helgtipset

Kräftöl?

Dags att färska upp ölminnet. Jag är ingen stor öldrickare. Ingen stor drickare överhuvudtaget men det ingår ju i mitt jobb att testa. Jag har även hört ryktas om att det är en hel del kräftskivor i helgen. Så lite öl borde passa in i temat just nu. Jag var förbi Brill & CO' kontor igår för att försöka hitta två sorters öl till Frantzén. Man vill ha något intressant men som ändå passar in på en tvåstjärnig krog. Inte för hipster med andra ord. Det finns ju en hel del små bryggerier just nu som är fantastiskt bra, men det måste hålla bra kvalité och vara representativt. Jag diggar Omnipollo och Mikkeller skarpt. De brygger ju vissa av sina ölsorter i samma bryggeri i Belgien (De Proefbrouwerij) så det är ingen slump att det är just dessa två som fallit mig i smaken. För att få en rättvis bild så tog jag med mig lite provflaskor från Brill & CO för att mina kollegor skulle kunna hjälpa till med sina åsikter. Jag satte under kvällen efter service upp en blindprovning med 9 olika sorters öl. Blint just för att de inte skulle kunna välja sina favoritmärken eller ha några slags förutfattade meningar. Vi skulle bara tänka kvalité samt vad som passar in bäst hos oss. Vinnarna blev dessa två nedan:

Omnipollo Perikles som är deras pilsner skapad till en början för Omnipollos bar som ligger på Hökens gata så att de kunde servera något mer lättdrucket för de som bara vill ha en "vanlig" starköl. Mikkeller Peter, Pale and Mary är en glutenfri APA (american pale ale). Den har en toner utav humle, viss beska samt en liten sötma som tittar fram. Smak utav lime och lite jäst. Supergod öl även för någon sämre öldrickare som jag.

Mikkellers glutenfria hittar du på bolaget för ynka 24,90 riksdaler. Perfekt till kräftskivan i helgen!

Omnipollo Mikkelleryellow belly

Ni har väl inte missat att det släpps en hel del små partier på Systembolaget i morgon? Bland annat släpper Omnipollo sin nya imperial stout Yellow Belly. Tycka vad man vill om paketeringen, men smakar gott gör den, som det mesta de brygger! På deras hemsida skriver de såhär om denna öl: Yellow Belly — a person who is without courage, fortitude, or nerve; a coward. To us, one of the most cowardly deeds is to act anonymously, hiding behind a group. A signifying trait of institutionalised racism. This beer is brewed to celebrate all things new, open minded and progressive. A peanut butter biscuit stout with no biscuits, butter or nuts. Taste, enjoy, and don’t be prejudiced. Yellow Belly kostar 69 kr och finns under en begränsad tid.

På med hattarna i helgen och skåla ordentligt på kräftskivan. Oavsett om du gör det med öl, snaps, flädersaft eller skumpa!

Besök hos Bollinger

"I only drink Champagne when I'm happy and when I'm sad. Sometimes I drink it when I'm alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I'm not in a hurry and drink it when I am, otherwise I never touch the stuff unless I am thirsty."- Lily Bollinger. Idag är det dags för uttagningen utav årets upplaga av Lily Bollinger Award. Just nu är tävlingen i full gång och jag gissar att det är fullt utav nervösa kvinnliga tävlanden. Ja just det, tävlingen är endast för tjejer. Tävlingen som champagnehuset Bollingers importör Arvid Nordquist arrangerar för att uppmärksamma och uppmuntra kvinnliga sommelierer. Första året tävlingen arrangerades var 2002 och som vinnare stod min mentor och förebild Åsa W Karlsson. Jag själv har deltagit i tävlingen två år i rad. Första gången var 2013 och då var det första gången jag ställde upp i tävlingssammanhang. Man kan säga att jag gick dit för att se hur en tävling gick till och för att testa mina kunskaper. Jag hamnade precis utanför finalplats men blev nyfiken på tävlingarna. Detta gjorde att jag ställde upp även förra året, gick till final men slutade på en tredjeplats. Jag känner mig bekväm med servicebiten men teori är knepigt. Man kan utsättas för frågor från hela vinvärlden, och den är stor...

För en månad sedan fick jag äntligen besöka Bollinger som jag läst på så mycket om inför tävlingarna. Husets ambassadör Christian Denis tog emot och visade runt. Han berättade stolt om egendomen och fick med mycket intressant fakta om själva området Champagne. Bland annat att vi svenskar tillhör de som dricker mest utav bubblet från regionen.

Christian Denis

Jag tillsammans med Christian Denis i vingården Clos St. Jacques.

