Två flugor i en smäll

Jag hade nästan glömt bort den riktiga anledningen till varför vi hade en alldeles extra fantastisk kväll igår. Eat4Air. Under min välgörenhetsmiddag för sjukdomen cystisk fibros i december tog jag mig friheten att auktionera ut min arbetsgivare Filip  Årets Kock 2014 Fastén. En kväll där Filip skulle laga mat hemma hos högstbjudande. Min svärfar slog till med högsta budet och ropade hem middagen. Och just denna middag fick vi vara med om igår. På min mans födelsedag. Hur passande var inte det?! Har du helt missat mitt välgörenhetsprojekt kan du läsa mer om det här. 

Jag hade plockat fram ett gäng goda viner från min vinkyl. Filip, Tompa och jag shoppade skaldjur, fisk och grönsaker på Stockholms Matmarknad innan vi satte oss i bilen påväg ut till Ekerö. Ostron, havskräftor, uer och porchetta stod på menyn.

Inga ord kommer kunna beskriva vår kväll. För mig var det ren lycka att få spendera kvällen med männen i mitt liv samlade: Tompa och Fille. Min man som jag lever med och min arbetsgivare/kollega som jag spenderar all arbetstid med.

Grattis på födelsedagen såhär dagen efter till min man, och tack världens bästa Filip för en magisk middag. Hö på grillen funkar alltid. 

Och till påsk dricker vi...

...ja, vad passar egentligen till den blandade påskmaten? Som vanligt är det smak, tycke och plånbok som avgör. Men jag ska försöka ge lite vägledning i dryckesdjungeln.  Apropå påsk hittade jag nyss ett recept inne på Köket.se som fick det att vattnas i munnen. Tommy Myllymäkis krämiga äggröra med löjrom och chips är något jag gärna skulle vilja bjuda på under påskmiddagen. Hur gott låter det inte?! I glaset vill jag ha champagne. Utan tvekan. Gärna en champagne som har fått spendera lite tid på ekfat som exempelvis Bollinger Special Cuvée Brut.

Foto: Jessica Frej

Och sparris. Jag älskar sparris. Jag blir alldeles lycklig i själen när sparrissäsongen äntligen är här. Jessica Frejs variant av denna klassiska sparrisrätt skulle jag nog kunna äta mängder av. (Jessica, kan du komma hem till mig och laga denna rätt snälla?) Vit sparris med bearnaise på brynt smör och krutonger. JA TACK! Med brynt smör i bean kommer en fetare Chardonnay sitta som en smäck till. Testa gärna Calera Central Coast Chardonnay, jag tror att det blir en riktig hit. Côtes du Jura från Masion Rijckaert är också en spännande kombination värt att testa tillsammans med just denna sparris.

Ett klassiskt sparrisvin är annars tysk Riesling. En Riesling med hög syra och lite restsötma. Kloster Eberbach Riesling Kabinett är ett sådant exempel på alldeles perfekt vin till sparris.

Men lammet då? För nu är det ju äntligen dags för lammet att inta matbordet. Ja, som alltid när man väljer vin till maten så beror det inte bara på vad man har för protein. Tillbehören spelar stor roll. Är det eleganta, lätta och fräscha tillbehör? Då ska man välja ett lättare vin. Smakrika tillbehör och feta såser? Här behövs ett fylligare vin med tanniner och struktur för att kunna stå upp emot det som serveras på tallriken.

Jag har tipsat om detta vin tidigare, senast förra påsken, men det är som gjort för att drickas till lammet. Och så är det så fantastiskt bra när man kan få tag på ett vin med några år på nacken. Ett vin som har fått åldras i lugn och ro. La Rioja Alta Gran Reserva 2005 kommer få även den mest kräsne att jubla och klappa händerna.

Just nu finns Algueira Mencia från Ribeira Sacra i tillfälligt sortiment i vissa butiker. Vinet är ungt men om du häller upp på karaff någon timme före servering och luftar kommer det att öppna upp sig fint och smaka fantastiskt till lammet även detta vin.

Eller varför inte tänka utanför boxen och testa något nytt? Sicilien bjuder på riktigt bra viner om du inte har smakat tidigare. Planeta Eruzione 1614 Nerello Mascalese finns även det i de tillfälliga sortimentet så passa på att testa till helgen.

Och du, glöm inte dryck till desserten. Något många glömmer bort eller struntar i. Vinet ska vara sötare än desserten för att det ska fungera till. Generellt, tänk färgskala när du väljer sött vin till desserten. Har du en mörk chokladtårta, gå på en Madeira eller söt sherry. Don Px Gran Reserva är min absoluta favorit som finns hos Systembolaget när det kommer till chokladdesserter. Bjuder du på något fräscht och fruktigt, sorbet eller liknande? Moscato d'Asti blir aldrig fel.

Önskar er alla en trevlig påsk! /Danni

Fredrik Lindfors gör det igen!

Idag var det dags för årets händelse inom dryckesbranschen. Det var dags att kora årets Svenska Mästare i Sommellerie. I år arrangerades tävlingen på Berns och jag hann med att se en glimt av finalen. Tyvärr missade jag att se när stjärnan Fredrik Lindfors, chefssommelier på Grand Hôtel i Stockholm, gjorde sina enskilda finalmoment på scen. Det är så inspirerande att få se någon riktigt skicklig tävla. Det är nästan så att jag får ett tävlingssug igen när jag står i publiken. Jag är en tävlingsmänniska och älskar att ha uppsatta mål att jobba efter. Stora som små mål. Men så påminns jag om det otroligt hårda jobbet som krävs för att kunna stå på scen.  Foto: Grand Hôtel För andra året i rad tar han hem titeln som Svensk Mästare i Sommellerie. Jag gissar att Fredrik har siktet inne på att få vinna Nordiska Mästerskapen också. Jag vet nämligen vilken envishet och vinnarskalle denna tvåfaldiga SM-vinnare besitter. Och det är vad som krävs för att ta hem titeln.

Hatten av, fanfarer, stort grattis och stående ovationer till dig Fredrik Lindfors! 

Pecorino x 2

Pecorino En italiensk hårdost gjord på fårmjölk lagrad i 2-4 år. En av världens äldsta ostar där spår från osten har hittats från 4000 f Kr. En ost som ingår i italienarnas dagliga kost i olika sammanhang. Lika god att äta precis som den är, som att riva över pastan.

