Producentbesök

Tretton generationer i Alsace

Champagnedagen, Bourgognedagen, Italienska vindagen, Tyska vindagen, Österrikiska vindagen, Go West, Nya Zeeländska vindagen... De flesta vindistrikt, eller åtminstone vinländer, har sin egen dag här i Sverige där de kan visa upp sina stoltheter för sommelierer, journalister och Systembolag. Igår var inget undantag. Det var Alsacevindagen. Av förklarliga skäl hade jag inte möjlighet att besöka mässan, jag fick istället min dos av Alsace i förmiddags. När jag blir tillfrågad om jag vill ha en privat date med Jean-Frédéric, exportchef från Hugel, kan jag ju omöjligt tacka nej. IMG_4339.JPGJag träffar Jean-Frédéric i lobbyn på Lydmar. Han är lite trött efter gårkvällens hålligång tillsammans med resterande producenter från Alsace. Det märks att han uppskattar vårt soliga Stockholm. Senast han var här var i augusti, mitt under kräftskivornas storhetstid. hugel_vuegeneralederiquewihr_1896.jpg Byn Riquewihr. Foto: Hugel.com Hugel har sitt säte i lilla byn Riquewihr i Alsace. För dig som aldrig tidigare har hört talas om denna franska del så ligger den precis på gränsen till Tyskland, ovanför Schweiz och nedanför Pfalz i Tyskland. Innan 2016 var det en egen region, men den 1 januari 2016 slogs Alsace ihop med två andra regioner som tillsammans idag är Grand Est. Väster om Alsace ligger bergskedjorna Vogeserna som skapar en slags regnskugga. Det gör att Alsace har ett av de torraste och mest soliga klimaten i Frankrike. Många vingårdar är planterade i nedre delarna av bergens sluttningar.

Det är med stolthet i rösten Jean-Frédéric berättar om att Hugel än idag drivs av familjen. Ända sedan starten 1639 är det familjeägt och Jean-Frédéric tillhör den trettonde generationen. De äger 30 hektar vinmark själva, varav mer än hälften klassas som Grand Cru, men arbetar också som negocianter vilket innebär att de köper in druvor från andra odlare för att täcka upp sitt behov. De köper druvor från 115 olika odlare runtom i Alsace. Samtliga druvor skördas för hand. Av ungefär 100.000 lådor vin som Hugel producerar exporteras nästan 90% till över 100 olika länder. IMG_4335.JPGDagens line up.

Druvorna som Hugel använder sig av är endast de så kallade nobla druvorna i Alsace:  Riesling, Pinot Gris, Muscat, Pinot Blanc, Gewurztraminer samt Pinot Noir.

Vi testar oss igenom 6 olika viner där Jean-Frédérics passion för vinet lyser igenom. "Alsaceviner passar generellt dagens matlagning fantastiskt bra. Idag lagar man inte mat med kryddor på samma sätt som förr, man använder sig av färska örter vilket ger helt andra smaker. Våra viner är också nästintill oslagbara till de olika fusionsköken, exempelvis de asiatiska smakerna som används i våra västerländska kök."

Gentil "Hugel" 2015 Ett vin som enligt Jean-Frédéric ska vara fun and fruit. En blandning av Riesling, Gewurztraminer, Muscat och Pinot Gris. Det är deras billigaste vin vilket gör att det för många är det första vinet man provar från producenten. Med andra ord är Gentil det viktigaste vinet som produceras. Vinet finns i ordinarie sortiment på Systembolaget med nr 2108.

Riesling Classic 2014 Detta är vad vi skulle kunna kalla för en skolboksriesling. Vill du lära dig hur Riesling smakar så är det bara att köpa på dig ett par flaskor och testa vid flertalet tillfällen. Tillslut sitter det, jag lovar. "Tyskarna säger att vår Riesling är aromatisk. Men det är för att tyskarna inte har några aromatiska druvor, vi har Gewurztraminer." säger Jean-Frédéric och skrattar. Vad man äter till? Hälsosam mat. Det här är en hälso-Riesling enligt min date. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Mineral och syra i en härlig balans med fräscha citrustoner.

Riesling Estate 2012 I det här vinet används bara druvor från de egna vingårdarna. Det är druvorna som helt enkelt är för bra för att blanda med andra. Vinet får ligga 7-8 veckor på sin jästfällning och faten toppas upp varje vecka. Det vattnas i munnen av syran i vinet men den känns ändå åt det lite fetare hållet. Om vinet ovan passar för alla hälsosamma stunder så går det här vinet ihop med alla andra måltider, de där onyttigt feta. Årgång 2012 är den som finns på marknaden nu. "Folk har inte möjlighet att lagra viner på samma sätt som förr då många hade egen jordkällare. Vi måste hjälpa dem lite på traven att få chans att dricka viner med påbörjad mognad."