Bollinger grundades 1829 i lilla byn Aÿ utav Emmannuel Hennequin (greve av Villermont), Paul Renaudin (lokal vinmakare) och Jacques Bollinger (lite av en ensamvarg). På denna tid föredrog franska adeln att inte kopplas till något varumärke så företaget kallades Renaudin Bollinger. 1837 gifte sig Jacques Bollinger smart nog med grevens dotter vilket gjorde att Hennequins del utav företaget stannade kvar hos Jacques när greven gick bort. När Renaudin avled 1854 fanns ingen arvinge vilket gjorde Jacques till ensam ägare. Han döpte då om huset till Sociéteé Jacques Bollinger. Idag drivs Bollinger utav femte generationen och är ett utav få champagnehus som fortfarande ägs utav familjen.

Några utav de största framgångarna inom vinvärlden har uppnåtts utav kvinnor som tagit över efter att deras män har avlidit. En utav dessa är den som har gjort Bollinger känt och till vad det är idag, Madame Lily Bollinger. Lily gifte sig med en senare generation Jacques Bollinger år 1923. När han gick bort 1941 tog Lily över chefsrollen och på 30 år dubblade hon produktionen. Hon är känd för att ha cyklat runt i sina ägor och fick en sadel tillverkad till sin cykel utav väskföretaget Hermés. Som vinnare utav Lily Bollinger Award får man, förutom en resa till Bollinger i Champagne, en Kronancykel.

Bollinger äger 60% utav druvorna de behöver till sin produktion själva och resten köper de in. De har 164 hektar vingårdar och producerar omkring 3 miljoner flaskor om året. Blenden består utav minimum 60% Pinot Noir vilket är rätt så ovanligt med en så stor andel av den röda druvan.

Vi började vår tur i Clos St. Jacques som är en utav få clos (vingård med en mur runt) i Champagne och tillhör de äldsta. Endast Pinot Noir växer här och tidigare gjorde man rött vin som familjen hade till sig själva. Denna clos är 3 hektar och ligger precis ovanför Bollingers källare. Detta gör att rankorna inte kan gräva sig djupt ner utan rötterna växer istället som en 20 cm tjock matta. Rötterna tar sig inte ner till vattnet långt ner i jorden och rankorna blir extra känsliga mot hetta samt ger mindre frukt, runt 4000kg/hektar. Mineralitet och stor skörd går förlorat men man vinner istället ett vin med ordentlig power. Vielles Vignes Francaise görs endast de årgångar man anser att det passar och är en blandning utav Bollingers två clos: St. Jacques och Chaude Terres, båda i Aÿ. Det behöver inte vara ett bra år för hela Champagne. Ett exempel är att 1998 valde man att inte producera Grande Anné men man gjorde Vielles Vignes Francaise 1998. Speciellt med Clos St. Jacques är att rotstockarna är oympade och har klarat sig från phylloxera. Man tror att räddningen var att under phylloxerans storhetstid så gjorde man ingenting alls med rankorna vilket innebär att idag är rotsystemetet ovanpå vinkällaren över 130 år gammalt.

Verkstad

Madame Bollingers cykel samt tunnverkstaden.

Förr i tiden gjorde man allt utom glas själva som korkar, etiketter, och ekfat. Bollinger tillhör de producenter som använder mycket ekfat i sin produktion och hade förr 8 egna tunnbindare i en egen verkstad. Idag finns verkstaden kvar och man har en tunnbindare anställd men denna person reparerar endast faten och tillverkar mindre reservdelar. Allt basvin ligger 6 månader  på ekfat och man köper minst 4 år gamla fat från Meursault och Puligny-Montrachet i Bourgogne. Sedan används faten 14 till 15 år.

Bollingers bostadshus

Madame Lily Bollingers bostadshus. Alla möbler från hennes tid står kvar än idag.

Tunnor

Ekfat redo att fyllas med vin.

Cellar  Grader

I Bollingers källare ser man något ovanligt på flaskorna som ligger och vilar. Istället för en kronkapsyl på flaskorna så sitter istället korkar på samtliga. Detta för att det garanterar en större oxidation och ger mer aggressiva bubblor. Man har även sina reservviner i magnumflaskor. Man riddlar flaskorna för hand under tre månader vilket kostar mer än om man låter en maskin göra det, men riddlaren har full kontroll över rörelsen vilket gör att man anser det vara värt den extra kostnaden.