Pecorino En grön druvsort ursprungligen från Marche i östra Italien. Den odlas idag framförallt i Marche, Abruzzo, Ligurien, Toskana och Umbrien. Pecorino tros härstamma från vildvuxna druvor. Druvan är en tålig sort och mognar tidigt. Är känd för sina mineraliska och örtiga viner med en bitande syra.

Intresserad av att testa druvan? För en rättvis upplevelse av druvan finns just nu Rêve Pecorino Velenosi 2014 kvar i tillfälligt sortiment i några butiker runtom i landet. Druvan hittas också i pinnvinet Cantina Zaccagnini i ordinarie sortiment.

Pecorino och Pecorino smakar, inte helt oväntat, faktiskt väldigt trevligt tillsammans.

Nollprocentigt

Wow. Vilken vecka det har varit. Jag har lite svårt att smälta att jag igår syntes i rutan inför nästan 700.000 tittare. Det var nervöst, läskigt, pirrigt och så fantastiskt kul på samma gång. Den största anledningen till att jag tackade ja till att vara med framför kameran var för att jag fick prata om något jag tycker är extra roligt och framförallt viktigt: alkoholfritt. För mig är det en självklarhet att de alkoholfria alternativen på krogen ska hålla samma kvalité som vinet. För mig är det självklart att man som sommelier tar de alkoholfria alternativen på allvar.  Äpple, gurka, lime & koriander. 

När jag började jobba på restaurang för 10 år sedan var det i princip bara läsk eller apelsinjuice som erbjöds de gäster som inte ville ha vin eller öl. Och förbanne de vuxna gäster som valde att ta sig en tranbärsjuice till middagen istället för ett glas rött, de gästerna tjänade man ju inte en krona på. De ska minsann inte få samma bra service och uppmärksamhet. Jo, jag hade äldre kollegor som i princip vände dessa gäster ryggen. 

Jag kommer ihåg att jag som servitris kunde skämmas när jag läste upp de alkoholfria alternativen för gästerna. "Vi har Cola, Fanta, Sprite, apelsinjuice, äppeljuice och tranbärsjuice."  När den alkoholfria ölen hittade till restaurangerna kunde jag pusta ut litegrann. Äntligen en vuxen smak för chaufförerna, de gravida och de som helt enkelt inte vill få i sig alkohol.  Verkstad hemma i köket. 

På en tidigare arbetsplats fanns det vinpaket som de flesta gäster valde att ta till sin meny. Ett alkoholfritt alternativ fanns också men det bestod endast av frukt- och juiceblandningar. Man dricker sig lätt mätt på juicer till en avsmakningsmeny. Jag bestämde mig för att skapa ett alkoholfritt dryckespaket som höll samma standard som vinpaketet. Jag la ner säkert 10 timmar i veckan på att utveckla recept, göra olika juicer, teer och bland annat en "punsch". Responsen från gästerna var helt fantastisk.

Min nuvarande arbetsplats har inget dryckespaket. Jag och min sommelierkollega kom tillsammans fram till att vi ville anamma den kontinentala dryckesfilosofin. Vi vill att våra gäster ska få dricka som i vinländerna: ta in en flaska vin du tycker om och njut av den genom hela middagen. På det viset får man uppleva hur vinet utvecklas i glaset och man kan fokusera på att ha trevligt med sitt sällskap istället för sjutton olika kombinationer av mat och dryck.

Häromveckan pratade jag länge med en gäst som var så glad för att vi hade valt att inte servera dryckespaket. Hon såg det från en vinkel jag inte riktigt har reflekterat på tidigare, men samtidigt upplevt så många gånger. Den okontrollerade fyllan. Flera restauranger som har paket toppar också upp glasen under kvällens gång. Ibland mer än en gång. Det innebär att om du har fått fem olika drycker så kan du ha hällt i dig en flaska själv eller likväl mycket mer än så. Det är väldigt svårt att kontrollera hur mycket man får i sig. På en finkrog med bra service får glasen inte stå tomma. På gott och ont. Som sommelier har jag ingen som helst aning om gästens historia gällande alkoholhantering. Samtalet med kvinnan denna kväll gav mig en rejäl tankeställare.

Jag älskar att göra egna drycker att servera gästerna. Problematiken när man skapar färska juicer är hållbarheten. Det är väldigt svårt att förutsäga hur mycket som kommer att gå åt och jag hatar att hälla ut dryck som blivit för gammal. Därför har olika safter och Kombucha blivit det som passar mig bäst i dagsläget. Drycker där hållbarheten är mycket längre. Men jag experimenterar ofta för att ha fler alternativ att erbjuda.  Charcoal Lemonade.

När vi var i Dubai nu i julas testade jag på Charcoal Lemonade för första gången. Den här svarta lemonaden är helt enkelt en vanlig lemonad men med aktivt kol som extra krydda. Därav färgen.

Jag är ständigt på jakt efter alkoholfria drycker som håller samma standard som vin och öl. Utbudet av alkoholfri öl är väldigt bra. Jag har inte testat ett enda alkoholfritt vin som jag känner att jag kan servera en gäst. Mousserande viner däremot är bra. När det kommer till vinerna finns det så många andra bra alternativt så jag ser ingen som helst anledning till att dricka de alkoholfria vinerna. Vin är, enligt mig, just vin. Låt det få vara vin.

Om du inte vill dricka alkohol, välj istället drycker gjorda på härliga nordiska smaker som vinbär, blåbär, lingon eller tranbär där man kan få känna på sträveten från tanniner. Drick äpplen. Vi i Sverige är duktiga på äpplen. Både mousserande och stilla varianter.

Du behöver inte vara gravid eller köra bil för att välja nollprocentig dryck. Du som gäst kan kräva bättre sortiment än läsk och juice. Det är aldrig fult att välja alkoholfritt på krogen. 

Jag kan uppskatta en flaska champagne till middagen men kan också känna mig alldeles nöjd med min alternativa punsch till desserten. Ibland kan jag känna mig som en dålig sommelier för att jag fokuserar så mycket på det alkoholfria. Men vet du vad? Det gör inget. Det gör inget alls. För jag har hittat något jag brinner lite extra för.

