Studenfest eller söndagsmiddag

Är du student eller ekar plånboken tom efter sommarens härliga semestrar? Redaktionen har valt ut en meny perfekt anpassad för studentfesten eller söndagsmiddagen att bjuda svärföräldrarna på. Rätter som är enkla att tillaga till flera gäster. Jag har valt ut viner för en vettig prislapp som håller måttet att bjuda även den kräsne på några glas. Foto: Charlie Drevstam

Hel citronkokt persiljerot med bacon <-- Länk till receptet! Den här rätten får fräschör av den citronkokta persiljeroten och fetma från baconen. Ett vitt vin med en lite fetare karaktär blir en god vän i glaset. Med fördel ett vitt vin från Rhône-dalen i Frankrike. Château Mont-Redon gör ett bra exempel som slinker lätt ner i strupen. Gjort på druvorna Roussane och Viognier är det ett torrt, fruktigt vin med inslag av citrus, honungsmelon och päron. Örtigheten i eftersmaken blir gott till den här maträtten. Ett liknande vin som passar lika bra kommer från producenten Ogier. En fyllig Chardonnay kan också sitta fint. Varför inte en klassiker som Penfolds Koonunga Hill från Australien?   Foto: TV4

Fläskfilé i krämig dragon- och senapssås <-- Länk till receptet! Vilken fredagsrätt! Den är som tagen ur min uppväxt hemma i villan på Ekerö. Med en krämig och gräddig sås som tillbehör klarar rätten av ett rött vin med lite mer tanninstruktur (strävt vin). Fetma rundar av tanninerna och gör vinet lite mjukare. En Nebbiolo från Piemonte i Italien är ljuvligt till. Borgogno Langhe Rosso är kanonbra för under hundralappen. Ett kryddigt vin med stråk av vanilj från faten, smak av röda bär som körsbär och plommon. Foto: Roland Persson

Pannacotta med björnbär och vit choklad <-- Länk till receptet! Hur gott är det inte med en krämig pannacotta!? För mig är en alldeles för enkel kombination med en dessert som denna en klassisk Moscato d'Asti från Piemonte i Italien. Pärlande, fräsch med en uppfriskande smak av citrus och fläder. En bra representant är G.D Vajra Moscato d'Asti. Men eftersom den här pannacottan har inslag av björnbär så passar det mörkare alternativet till Moscato d'Asti ännu bättre. Den lite mer okända systern Brachetto d'Aqui. Även den är lätt mousserande men med en ljuvlig smak av hallon och körsbär. Riktig vuxensaft, mums!

Trevlig helg och smaklig måltid! /Danni

Producentbesök hos piemontesiska Ceretto

Under sommaren hanns det med några producentbesök på den spontana resan som blev istället för tre veckors strandhäng på Bali. Ett utav dessa besök blev hos Ceretto i Barolo, Piemonte i Italien. Min fantastiska vän Ulrika Ferlin bor i Piemonte sedan en tid och ägnar sina dagar hos Ceretto. Så vad passade bättre än att slå två flugor i en smäll, hälsa på Ulrika och få se Ceretto och testa deras viner på samma gång? Ska jag vara helt ärlig så hade jag aldrig testat vinerna innan besöket så det var med viss nervositet och spänning jag steg in genom producentens dörrar.

Ceretto tillhör Piemontes jättar. Tillsammans med Gaja är de några av de största. Ändå syns de knappt på den svenska marknaden. Familjen Ceretto äger 160 hektar vingårdar, har 4 vinerier, producerar 17 olika viner, 150 personer är anställda inom företaget fördelat i vingårdar, kontor och vineri.