Riesling Grossi Laüe 2011 Kungen i sortimentet. 2011 var en varm årgång men druvorna var alldeles perfekta bär vid skörd. Här används bara druvor från familjens allra bästa vingårdar. Vinet upplevs redan nu som varmt och generöst. Etiketten är en kopia av 1953's etikett. Jag skulle gärna släcka törsten till lite Coq au vin med Grossi Laüe i glaset.

Gewurtztraminer Classic 2013 Gewurzt kan vara lite av en gammalmodig druvsort som ofta missuppfattas som alldeles för floran, aromatisk och nästan lite åt det söta hållet. Väldigt aromatisk kan jag hålla med om. Att stoppa ner näsan i det här glaset blev lite som en käftsmäll. En lätt smäll av jasminblommor. Men det här till asiatisk mat? WOW!

Gewurztraminer Vendange Tardive 2008 Det här är sent skördade druvor där 30-40% har utsatts för ädelrötan botrytis. Det är 107 gram socker/liter. Men sötman balanseras fint ihop med en hög syra. Det doftar rosvatten infuserat med svart tryffel. Jag måste erkänna att jag har svårt att hitta fel i viner med restsötma. Man älskar ju sötsaker helt enkelt. Ibland kan det dock kännas svårt att dricka en hel flaska av sötare viner. Ett mindre glas räcker utmärkt, sedan går det trögt. Det här känns som ett vin man kan dricka under en konversation tillsammans med en vän och flaskan tar slut utan problem.  Gott, riktigt gott.

Vad som inspirerade mig mest med dagens provning var hur öppen Jean-Frédéric är för att testa andra viner. Viner från hela världen. Han berättar om en provning nyligen familjen hade där alla fick ta med varsin flaska. Han själv tog med en Riesling från Kina. Alla viner provas blint. Kinesen dömdes ut vid provning, men när det avslöjades var det kom ifrån hade gänget ändå ett nyfiket sinne. Alsace i deras hjärtan, men det finns så mycket annat som världen har att erbjuda. På min fråga om vilket av Hugels viner som är hans favorit för tillfället? "Om jag måste betala för det? Riesling Classic är otroligt prisvärt. Jag hade gärna sett att det var dyrare för det är så bra. Annars beror det såklart på vad det är för tillfälle eller vad jag ska äta."

Producentbesök hos piemontesiska Ceretto

Under sommaren hanns det med några producentbesök på den spontana resan som blev istället för tre veckors strandhäng på Bali. Ett utav dessa besök blev hos Ceretto i Barolo, Piemonte i Italien. Min fantastiska vän Ulrika Ferlin bor i Piemonte sedan en tid och ägnar sina dagar hos Ceretto. Så vad passade bättre än att slå två flugor i en smäll, hälsa på Ulrika och få se Ceretto och testa deras viner på samma gång? Ska jag vara helt ärlig så hade jag aldrig testat vinerna innan besöket så det var med viss nervositet och spänning jag steg in genom producentens dörrar.

Ceretto

Ceretto tillhör Piemontes jättar. Tillsammans med Gaja är de några av de största. Ändå syns de knappt på den svenska marknaden. Familjen Ceretto äger 160 hektar vingårdar, har 4 vinerier, producerar 17 olika viner, 150 personer är anställda inom företaget fördelat i vingårdar, kontor och vineri.

Cerettos vineri startades utav Riccardo Ceretto under tidigt 1900-tal. Sönerna Bruno och Marcello fortsatte och köpte upp några utav de bästa vingårdslägena i Langhe och Roero. Idag drivs allt utav tredje generationen Ceretto: Federico, Lisa, Alessandro och Roberta. Den första vingårdsbyggnaden införskaffades i Barbaresco år 1969 vid vingården Bricco Asili. 1973 stod vineriet med samma namn redo att användas. Förutom deras viner är Ceretto även kända för sin moderna konst. Glaskuben vid vingården och vineriet uppe vid Bricco Rocche som byggdes 2000 är idag en utav Barolos arkitektoniska symboler. Likaså "vindruvan" som blickar ut över Barolos vingårdar vid vineriet Monsordo Bernardina är en skapelse svår att inte häpnas av.