Ps. Du vet väl att du kan maila mig om du behöver dryckestips inför helgen? Både med alkohol och utan. daniella@wineandculture.se

Kära vänner kräva goda drycker

Så är vi åter hemma i Stockholm efter en helt fantastiskt skön semester i Dubai. Det var andra gången i fantasivärlden för mig och definitivt inte sista gången. Det finns så mycket att upptäcka både när det kommer till aktiviteter och bra restauranger att besöka. Platsen vi spenderat mest tid på var utan tvekan The Beach i Dubai Marina. Stranden som de har storsatsat på både för barn och vuxna. Vattenland, utegym, löpbana, restauranger, lekhörna, vattensporter, marknad och bio är bara några av sakerna som finns att göra.  Jag och Tompa ägnade en dag på en uppblåsbar äventyrsbana ute i vattnet. Hur kul som helst men jädrar vad ont i kroppen jag hade dagen efter. Jag kunde knappt röra mig på två dagar. Dags att boka en redig helkroppsmassage innan jobbet drar igång igen. Tur att jag har en hel veckas återhämtning kvar... Ikväll nalkas middag med våra fina vänner Janna, Martin och deras underbara son Viktor. Vi träffades första gången under en skidsemester i Alagna julen för två år sedan. Man kan säga att vi klickade direkt, alla fyra. Men, det är ju inte särskilt ofta jag träffar en kvinna lika kort och lockhårig som mig så det kunde ju inte annat än bli helt fantastiskt. Ska bli så härligt att få umgås igen då de flyttade till Danmark för ett år sedan. Det är bra när middagsplaneraren skickar menyn i förväg så att jag kan plocka med mig roliga saker från vinkylen hemma. Här är kvällens dryck: Ridgeviews mousserande vin från England av ny årgång som jag inte har testat, Pinot Gris från en av mina absoluta favoritproducenter Jolie-Laide från Kalifornien och kanongott vitt vin från Rioja i Spanien, Vina Tondonia årgång 2005. Jag tror att vi kommer klara oss bra.  En del flaskor hemma i vinkylen kan jag ibland titta på och tänka 'du får vänta på ett bättre tillfälle'. Både Jolie-Laide och Vina Tondonia tillhör dessa flaskor (Ridgeview köpte Tompa på Bolaget idag då den finns i tillfälliga sortimentet). Jag har svårt att komma på ett bättre tillfälle att öppna dessa flaskor än med kära vänner som uppskattar goda viner.  Kim the Beagle får också följa med på nyårsuppladdning ikväll. Och Mariestads svarta inlandspilsner är verkligen dags att testa, resultatet från sommarens Smakresa. Utlåtande kommer senare. Det verkar finnas 3 flaskor kvar i skrivande stund för den som vill hugga tag i en.

Dags att åka, tjillevippen! 

Budget eller lyx

Jag läste nyss en artikel i en av de stora kvällstidningarna där de 20 bästa rödvinerna under hundralappen presenteras. I artikeln får även några av Sveriges vinskribenter (inklusive undertecknad) tipsa om sitt "husets röda" som ofta finns hemma.  Roligt och inte alls oväntat är det få av oss som ofta har ett och samma vin hemma flertalet gånger. Jag själv hade svårt att komma på ett vin som alltid finns hemma. Mest givande är att testa nytt och få nya bekantskaper inom vinvärlden. Det är ju en av de saker som är så spännande med ämnet. Att man aldrig blir fullärd och att det alltid finns nya flaskor som behöver testas. Jag tipsade ändå om två som på något sätt har varit återkommande innanför mina dörrar och även passar årstidens middagar.

Det är intressant att se vad andra skribenter har hemma. Man kan se ett mönster över vilken slags publik skribenter riktar sig till för de rekommenderar ofta vin ur liknande prisklass som sin målgrupp köper. Den enklaste och mest troliga förklaringen är att vinexperterna skriver om vin för olika målgrupper. Dagspress, kvällstidningar, livsstilsmagasin och nördiga vinmagasin har såklart helt olika läsare. Personen som läser kvällstidningen och vill ha tips på rödpang inför helgen är troligtvis inte beredd att betala lika mycket som vinnörden som lusläser Sveriges ledande vinmagasin från pärm till pärm. Inget konstigt med det alls.

Det finns en slags mall för kategorisering av vad viner kostar. När jag utbildades till sommelier vid Restaurangakademien studerade jag även WSET (Wine & Sprit Education Trust). Samtliga vinprovningar gjordes enligt WSETs mall Systematic Approach to Tasting Wines och enligt mallen finns en spalt där man ska ange vinets kvalité samt vad det kan kosta. Alternativen du kan välja är: inexpensive - mid-priced - high-priced - premium - super-premium Som student fick man bara välja ett av alternativen vid vinprovning.

Eftersom det var ett litet tag sedan jag läste WSET blev jag tvungen att dra iväg ett SMS till en sommelierstudent på Grythyttan för läxförhör (tack Max) om hur priskategorierna ser ut.

Inexpensive -> 75 kr Mid priced 75-125 kr High priced 125-300 kr Premium 300-1000 kr Super premium 1000 kr ->

Som sommelier är det viktigt att kunna läsa av sina gäster och på ett snyggt sätt höra vad de är beredda att spendera på en flaska vin när de går ut på krogen. Du ska vara lika duktig på att rekommendera ett vin för 400 kr som för 4000 kr. Detsamma gäller skribenterna när de rekommenderar viner i tidningen. Du måste kunna rikta in dig på olika målgrupper. Även om det är många som inte skulle betala mer än 75 kr för en flaska vin så finns det en hel del som faktiskt vill köpa på sig finviner även om de inte är så kunniga. Då är det viktigt att skribenterna kan leva upp till deras förväntningar.

Personligen köper jag i princip aldrig hem en flaska som kostar mindre ön 150 kr. Sällan kostar vinet under 200 kr. Jag är medveten om vad som finns på marknaden och dricker väldigt sällan. (Jo, det är sant.) Att sällan konsumera leder till att när jag väl poppar en flaska vin vill jag dricka kvalitét. Jag njuter hellre av en riktigt bra flaska än att dricka flera halvdanna. Och det är något jag gärna förmedlar vidare: drick kvalitét istället för kvantitet. Drick lyxigt när du väl dricker. Unna dig en riktigt fin flaska vin en enkel tisdagskväll. Lyx framför budget.