Cerettos vineri startades utav Riccardo Ceretto under tidigt 1900-tal. Sönerna Bruno och Marcello fortsatte och köpte upp några utav de bästa vingårdslägena i Langhe och Roero. Idag drivs allt utav tredje generationen Ceretto: Federico, Lisa, Alessandro och Roberta. Den första vingårdsbyggnaden införskaffades i Barbaresco år 1969 vid vingården Bricco Asili. 1973 stod vineriet med samma namn redo att användas. Förutom deras viner är Ceretto även kända för sin moderna konst. Glaskuben vid vingården och vineriet uppe vid Bricco Rocche som byggdes 2000 är idag en utav Barolos arkitektoniska symboler. Likaså "vindruvan" som blickar ut över Barolos vingårdar vid vineriet Monsordo Bernardina är en skapelse svår att inte häpnas av.

Utöver vin sysslar företaget även med sötsaker tillverkade utav hasselnötter. Ceretto står också som ägare till två förtsklassiga restauranger inne i Alba: La Piola sam trestjärniga Piazza Duomo i samma byggnad som öppnade för tio år sedan där Enrico Crippa är kung i köket.

De 4 vinerierna ligger utspridda i Langhe. Cerettos huvudkontor Monsordo Bernardina som stoltserar med sin vindruvsliknande bubbla ligger med en otroligt hänförande vacker utsikt bara några minuters bilfärd ifrån staden Alba. Vineriet med den häftiga glaskuben är placerad vid vingården Bricco Rocche i Castiglione Falletto. Här vinifieras endast druvor som växt i någon av de 11 hektar vingårdarna Brunate, Prapò, Bricco Rocche och Cannubi San Lorenzo.

Ulrika gav oss en rejäl rundtur i både vineri och även på lagret. Hon och Tompa (min man) mobbade mig för att jag skulle fotografera och dokumentera varenda vrå jag såg. Men det är klart att kameran måste vara framme i högsta hugg när man vandrar runt i häftiga lokaler på okänd mark. Apropå mark, Ceretto arbetar ekologiskt och biodynamiskt i sina vingårdar. Sedan 2010 är det biodynamisk odling som gäller i Barolo och Barbaresco. Bio har implementerats i samtliga "cru"-vingårdar, inklusive vingårdarna kring huvudkontoret Monsordo Bernadina vilket innebär att hittills är 30 hektar biodynamiskt. Målet för framtiden är att samtliga 160 hektar man äger ska odlas enligt den biodynamiska läran. Men det tar tid att övergå till denna metod så det är en rejäl utmaning.

Utav de 17 olika vinerna som produceras så testade vi oss igenom en hel del. Ulrika började med att introducera oss för Barbarescon som växer och vinifieras i Bricco Asili. Två olika årgångar men för mig vann ändå den yngre Bernardot. En fantastiskt härlig ton utav färsk röd frukt med en feminin stämma. Ge det några år till så kommer det till sin rätt ordentligt.

Vinet Monsordo är en röd Langhe med druvor som växer på 11 hektar bland annat nedanför den stora glasdruvan. Det var från början ett experiment där man valde att omplantera vissa vingårdar med internationella druvsorter för att testa något nytt. Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah är druvblandningen i Monsordo och första årgången var 1997. Vinet är väldigt populärt bland italienarna och intressant om man vill testa något annat från regionen än kungen Nebbiolo. Vinet får ligga 18 månader på franska ekfat med vingårdslägena separerade innan de blandas för buteljering.

