. Jag har gjort mitt jobb och är tacksam för året som varit. Vi har två veckor kvar tillsammans, och då ska vi minsann bara ut och njuta på härliga galoppturer i naturen.
Älskade, bästa Corné. Nu väntar nya utmaningar för oss båda.
Mattjakt
Jag har lite för många myror i brallan och har svårt att sitta still. Det ska allra helst hända saker konstant, annars blir jag uttråkad. Bikramyoga är mitt nya påhitt att lägga tid på. Jag har upptäckt att det är väldigt nyttigt för min psykiska och fysiska hälsa. Efter att ha gått på pass i lite mer än en månad insåg jag att jag gärna vill ha en egen yogamatta. Det var lättare sagt än gjort att införskaffa. Det är ju en hel djungel. Mattorna har olika tjocklek, material och prisklass. Precis som med allt annat så får man vad man betalar för. Såklart. Jag gick runt i en mängd butiker för att klämma och känna. Ingen matta föll mig i smaken. Många kändes för plastiga och blir troligtvis superhala när man svettas mycket. Och när man går på bikramyoga svettas man. Mycket. Att svettas är liksom hela syftet med bikram. Du utför yoga i en sal med 38-40 graders värme. Så att mattan inte får bli hal när man svettas känns som en av de viktigaste aspekterna att tänka på.
Jag tror att jag har googlat runt hela nätet. Tills jag hittade den. Mattan med stort M. 
Den här randiga lila skönheten har nu fått flytta hem till mig. När man letar på varenda sida nätet har att erbjuda kan man ibland göra fynd. Vilket jag för en gångs skulle gjorde. Mattan med stort M hittade jag nämligen nedsatt till halva priset. Den dyra mattan blev inte alls så dyr. Jag är glad. Hoppas nu att mattan med stort M och jag ska bli riktigt goda vänner och umgås tillsammans både i vått och torrt.
Vinprovningslördag
Igår höll jag i en fantastiskt rolig provning för ett gäng hästfolk. Tänk vilken lycka att få kombinera mitt jobb med hobby! 
Kvällens infoblad... 
Fyra viner plus en champagne testades. Två röda och två vita viner. Temat var klassiska franska distrikt. Vinerna var en druvblend från Alscace, Chablis, röd Bourgogne och ett rött vin från Côtes-du-Rhône. 
En tavla i min smak. Som gjord för mitt företags logga :)
Trevlig kväll!
Happy Valentine
Förra året firade jag som ovan, med tårta från fantastiska Tea Malmegård och ett bättre rosébubbel. I år firar jag med personalmöte och en eftermiddag i stallet. Vi är inte så duktiga på att fira alla hjärtans dag i vårt hem. Jag har lite svårt för högtider, det känns som ett påtvingat firande. Känner likadant över julen egentligen.
Men en god tårta och ett riktigt bra bubbel kan man aldrig få för mycket av. Så till alla er som tycker att idag är den bästa dagen på hela året: ha en alldeles underbar dag!
Grattis till drakarna!
En liten del av mina kollegor.
Nyss hemkommen från galej. Gulddraken delades ut ikväll till några av Stockholms bästa krogar. Vi var lyckligt nominerade i kategorin "mellan" tillsammans med Lilla Ego, The Flying Elk, Tegelbacken och Portal. Den sistnämnda krogen fick gå hem med en liten drake i guld att ställa på hyllan.
Jag säger GRATTIS till alla som drog vinstlotten idag. Det var fantastiskt roligt att vara med om hela spektaklet med inspelning av film där draken fick gå på date med vårt vildsvin Tony. Har du missat videon? Ta en titt här, den är rätt så underhållande.
Ett år visare
Visare vet jag inte, men slutsiffran ändrades plötsligt bakom 2:an. Tusen tack för alla grattishälsningar på min födelsedag i helgen. Det värmer och gör mig lycklig i själen. Jag har firats omringad av familj och vänner med fikastund, pizza och korvfest i all sin enkelhet och mitt hem är fyllt av tulpaner. Precis som det ska vara.
Veckan drar igång stenhårt med en fullspäckad måndag. Nu ska jag iväg på lunchprovning med en av Italiens storheter där nya årgångar ska få testas: Gaja. Mer om det vid senare tillfälle. 
Gaia Gaja på besök i Stockholm i våras.
Ikväll är det också dags för Gulddraken. Jag håller tummarna hårt för min nominerade arbetsplats.