Studenfest eller söndagsmiddag

Är du student eller ekar plånboken tom efter sommarens härliga semestrar? Redaktionen har valt ut en meny perfekt anpassad för studentfesten eller söndagsmiddagen att bjuda svärföräldrarna på. Rätter som är enkla att tillaga till flera gäster. Jag har valt ut viner för en vettig prislapp som håller måttet att bjuda även den kräsne på några glas. Foto: Charlie Drevstam

Hel citronkokt persiljerot med bacon <-- Länk till receptet! Den här rätten får fräschör av den citronkokta persiljeroten och fetma från baconen. Ett vitt vin med en lite fetare karaktär blir en god vän i glaset. Med fördel ett vitt vin från Rhône-dalen i Frankrike. Château Mont-Redon gör ett bra exempel som slinker lätt ner i strupen. Gjort på druvorna Roussane och Viognier är det ett torrt, fruktigt vin med inslag av citrus, honungsmelon och päron. Örtigheten i eftersmaken blir gott till den här maträtten. Ett liknande vin som passar lika bra kommer från producenten Ogier. En fyllig Chardonnay kan också sitta fint. Varför inte en klassiker som Penfolds Koonunga Hill från Australien?   Foto: TV4

Fläskfilé i krämig dragon- och senapssås <-- Länk till receptet! Vilken fredagsrätt! Den är som tagen ur min uppväxt hemma i villan på Ekerö. Med en krämig och gräddig sås som tillbehör klarar rätten av ett rött vin med lite mer tanninstruktur (strävt vin). Fetma rundar av tanninerna och gör vinet lite mjukare. En Nebbiolo från Piemonte i Italien är ljuvligt till. Borgogno Langhe Rosso är kanonbra för under hundralappen. Ett kryddigt vin med stråk av vanilj från faten, smak av röda bär som körsbär och plommon. Foto: Roland Persson

Pannacotta med björnbär och vit choklad <-- Länk till receptet! Hur gott är det inte med en krämig pannacotta!? För mig är en alldeles för enkel kombination med en dessert som denna en klassisk Moscato d'Asti från Piemonte i Italien. Pärlande, fräsch med en uppfriskande smak av citrus och fläder. En bra representant är G.D Vajra Moscato d'Asti. Men eftersom den här pannacottan har inslag av björnbär så passar det mörkare alternativet till Moscato d'Asti ännu bättre. Den lite mer okända systern Brachetto d'Aqui. Även den är lätt mousserande men med en ljuvlig smak av hallon och körsbär. Riktig vuxensaft, mums!

Trevlig helg och smaklig måltid! /Danni

Ledighetskommittén

Vet du vad det absolut bästa med att vara tillbaka hemma i Stockholm är? Att jag har Sveriges bästa sommeliertjänst och jobbar tisdag, onsdag, varannan fredag. Just det. Tisdag, onsdag & varannan fredag. Så ser mitt schema ut. Att jag är en arbetsnarkoman och inte riktigt kan låta bli att hålla mig borta från restaurangen på måndagar är ett problem jag måste ta itu med snart. Men jag är ju så kär i vår lilla pärla till krog så jag tycker om att vara inne och pyssla. Igår var det ju torsdag så jag var ledig. Hur kan en av veckans lediga dagar se ut för mig då? Jo, Tompa väckte mig tidigt som tusan trots att han vet att jag kom hem sent från jobbet och behöver få sova ut. Så jag vaknade på dåligt humör och försökte somna om. Jag har extremt svårt för att somna om nätterna och ligger ofta vaken länge och försöker lösa världens alla problem i mina tankar. Ibland kommer jag på snilleblixtar, som att jag ska arrangera en välgörenhetsmiddag för Cystisk Fibros i december. Sådana tankar är bra.

Jag låg kvar och halvsov fram till 9.30 då jag gick upp och satte igång min nya telefon. Införskaffade en ny Iphone häromdagen för att den gamla gett upp. Telefonerna verkar inte hålla längre än 2 år nuförtiden. Det är som att det är förinställt på dagen. Jag var så trött och kände mig helt slut i kroppen. Seg och lite snuvig. Men hoppade in i bilen och for in till stan för att förena nytta med nöje. Privat provning med Helena.

Hade bokat möte med Helena för att prova viner och sedan äta lunch tillsammans. Det känns så bra att min glöd börjar komma tillbaka. Testa viner har inte riktigt stått högt upp på prioriteringslistan när jag befunnit mig fast på nordöstra Gotland hela sommaren. Den här veckan har jag hunnit med att prova vin med sex säljare från olika importörer. Jag uppskattar verkligen att få prova vin själv med säljarna och är så tacksam när de tar sig tid att komma till krogen för att träffa mig. Vi ligger ju inte direkt mitt i city. Men lika mycket tycker jag att det är kul att få ta mig till deras kontor där man lätt kan testa igenom en större mängd av viner än vad de orkar bära med sig. Helena är inte bara en säljare för mig utan har med tiden blivit en god vän som jag så gärna spenderar tid med och pratar om livet med. Balsam för själen helt enkelt.  Ett av vinerna jag testat i veckan. En Riesling med mycket bra klunkabilitet.

Efter långmötet med Helena åkte jag förbi en ridsportaffär och köpte ett nytt bett till ponnybuset. (Bett är något hästen har i munnen när man rider....) Styrde sedan bilen ut mot stallet långt ute på Ekerö. Ett snabbt stopp vid Pressbyrån i Drottningholm och inhandlade en varm choklad, perfekt när vädret är så ruggigt och regnigt som det var igår. Pysslade om Corné och friserade manen. Han måste ju också se snygg ut. Sedan red jag en annan ponny, Mustang, som en ung tjej fick precis före sommaren. Jag kände igenom ponnyn för att kunna hjälpa henne och guida henne hur hon ska kunna rida honom bättre och lät henne sedan sitta upp så att jag kunde ge henne konkreta tips. Corné och jag laddade upp inför kvällens träningspass med en NOCCO.

Därefter red jag och Corné privatlektion i lösgörande markarbete. Han verkade riktigt nöjd med det nya bettet och jobbade på riktigt bra. Äntligen börjar det lossna för oss och jag har hittat knapparna på ponnybuset. Det är helt otroligt vad ett bra träningspass på hästryggen kan ge så mycket energi och glädje. Innan jag kom ut till stallet kände jag mig seg och nästan lite nere. Men efter att ha hängt med Conny var allt som bortglömt. Radiokanalen Svensk Pop är perfekt att skråla till i bilen.