Cerettos stoltheter i produktionen är givetvis viner från de enstaka vingårdarna Brunate, Bricco Rocche och Cannubi San Lorenzo. Vingården Brunate på 5,6 hektar är belägen i kommunen La Morra och första årgången var 1978. Det är feminint, elegant med en härlig frisk syra och smak utav körsbär. Det har viss fällning redan nu. Tompa tyckte att det var lättdrucket och slank snabbt ner i strupen. Bricco Rocche kommer från 1,75 hektar i Castiglione Falletto och första årgången utav denna skönhet var 1982. Ett härligt komplext vin med smak utav plommon, kastanj, blåvär och körsbär. Vi hittade mogna bär, smak utav vanilj och fina väl integrerade men lite uttorkande tanniner. Ett fin som absolut är gott nu men kommer troligtvis vara en rejäl långlivad rackare. Men även om Bricco Rocche är den dyraste i flighten så blev ändå min favorit Prapò. Om Brunate är Fru Barolo så måste Prapò vara mannen i äktenskapet. En stilig herre i hatt och tweedkavaj. Det har en härligt inbjudande doft utav cigarr och maraschinobär. Prapò har producerats sedan 1976 och vingården är 2,4 hektar.  Cannubi San Lorenzo fick vi testa kvällen efter under vårt besök på trestjärniga restaurangen Piazza Duomo. Cannubi San Lorenzo släpps i väldigt liten upplaga varje år men produktionen kan ju såklart inte bli särskilt stor när vingården endast är 0,25 hektar. 500 buteljer tillverkas och släpps endast i magnumflaskor. Men jag gillar ju stora flaskor...

Det enda vita vinet, förutom de två sötare varianterna gjorda på Moscato, är Blangè gjort på druvan Arneis. Druvorna växer på hela 80 hektar i kommunerna Vezza d'Alba, Castellinaldo, Canale och Alba. Vinet har gjorts sedan 1985. Ett gott vin som Tompa gillar. Lättdrucket en varm sommardag under vår lunch med Ulrika och exportansvarige Gianluca på La Piola. Om man befinner sig i Alba så är ett besök till La Piola definitivt att rekommendera.

Sedan nyligen är Theis Vine ny importör utav Cerettos viner. Inget finns på Systembolaget just nu men givetvis kan man alltid göra sig en privatimport. Tack till alla på Ceretto för ett fantastiskt besök hos er. Jag hoppas på att få komma tillbaka snart!

The Mountains are calling

Oktober. Det är den tiden på året igen. Då det börjar krypa i hela kroppen och jag inte kan sluta längta till bergen. Mina berg. Jag är en äkta vintertjej född i februari och älskar snö. Jag menar, jag ÄLSKAR snö. Första gången jag stod på skidor var jag knappt 4 år och fick på mig ett par längdskidor för att ta mig ner för Buberget i Vindeln i närheten utav familjens lantställe. Därefter blev det ett par vintrar i Sälen med skidskola. Jag minns än idag min skidlärare Olof som jag hade två vintrar. Olof var snäll han. När jag inte åkte med Olof så ville jag åka med min styvpappas vän Peter. Eller min styvfar. Jag ville av någon konstig anledning absolut inte åka med mamma. Speciellt inte i liften. Då var det bara Peter som gällde.

När jag växte ifrån Sälen blev det Åre. Och som 13-åring blev det mitt första besök till Verbier. Åtminstone som jag minns. Jag var tydligen i Verbier redan som bebis. Under skoltiden hann vi med en sportlovstripp till Zermatt och ett annat år åkte jag och styvfar på en road trip genom Schweiz och besökte en väldans massa orters, bland annat St Moritz, Davos, Klosters, Ischgl och Lenzerhiede, under 10 dagar. Jag har med andra ord sett Schweiz. Vid det här laget har du nog förstått att det finns en by som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. På 1500 meters höjd ligger Verbier. Ungefär 2 timmars bilfärd från Genevé. För mig blev det 3 säsonger med jobb och fantastisk skidåkning.

Något som jag inte riktigt tänkte på under min säsongstid var att Valais, regionen som Verbier ligger i, är en plats fylld utav vinodlingar. Här växer det vin längs med branta sluttningar och precis vid foten utav bergen. Schweiz är en väldigt outforskad vinregion för svenskar. Jag har testat mig igenom en del och det finns allt från afterski-bulk-varianter gjort på druvan Fendant (ett annat namn för Chasselas) som britterna vill dricka som Spritzers, svalkande rosé som kallas Dôle-Blanche och härlig Merlot. Viner gjorda på Gamay är stort i just Valais och dricks ofta till Fondue. Petite Arvine är en lokal druva från Valais som man gör fina krispiga vita viner på. Värt att testa om man får tag på. Mina senaste tre resor till Schweiz har jag införskaffat lite inhemska viner att testa. De ligger i vinkylen och väntar på rätt tillfälle.

