Kladdkaka och Pedro Ximénez

Jag minns det som igår. Den där nyårsaftonen då året skulle övergå till 2016. När jag fick uppleva troligtvis en av de bästa kombinationer jag någonsin ätit och druckit ihop. Jag är helt hundra på att sällskapet, platsen och stämningen avgör minst lika mycket hur man minns vad man åt och drack. Den här kombon har etsat sig fast i bakhuvudet på mig. Så fort jag hör ordet "kladdkaka" så vet jag direkt vad som bör finnas i glaset till... Jag har skrivit om den här duon tidigare men eftersom det alldeles snart är dags för årets höjdpunkt nummer 1, kladdkakans dag, så vet jag inget som passar bättre än att påminna om vad man bör dricka till just kladdkakan.  

Jag hade fått Magnus Nilssons nya bok The Nordic Cook Book i julklapp så jag tänkte att Magnus måste ju ha något bra recept på kladdkaka. Mycket riktigt. Men jag ville twista till det lite på eget bevåg. Efter en helg i Dalarna med kock-Lina tidigare under hösten hade jag massor av lingon i frysen. Dessa måste ju användas. Så det blev en kladdkaka med lingon helt enkelt.

Magnus Nilssons kladdkaka: 200 g socker En bra nypa salt 40 g kakao 1 sked vaniljsocker 150 g smält smör 2 ägg 125 g vetemjöl En smörad form med ströbröd

Min twist: 200 g frysta lingon 50 g socker

Värm ugnen till 175 grader. Smöra och bröa en kakform på sidorna. Ha endast lite smör i botten, inget ströbröd.

Smält sockret till min twist i en stekpanna. Tillsätt lingonen för att få de lite karamelliserade. Låt svalna lite innan de hälls ner i formen.

Blanda socker, salt, kakao och vaniljsocker med det smälta smöret som fått svalna. Vispa tills inga klumpar finns kvar. Tillsätt äggen och blanda tills de är helt utblandade. Skikta över mjölet sakta och blanda ut ordentligt utan att överarbetad smeten. Jag är inte förtjust i när det blir för sött, så vi slängde i lite extra havssalt. Mörk choklad och havssalt är ju som ni säkert redan vet väldigt gott ihop.

Häll smeten sakta ner över lingonen. Grädda i ugnen i 13-15 minuter. Vi förberedde kaksmeten kvällen innan utan att grädda, formen ställs då in i kylen över natten för att låta smeten sätta sig. Vi stoppade in den i ugnen 4 timmar före servering och kylde ner den ute på balkongen.

Serveras med syrad grädde och ett glas Don PX 1987 från Toro Albalá som just nu finns på Systembolaget. Den där nyårskvällen 2015  hade vi Don Px 1985 i glasen till, men i skrivande stund är det alltså årgång 1987 som finns på Systembolagets hyllor.

Seså, missa för all del nu inte kladdkakans dag på tisdag. Du vet vad som ska drickas till. Det är okej, du kan tacka mig senare för livets kanske bästa kombination.

PS. Lingonen går utmärkt att byta ut mot körsbär också. Körsbär och choklad kan ju sjunga riktigt fina duetter ihop.

Tänkt besöka Dubai? Dessa saker bör du inte missa:

För första gången på flera år har jag haft höstlov. Det är ju helt fantastiskt med höstlov, speciellt när det får upplevas någon annanstans i världen. Ja, jag kan nog skriva under på att jag är beroende av att resa. Om man ska få ha höstlov på riktigt så måste man ta med sig någon som faktiskt har ledigt från skolan. Det var dags för mig och lillasyster Engla, 13 år, att bege oss ut på vår första resa ensamma. Dubai kändes som ett perfekt resmål för vårt första äventyr på tu man hand.  

Tio dagars ledighet såhär mitt i matchen var precis vad jag behövde. Egentligen borde man sprida ut semestern under året. Lite ledigt mitt i sommaren. Någon vecka på hösten, julledigt och så under våren. Vänta nu, det låter ju precis som när man gick i skolan? Kanske var det inte så dumt att gå i skolan ändå...

Ledighet alltså. Men reser man med en 13-åring kan man inte ligga på latsidan. Då gäller det att ha aktiviteter inplanerade och därför kunde ingen plats passa mig bättre än just Dubai. Eftersom det här är tredje gången jag besöker sandlådan så har jag hunnit reka ordentligt innan och börjar nästan känna mig hemma. Därför bjuder jag här på mina bästa turisttips om du själv planerar att besöka Dubai inom en snar framtid.

Riktigt turistiga grejer värda att göra:

Burj Khalifa, med sina 828 meter är det världens högsta byggnad. Det tog mig tre resor till Dubai innan jag kände mig tvungen att åka upp i tornet. Och det var coolt som tusan. Välj den ultimata upplevelsen och åk upp till högsta utsiktsplatsen på våning 148. Då ingår fast track vilket du kommer tacka dig själv för efteråt. Det är rejäla köer för att komma ner annars...

Upptäck Dubai från vattnet med The Yellow Boats. Jag älskar att åka båt och RIB-båt är något extra kul. Det här är ett perfekt tillfälle att ta de där riktigt turistiga bilderna. Ta med din selfie-stick och strike a pose framför Atlantis och Burj Al Arab. Håll i dig hårt, vissa delar av turen går fort.

Dubai Mall, Mall of the Emirates och Ibn Battuta Mall. Dubai är ju ändå känt för sina stora shoppinggallerior. Jag har fortfarande inte lärt mig att hitta i Dubai Mall med fler än 1200 butiker. Där finns även Burj Khalifa, dansande fontäner och ett enormt akvarium mitt i allt. Den berömda skidbacken finns i Mall ot the Emirates. Skidåkningen är ju perfekt för de som aldrig kan åka skidor annars, men för oss svenskar som får se snö ganska ofta känns det som en onödig attraktion. Men det är klart, vill du ha en selfie på skidor i öken så är det ett perfekt tillfälle. Vad jag gillar mycket är de sena öppettiderna i galleriorna. Det gör att man kan hänga på stranden hela dagen och sedan drömma sig bort och testa alldeles för dyra skor sent på kvällen. Vad sägs om Louboutins för 30 lax?