All den där extraenergin som stallet gav mig gjorde att jag var tvungen att sjunga högt för mig själv på väg hem i bilen. Svensk Pop är perfekt att lyssna på där gamla klassiker spelas titt som tätt. Jag menar, vem kan inte texterna till Nordmans gamla dängor utantill? Det kan åtminstone jag...

En annan låt som jag inte kan sluta lyssna på just nu är James Arthurs Say You Won't Let Go. Så. Jädra. Vacker. Vartenda ord i texten får mig att tänka på min man och le. Här är den, varsågod:

https://youtu.be/0yW7w8F2TVA

Imorgon är förresten en dag jag sett fram emot länge. Kock-Lina fyllde år för några veckor sedan och hennes present från mig var en spa-dag. Med mig såklart. Så imorgon bitti ska vi äta frukost tidigt och sedan gå på spa som inkluderar varsin massage. Lika mycket en present till mig själv med andra ord. Och just det, ikväll kommer min idol och mentor Åsa för en middag på Agrikultur. Det ska bli kul!

Kram /Danni

Fram med stjärnbönderna!

Som jag älskar att jobba med mannen ovan. Den kreativa stormvinden Filip Fastén. (Och hela gänget på Agrikultur/Furillen såklart...) Säsongen på Furillen har nått sitt slut. Ikväll är sista kvällen vi har öppet för allmänheten. Nu är det bara några privata bokningar kvar och sedan är det dags att flytta hem igen. Jag måste erkänna att jag längtar hem. Ganska rejält. Jag är inte en 21-årig säsongare längre även om jag vill tro det ibland. Jag uppskattar min lyxiga Jensensäng på 180 hemma i lägenheten. Sommaren har varit otroligt lärorik. Jag har jobbat mer än jag borde. Men det visste jag redan innan jag åkte ner. Skillnaden på Furillen är att restaurangen är öppen sju dagar i veckan, inte fem som hemma. Och att det är ett hotell. Vilket innebär full fokus så fort man är på plats.

Något Filip har haft full fokus på under sommaren är bönderna. Jag är så imponerad över hans vilja att lyfta fram bönderna och deras produkter. Utan bönderna vore alla stjärnkockar ingenting. Och det är något han pratar helhjärtat med våra gäster om. Det finns så många TV-program som handlar om stjärnkockar, mästerkockar och matlagningsprogram i allmänhet. Men var får kockarna produkterna ifrån? Det är dags att lyfta fram bönderna och visa uppskattning för deras fantastiska grönsaker eller köttproduktion. Jag pratar om de mindre aktörerna. De som skapar riktig kvalité. Som exempelvis Stora Tollby Gård och Stafva Mejeri på Gotland eller Sunnanheds Fjällkor utanför Rättvik. Eller Juntras Grönt på Färingsö. Att köpa lokalt och se till att dessa bönder överlever och kan producera mer. De finns i hela Sverige, titta bara noggrant i din lokala mataffär vad som finns representerat. Kan man handla direkt av din närmsta bonde? Gör det. Visa dem uppskattning. Hylla bönderna.

Precis som Filip vill lyfta bönderna så vill jag bidra till att vi dricker mer medvetet. Att vi köper hantverk istället för bulkvin. Det kostar dig några kronor extra men dessa kronor kanske kan hjälpa till att skapa en bättre värld. Med mindre besprutning. Mindre kemikalier i vinet. Handskördade druvor. Kanske även fottrampade? Bättre förutsättningar för de anställda. Jag kräver inte att folk ska köpa ekologiska eller biodynamiska viner. Jag önskar bara att folk var lite mer medvetna om att billigt är just billigt av en anledning. Precis som med vilka råvaror som helst. Du får vad du betalar för. En köttbit från Brasilien är billigare än närproducerat svenskt kött. För att djuret med största sannolikhet inte har haft ett lika bra liv.

Jag jämför inte vin med djur. Men ett välhanterat, välmående vin kommer att kosta mer än ett bulkvin. Det är dags att kockarna hamnar i skymundan och låter stjärnbönderna kliva fram i rampljuset.

Vyer genom bilrutan

Jag har alltid älskat att åka bil. Ända sedan barnsben när jag låg i baksätet på väg upp till landet i Harrsele eller till fjällen för skidsemester. Jag var lite lätt åksjuk, men kunde sova ihopknöglad bak i bilen som en liten boll. När vinintresset tilltog drastiskt för ett par år sedan insåg jag att det finns så mycket att se och uppleva från bilen. Innan ville jag ta mig snabbt från A till B med flyget. Nu kan jag verkligen uppskatta friheten med att ha bilen med på semestern. Man kan stanna var man vill, behöver inte stressa någonstans och kan ta det lite som det kommer. Var ska vi sova ikväll? Vi ser var det finns rum eller vem vi kan hälsa på. Vi har gjort två långresor ner i Europa. Första resan 2013 körde vi ner till Champagne och upptäckte distriktet med ett flertal producentbesök. Man kan säga att denna åktur gav mersmak. Förra året skulle vi åkt på bröllopsresa till Bali men den stoppades tyvärr på grund av vulkanutbrott på ön. Kvällen innan vårt planerade flyg skulle lyfta bestämde vi oss för att istället packa bilen. Sagt och gjort. Vi slängde in allt vi ville ha med oss i bilen och så rullade vi iväg. Utan färdplan.Bilen hann rulla 760 mil innan den åter var tillbaka i Stockholm. Tyskland, Frankrike, Spanien, Monaco, Italien och Schweiz besöktes. Danmark brände vi bara snabbt igenom. Platser som Moseldalen, Champagne, Bourgogne, Bordeaux, Biarritz, San Sebastian, Monte Carlo, Menton, Piemonte och Genevé hann vi traska igenom. Jag tittar tillbaka på en massa bilder och inser hur många producentbesök vi faktiskt hann med. Så mycket som finns kvar att berätta. Att resa utan färdplan kan vara alldeles fantastiskt. Att upptäcka nya platser är bland det bästa jag vet. Och att resa med vinet som utgångspunkt är oerhört lärorikt. Du får historia och geografi inkluderat. Med bilen besöker du också platser som du aldrig skulle ha åkt till annars. Biarittz var en sådan plats för oss. Ett riktigt guldkorn som passade oss som hand i handske med surf, vin i närheten och trevlig gastronomi. Men vi hade aldrig bokat en flygresa dit annars. Med eller utan bil så är det häftigt att utforska världen med fokus på vindistrikt. Utanför Europa har jag bara besökt Kalifornien och då just Santa Barbara. Det finns så många platser jag vill se och lära mig om. Sydafrika, Nya Zeeland, Australien, Kina... Eller varför inte Iran där de också odlar vin?