Utöver vin sysslar företaget även med sötsaker tillverkade utav hasselnötter. Ceretto står också som ägare till två förtsklassiga restauranger inne i Alba: La Piola sam trestjärniga Piazza Duomo i samma byggnad som öppnade för tio år sedan där Enrico Crippa är kung i köket.

Bubbla Ceretto

De 4 vinerierna ligger utspridda i Langhe. Cerettos huvudkontor Monsordo Bernardina som stoltserar med sin vindruvsliknande bubbla ligger med en otroligt hänförande vacker utsikt bara några minuters bilfärd ifrån staden Alba. Vineriet med den häftiga glaskuben är placerad vid vingården Bricco Rocche i Castiglione Falletto. Här vinifieras endast druvor som växt i någon av de 11 hektar vingårdarna Brunate, Prapò, Bricco Rocche och Cannubi San Lorenzo.

Ulrika Ceretto

Ulrika gav oss en rejäl rundtur i både vineri och även på lagret. Hon och Tompa (min man) mobbade mig för att jag skulle fotografera och dokumentera varenda vrå jag såg. Men det är klart att kameran måste vara framme i högsta hugg när man vandrar runt i häftiga lokaler på okänd mark. Apropå mark, Ceretto arbetar ekologiskt och biodynamiskt i sina vingårdar. Sedan 2010 är det biodynamisk odling som gäller i Barolo och Barbaresco. Bio har implementerats i samtliga "cru"-vingårdar, inklusive vingårdarna kring huvudkontoret Monsordo Bernadina vilket innebär att hittills är 30 hektar biodynamiskt. Målet för framtiden är att samtliga 160 hektar man äger ska odlas enligt den biodynamiska läran. Men det tar tid att övergå till denna metod så det är en rejäl utmaning.

IMG_7519

Utav de 17 olika vinerna som produceras så testade vi oss igenom en hel del. Ulrika började med att introducera oss för Barbarescon som växer och vinifieras i Bricco Asili. Två olika årgångar men för mig vann ändå den yngre Bernardot. En fantastiskt härlig ton utav färsk röd frukt med en feminin stämma. Ge det några år till så kommer det till sin rätt ordentligt.

IMG_7524

Vinet Monsordo är en röd Langhe med druvor som växer på 11 hektar bland annat nedanför den stora glasdruvan. Det var från början ett experiment där man valde att omplantera vissa vingårdar med internationella druvsorter för att testa något nytt. Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah är druvblandningen i Monsordo och första årgången var 1997. Vinet är väldigt populärt bland italienarna och intressant om man vill testa något annat från regionen än kungen Nebbiolo. Vinet får ligga 18 månader på franska ekfat med vingårdslägena separerade innan de blandas för buteljering.

IMG_7528

Tank

Cerettos stoltheter i produktionen är givetvis viner från de enstaka vingårdarna Brunate, Bricco Rocche och Cannubi San Lorenzo. Vingården Brunate på 5,6 hektar är belägen i kommunen La Morra och första årgången var 1978. Det är feminint, elegant med en härlig frisk syra och smak utav körsbär. Det har viss fällning redan nu. Tompa tyckte att det var lättdrucket och slank snabbt ner i strupen. Bricco Rocche kommer från 1,75 hektar i Castiglione Falletto och första årgången utav denna skönhet var 1982. Ett härligt komplext vin med smak utav plommon, kastanj, blåvär och körsbär. Vi hittade mogna bär, smak utav vanilj och fina väl integrerade men lite uttorkande tanniner. Ett fin som absolut är gott nu men kommer troligtvis vara en rejäl långlivad rackare. Men även om Bricco Rocche är den dyraste i flighten så blev ändå min favorit Prapò. Om Brunate är Fru Barolo så måste Prapò vara mannen i äktenskapet. En stilig herre i hatt och tweedkavaj. Det har en härligt inbjudande doft utav cigarr och maraschinobär. Prapò har producerats sedan 1976 och vingården är 2,4 hektar.  Cannubi San Lorenzo fick vi testa kvällen efter under vårt besök på trestjärniga restaurangen Piazza Duomo. Cannubi San Lorenzo släpps i väldigt liten upplaga varje år men produktionen kan ju såklart inte bli särskilt stor när vingården endast är 0,25 hektar. 500 buteljer tillverkas och släpps endast i magnumflaskor. Men jag gillar ju stora flaskor...