Gillar du vattenland? (Det vet jag att du gör.) Då får du absolut inte missa Aquaventure på Atlantis the Palm. Vid Burj Al Arab (det där 7-stjärniga seglarhotellet) finns även Wild Wadi som är superkul. Men jag måste nog ändå säga att Atlantis vinner. Om du älskar vattenland, testa båda. Om du nöjer dig med en dag, besök Atlantis! Eller varför inte testa Legoland waterpark? Där har jag ännu inte varit.

The Beach i Dubai Marina är perfekt strandhäng. Där finns mängder av restauranger, utegym, löparbana, solstolar att hyra. Ja, egentligen alla aktiviteter du behöver en solig dag. Härifrån har du också utsikt över den där berömda palmen. Behöver ungarna underhållas? Lugn bara, lugn. Sätt på dem en flytväst och bege er ut på Wibit. Japp, en flytande hinderbana ute i vattnet. Skoj för både stora och små.

Den absolut bästa upplevelsen för mig på många många år måste ändå vara ökensafarin med övernattning som vi var på i veckan. Jag bokade genom Platinum Heritage som jag läst mycket gott om. När man ska göra en sak som safari med övernattning tror jag på att anlita de bästa. Det måste liksom bli en bra upplevelse. Och om det var! Vi fick åka gamla coola Landrovers från 50-talet, hoppa i sanddynorna, se en falcon i arbete, rida kameler, mängder med mat och det absolut bästa var att få sova under stjärnorna. Jag har aldrig sett så många stjärnor tidigare. Ett riktigt minne för livet.

Restauranger kryllar det av och en hel del bra att välja på. I morgon ska vi äta på Zuma vilket jag verkligen ser fram emot och hört ska vara toppen. Jag måste dock erkänna att ett av mina favorithak här är en food truck utanför Dubai Marina Mall. Salt serverar grymma små sliders som är värda att komma tillbaka för. Har du svårt att välja vad du vill äta? Åk upp i Pier 7 och kika i menyerna på varje våningsplan så hittar du garanterat något som får det att vattnas i munnen.

Lyx och flärd är ingen bristvara i Dubai. Här kan du passa på att äta världens dyraste pizza för närmare 2 miljoner kronor, dricka världens dyraste cocktail, vara i världens högsta byggnad och bo på världens enda 7-stjärniga hotell. Nästa år öppnar också världens största Disney Land. Men det finns också en annan del av Dubai som är värd att besöka. Som marknaden i Deira där man hittar både Gold Souk och Spice Souk. Är du sugen på att köpa guld så finns det nog ingen bättre plats. Här finns allt du kan tänka dig. I Dubai Outlet Mall kan man också shoppa till sig en hel del fynd.

Vin då? (Det här är ju ändå Vinos...) Alkohol är inget som får konsumeras överallt. Endast på hotell och vissa restauranger med speciella tillstånd kan man dricka vin. Jag själv har kört på en vit semester eftersom jag är ensam med en nybliven tonåring. Och så känns det helt enkelt inte så nödvändigt att dricka ett glas vin som kostar mer än det dubbla mot vad det gör hemma. Ett glas bubbel från Louis Roederer är ju självklart gott, men jag har ingen lust att betala 400kr för 12,5 cl. Det är mer än vad en flaska kostar på Systembolaget.

Testa när du är i Dubai kamelmjölk och kamelchoklad. Det sistnämnda är perfekt att köpa hem och ge bort i presenter. Och när vi ändå snackar om kameler, upptäck nationalsporten kamelkapplöpning. Eller varför inte testa på kamelpolo? Ja, du läste rätt...

Psst: Bilden allra högst upp är från toppen av Burj Khalifa.

Guidad tur hos vinmakare Philippe Bovet

Det är så roligt när man bläddrar igenom sina bilder för då inser man hur mycket det finns att skriva om. Som exempelvis mitt besök hos vinmakaren Philippe Bovet i Schweiz. Även om det är två år sedan besöket så måste jag ju ändå lägga upp bilderna och visa hur det kan se ut hos en småskalig vinmakare.  

Jag besökte Philippe i samma veva som skörden togs om hand och jag fick vara med när de första druvorna pressades. Nedan är det Merlot som precis har pressats. På innegården stod tankarna uppradade förberedda och rengjorda inför att druvmusten skulle fylla upp dem.

I Philippes vineri hittas både ståltankar, ekfat samt äggformade tankar där vinerna lagras innan det är dags för buteljering. Det krävs många fat då man producerar ett gäng olika sorters vin. Om jag inte missminner mig så görs 32 olika sorters viner. Allt från knastertorrt mousserande till röda blends. Men jag är ju lite extra svag för söta viner så min absoluta favorit som jag fick testa (och även köpte med mig några flaskor av) är hans söta vin Divin. En söt Pinot Noir. Fy tusan vad gott det var!

Ett drömvin från Boca

Har du hört talas om Boca tidigare?  

Inte?

Det hade inte jag heller innan jag var och teståt menyn på Frantzén när jag precis skulle börja jobba där. Tillsammans med min kollega Hanna, som började i samma veva som mig, fick jag mig en rejäl åktur som gäst. Det var bara att sitta tillbaka i stolen och hålla i sig.

Ibland introduceras man för viner som berör lite extra. Det här vinet från Boca är ett vin som jag fick testa första gången just som gäst på min tidigare arbetsplats. Fredrik Horn gav mig och Hanna ett blint vin under vår middag. Och visst satte vi båda att vi var i Piemonte, Italien, och att druvan var Nebbiolo. Boca var dock inget område någon av oss hört talas om tidigare. Att det var ett vin från 1991 var heller inte något vi räknat med.