Semesterdricka

Nu när sommaren börjar på sin sista suck är det roligt med en liten återblick till semestern som var. Precis som vid varje besök i Schweiz så konsumerades en del vin. Det blir lätt så när värdinnan har en vinkällare. Och källaren behöver både fyllas upp samtidigt som flaskor behöver smakas av. Jag är duktig på båda delarna. Jag hjälpte till att fylla på i källaren, men så tackar jag inte nej när flaskor behöver testas och njutas av. Här är ett axplock av semesterns uppdruckna viner:

Dryckesnörderi

Jag är extremt dålig på att följa bloggar. Jag kan kika in någon gång ibland för att hålla mig a jour. Däremot brukar jag titt som tätt titta förbi hos mina bloggkollegor Siri och Malin. Siri är ju en av de coolaste kvinnor jag träffat och Malin bjuder på några av de vackraste bilder jag skådat när det kommer till bakverk. Som dryckesnörd har jag en annan lite udda sak jag ibland kan sysselsätta mig med vid brist på annat. Jag brukar gå in på Köket.se och scrolla runt för middagsinspiration.  Därefter bläddra runt bland olika recept och utmana mig själv genom att sätta dryck till recepten. Det hela började när jag tävlade i sommeliertävlingarna. Ett av tävlingsmomenten går ofta ut på att rekommendera dryck till satta menyer. Så det började som ett sätt att träna inför tävling. Nu är det nog mest ett tidsfördriv som samtidigt håller igång tomrummet innanför pannbenet.

Låt mig ge dig några exempel:

Siris krämiga rigatoni med kronärtskocka skulle nog bli en fullträff tillsammans med Barbera d'Alba från Vajra. Vinet är välbalanserat med både syra och tanniner som kommer funka perfekt ihop med den krämiga pastan. Man kan gå upp ett snäpp i tanninstruktur och hoppa på en Langhe Nebbiolo, som La Spinettas från 2013, också om man uppskattar strävheten i vin. Fett mjukar upp tanninerna i vinet.

En större utmaning är Chicken Satay som jag fullkomligt älskar. Monika Ahlberg bjuder på ett bra recept. Chicken Satay är ju inte en alltför kryddstark rätt men det finns ändå en hint av chili. Rött vin brukar då vara bra att undvika. Vitt vin med viss restsötma är ofta godast till. Kloster Eberbach Riesling Kabinett är ett exempel som är kalasgott till den här rätten. Viss rosé kan också funka bra till den här rätten. Som Txomin Etxaniz, en av mina favoriter när det kommer till rosé.

Men alltså... Hur gott är inte rulltårta?!! Jag hittade den här varianten från systrarna Eisenman. Frusen marängrulltårta med blåbär. Ja tack! I glaset? En lätt mousserande Moscato d'Asti kan inte bli annat än magi för gomseglet. Jag tycker att producenten Prunotto gör en av de bättre. De bubblande vinet med smak av citrus, fläder och päron är omöjligt att inte uppskatta.

Annars var ju kombinationen nedan en fullträff. Kommer du ihåg?

Fatprover hos Varonier

I vintras introducerades jag för Andy Varonier, vinmakare från Valais i Schweiz. Vi gjorde ett event på Rival tillsammans och därefter gjorde jag en liten kort intervju med den svensktalande schweizaren som finns att läsa här.  Andy är en härlig person som jag klickade med direkt så när jag och Tompa var på semester i Schweiz fanns det ingen tvekan om att jag ville hälsa på hos Andy. Sagt och gjort. Vi styrde bilen mot lilla byn Varen. Eller, jag styrde och Tompa satt bredvid och roade sig...  Jag slutar aldrig häpnas av den magiska vyn när man färdas genom Alperna.  Om det finns vin i lilla landet Toblerone? Som det finns vinrankor!  Välkommen till Varen......och Varoniers vineri.  Andy bjöd mig på en liten överraskning när vi kom fram. Han skulle testa sig igenom fatprover och se vilka viner som började bli redo för buteljering. Han önskade mina åsikter om vinerna vilket var en stor ära.  Det var första gången jag bekantade mig med druvan Gwäss som odlas kommersiellt i Valais på den lilla ytan av ungefär 1,5 hektar. Druvan gjorde att jag nu kände mig tvungen att plocka fram mitt druvlexikon Wine Grapes av Jancis Robinson. I boken hittar man Gwäss som Gouais Blanc och på andra platser har den namn som Président och Foirard bland annat. Kärt barn har många namn, åtminstone när det kommer till vindruvor. En av de svårare sakerna med att vara sommelier. Att samma druvsort kan ha så många olika namn... Gouais är iallafall en väldigt gammal druvsort och som grön druvsort kunde man hitta den redan 1540 i Valais. Men troligtvis fanns den mycket tidigare i Frankrike. När man har tittat på druvans DNA har det visat sig att den är förälder till åtminstone 81 olika druvsorter, vilket har gett den namnet Casanova of the grapes enligt mitt druvlexikon.  Druvorna som växer i Valais kan lätt få en lite högre sockerhalt. Detta fick vi känna på när vi testade oss igenom fatproverna. Andys Chardonnay hade rejält med socker vilket hade fått honom att testa en blandning av 80% Chardonnay och 20% Gwäss. Vinet blev genast välbalanserat och bar upp sig på ett helt annat sätt med högre syra och mindre sötma. Gott på riktigt!  Pinot, Cabernet Sauvignon, Gwäss, Chardonnay och Chard + Gwäss var fatproverna vi fick testa oss igenom. Vi kom gemensamt fram till att Pinot var redo för buteljering, att Chard+Gwäss var en hit men den rena Chardonnayn var för söt och att Cab S behövde lite mer tid för att växa till sig och falla på plats. Ett nytt projekt är Andys varumärke Varenheit som fick en stor PR-kampanj under våren. Nu konsumeras rosén flitigt i alla barer nere i dalen och runtom i tysktalande delen av Schweiz. Krispigt, fruktigt med smaker av röd grape, skogshallon och lingon. Hög klunkabilitet och perfekt sommarvin. Andy sa att man får dricka det med is och göra vinet till en paraplydrink om man vill. En vinmakare med sinne för humor.  Humorn är genomgående hos Andy. (Jag älskar Andy, han är fantastisk.) Ett vin som produceras är finvinet Avarone. Gjort på druvan Diolinoir, en schweizisk korsning av druvorna Robin Noir och Pinot Noir som gjordes 1970 av André Jaquinet i Lausanne. Även den informationen kan hittas i mitt druvlexikon. Vinet tillverkas på samma sätt som Amarone med skillnaden att här används bara en druvsort. I Italien används ett flertal olika druvor: Corvina, Rondinella och Molinara. Med andra ord, druvorna torkas före pressning och jäsning vilket ger en helt annan koncentration till vinet. Jag måste erkänna, Avarone är bra mycket bättre än de flesta Amarone jag har testat. Tompa som gärna ställer frågor undrade om någon blivit upprörd för att Andy har döpt vinet till Amarone? -Ingen har vågat säga något. Men så har jag inte heller gjort någon stor grej över att de uppkallat Amarone efter mitt vin... Och så sprit från druvresterna såklart. Wow vilken arom! Men den fick vi inte smaka på då alkoholhalten för tillfället låg på 70%...