La Piola

Det enda vita vinet, förutom de två sötare varianterna gjorda på Moscato, är Blangè gjort på druvan Arneis. Druvorna växer på hela 80 hektar i kommunerna Vezza d'Alba, Castellinaldo, Canale och Alba. Vinet har gjorts sedan 1985. Ett gott vin som Tompa gillar. Lättdrucket en varm sommardag under vår lunch med Ulrika och exportansvarige Gianluca på La Piola. Om man befinner sig i Alba så är ett besök till La Piola definitivt att rekommendera.

Sedan nyligen är Theis Vine ny importör utav Cerettos viner. Inget finns på Systembolaget just nu men givetvis kan man alltid göra sig en privatimport. Tack till alla på Ceretto för ett fantastiskt besök hos er. Jag hoppas på att få komma tillbaka snart!

Vilka är störst i Rhône?

När jag tänker på viner från Rhône finns det två producenter jag tänker på direkt: E. Guigal och Michel Chapoutier. Alldeles strax ska jag dricka frukost med den sistnämnda tillsammans med Lively Wines som är ny importör utav Chapoutiers viner. Mer om Chapoutier och dess viner får du givetvis veta senare. Tills dess måste jag lyssna på denna superdänga som uppvärmning. Enjoy!

[embed]https://youtu.be/oxm8_J0CC28[/embed]

Besök hos Bollinger

"I only drink Champagne when I'm happy and when I'm sad. Sometimes I drink it when I'm alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I'm not in a hurry and drink it when I am, otherwise I never touch the stuff unless I am thirsty."- Lily Bollinger. Idag är det dags för uttagningen utav årets upplaga av Lily Bollinger Award. Just nu är tävlingen i full gång och jag gissar att det är fullt utav nervösa kvinnliga tävlanden. Ja just det, tävlingen är endast för tjejer. Tävlingen som champagnehuset Bollingers importör Arvid Nordquist arrangerar för att uppmärksamma och uppmuntra kvinnliga sommelierer. Första året tävlingen arrangerades var 2002 och som vinnare stod min mentor och förebild Åsa W Karlsson. Jag själv har deltagit i tävlingen två år i rad. Första gången var 2013 och då var det första gången jag ställde upp i tävlingssammanhang. Man kan säga att jag gick dit för att se hur en tävling gick till och för att testa mina kunskaper. Jag hamnade precis utanför finalplats men blev nyfiken på tävlingarna. Detta gjorde att jag ställde upp även förra året, gick till final men slutade på en tredjeplats. Jag känner mig bekväm med servicebiten men teori är knepigt. Man kan utsättas för frågor från hela vinvärlden, och den är stor...

För en månad sedan fick jag äntligen besöka Bollinger som jag läst på så mycket om inför tävlingarna. Husets ambassadör Christian Denis tog emot och visade runt. Han berättade stolt om egendomen och fick med mycket intressant fakta om själva området Champagne. Bland annat att vi svenskar tillhör de som dricker mest utav bubblet från regionen.

Christian Denis

Jag tillsammans med Christian Denis i vingården Clos St. Jacques.

Bollinger grundades 1829 i lilla byn Aÿ utav Emmannuel Hennequin (greve av Villermont), Paul Renaudin (lokal vinmakare) och Jacques Bollinger (lite av en ensamvarg). På denna tid föredrog franska adeln att inte kopplas till något varumärke så företaget kallades Renaudin Bollinger. 1837 gifte sig Jacques Bollinger smart nog med grevens dotter vilket gjorde att Hennequins del utav företaget stannade kvar hos Jacques när greven gick bort. När Renaudin avled 1854 fanns ingen arvinge vilket gjorde Jacques till ensam ägare. Han döpte då om huset till Sociéteé Jacques Bollinger. Idag drivs Bollinger utav femte generationen och är ett utav få champagnehus som fortfarande ägs utav familjen.

Några utav de största framgångarna inom vinvärlden har uppnåtts utav kvinnor som tagit över efter att deras män har avlidit. En utav dessa är den som har gjort Bollinger känt och till vad det är idag, Madame Lily Bollinger. Lily gifte sig med en senare generation Jacques Bollinger år 1923. När han gick bort 1941 tog Lily över chefsrollen och på 30 år dubblade hon produktionen. Hon är känd för att ha cyklat runt i sina ägor och fick en sadel tillverkad till sin cykel utav väskföretaget Hermés. Som vinnare utav Lily Bollinger Award får man, förutom en resa till Bollinger i Champagne, en Kronancykel.

Bollinger äger 60% utav druvorna de behöver till sin produktion själva och resten köper de in. De har 164 hektar vingårdar och producerar omkring 3 miljoner flaskor om året. Blenden består utav minimum 60% Pinot Noir vilket är rätt så ovanligt med en så stor andel av den röda druvan.