Senaste skidresan var julveckan förra säsongen då jag och mannen besökte Alagna i Italien för första gången. Här är vi också mitt i ett vinmecka. Närheten till Piemonte men även Aostadalen som bjuder på härlig viner. Nu lite mer medveten kikade jag runt i de små butikerna där vin kunde shoppas. Vi var ju trots allt där för skidåkningen men nästa gång ska området utforskas vidare. Alagna har även en vinbar som afterski vilket passar alldeles utmärkt. Platsen med en utav Alpernas bästa offpist-områden har relativt få besökare och man kan lugnt strosa runt i byn och sippa på ett glas vin i någon utav barerna. Vi drack magiskt god Nebbiolo från Boca till pastan.

Juldagen startade som du kan se i videon. Nypistad manchester och inte en kotte i backen. Då är det lika fantastiskt att befinna sig i pisten som utanför.

[embed]https://youtu.be/jVVFMCdKtlE[/embed]

Redan under tidiga skolåren brann jag för skrivandet. Om jag blev snopen när jag tittade igenom lite gamla skolarbeten i datorn? Ja, skidåkning är ju min grej sedan barnsben så varför inte skriva om Alperna i ett skolarbete. Såhär skrev jag som 16-åring första året i gymnasiet innan jag hade gjort säsonger i mitt paradis Verbier:

Skidåkning i klassiska Zermatt

Underbar skidåkning i orörd lössnö, god mat och rolig afterski. Nämn den skidåkare som inte längtar efter oslagbara Alperna såhär års. Den klassiska skidorten Zermatt är en av Alpernas pärlor som jag varje år vill återvända till. Orten har varit ett välkänt turistmål för rekreation och skidåkning sedan början av förra seklet och de första liftarna byggdes redan 1898.

Något som tillhör byns charm är att den är fri från motorfordon, vilket gör att hästskjuts och elbilar är det sättet vi tar oss runt på i byn. En snabb tågresa från en närliggande by är det enda sättet man kan åka upp till Zermatt. Jag och Thomas som fick följa med på resan blir snabbt förälskade i de trånga gränderna, de utsökt vackra husen och den härliga atmosfären som finns i byn. Som det inte vore nog omges Zermatt av 38 alptoppar över 4000 meter med världens mest fotograferade berg i centrum: Matterhorn, det 4478 meter höga ”King of Mountains”.

Skidåkningen är mycket varierad och storslagen, de mäktiga bergen i omgivningarna förvandlar upplevelsen lika mycket till en naturupplevelse som en adrenalinfylld actionsport. För de riktigt avancerade åkarna finns här många häftiga offpist-åk, bland annat glaciäråket Schwarztour som jag anser är ett av alpernas bästa. Det vackra Klein Matterhornmassivet bjuder på flera ruggigt bra nedfarter. Åkningen börjar på extremt hög höjd (3980 meter), vilket gör att vi nästan får lite svårt att andas när vi kliver av liften högst upp.

Som en härlig dagsutflykt för familjen är det väldigt lätt att åka på skidor över till den italienska byn Cervinia. Här finns många barnvänliga backar i solens härliga sken. Starka solglasögon är ett tips när solen speglar sig i den vita snön. Åker man över till Cervinia får man inte missa att smaka Italiens goda pastarätter till lunch i backen innan man åker över till schweiziska sidan igen. Lasagnen i Cervinia var den godaste jag smakat.

När man är i Zermatt är ett besök i Gletschergrotte ett hett tips. Det är världens högst belägna glaciärgrotta och här finns vackert gjorda isskulpturer och evigt frusna pelare.  