Fick med mig en flaska Merlot 2014 som nu ligger i vinkylen och väntar på bättre tider. Jag hoppas att få hälsa på Andy många gånger framöver, och kanske till och med få hjälpa till i vineriet för att få lära mig en dag.

Eftersom Schweiz är mitt paradis på jorden har jag skrivit en hel del om lilla landet Toblerone. Bland annat detta: "Välj rätt dryck på afterskin" "Beroendeframkallande drycker från landet Toblerone" "I min vinkyl..."

VM - vacation mission

Vi har alltså spenderat semestern i Schweiz strax utanför Genevé där jag känner mig väl som hemma. I huset på okänd adress finns en vinkällare som jag hjälper till att fylla på så fort jag får möjlighet. Under denna resa blev det en tripp över till franska sidan av Jura och producentbesök i Valais. Inköpen var bland annat bubbel från Jura som jag verkligen kan rekommendera. Ett bra alternativ till Champagne när plånboken inte tillåter originalet. Jag älskar att organisera i vinkällare och kylar. Varje flaska har sin plats och för att slippa leta länge är det bra att märka ut vad som finns var. Som dessa blandade lådor. Mer om producentbesöken kommer snart. Tills dess: skål & hej!

Barnspel eller vuxenspel?

Tillhör du folket som springer runt och letar Pokemons överallt? Låt barnen spela själva och håll dig till vuxenspel istället. Här är vuxenversionen av Pokemon Go: https://youtu.be/c-UxDbxBuvo

Jag vet åtminstone vilken version jag skulle välja...

Hur du skapar en minnesvärd kväll

Är inte Sverige ändå magiskt vackert på sommaren? Med solnedgångar som dessa......och sällkskap som de här gänget kan det inte bli annat än bra.Tips på hur du skapar en bra kväll:- Samla ihop lite ved - Hitta några vänner - Ta med en flaska gott vin till en plats med fin utsikt - Tänd en brasa, helst nära vattnet - Glöm inte lite filtar... - Myggspray är bra att ha - Snacks kan vara gott att ha med också - Njut av stunden

Ps. Skippa BIB-en och köp flaskor i stora format istället.

Hej Köket!

Wow, det här känns superspännande. Jag får vara en del av Köket.  Kollega med häftiga tjejer som Siri, Tea och Tove. Vilken start på sommaren! Det här är alltså jag, Daniella Lundh Egenäs. En 28-årig krulltott uppväxt på Ekerö i vackra huvudstaden Stockholm.

För dig som inte har koll på vem jag är så kör jag en liten kort presentation. Jag är sommelier till yrket och frilansar lite smått som dryckesskribent. Idag arbetar jag på den fantastiska lilla krogen Agrikultur på Roslagsgatan 43 i Stockholm samt driver egna företaget Wine & Culture. Tidigare arbetsplatser är bland annat Frantzén, Djuret och Pubologi. Och så gjorde jag tre vintersäsonger i skidmeckat Verbier där jag huserade på kultförklarade Pub Mont Fort. Men det är historia. (Oroa dig inte, skidåkningen och mitt paradis Verbier är ett återkommande ämne i bloggen.)

Jag älskar champagne men har också ett brinnande intresse för de alkoholfria dryckerna. För mig är det otroligt viktigt att man ska kunna få minst lika bra alternativ om man av någon anledning väljer att avstå från de procenthaltiga flaskorna. Det har gjort att jag även hållt i lite alkoholfria dryckesprovningar. Kul tycker jag!

Tidigare bodde min blogg hos Allt om Vin så det finns en hel drös av inlägg att läsa nedan om du har tid att läsa och vill lära känna mig ännu bättre.

Jag... ...älskar att åka skidor. ...tror att jag kan surfa, men är egentligen värdelös på surfbrädan. ...äger en SUP-bräda (en sån där man står upp på och paddlar). Det är lättare än vågsurfingen. ...har ridit sedan jag var 4 år gammal. Är idag fodervärd på ponnyn Corné, honom kommer du också få bekanta dig med oavsett om du vill eller inte. ...får köra tung motorcykel, trots mina ynka 154 cm ovanför marken. ...har ställt upp i några sommeliertävlingar. Det gick ganska bra. ...hade stans snyggaste Vespa. Den blev stulen. Hittades förstörd. Nu bor den på verkstaden och får ett skönhetslyft. ...vill väldigt gärna besöka Nya Zeeland. Och Kanada.

Det här är jag och min man Thomas. Vi träffades för 11 år sedan och har alldeles snart varit gifta i ett år.

I bloggen kommer kommer jag bland annat bjuda på detta:

Besök i vinkällare...

...date med producenter, här med Luisa Rocca i Piemonte....

...visa platser där druvorna växer. Det här är druvan Pinot Noir i Valais, Schweiz.

Och en hel del annat. Så, häng med på färden. Nu åker vi!

Ps. Vin smakar bäst i stora flaskformat. Skål.