Låt mig berätta lite om vinet vi fick serverat blint. 1988 fick schweizaren Christop Künzli bekanta sig både med orten Boca och även vinodlaren Antonio Cerri. Långt upp i norra Piemonte, i närheten av Alperna, som den högst belägna vinregionen i området på 420-520 meter över havet finner man Boca. Som resterande Piemonte återfinns här en gammal och rik vinkultur. Norra Piemonte ansågs vara en av de ledande vinproducerande regionerna i Italien. Under början av 1900-talet bestod det av 40 000 hektar odlade druvor. Detta har dock minskat till dagens 700 hektar. Nya prioriteringar i och med den tidiga industrialiseringen och framgången med textilindustrin i området gjorde att vinodlingarna hamnade i skymundan och under 50-talet var de flesta odlingarna borta och igenväxta med skog. Runt 90-talet bestod Boca endast av 10 hektar vinodlingar och var i princip bortglömt och övergivet. Det var i detta läge när allt såg som mörkast ut som Christoph besökte Bocas övergivna odlingar tillsammans med oenologen Alexander Trolf. En av de sista lokala vinodlarna Antonio Cerri överlät sin lilla vingård på en halv hektar inklusive källare till Christoph. Odlaren var då över 80 år gammal och ville att hans lilla egendom skulle hamna i goda händer.

Det började alltså med en halv hektar. Idag har Christoph lyckats överta några av Bocas bästa lägen och kan nu stoltsera med 8 hektar vingårdar, två av dessa innefattar gamla vinrankor och de övriga är nyplanterade med Nebbiolo och den lokala druvsorten Vespolina. Jordmånen är av vulkanisk härstamning och odlingarna skyddas av bergen runtomkring med en rik flora i naturen.

Antonio Cerri skördade sina bästa druvor från den halva hektar vinstockar som planterats 1915, selekterade stenhårt och gjorde vinet i stort sett för husbehov. När Christoph fick köpa egendomen följde det med ett antal fat från diverse årgångar på 80- och början av 90-talet. Vissa av dem hade legat i källaren och gottat till sig i dussinet år. För lite över tre år sedan drack jag 1991 och för mig blev det en stor upplevelse svår att glömma. Lycklig är jag som kunde ge Tompa en flaska av sin egen årgång när han fyllde 30 år.

Det här med mat och dryck i kombination...

Mat och dryck i kombination. Hur ofta har jag inte fått frågan "Vilket vin passar bäst till menyn?" Varje dag.    

När man blir serverad en sån där riktigt fantastisk kombination av mat och dryck är man inte långt ifrån himmelriket. En del kombinationer kan få det att kännas som det dansas tango i gommen på än. Att vissa drycker går bättre ihop med en del maträtter har alla lärt sig vid det här laget. Men hur ska man egentligen veta vilket vin som lirar ihop med vilken mat?

Mat och dryck i kombination verkar ha blivit en hel vetenskap och ibland får jag en känsla av att det här med att matcha rätt kan vara så viktigt att det nästintill gäller liv och död. Men måste det vara så nedrans svårt?

Egentligen är det ju busenkelt. 

För att få ihop en bra kombo är egentligen det enda viktiga att tänka logiskt. Det bästa stalltipset jag har i rockärmen är att se till ursprunget. Om du har en favoriträtt, säg Bouillabaisse (av någon konstig anledning var det den första maträtt som jag fick upp i huvudet...). Varifrån kommer Bouillabaisse från början? Jo, den härstammar från Frankrike, närmare bestämt Sydfrankrike. Vad dricker lokalfolket till Bouillabaisse? Självklart något franskt i glaset, fransmännen tror ju knappt att något annat land kan göra vin. Bouillabaisse och en kraftigare rosé från Tavel eller Bandol är ett säkert kort till soppan. En Gamay från Beaujolais, lätt och fruktigt rött vin, funkar också alldeles utmärkt.

När man förstår sig på ursprungstänket blir det här med mat och dryck i kombination helt plötsligt lekande lätt. Ost kan vara det absolut bästa exemplet och ett enkelt sätt att implementera tänket. De flesta ostproducerande platser gör även vin. Är det inte ganska självklart att ost och vin med samma ursprung borde vara smakkompisar?

Här är några exempel på ostar och vad som är gott i glaset till. De flesta vinerna kommer från ungefär samma område som osten:

Langres & Champagne

Crottin de Chavignol & Sancerre

Comté & Côtes du Jura

Epoisses de Bourgogne & Bourgogne Rouge

Parmesan & Chianti eller Ripasso

Manchego & rött från La Mancha

Ostfondue & Fendant

Fundera en gång extra på ursprunget alltså. Det är ingen tillfällighet att mycket av vår svenska husmanskost gifter sig väl till öl eller att vi vill ha en nubbe till sillen. Öl och snaps är ju vad vi i Sverige har producerat i evigheter. Och ska jag vara helt ärlig så finns det ju maträtter som jag gärna dricker mjölk till. En nybakad kanelbulle, till pannkakan eller stuvade makaroner och falukorv. Även om en fatlagrad Chardonnay skulle slinka ner ganska så enkelt i strupen till de där stuvade makaronerna också.

Svensk husmanskost är något jag äter alldeles för sällan. Tusan, nu bliv jag riktigt sugen på kroppkakor. Eller kålpudding... Åååh vad gott med kålpudding!

En av de viktigaste sakerna att tänka på när det kommer till mat och dryck i kombination är ändå följande: Det är bara mat och dryck det handlar om, inte hjärnkirurgi. Det behöver inte vara svårare än att ta ett vin man tycker är gott till en maträtt man älskar och så vips så blir hela kvällen en superkväll.

5 olika Sangiovese värda att testa till helgen!