Vi började vår tur i Clos St. Jacques som är en utav få clos (vingård med en mur runt) i Champagne och tillhör de äldsta. Endast Pinot Noir växer här och tidigare gjorde man rött vin som familjen hade till sig själva. Denna clos är 3 hektar och ligger precis ovanför Bollingers källare. Detta gör att rankorna inte kan gräva sig djupt ner utan rötterna växer istället som en 20 cm tjock matta. Rötterna tar sig inte ner till vattnet långt ner i jorden och rankorna blir extra känsliga mot hetta samt ger mindre frukt, runt 4000kg/hektar. Mineralitet och stor skörd går förlorat men man vinner istället ett vin med ordentlig power. Vielles Vignes Francaise görs endast de årgångar man anser att det passar och är en blandning utav Bollingers två clos: St. Jacques och Chaude Terres, båda i Aÿ. Det behöver inte vara ett bra år för hela Champagne. Ett exempel är att 1998 valde man att inte producera Grande Anné men man gjorde Vielles Vignes Francaise 1998. Speciellt med Clos St. Jacques är att rotstockarna är oympade och har klarat sig från phylloxera. Man tror att räddningen var att under phylloxerans storhetstid så gjorde man ingenting alls med rankorna vilket innebär att idag är rotsystemetet ovanpå vinkällaren över 130 år gammalt.

Verkstad

Madame Bollingers cykel samt tunnverkstaden.

Förr i tiden gjorde man allt utom glas själva som korkar, etiketter, och ekfat. Bollinger tillhör de producenter som använder mycket ekfat i sin produktion och hade förr 8 egna tunnbindare i en egen verkstad. Idag finns verkstaden kvar och man har en tunnbindare anställd men denna person reparerar endast faten och tillverkar mindre reservdelar. Allt basvin ligger 6 månader  på ekfat och man köper minst 4 år gamla fat från Meursault och Puligny-Montrachet i Bourgogne. Sedan används faten 14 till 15 år.

Bollingers bostadshus

Madame Lily Bollingers bostadshus. Alla möbler från hennes tid står kvar än idag.

Tunnor

Ekfat redo att fyllas med vin.

Cellar  Grader

I Bollingers källare ser man något ovanligt på flaskorna som ligger och vilar. Istället för en kronkapsyl på flaskorna så sitter istället korkar på samtliga. Detta för att det garanterar en större oxidation och ger mer aggressiva bubblor. Man har även sina reservviner i magnumflaskor. Man riddlar flaskorna för hand under tre månader vilket kostar mer än om man låter en maskin göra det, men riddlaren har full kontroll över rörelsen vilket gör att man anser det vara värt den extra kostnaden.

En intressant aspekt med Bollinger är att när rosé blev populärt på 60-talet var Lily väldigt skeptisk till trenden och vägrade att producera roséchampagnge. Hennes bestämda vilja var så stark att huset inte släppte sin rosé förrän så sent som 2007. Trycket och efterfrågan från importörer blev så starkt att de inte kunde låta bli att producera en rosé som skiljer sig från husets andra sortiment genom att vara lite mer lekfull och feminin  i sin karaktär. Man gör sin rosé genom att tillsätta 5% rött vin i blenden.

Ganska så ny vinmakare är idag Gilles Descôtes som tog över efter Matthieu Kauffman.

För filmälskare så kan tilläggas att James Bond dricker Bollinger i flera utav filmerna. Första gången man kunde se honom med en flaska Bolli var 1956 i Diamonds are Forever. Därefter var det dock inte förrän 1973 det kunde skådas igen i Live and Let Die.

Champagnehuset producerar 6 olika viner: Vielles Vignes Francaise Blanc de Noirs R.D Extra Brut La Grande Année Brut Rosé Special Cuvée Brut La Côte Aux Enfants som är ett rött stilla vin gjort på druvor från vingården med samma namn.

Om du inte har testat Bollingers rosé rekommenderar jag varmt att testa det till helgen. Varför inte till kräftskivan eller för att fira att sommaren fortfarande är här? Finns på bolaget för 579kr och har artikelnummer 7755. En härlig smak utav röda äpplen och en fin brödighet!

Så, nu önskar jag alla dagens tävlande i Lily Bollinger Award stort lycka till! Snart vet vi vilka som står i final.

PS. Även Bollinger smakar såklart bäst i större format. En magnum Special Cuvée går för 939kr och hart artikelnummer 7418. Perfekt till festen!