nebbiolo

Det svarta guldet part 2

IMG_3594.jpgGuld kan komma i många typer och varianter. Vi har det svenska guldet om du frågar oss på min arbetsplats: jordärtsskocka. Sedan finns det minst två olika svarta guld: lyxig svart kaviar och så... svarta tryffeln!  Den lilla knölen som tillhör hösten är en av mina favoriter att spetsa till måltiden med. Albatryffeln från Piemonte är alldeles magisk, men gör ett stort hål i plånboken. Höstryffeln från franska Perigord är mindre aromatisk och för samma peng som albatryffeln får du enorma mängder perigordtryffel. Med andra ord kan man enkelt unna sig en liten svart knöl till söndagsmiddagen.

En av mina favoriträtter är något så enkelt som smörslungad pasta med massor av riven vit albatryffel. Fyra ingredienser är allt som krävs:

  1. pasta av din favoritsort, för denna rätt är min favorit tajarin
  2. smör
  3. salt
  4. vit albatryffel

Du kan nog ganska enkelt räkna ut själv hur rätten ovan tillagas om det är vad du önskar förtära.

Jag tillhör ju de personer som predikar för lyxiga råvaror en vanlig vardag. Eller i det här fallet, en söndag. En alldeles perfekt söndagsmiddag för mig är rätten på bilden jag lagade för någon vecka sedan (vi kör en Throwback Sunday). Jag hittade en liten perigordtryffel i min lokala mataffär som ja fick betala en hundring för. Tryffeln fick ackompanjeras av små pastaknyten fyllda med lufttorkad prosciutto, pancetta och flower sprouts. Och i glaset? En fyllig och smakrik men  oerhört elegant Barolo.

Förutom tryffel så är jag förälskad i kål. Svartkål är favoriten, för mig kan svartkål också få gå under namnet det svarta guldet. Det kan kock-Lina intyga om. En annan sort som jag tidigare bara har sett på restaurang men som verkar ha hittat till hyllorna i mataffärerna nu är den jag använde till pastan: flower sprout. 2010_f0510117-82d2-416d-a1f8-306baf3a36ae.jpgFlower sprout är en korsning av brysselkål och grönkål. Lika liten som brysselkålen men med vackra krusiga lilagröna blad. Ät som den är eller koka, stek eller woka.

Just det, jag öppnade ju en flaska vin till middagen. En flaska som legat i vinkylen ett tag. Flaskan var en present från en vän så den väntade på det perfekta tillfället att konsumeras. För mig blev det perfekta tillfället en söndagskväll i soffan med min man. Och en skål pasta och tryffel. Ibland krävs det inte mer för att vara det perfekta tillfället. Vi tog fram våra största vinkupor och njöt av en Barolo från producenten Borgogono. Borgogno Barolo Liste 2008. <--- Mer om vinet kan du läsa där.

Nej, nu ska jag krypa upp i soffan och njuta av årets äppelglögg som jag har varit och hämtat ute på Äppelfabriken idag. Hurra!

Det svarta guldet part 1 kan du läsa om här <---

Ps. När det kommer till tryffel gäller inte begreppet less is more...

Dryckesnörderi

Jag är extremt dålig på att följa bloggar. Jag kan kika in någon gång ibland för att hålla mig a jour. Däremot brukar jag titt som tätt titta förbi hos mina bloggkollegor Siri och Malin. Siri är ju en av de coolaste kvinnor jag träffat och Malin bjuder på några av de vackraste bilder jag skådat när det kommer till bakverk. Som dryckesnörd har jag en annan lite udda sak jag ibland kan sysselsätta mig med vid brist på annat. Jag brukar gå in på Köket.se och scrolla runt för middagsinspiration.  Därefter bläddra runt bland olika recept och utmana mig själv genom att sätta dryck till recepten. Det hela började när jag tävlade i sommeliertävlingarna. Ett av tävlingsmomenten går ofta ut på att rekommendera dryck till satta menyer. Så det började som ett sätt att träna inför tävling. Nu är det nog mest ett tidsfördriv som samtidigt håller igång tomrummet innanför pannbenet.