Såhär på hösten blir jag ofta sugen på att krypa upp i soffan under filten med ett murrigt glas rött i handen. Sangiovese är en av de där druvorna som jag gärna plockar fram under den mörkare tiden på året. Den där klassiska druvan från Italien. Konungen av Chianti. Jag gillar friskheten som Sangiovese allt som oftast bjuder på. En krispig fräschör blandas med härliga örter, plommon, körsbär och ibland även tobak.  

När jag tänker mat och dryck i kombination så utgår jag från var vinet kommer ifrån. Alltså dess ursprung. Sangiovese härstammar från Italien och mer specifikt Toscana. Vad lagar man för mat i Toscana? Vilka grönsaker odlas där? Vad är det mer man producerar? Oliver och tomater är ju något som står högt upp på listan. Olivoljan är ju magisk och i Toscana bjuds man ofta på pasta med en härligt krämig tomatsås. Sangiovese borde alltså gifta sig väl med både oliver och tomater.

Pastarätter med tomatbaserad sås, en kötträtt med olivtapenad eller bara en blandad charkbricka. Allt funkar galant till denna druva.

Några flaskor värda att testa? Varsågod:

Castell'In Villa Chianti Classico Riserva 2008 nr 92836.

Gaja Ca'Marcanda Promis 2014 nr 92174.

Brancaia Chianti Classico 2015 nr 70725. Le Volte dell'Onrellaia 2015 nr 32472. Castellare di Castelina Chianti Classico 2015 nr 76951.

Seså, ta och testa lite Sangiovese nu då!

Typiska druvor från lilla landet Schweiz

Jag är lite väl insnöad på Schweiz just nu men det kan bero på att jag spenderar hela veckan i en igloo mitt på Norrmalmstorg och pratar om obskyra druvor från just det där lilla landet som jag kallar Toblerone-landet. Eller, paradiset på jorden.  

Förresten, jag tar tillbaka det där första. Jag är ju alltid insnöad på Schweiz.

Har äran att hålla i provningar tillsammans med Christian som står bakom Terroir Suisse. Christian kan allt man behöver veta om ostar, framförallt ostar från Schweiz. Min favorit just nu är den där hårdosten som skärs upp och ser ut som en blomma vid servering. Både vackert för ögat och förtrollande gott i munnen. Téte de Moine heter den tydligen.

Christian pratar alltså om ost medan jag visar upp typiska druvor från Schweiz. Det lilla landet har många egna lokala druvsorter så det var såklart svårt att bara välja ut några stycken. Jag valde de som jag själv har sett mest av när jag rest runt i landet.

Fendant/Chasselas tillhör en av de mest odlade druvorna i Schweiz. I Valais tycker man om att ha egna namn på saker och ting så Chasselas går under namnet Fendant. Har du varit i Alperna är chansen stor att du har druckit denna druva som ofta utgör "husets vita" och passar alldeles utmärkt till nationalrätten fondue.

Jag skulle vilja kalla Petite Arvine för drottningen av Schweiz, eller åtminstone av Valais. (Kanske till och med ambassadören av Valais, jag ska fråga originalet och se vad han säger om det...) Druvan kommer ursprungligen från Valais och har odlats här sedan 1602. Den finns i princip ingen annanstans i världen. Pratar man om vin från Schweiz är det många som tänker på just Petite Arvine. Många klassar det som den bästa gröna druvan i Valais. Jag är definitivt villig att hålla med. Man gör allt från knastertorra viner till de med restsötma. Gemensamt för alla vinerna är att de ofta är blommiga, fruktiga och friska.

Heida är en annan druvan man valt att döpa om. Man måste ju vara unik... De flesta av er känner säkert till Juras stolthet Savagnin. Heida är alltså väldigt nära besläktad med Savagning. Flera i Schweiz säger att det är densamma, bara av en annan klon. Heida går även under namnet Païen och ger friska viner med nötig karaktär. En superkombo tillsammans med Gruyère.

Diolinoir är en korsning mellan Pinot Noir och Robin Noir som skapades 1970 av André Jaquinet. Bakgrunden till korsningen var att man ville ge Pinot Noir en djupare färg och skapa en druva som var mer motståndskraftig mot mögel och röta. Druvan ger fylliga viner och är vanlig att använda i blends men hittas då och då i sin egen majestät.

Om Petite Arvine är drottningen av Valais så måste kungen vara Cornalin. Det här är en druva som är svårodlad och helt höll på att dö ut. Men några entusiaster insåg vilka fantastiska viner druvan ger och under 70-talet räddades druvan. Kungen Cornalin ger viner med en djupröd färg, smak av röda och mörka bär, eleganta och silkiga tanniner men ändå med en kaxig komplexitet. Cornalin kan ofta lagras i många år.

Det här är bara en handfull av alla lokala druvor som odlas i Schweiz och framförallt Valais. Men man måste ju börja i någon ände...

Daniella hjärta Schweiz

De flesta vet nog redan att jag har en förkärlek till Schweiz. I slutet av november är det exakt 10 år sedan jag satte mig i bilen och körde hela vägen ner till Verbier för att göra min första säsong. Säsongen 07/08 blev min första, och tusan vad jag längtar tillbaka till höga berg och snö under pjäxorna. Jag gjorde tre säsonger på anrika Pub Mont Fort i skidmekkat Verbier. Men skidorten var inte ny mark för mig, mamma tog med mig till Verbier redan innan jag hann fylla ett jordsnurr. Både min mamma och även hennes kusin har säsongat i Verbier så jag hittade snabbt min plats i byn.  

När mitt vinintresse vaknade till liv insåg jag vilket otroligt vinland lilla Schweiz faktiskt är. Där växer en mängd olika druvor varav många lokala som bara odlas just där. Som den gröna druvan Petite Arvine i kantonen Valais. Nästa gång du är på väg till Schweiziska Alperna, lägg märke till alla vinrankor som odlas i de riktigt branta bergssluttningarna.