En intressant aspekt med Bollinger är att när rosé blev populärt på 60-talet var Lily väldigt skeptisk till trenden och vägrade att producera roséchampagnge. Hennes bestämda vilja var så stark att huset inte släppte sin rosé förrän så sent som 2007. Trycket och efterfrågan från importörer blev så starkt att de inte kunde låta bli att producera en rosé som skiljer sig från husets andra sortiment genom att vara lite mer lekfull och feminin  i sin karaktär. Man gör sin rosé genom att tillsätta 5% rött vin i blenden.

Ganska så ny vinmakare är idag Gilles Descôtes som tog över efter Matthieu Kauffman.

För filmälskare så kan tilläggas att James Bond dricker Bollinger i flera utav filmerna. Första gången man kunde se honom med en flaska Bolli var 1956 i Diamonds are Forever. Därefter var det dock inte förrän 1973 det kunde skådas igen i Live and Let Die.

Champagnehuset producerar 6 olika viner: Vielles Vignes Francaise Blanc de Noirs R.D Extra Brut La Grande Année Brut Rosé Special Cuvée Brut La Côte Aux Enfants som är ett rött stilla vin gjort på druvor från vingården med samma namn.

Om du inte har testat Bollingers rosé rekommenderar jag varmt att testa det till helgen. Varför inte till kräftskivan eller för att fira att sommaren fortfarande är här? Finns på bolaget för 579kr och har artikelnummer 7755. En härlig smak utav röda äpplen och en fin brödighet!

Så, nu önskar jag alla dagens tävlande i Lily Bollinger Award stort lycka till! Snart vet vi vilka som står i final.

PS. Även Bollinger smakar såklart bäst i större format. En magnum Special Cuvée går för 939kr och hart artikelnummer 7418. Perfekt till festen!

 

Mer sherry till mor!

Under 1500-talet var sherry den självklara drycken för de sofistikerade. Och visst är det inte okänt att damer dricker sherry även idag. Så vad är sherry egentligen? Namnet sherry är en engelsk version utav det spanska ordet jerez. Sherry är ett berömt starkvin ifrån Spanien och tillverkas kring städerna Jerez de la Frontera, El Puerto de Santa María och Sanlúcar de Barrameda i provinsen Cádiz i Andalusien. Jerez blev tillsammans med Malaga Spaniens första DO (Denominación de Origen) år 1933 och tillhör en av Europas sydligaste vinregioner. Här är sommaren torr med väldigt höga temperaturer uppemot 40 grader. Man drar nytta utav Atlanten som tillför fukt under sommaren. Hettan minskas även utav Poniente-vinden. Jerez är välkänt för sin vita kalciumrika kalkjord som här kallas för albariza. Den återfinns i det område som kallas för Jerez Superior där druvorna av den bästa kvalitén växer.

Enligt DO är det endast tillåtet att odla tre olika druvsorter och samtliga är gröna.

Palomino är druvan som ger den bästa kvalitén. Pedro Ximenes, även i dagligt tal kallad PX, används mest till söta viner där man ofta torkar druvorna innan de pressas. PX innehåller mer syra och socker. Den tredje druvan som används är Moscatel som odlas i hela världen och även denna används mycket till söta viner.

Sherry lagras enligt en metod som kallas solera. Man använder sig utav solerasystemet som gör att sherry i princip alltid är en blandning av många olika årgångar. Vinet lagras i tunnor som ligger ovanpå varandra, så kallade criadera. Tunnan som ligger längst ner är den med äldst vin, soleratunnan, och det är härifrån man tappar upp på flaska.

Det finns flera olika vintyper inom sherry.

Fino är en torr och lätt stil med jästig karaktär och lite reduktiv. Den har inte kommit i kontakt med syre under lagringen då det legat under ett lager utav flor. Flor är en slags jästsvamp som trivs i kuststäderna. Floret absorberar resterna utav socker och minskar syran i vinet. Trivs bäst vid 15,3 % alkohol. Floret skyddar alltså vinet mot oxidation. Idag finns det många eleganta fino som är ett utmärkt alternativ till mat och dricks ofta till tapas. Fino måste lagras minst i 5 år.

Amontillado är en fino som lagrats minst 8 år och utvecklas under oxidation då floret dör när alkoholen stiger. Har en härligt nötig karaktär och en alkoholhalt på runt 17 %.

Oloroso har gjort utan flor och får en oxiderad, fyllig och nötig karaktär. Lagras i minst 8 år.

Manzanilla är egentligen en fino men får sitt namn efter lagring i Sanlúcar och blir lite lättare i smaken, en mer elegant stil helt enkelt.

Palo Cortado är lite utav ett mellanting av amontillado och oloroso och är väldigt sällsynt s

Pale Cream är en sötad fino.

Cream är en sötad oloroso.