Låt mig ge dig några exempel:

Siris krämiga rigatoni med kronärtskocka skulle nog bli en fullträff tillsammans med Barbera d'Alba från Vajra. Vinet är välbalanserat med både syra och tanniner som kommer funka perfekt ihop med den krämiga pastan. Man kan gå upp ett snäpp i tanninstruktur och hoppa på en Langhe Nebbiolo, som La Spinettas från 2013, också om man uppskattar strävheten i vin. Fett mjukar upp tanninerna i vinet.

En större utmaning är Chicken Satay som jag fullkomligt älskar. Monika Ahlberg bjuder på ett bra recept. Chicken Satay är ju inte en alltför kryddstark rätt men det finns ändå en hint av chili. Rött vin brukar då vara bra att undvika. Vitt vin med viss restsötma är ofta godast till. Kloster Eberbach Riesling Kabinett är ett exempel som är kalasgott till den här rätten. Viss rosé kan också funka bra till den här rätten. Som Txomin Etxaniz, en av mina favoriter när det kommer till rosé.

Men alltså... Hur gott är inte rulltårta?!! Jag hittade den här varianten från systrarna Eisenman. Frusen marängrulltårta med blåbär. Ja tack! I glaset? En lätt mousserande Moscato d'Asti kan inte bli annat än magi för gomseglet. Jag tycker att producenten Prunotto gör en av de bättre. De bubblande vinet med smak av citrus, fläder och päron är omöjligt att inte uppskatta.

Annars var ju kombinationen nedan en fullträff. Kommer du ihåg?

IMG_2175

 

 

 

Producentbesök hos piemontesiska Ceretto

Under sommaren hanns det med några producentbesök på den spontana resan som blev istället för tre veckors strandhäng på Bali. Ett utav dessa besök blev hos Ceretto i Barolo, Piemonte i Italien. Min fantastiska vän Ulrika Ferlin bor i Piemonte sedan en tid och ägnar sina dagar hos Ceretto. Så vad passade bättre än att slå två flugor i en smäll, hälsa på Ulrika och få se Ceretto och testa deras viner på samma gång? Ska jag vara helt ärlig så hade jag aldrig testat vinerna innan besöket så det var med viss nervositet och spänning jag steg in genom producentens dörrar.

Ceretto

Ceretto tillhör Piemontes jättar. Tillsammans med Gaja är de några av de största. Ändå syns de knappt på den svenska marknaden. Familjen Ceretto äger 160 hektar vingårdar, har 4 vinerier, producerar 17 olika viner, 150 personer är anställda inom företaget fördelat i vingårdar, kontor och vineri.

Cerettos vineri startades utav Riccardo Ceretto under tidigt 1900-tal. Sönerna Bruno och Marcello fortsatte och köpte upp några utav de bästa vingårdslägena i Langhe och Roero. Idag drivs allt utav tredje generationen Ceretto: Federico, Lisa, Alessandro och Roberta. Den första vingårdsbyggnaden införskaffades i Barbaresco år 1969 vid vingården Bricco Asili. 1973 stod vineriet med samma namn redo att användas. Förutom deras viner är Ceretto även kända för sin moderna konst. Glaskuben vid vingården och vineriet uppe vid Bricco Rocche som byggdes 2000 är idag en utav Barolos arkitektoniska symboler. Likaså "vindruvan" som blickar ut över Barolos vingårdar vid vineriet Monsordo Bernardina är en skapelse svår att inte häpnas av.

Utöver vin sysslar företaget även med sötsaker tillverkade utav hasselnötter. Ceretto står också som ägare till två förtsklassiga restauranger inne i Alba: La Piola sam trestjärniga Piazza Duomo i samma byggnad som öppnade för tio år sedan där Enrico Crippa är kung i köket.

Bubbla Ceretto

De 4 vinerierna ligger utspridda i Langhe. Cerettos huvudkontor Monsordo Bernardina som stoltserar med sin vindruvsliknande bubbla ligger med en otroligt hänförande vacker utsikt bara några minuters bilfärd ifrån staden Alba. Vineriet med den häftiga glaskuben är placerad vid vingården Bricco Rocche i Castiglione Falletto. Här vinifieras endast druvor som växt i någon av de 11 hektar vingårdarna Brunate, Prapò, Bricco Rocche och Cannubi San Lorenzo.