Det är en otroligt stor ära att få representera schweiziska viner den här veckan då jag varje dag kommer att hålla i vinprovningar i en igloo uppbyggd mitt på Norrmalmstorg. Jag utlovar Petite Arvine, Fendant, Cornalin, Diolinoir och den mer internationella druvan Chenin Blanc. Vilket perfekt sätt att fira sitt 10-års jubileum på, att få prata om vin för Schweiz! 

Om du går förbi en stor igloo mitt på Norrmalmstorg, glöm inte att komma förbi och säga hej! Hopp Suisse! 

Måste allt verkligen vara hemmagjort?

"Jag inspireras så av det du gör i TV och har ju läst även i några tidningar. Men, måste allt vara hemmagjort? Det verkar så meckigt. Finns det du gör att köpa någonstans?"  

Jag inledde dagen med ett trevligt telefonsamtal med en mamma från ett tidigare liv. Hon ville veta mer om mina alkoholfria drycker. Kan man köpa dem någonstans eller måste man vara sådär piffig och fixa själv? Och jag förklarade glatt att nej, du måste inte göra allt själv.

Juicer i all ära, visst kan det vara hur gott som helst med en fruktjuice? För ett par år sedan besökte jag en stjärnkrog i Köpenhamn och ville dricka alkoholfritt. De hade ett alkoholfritt paket som jag blev nyfiken på att testa. Under måltiden fick jag in 6 olika juicer nygjorda ute i köket. Det var jättegott, absolut. Men alla juicerna var rena i sin smak. Jag fick in en äppeljuice, en plommonjuice (såååå gott), en päronjuice, en körsbärsjuice, en ananasjuice och en smak jag har glömt. Om du någon gång har testat att gå på juicefasta så vet du att man kan bli ganska så mätt på juice. Med andra ord, jag var ordentligt mätt efter den här middagen. Och det var ärligt talat inte så värst spännande med rena smaker, alltså bara en ingrediens. Det var då jag insåg att vi måste vara mer kreativa än att servera en äppeljuice, oavsett hur goda äpplena är.

Det här med de alkoholfria var något jag tog tag i på riktigt under min tid på Frantzén. Om du frågar min dåvarande restaurangchef kommer han att säga att jag spenderade alldeles för många timmar på att skapa drycker utan alkohol, när jag egentligen kanske borde ha letat efter unika viner från spännande platser. Men jag hade snöat in mig på att servera något av världens bästa alkoholfria dryckespaket, och det blev bra. Med många experiment och med hjälp av köksmästaren Marcus så blev det ett intressant dryckespaket som även vindrickarna gärna hällde i sig. Målet var såklart inte att få vindrickarna att dricka alkoholfritt utan målet var att ge vattendrickarna en mer unik upplevelse. På en internationell stjärnkrog med många asiater som gäster är det vanligt med gäster som "bara" vill ha vatten till maten.

Om du tycker det är roligt att göra drycker själv så är mitt stalltips att blanda ut juicen med något annat. Jag tycker om att använda mig av te eller infusioner. Som kombinationen av havtorn och grönt te. Matcha är gott att använda tillsammans med gurkjuice. Riktigt läskande! En otippad kombination vi använde oss av på Franzén var körsbär och rostad majs. Alltså en körsbärsjuice tillsammans med en buljong gjord på rostad majs. Låter konstigt kanske, men till maträtten gjordes det kullerbyttor i gommen.

Vad kan man hitta i butik som man inte behöver göra själv? Redo att dricka så att säga. 

• Kombucha är kalasgott och en perfekt måltidsdryck. Mina favoriter kommer från Roots of Malmö och Humm Kombucha. Finns bland annat på Urband Dehli och Cajsa Warg.
• Värmdö Musteri (och garanterat många andra runt om i landet) gör förutom äppelmust även fantastiska frukt- och bärdrycker. Min favorit är rabarber men lingon är helt perfekt till middagen. Även dessa finns att köpa i välsorterade butiker, eller på plats i deras butik.
• La Ribaude Pommes Pétillant är en supergod alkoholfri fransk cider. Finns på Systembolaget och i vissa butiker.

På Södermalm finns en butik värd att besöka om du precis som jag gillar läsk. Soda Nation har allt du kan tänka dig när det kommer till läsk och soda. Och då menar jag allt. 

Visste du förresten att du kan provsmaka allt ur det alkoholfria sortimentet på Systembolaget direkt i butik? Det fick jag lära mig för en vecka sedan. Är du alltså osäker på vilken alkoholfria öl du ska köpa med hem så kan du be om att få smaka. Ett tips till Systembolaget är att ha några flaskor kylda, för det är inte så angenämt att testa sig igenom öl som är rumstempererad.

Recept på shrub som är superenkelt att göra själv och ett perfekt tillfälle att ta tillvara på de sista bären hittar du här.

Ha alltid en kyld flaska bubbel hemma!

Det är slutet på veckan. Fredag. De flesta av er har er har arbetat järnet och är lyckliga över att det äntligen är helg. Vad kan vara trevligare än att avnjuta en flaska bubbel i trevligt sällskap? Till och med jag har en ledig helg denna vecka.  

Uttrycket lev som du lär är något jag försöker eftersträva i största möjliga mån i livet. Eftersom jag förmedlar hej vilt till folk att alltid ha en flaska bubbel på kylning hemma så kan jag själv inte vara sämre. Jag har alltid en flaska champagne i kylskåpet redo att drickas. Det är perfekt  när man får oväntat besök eller bara en skön fredagsfeeling. För mig infinner sig den där spontana känslan av att det vore så gott med en flaska bubbel på en tisdag. Men du fattar vinken. Och just ja, ska jag leva som jag lär måste något drickbart alkoholfritt finnas också...