Pedro Ximenez görs på druvan utav samma namn. Druvorna soltorkas och ger ett vin med väldigt hög koncentrerad sockerhalt. Druvorna hämtas ofta från området Montilla-Moriles.

Tips inför morsdag på söndag är att ge mamma en flaska sherry. I och med att det finns så olika stilar kan man hitta något till alla mammor. Gillar mor charkuterier? Köp en fin korg med olika sorters chark och en flaska Fino. Föredrar hon sötsaker? Varför inte skämma bort henne med en härlig dessert och till det en riktigt sötsliskig PX-sherry!

Om du tycker att mor är värd något alldeles extra så finns Equipo Navazo's La Bota de Oloroso "Montilla" no 46 i lager på Systembolaget Passagen (NK) just nu. 433 riksdaler går detta fantastiska vin för, men du kommer troligtvis inte ha testat något liknande tidigare. Andra fantastiska producenter som du kan få tag på genom privatimport är El Maestro Sierra's fino och Ximenez-Spínola's Pedro Ximenez.

Importörer till dessa guldgripar är Vinovativa (Equipo Navazo), Winetrade (El Maestro Sierra) samt Gullberg by Stockwine (Ximenez-Spínola.

Seså, gå raka vägen till ditt närmaste bolag och botanisera bland sherryn till kära mor, det är hon värd till helgen. Och glöm inte ett par flaskor till dig själv också när du ändå är igång...

Skimrande rosa

I dagarna släpps nya numret utav Allt om Vin där jag har en pratstund med chefredaktör Ulrika. Förutom att fotografera mig och min Vespa så gav jag mina bästa rosétips inför sommaren. Har du svårt att vänta med rosén tills i sommar eller vill du säkra upp lagret i god tid? Man vet aldrig när den riktiga värmen kommer och det är dags att plocka fram balkongvinet. Nedan har jag listat några utav mina favoriter, utan inbördes ordning. Kanske är det dags redan till helgen? 1. Domaene Gobelsburg Rosé, nr 71293, 99kr 2. Loimer Rosé BIO, nr 90124, 119kr 3. Billecart-Salmon Brut Rosé, nr 7758, 561kr BS 4. André Vatan Maulin Bèle, nr 74205, 169kr BS 5. Domain Road Pinot Noir Rosé, nr 99007, 149kr.

Ps. Glöm inte att köpa tidningen Allt om Vin nästa vecka!

Ny säsong

Så var vi igång. Ny säsong på restaurangen. Igår öppnade vi upp dörren för årets första gäster med bland annat en ny köksmästare, Marcus Jernmark senast från Per Se i New York, i huset. Det känns i atmosfären att hela teamet är laddade inför våren. I slutet utav februari släpps den nordiska Guide Michelin. Allt kan hända och det är oerhört spännande. Nu när Vespan är avställd har jag inlett året med att promenera hemifrån in till Lilla Nygatan. En skön bensträckare på 45-60 minuter, både för kropp och själ. Mitt ena helgtips är helt klart att promenera mera. Hoppa av tunnelbanan en station tidigare och sträck på benen. Eller gå hela vägen hemifrån. Vi behöver ta vara på det lilla ljus vi får nu i vardagen.

gaston_vinbar_martin Veckans helgtips dryckesmässigt blir att titta in hos Gaston. I vår koncern har vi Gaston vinbar där man kan slinka in och hälsa på Lars, Erin eller Sofia på ett glas, men även en nätbaserad försäljning utav vin med hemleverans. Gastonvin.se Hur skönt är det inte att slippa bära hem kassarna från bolaget? Du kan antingen beställa en av deras färdiga lådor eller plocka ihop flaskor själv. Lättare kan det inte bli. Trevlig helg!

Helgtipset

HanaHatoOak_500Efter att i måndags ha varit på sakeprovning hos Åke Nordgren som ligger bakom importbolaget Akebono måste jag ännu en gång slå ett slag för sake. Denna variant kan du beställa hem via privatimport på Systembolaget. Hana Hato OAK. 

Detta är en så kallad Junmai Kijoshu och är en risbrygd från Japan. Den är unik i sitt slag då den har lagrats på amerikanska ekfat i två år. Drycken har en härlig bärnstensfärg och påminner nästan om Sauternes med tydlig ekfatskaraktär som vaniljtoner, är söt och komplex med inslag av choklad, torkad frukt, fikon, ananas och sötlakrits med en aning bränd ton och viss örtighet.

I jul skulle jag vilja njuta utav denna dryck tillsammans med gåslever eller ostar. Mallen!

Är du intresserad och vill lära dig mer om sake? Besök Akebonos lärorika hemsida; sake.se