Bubbel och en gnutta grubbel

Kommer hem till en tom lägenhet efter en lång dag. Mannen befinner sig i Monaco och bevittnar Formel 1. Jag går raka vägen till min vinkyl och plockar fram en liten flaska bubbel från senaste resan till Champagne. En producent jag aldrig testat tidigare och knappt hört talas om. Jag älskar att fylla resväskan med spännande små flaskor. Ikväll är det Charles Ellner från Epernay som får fylla glaset medan Walking on a dream dånar ur högtalarna och tar mig tillbaka till snötäckta alptoppar. Jag minns, ler inombords, längtar tillbaka.  Och så kommer nästa låt. Spotify-listan är inställd på shuffle och ger mig en tidsresa. Utan dina andetag med Kent. Bandet mitt hjärta klappar lite extra för. En låt som från början var en B-sida men idag är Kents mest spelade låt, med råge. En text som för många har blivit en kärleksförklaring. Så sjöngs den även på mitt eget bröllop förra sommaren av min far. Med blandade känslor. Texten gör mig skör. Den får mig alltid att tänka på min man.

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor jag kan inte ens stå när du inte ser på och genomskinlig grå blir jag utan dina andetag

Texten påminner mig om Cystisk Fibros som min man lever med. Som vi lever med. Jag pratar sällan om det då det är en del av vardagen. Vill du veta mer så öppnade jag upp mig en gång här. Det räcker så.

Att tillåta sig själv att vara skör.

- Utsikten som skapar harmoni i vardagen. Sedan 4 års ålder har hästarna varit en del av mitt liv. Sittandes på hästryggen i skogen, där har jag säkert skrivit hundratals noveller i tankarna. Ett par ponnyöron som lugnar. Under tiden jag arbetade på Frantzén hann jag inte med hästeriet. Jag var sommelier på en av Sveriges absolut bästa krogar. Jag hade, för många och även mig själv då, drömjobbet. Men jag tappade bort mig. Den viktiga stunden när jag skapar mitt eget universum i hjärnan hade jag inte tid för. I höstas gick jag in i väggen. Något jag var öppen med här. Jag valde att vara öppen om min sjukskrivning för att utbrändhet är ett tabubelagt ämne som verkligen måste tas på allvar. Jag var sjukskriven i 10 veckor. Min läkare ville låta mig vila längre men då Försäkringskassan nekade mig sjukpenning hade jag inget val, det var bara att börja jobba igen om jag skulle ha råd att leva. Jag togs inte på allvar. Jag trodde att min karriär som sommelier bara var att säga tack och adjö till. Jag var körd. Vad har någon som gått in i väggen att ge en arbetsgivare?

Men Joel och Filip ville ha med mig i sitt team när de öppnade sin krog Agrikultur. De trodde på mig, de visste att jag är en klippa på restauranggolvet. Strax efter öppningen av krogen som satsar lika mycket på en hälsosam miljö för sin personal som att laga bra mat skrev min bloggkollega Jon Hansson om oss och intervjuade mig för White Paper. Det skrevs om min sjukskrivning. Om arbetsmiljön för kroganställda. Jag var livrädd när artikeln kom ut. Vad skulle branschen säga? För någon månad sedan överhörde jag ett sällskap när de pratade. Pratade om mig. "Hon Daniella, sommeliern, jag läste någonstans att hon gått in i väggen på Frantzén. Men nu är hon här." Ja, jag är här. Starkare än någonsin. Och jag ger mig själv tid att spendera på hästryggen med ponnyöron som utsikt. Nästan varje dag.

När jag sakta började jobba igen var jag livrädd för vad folk skulle tycka och tänka. Att jag var svag. Att jag inte gjorde ett bra jobb. I efterhand är mina 10 veckors sjuskrivning något av det bästa som kunde hända mig. Jag är en arbetsnarkoman som mår bäst när jag har tusen bollar i luften och det är sådan jag är och kommer troligtvis aldrig lära mig bättre. Men de 10 veckorna lärde mig att sätta gränser. Jag lärde mig att stava till ordet NEJ. Ett ord jag knappt visste vad det betydde tidigare.

Under våren har jag tagit två steg fram och ett steg tillbaka. Tre steg fram och fyra steg tillbaka. Stormsteg fram och sedan inser jag att handbromsen måste dras åt igen. Linjen är hårfin. Att lära sig livets balansgång. Min svaghet är att jag alltid ska vara så nedrans stark. För lite mer än en månad sedan erbjöds jag ett av mina drömjobb. Enligt mig, Sveriges viktigaste sommeliertjänst. De ville ha mig, även fast jag gick in i väggen i höstas. De tror på mig. Men jag är inte redo. Jag tackade nej.

Jag sökte nyligen till Poppius grundkurs i journalistik. Att utveckla mitt skrivande är något jag länge velat lägga tid på. Men så slog det mig idag; varför just Poppius? Ska jag rätta mig in i ledet och bli ännu en sommelierutbildad tjej i min egen ålder som också går på Poppius? Det verkar vara lika trendigt att gå på Poppius idag som att bli sommelier. Och framförallt, varför ska jag alltid pressa mig själv till bristningsgränsen? Jag intalar mig själv att det är helt okej att inte vara bäst på allt. Just av samma anledning valde jag att inte delta i sommelier-SM eller Lily Bollinger Award i år. Att tävla ska vara något roligt. Inte något man pressar sig själv till för att man tror att man förväntas ställa upp.

Vinvärlden är oändlig. Ju mer jag lär mig desto mindre kan jag. Jag är självsäker i hur jag för mig på restauranggolvet men är otroligt ödmjuk som sommelier. Jag har så mycket att lära mig. Teori är min svaghet, jag har alltid varit en praktiker. Jag vill resa vinvärlden runt, lära känna människorna bakom drycken i glaset, lära känna marken där druvorna växer. Att resa är bland det bästa jag vet, skulle utan tvekan kunna leva livet med bara en resväska i handen och få uppleva kulturen världen runt. Få dansa till ljudet av en saxofon på en vinfestival någonstans i Spanien.

Kvällens spellista jobbar vidare. Awolnations version av I´m on fire förgyller min tillvaro och min halvflaska Charles Ellner börjar ta slut. Den är förresten väldigt trevlig. Drick om du får möjlighet.

Ps. Jag saknar min Vespa.

En kväll i Madrid med Comando G

Ibland säger bilder mer än tusen ord. Här, en oförglömlig kväll på nyöppnade restaurangen Angelita i Madrid. I sällskap med Daniel Landi och Fernando Garcia, vinmakarna bakom bland annat Comando G (G för Garnacha) från bergen i Sierra de Gredos.