Så till er jag inte har sagt det tidigare, här kommer mitt absolut viktigaste stalltips: ha alltid en flaska champagne (eller valfritt bubbel) i kylskåpet, man vet aldrig när den där flaskan behövs poppas! 

Trevlig fredag.

Färgkoordinerar blus och dryck i TV-rutan

Har hängt uppe i Umeå hela dagen idag och spelat in lördagens TV-avsnitt av Go'kväll tillsammans med Beppe, Johanna Westman och Kalle Lind. Tjejerna i bandet Pale Honey bjöd på musikunderhållning också. Johanna bjuder bland annat på en koreansk råbiff till helgen och jag slängde ihop två olika alkoholfria drinkar med fokus på våra svenska bär: lingon och havtorn.  

Bara för att jag tycker det är roligt att testa Beppe lite så körde jag även blindprovning av bärdrycker. Alla tre deltagare kände genast vilka bär det handlade om så det var ju en stor lättnad.

Lördagsprogrammen spelas in på torsdagar medan övriga veckans program spelas in på rätt veckodag. Det är ganska så förvirrande att låtsas som att det är lördag på en torsdag måste jag erkänna.

Och mitt i inspelningen upptäcker jag att jag har råkat matcha min färgglada blus från Filippa K med mina alkoholfria bärdrycker... Programmet sänds nu på lördag för er som spenderar lördagskvällarna hemma i TV-soffan. (SVT 1 18:15.) Annars går det att se på SVT Play en månad efter det om du inte vill missa när Kalle Lind pratar om 88 böcker du inte behöver läsa, Beppe snackar om alkohol och Johanna om glutenfritt.

När sorgen kräver ett glas Greywacke

Oktober har hittills bjudit på tuffa dagar, man kan enkelt beskriva det som att livet givit mig ett lass sura citroner. Familjen har varit med om något som jag inte önskar att ens min värsta fiende ska behöva gå igenom. Vi har förlorat en av oss. En ung älskad person. Med denna erfarenhet har jag fått upp ögonen för en fantastisk organisation som heter Missing People. En organisation som kommer att få flera nya rekryter så fort vi har fått smälta händelsen.  

Något som värmer mitt hjärta enormt är att ha fått uppleva hur en tragisk situation kan föra med sig en känsla av samhörighet. Föra en familj ännu närmre varann. Mitt i all sorg så finns det så mycket kärlek inblandat. Sorgen kommer att ta tid och vi alla får sörja som vi själva behöver. Och ibland behövs en redig flaska Pinot Noir.

Jag gick på Systembolaget igår tillsammans med Stella för att inhandla ett gäng flaskor som kunde passa en familjesammankomst. Att bjuda hem hela släkten spontant en måndagskväll kan vara det bästa jag någonsin har gjort. Det har aldrig behövts mer. När vi traskade runt på Systembolaget plockade vi på oss en massa röd Bourgogne från Louis Jadot. Okomplicerat och något som de flesta uppskattar. Men lite snabbt gick jag förbi och kikade vad som fanns bland Nya Världens viner.

Och där stod den.

Av någon konstig anledning är jag vän med Kevin Judd på Facebook. Jag kan inte minnas att vi har träffats. Kanske har vi det. Jag ser hans fantastiska fotografier dyka upp i flödet lite då och då. Hans största passion är nämligen att fotografera och hans etiketter pryds av sina egna fotografier. Min blick drogs till fotot på flaskan. Greywacke. Kevin Judds viner går under namnet Greywacke och han bor tillsammans med sin fru i Omaka Valley. Vill du veta mer om Greywacke kan du läsa här.

Mitt i sorgen kunde familjen samlas tillsammans med några flaskor Greywacke Pinot Noir 2014.

Vila i frid älskade Jacob. Hoppas att du åker en massa orört puder där du är nu. För alltid finns du i våra hjärtan. 

---

Greywacke Pinot Noir, Marlborough Nya Zeeland 2014 nr 92168 - 249 kr.

En nyfunnen skatt

Ibland springer man på en såndär riktig skatt. Ett guldkorn som tar dig till himmelriket. Häromdagen presenterades jag för ett sådant vin. Och namnet säger väl egentligen allt...  

MAGICO!

Magico Passito di Pantelleria från Abbazia San Giorgio. Vinet görs 100% på druvan Zibibbo som är en variant av Muscat de Alexandria. Pantelleria är en liten ö nedanför Sicilien.

Alltså smaken... Det var som att stoppa en påse med torkade aprikoser i munnen. Aldrig har en smak varit så otroligt tydlig för mig när jag har testat ett vin. Smaken av något annat alltså. Torkade aprikoser. Och honung. Trots sötman har vinet en härlig syra som balanserar upp.

Jag vill bara svepa en flaska Magico samtidigt som jag mumsar i mig torkade aprikoser. Nu. På en gång. Magico ska bli mitt substitut för lördagsgodis.

Trevlig helg på er!

Spanska vindagen med Ferrán Centelles

Spanska vindagen ägde rum i måndags för branschen på Operaterassen. Jag hade anmält mig till en masterclass med Ferrán Centelles. Han är vad jag skulle kunna kalla för en legend inom vinvärlden. Om jag säger El Bulli så vet de flesta gastronomer och foodies exakt vad jag pratar om. Ferrán var sommelier på El Bulli 2000-2011. Idag är han Spanien-expert åt Jancis Robinson. Ni förstår att jag hade höga förväntningar på hans masterclass och helt enkelt var tvungen att gå.  

Senast jag var i ett rum med så många kända proffs inom vinvärlden var i Portugal på MUST Fermenting Ideas. Den här gången satt jag i ett rum fullt av svenska fullblodsproffs. Jag kunde inte sluta tänka tanken "Hur hamnade jag här?" Jag menar, framför mig satt Madeleine Stenwreth MW. Men alla i rummet hade samma man framför oss. Ferrán bjöd nog på den absolut bästa masterclass jag deltagit i på väldigt länge. Varför? Han bjöd på sig själv, var underhållande och extremt informativ. Och han hade med sig en riktigt bra Cava.