På eftermiddagen när vi tröttnat på skidåkningen går vi till The North Wall som drivs och ägs av skidåkare där elitskidåkarna spenderar sina kvällar när de är i byn. Här är det party som heter duga. Glada skidåkare med röda kinder dricker öl och skrattar tillsammans. Alla hoppar i takt på dansgolvet och även borden med pjäxorna på till musiken. Även fast man går hit för afterskin får man inte glömma att testa deras pizzor som är byns bästa.

Precis som i de flesta schweiziska alpbyar måste man ha ett laddat kreditkort i Zermatt, det mesta är dyrt. Liftkorten är det enda som håller ett någorlunda bra pris. För de som inte vill ägna hela dagarna på skidor finns ett spa och en simhall. Att åka hundpsann är även något både barn och vuxna brukar tycka är roligt. Byn har även en biograf och ett museum om de klättrare som bestigit berget Matterhorn. I Zermatt går det att åka skidor året runt men den bästa tiden är januari-mars.  

Ja, vem blir inte sugen på att åka till Zermatt efter den här texten? Högsta betyg fick jag såklart ;)

Oavsett var nästa resa bär av i jul så vet jag med säkerhet att jag kan kombinera mina två passioner i livet: skidåkning och vin. Mallen helt enkelt!

PS. Behöver du en sommelier under skidresan står jag gärna till tjänst.

Möt Årets Lily 2013

På måndag är det final i Lily Bollinger Award 2015. Finalisterna Sofia Castensson, Ellen Franzén och Åsa Sjölander gör upp på scenen och tävlar bland annat om en cykel från Kronan samt ett besök hos Bollinger nere i Champagne. Jag är väldigt partisk och håller tummar och tår för min nära vän Sofia. Kanske för att hon kom 2:a förra året och slog mig i finalen. Visserligen har jag råkat lova henne en magnumflaska bubbel utav mig om hon vinner så jag kanske inte ska hoppas för mycket? I samband med att det snart är final så vill jag påminna er om en tidigare vinnare. Ingen mindre än Årets Lily 2013: Ulrika Ferlin! Under min resa nu i sommar hann vi med några dagar i Piemonte och självklart ville jag hänga med Ulrika och få veta allt om hennes jobb nere i vinregionen. Hon jobbar sedan en tid hos Ceretto Winery och jag är otroligt imponerad över hur långt hon har kommit i sin karriär. Ulrika, först och främst, vem är du? Jag är en 24-årig vinälskande lantis som kommer från den lilla staden Mariefred vid Mälaren i Södermanland. Växte upp med en elektriker till mamma och en hästdyrkare till lillasyster. Idag bor jag i Italien och försöker njuta av allt här.

Vad var det som gjorde dig intresserad utav vin? Jag började jobba inom restaurang redan när jag var 14 år. Sedan har jag fortsatt i det spåret. Jag blev helt enkelt mer nyfiken på dryck och att lära mig mer. Jag har varit intresserad av mat och dryck så länge jag kan minnas.

För två år sedan, 2013, vann du Lily Bollinger Award, vad var det bästa med att vinna? Att jag vann! Haha. Nej men det blev som ett bevis på min prestation och allt slit. Det kändes fantastiskt att äntligen få känna att jag klarade det, jag gjorde det! Det är så mycket plugg, nervositet och förberedelser. En spänning som släppte efter vilket var oerhört skönt.

Vad lärde du dig under året som Lily? Det var ett hektiskt år! Jag bytte jobb och fortsatte träna inför andra tävlingar. Men jag lärde mig framförallt att det är viktigt med balans i livet, det får inte bli för mycket press och stress när det kommer till plugg och tävlingar. Det är alltid viktigast att jag mår bra och att det ska vara roligt!