Ulrika Ceretto

Ulrika gav oss en rejäl rundtur i både vineri och även på lagret. Hon och Tompa (min man) mobbade mig för att jag skulle fotografera och dokumentera varenda vrå jag såg. Men det är klart att kameran måste vara framme i högsta hugg när man vandrar runt i häftiga lokaler på okänd mark. Apropå mark, Ceretto arbetar ekologiskt och biodynamiskt i sina vingårdar. Sedan 2010 är det biodynamisk odling som gäller i Barolo och Barbaresco. Bio har implementerats i samtliga "cru"-vingårdar, inklusive vingårdarna kring huvudkontoret Monsordo Bernadina vilket innebär att hittills är 30 hektar biodynamiskt. Målet för framtiden är att samtliga 160 hektar man äger ska odlas enligt den biodynamiska läran. Men det tar tid att övergå till denna metod så det är en rejäl utmaning.

IMG_7519

Utav de 17 olika vinerna som produceras så testade vi oss igenom en hel del. Ulrika började med att introducera oss för Barbarescon som växer och vinifieras i Bricco Asili. Två olika årgångar men för mig vann ändå den yngre Bernardot. En fantastiskt härlig ton utav färsk röd frukt med en feminin stämma. Ge det några år till så kommer det till sin rätt ordentligt.

IMG_7524

Vinet Monsordo är en röd Langhe med druvor som växer på 11 hektar bland annat nedanför den stora glasdruvan. Det var från början ett experiment där man valde att omplantera vissa vingårdar med internationella druvsorter för att testa något nytt. Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah är druvblandningen i Monsordo och första årgången var 1997. Vinet är väldigt populärt bland italienarna och intressant om man vill testa något annat från regionen än kungen Nebbiolo. Vinet får ligga 18 månader på franska ekfat med vingårdslägena separerade innan de blandas för buteljering.

IMG_7528

Tank

Cerettos stoltheter i produktionen är givetvis viner från de enstaka vingårdarna Brunate, Bricco Rocche och Cannubi San Lorenzo. Vingården Brunate på 5,6 hektar är belägen i kommunen La Morra och första årgången var 1978. Det är feminint, elegant med en härlig frisk syra och smak utav körsbär. Det har viss fällning redan nu. Tompa tyckte att det var lättdrucket och slank snabbt ner i strupen. Bricco Rocche kommer från 1,75 hektar i Castiglione Falletto och första årgången utav denna skönhet var 1982. Ett härligt komplext vin med smak utav plommon, kastanj, blåvär och körsbär. Vi hittade mogna bär, smak utav vanilj och fina väl integrerade men lite uttorkande tanniner. Ett fin som absolut är gott nu men kommer troligtvis vara en rejäl långlivad rackare. Men även om Bricco Rocche är den dyraste i flighten så blev ändå min favorit Prapò. Om Brunate är Fru Barolo så måste Prapò vara mannen i äktenskapet. En stilig herre i hatt och tweedkavaj. Det har en härligt inbjudande doft utav cigarr och maraschinobär. Prapò har producerats sedan 1976 och vingården är 2,4 hektar.  Cannubi San Lorenzo fick vi testa kvällen efter under vårt besök på trestjärniga restaurangen Piazza Duomo. Cannubi San Lorenzo släpps i väldigt liten upplaga varje år men produktionen kan ju såklart inte bli särskilt stor när vingården endast är 0,25 hektar. 500 buteljer tillverkas och släpps endast i magnumflaskor. Men jag gillar ju stora flaskor...

La Piola

Det enda vita vinet, förutom de två sötare varianterna gjorda på Moscato, är Blangè gjort på druvan Arneis. Druvorna växer på hela 80 hektar i kommunerna Vezza d'Alba, Castellinaldo, Canale och Alba. Vinet har gjorts sedan 1985. Ett gott vin som Tompa gillar. Lättdrucket en varm sommardag under vår lunch med Ulrika och exportansvarige Gianluca på La Piola. Om man befinner sig i Alba så är ett besök till La Piola definitivt att rekommendera.

Sedan nyligen är Theis Vine ny importör utav Cerettos viner. Inget finns på Systembolaget just nu men givetvis kan man alltid göra sig en privatimport. Tack till alla på Ceretto för ett fantastiskt besök hos er. Jag hoppas på att få komma tillbaka snart!