Utöver att guida oss igenom obskyra spanska druvsorter och introducera oss för fantastiska viner så visade Ferrán också upp en trailer till en kommande film. Sherry & the mystery of Palo Cortado. Som Ferrán själv sa: - Who is Palo Cortado? What is Palo Cortado? We have no idea!

https://youtu.be/DngbkhYqW9U

Spanska viner värda att testa presenterade av Ferrán: Gramona III Lustros Gran Reserva 2009 DO Cava Astobiza 2016, Txacoli

Casal de Armán DO Ribeiro 2016

La Rioja Alta Gran Reserva 2007

Min kärlek till ramen

Jag kan inte riktigt sluta le medan jag sitter här och har tänkt att skriva om en av mina absoluta favoriträtter: ramen. Ofta gör jag någon slags research om ämnet jag tänkt skriva om innan jag sitter igång. Precis just detta gjorde jag även nu. Jag googlade på ramen bara av ren nyfikenhet och så jag inte skriver någon fel fakta. Jag trodde att jag var besatt av ramen, men jag lyckades hitta min överman. Det finns nämligen en sida som heter ramengalen.se. Sedärja. Det finns alltså någon som listar Stockholms bästa ramenhak.  

Vin är ju livet, det vet vi alla. Vin och mat i kombination kan lyfta varandra och ta oss till himmelriket. Men ibland är en Spicy Ramen tillsammans med en läskande Yuzu Cucumber allt som behövs för en hungrig själv. En riktig superkombo som jag kan leva på länge.

En bok som står på min önskelista är Ramen av Tove Nilsson. Jag behöver lära mig att göra en riktig ramenbuljong och i hennes bok finns flera olika recept.

Nu på hösten finns det nog ingen rätt jag hellre föräter mig på. Ramen ska vara värmande, rykande het och full av smaker. Men jag måste erkänna att de där klassiska snabbnudlarna med lite färsk chili, ingefära, vitlök, rostade sesamfrön och ett ägg i kan fungera alldeles utmärkt som substitut.

Vad dricker man till ramen? Jag gillar när det är lite hetta i buljongen och till det krävs lite fruktsötma i drycken. En halvtorr Riesling är en superkombo, precis som den läskande läsken på yuzu och gurka som jag drack till lunch på Totemo Ramen.

Riesling till ramen:

Dr L Riesling 2016, nr 7218 - 89 kr. Kloster Eberbach Riesling Spätlese 2015, nr 6257 - 125 kr.

Dr Loosen Whlener Sonnenuhr Riesling Spätlese 2015, nr 90475 - 229 kr.

Och en sake... Matsukura Junmai Shu, nr 130 - 96 kr.

Infusera mera!

Även om vi haft några soliga och sköna dagar nu så känns det ändå att hösten är här på riktigt. Ett tydligt tecken är varma, nästan heta, och rosiga kinder efter stallvistelse och höstpromenad idag. Jag diggar hösten. Träden som skiftar färg, vackra solnedgångar och så te. Oj vad jag älskar te.   

Mitt tedrickande går i perioder och jag har tydligt märkt att det följer säsongen. Under höst och vinter kan jag hälla i mig rikliga mängder av te och infusioner. Jag har precis inlett en infusionsperiod. Det ska bli spännande att se hur länge den håller i sig.

Inför mitt deltagande i Gokväll förra veckan (sändes i lördags) gick jag till Örtagubben och bunkrade upp med torkade örter. Min absoluta favorit är älgört. Saft på älgört slår flädersaft med hästlängder. Om du inte har koll på hur älgört smakar så kan jag referera till bubbelgummet Jenka. Du vet, de där som alla tuggade på under 80- och 90-talet. Färsk älgört är alltså perfekt att göra saft på medan torkad älgört är jättegott att infusera och dricka som te.

Kvällens infusion är en blandning av älgört, citronverbena och hibiskus. Den sistnämnda ger både en fin färg och tillför syra. Kamomill är ju såklart en klassiker att infusera.

Tips på vad du kan infusera: Aronia, svartvinbärsblad, blåbärsblad, citrongräs, citronmeliss, citronverbena, fläderblom, brännässla, krysantemum, hallonblad, havtorn, hibiskus, humle, nypon, mynta.

Varm äppelmust med chaga. Foto: Maja Forsberg/SVT 

Apropå Gokväll så kan jag ju nu avslöja att jag bjöd på en Gin free tonic och en värmande äppelmust smaksatt med chaga. För dig som inte såg programmet i lördags går det att se på SVT Play några veckor till. Recept på Gin free tonic hittar du här https://www.svt.se/recept/gin-free-tonic och äppelmusten här https://www.svt.se/recept/varm-appelmust-med-chaga.

Jag fick lära känna konditorn Gustav som bjöd på parmesanskorpor och financiers till mina drycker. Det är verkligen synd att tittarna inte kan smaka genom rutan för jädrar vilken superkombo vi bjöd på...

Hört talas om sprängticka?

Jag håller på och förbereder mig för fullt inför veckans Go'kväll där det är dags för lite mer alkoholfritt från mitt håll. Det är dags för äpplen som ju såklart är en av Sveriges stoltheter när det kommer till råvaror. Våra äpplen är ju fantastiska. Men jag tänkte introducera en ingrediens som jag tror ganska så få har hört talas om tidigare. Jag själv hade aldrig sett sprängticka i matlagning innan Filip slängde in det i en av våra desserter i vintras.  

Sprängticka, eller Chaga, är en slags svamp (ticka) som växer på björkar i norra barrskogsbältet. Sprängticka ska vara full av antioxidanter och är supertrendig som råvara inom hälsokosten. Man gör både te och kaffe på chaga och den används även som ingrediens i smoothies. Jag tänkte använda sprängtickan som smaksättare till en äppelmust och håller tummarna för att det blir något som kan kännas lite spännande.

