I januari förra året kastades jag upp på en tokig ponny. En vilsen själ som behövde vägledning för att hitta rätt. Han skenade när han inte orkade jobba ordentligt för att han inte var tillräckligt musklad. Han smet ifrån arbetet. Jag fick styra in i väggen första gången jag satt på honom för att få stopp på galningen. Och det var just det jag föll för. En envis liten ponny som gjorde lite som han själv ville.
Efter att ha hoppat honom tre gånger och ridit med på en dressyrlektion sa min gamla ridlärare -"Varför blir du inte fodervärd på honom?"Ja, varför inte? Och så blev det. Efter att ha pratat med hans ägare så blev han min på heltid under förutsättning att jag skulle utbilda honom tills han var hanterbar för en yngre ryttare. 
Corné fick åka med mig till Gotland under sommaren där han spenderade dygnets alla timmar på det vackraste betet jag någonsin sett, med en egen sandstrand tillsammans med 6 andra fyrbenta vänner. Han blev snabbt kung i hagen.
Sommaren gjorde honom gott, på riktigt. Han gick från att vara 4 år i huvudet till den 13-åriga häst han faktiskt är. Han satte muskler av att gå ute dygnet runt och allt konditionsarbete gjorde sitt. Väl hemma på Ekerö igen visade han uppe n toppform för sin ägare. 
Foto: Ridsportfoto.se
Under året har vi varit ute och hoppat lite banor både på Pay & Jump och tävlingar. Av 13 starter har vi gjort 11 felfria rundor. I fredags hoppade vi en bana där några hinder låg på 1 meter (Lätt A för denna lilla C-ponny...). Nu i helgen gjorde vi vår sista start tillsammans.
Foto: Ridsportfoto.se
Den här fantastiska lilla ponnyn har en sådan personlighet. Så fort jag ropar på honom gnäggar han glatt och går direkt mot grinden för att få komma in från hagen. Vi har fått ett speciellt band sinsemellan. Han är verkligen en enmanshäst som tyr sig till den han litar på. Jag är otroligt stolt över att ha fått hans förtroende och vi är ett perfekt team tillsammans. En matchning som handlar om tillit. Under året har vi gjort otroliga framsteg och tyvärr är han nu för fin för mig. All den glädje detta ponnybus har skänkt mig. Men jag har också slitit hårt för att komma dit vi är idag.
Det är med stor sorg i hjärtat som det nu är dags att lämna över stafettpinnen till en yngre förmåga. Jag har gjort mitt jobb och är tacksam för året som varit. Vi har två veckor kvar tillsammans, och då ska vi minsann bara ut och njuta på härliga galoppturer i naturen.
Älskade, bästa Corné. Nu väntar nya utmaningar för oss båda.
Så jag köpte mig en riktigt god sandwich.
Och TROCADERO! Hur gott är det inte med Trocadero?!
"Churrasco de Chile". (Riktigt god!)
Kim the Beagle var riktigt förtvivlad för att han inte fick smaka. Jag tror att han har skvallrat till Tompa att jag åt i bilen. Byracka!