Vilken var största utmaningen under tävlingen? Största utmaningen var nog hela grejen med att stå på scen och göra det jag gör till vardags. Det blir inte lika naturligt att dekantera en flaska vin när man har publik och en jury som bedömer än. Så det blir lite nervigt kan man lätt säga.

Du bor sedan en tid i Piemonte, Italien. Hur hamnade du där? Ja det undrar jag också ibland. Det hela började faktiskt med att jag och min bästa vän åkte på en mat- och vinresa i Italien. Där träffade jag vinproducenten Federico Ceretto, som är en utav syskonskaran Ceretto. Jag envisades med att jag ville komma ner och jobba skörd hos dem året efter. Han visade mig runt på vineriet och vi planerade och förberedde för att jag skulle komma året därpå för skörd. Jag fortsatte resan och väl hemma i Sverige fick jag ett samtal av Federico. De sökte en sommelier som kunde ansvara för deras provningsdel.

Ceretto, beskriv din roll hos producenten: Jag har den tjusiga titeln Hospitality Manager och sommelier. Mitt jobb handlar om att koppla ihop alla olika projekt som företaget har, så restauranger, hasselnötsproduktion, vinimport och självklart vineriet. Jag ansvarar för hospitality delen på vineriet. Vi har öppet varje dag för vinintresserade besökare. Jag har även ansvaret för alla kunder och klienter från Asien och USA som vill komma och besöka etc. Så det är jag som bestämmer vilka viner det bör prova bland annat. Så det är viktigt att veta vem det är som kommer. Jag har även ansvar för att utbilda mitt team. Fokus ligger på att ge mer utbildande vinprovningar till besökarna. Det kommer allt från turister, lokala besökare, restaurangfolk och sommelierer till oss. Svårt att beskriva min tjänst helt då jag är lite överallt.

Okej, så om du måste välja. Piemonte eller Stockholm? Oj, svårt! Stockholm för att mamma finns nära, Piemonte för att det är det vackraste område jag sett. Kan inte välja! Båda?

Finns det något vin som du verkligen önskar att få dricka? Just nu är jag törstig, så ett glas bubbel hade varit fantastisk gott! Annars vore en äldre årgång från Château Margaux i Bordeaux spännande.

Bästa mat- och vinupplevelse? Bästa mat- och vinupplevelse hade jag nyligen här i Italien. Jag och karln min var ute och käka på vårt stamhak i byn La Morra. Blev serverad den klassiska kombinationen med Tajarin (piemontesisk pasta, nudlar) med en klick smör och en massa riven vit Alba tryffel över. Till det självklart ett glas Barolo! Just denna gången var det Barolo, Cannubi från producenten Brezza. Fantastiska viner!

Du har ett förflutet i det militära. Finns det några likheter mellan vinvärlden och militären? Ja precis. Ja på sätt och vis. Det är lite samma jargong. Racka puckar och ibland hård ord. Sedan är det viktigt att vara noga och precis, i militären och när du hanterar vin. Det är egentligen två helt olika världar vilket jag tror är bra.

Vad skulle du dricka ute i fält? Eftersom jag har fått turen att vara ute i fält så var kallt vatten magiskt gott och jag suktade efter cola, en kall öl eller ett gott glas champagne. Egentligen är allt som är törstsläckande gott då! Minns att vi fick varm choklad när övningen var slut och det var det bästa jag druckit!

Barbera eller Dolcetto? Barbera helt klart!

Slutligen, vem skulle du helst äta middag med? Det skulle inte sitta fel att äta en middag med dig! Annars så hade Ryan Gosling varit en stilig bordsherre (dregel).

Ulrika och jag tillsammans med en extremt stor tank hos Ceretto. Jag ansökte om jobb som städare hos vineriet men fick tyvärr avslag denna gång.

Nu när Ulrika har introducerat Ceretto så kommer det självklart en ordentlig beskrivning längre fram. Håll till godo så länge och glöm inte att öppna en riktigt stor flaska i helgen. Och hålla tummarna för Sofia på måndag såklart...