Missa inte Go'kväll i SVT 1 på lördag där jag alltså snackar om både äpplen och sprängticka.

Bland lökar och bubbel...

...kan man finna något alldeles unikt och magiskt.   

Ibland vill jag bara skriva, även fast jag har svårt att hitta orden just då. Häromdagen var jag på ett kalas som började mitt på dagen och slutade in på småtimmarna. En vinimportör tog med ett gäng väldigt glada sommelierer ut till Karshamra Mat & Trädgård. En helt ny plats för mig men väl där kände jag direkt igen en hund jag tidigare myst med. En strävhårig Vorsteh, en såndär ras jag själv gärna skulle ha. Polly kom springande emot oss när vi kom gående i en lång klunga. "Det här kan inte bli annat än en perfekt dag." - tänkte jag när jag kastade väskan och kramade om Polly. Tänk så rätt jag hade.

Bland lökar och grönsaksodlingar togs vi emot med öppna armar. Det var någonstans där när jag sprang runt med kameran i högsta hugg och tog bilder på mitt bubbelglas bland lökar som det slog mig ordentligt: De här människorna som ställde till med kalaset, de får mig att må bra på riktigt. De har med tiden blivit några jag kallar mina vänner. Några jag vill ut och resa med, ut och äta med, dela flera flaskor vin med. Skåla med, dansa med. Och precis just det fick jag äran att göra häromkvällen. Från Madrid till en trädgård utanför Grödinge.

Jag vet helt ärligt talat inte vad jag vill ha sagt med denna text. Mer än att jag vill rikta ett stort jädra TACK. Tack Wine Trade för att jag fick vara med och fira er 10-årsdag tillsammans med både er men också alla häftiga personer som var där. Tack för en fantastisk dag och kväll.

Tillägnat Helena, Niklas, Olly, Maria, Klas och Erik.

Undrar om nästa års Fiesta de la Floración kan slå föregående? 

"En doft av stall och svettig häst"

Hästen ovan är Surre, eller Mr Survivor som är hans riktiga namn är. Surre är 4,5 år och mitt nuvarande projekt, vad jag skulle vilja kalla för en unghäst. Jag tror egentligen inte på ödet men när det kommer till Surre är jag nog lite vidskeplig ändå. Vi är nämligen födda på samma dag, jag och Surre. Det måste ju ändå vara ödet på något vis. Mitt projekt är att utbilda Surre och lära honom hur livet som ridhäst fungerar. Det är helt fantastiskt roligt och han gör framsteg varje dag. Jag har inte tappat kontrollen och gjort om Vinos till en sida som handlar om hästar. Jag lovar. (Inte än.) Jag passar helt enkelt lite sådär smidigt på att presentera er för Surre samtidigt som jag vill diskutera det här med associationer i vin. För ibland är Surre en svettig häst.  

Första gången jag hörde att ett vin doftade stall och svettig häst var nog i skolbänken när jag utbildade mig till sommelier. Jag ser framför mig Andreas Larsson som frenetiskt står och snurrar sitt glas äldre Bordeaux framför en nyfiken klass med stora öron. Andreas Larsson är ju världsmästare. Allt han säger suger alla åt sig av som tvättsvampar. Jag snurrade mitt glas, stoppade ner näsan och... Väntade. Snurrade lite till. Om jag snurrar ännu lite mer så måste jag väl känna den där doften? Svettig häst. Han står där framför mig och snackar om svettig häst. Jag stoppade ner näsan i glaset ännu en gång och letade efter det där jag borde känna. Jag är ju för tusan hästtjej. Hur kunde jag inte känna doften av svettig häst som han stod där och snackade om?

Alla ni som hittar doften av stall och svettig häst i vissa röda viner; har ni vistats i ett stall? Har ni någonsin klappat en svettig häst? Eller är det min näsa det är fel på?

Jag är verkligen nyfiken på riktigt. Jag som hästtjej lyckas inte hitta det där stalliga eller svettiga. Jag har doftat och ansträngt letat. Det går inte. Multna löv, svamp, läder och skog är absolut inga problem. Men stall och svettig häst har jag fortfarande inte lyckats hitta. Jag blev nästan lite ledsen när jag satt där i skolbänken och inte lyckades hitta doften när Stålmannen framför mig sa vinet faktiskt doftade svettig häst. Ändå har jag många gånger lagt huvudet mot en svettig hästhals så jag vet exakt hur det borde dofta.

Den där doften som borde vara stallig har ett alldeles eget namn: brett. Eller Brettonamyces. Det är en slags vildjäst som återfinns på fruktskal och kan påverka vinet. Brett var vanligare förr men i öl är det fortfarande rätt så hippt.

Jag känner att jag har en uppgift framför mig. Jag får helt enkelt hitta ett vin som borde dofta svettig häst och stalligt, bjuda hästfolket och se om de hittar den där doften som jag själv inte kan associera till för att på riktigt sätta det här på prov.

Geniet bakom Mikkellers paketeringar

Jag vet inte vem personen är, men vem det nu är är vill jag hylla han eller hon som ligger bakom Mikkellers otroligt snygga paketeringar. Alltså, designen är ju heeeeelt magisk. I Köpenhamn förra veckan spanade jag in butiken i Torvehallerne och jag kunde inte sluta dregla. Jag som inte har ett särskilt brinnande intresse för öl kunde bara inte släppa blicken från alla dessa snygga burkar och flaskor. Vem är hon/hon som designar allt?  

Jag menar, titta bara på den där TV-bilden. Och den grå/blå/lila, och... Ja, alla! Tänk om alla ölburkar var lika snygga som dessa. Då skulle min vinkyl vara välfylld även med bärs. Jag lovar.