Vinkylen fick en makeover

De flesta har nog sett programmet Pimp My Ride någon gång. Idag hade jag velat ha ett eget TV-program som hette något i stil med Pimp My Fridge. Mitt vinlagringsskåp fick sig en liten makeover då jag spontant köpte ett nytt hyllplan för att ha några flaskor på display, eller presentation. Jag åkte till butiken Vinlagring.se för att göra lite efterforskningar inför ett nytt projekt. Och där stod en likadan kyl som jag har hemma i arbetsrummet. Med ett alldeles speciellt hyllplan för att kunna visa upp sina favoritflaskor. I brist på egen vinkällare så är det väl klart att min vinkyl ska få ha flaskor på display...  

Riedel släpper ny druvanpassad kupa

Mässan Formex är det full fart på i dagarna där inköpare och media samlas för att spana in nya trender. Jag besökte mässan idag för att gå på en glasprovning som Riedels Jane Sandström höll i tillsammans med sommelier Jens Dolk. I samband med provningen släpptes den nya kupan i serien Veritas: Sauvignon Blanc.  

Om du aldrig har varit på en glasprovning är det något jag varmt kan rekommendera. Innan jag själv fick en grundutbildning i glas på sommelierutbildningen trodde jag inte att kuporna hade så stor betydelse. Men så träffade jag Jane. Efter den dagen förändrades mitt liv och skåpet hemma är fullt av olika slags vinglas. Varje glas har sitt tillfälle, precis som vinet som ska avnjutas ur kupan. Ett vin beter sig helt olika beroende på vilket glas det serveras i. Som vinnörd behöver man inte bara kunna en hel del om druvor, hur vin tillverkas och ha koll på geografi. Man ska tydligen vara glasexpert också...

Jane som ursprungligen är från England har såklart ett hjärta som klappar lite extra för engelska viner. Dagens tema var väldigt passande mousserande vin från England. Vinerna testades i fyra olika vinglas för att se hur doft och smak upplevs annorlunda. Nyetimber är en personlig favorit som jag testade första gången 2014 under ett restaurangbesök på Studio i Köpenhamn. Wiston är en nyhet på svenska marknaden och importeras av Handpicked Wines.

Jag väljer kupa efter vinstil. När det kommer till just mousserande viner så föredrar jag att dricka ur något större kupor. Flöjten som är nummer 1 på bilden ovan går bort i alla sammanhang. Och ändå är detta det glas som de flesta människor relaterar till när de får välja ut champagneglas. Jag gillar Veritas Champagne som är glas nummer 2. Glaset liknar Riesling-kupan men är lite mer stängd upptill. Ett väldigt trevligt glas att dricka ur.

Vilket sorts glas dricker du helst dina mousserande viner ur? 

Ps. Årets trend är att matcha färgen på vinet i glaset med skorna. Så snyggt. Kom ihåg vem som sa det först.

Vad är Smaragd egentligen?

Det känns som att jag inte serverar annat än bubbel och Riesling för tillfället. Men så passar ju Riesling till väldigt mycket också. Har hällt upp enorma mängder av Österrikisk Riesling från Wachau. Och Wachau är ju lite speciellt...  

Ibland slår det mig lite extra hur knepigt det kan vara att lära sig hur vinets värld fungerar. I Wachau har man sitt egna unika klassificeringssystem. Vinerna delas in i tre olika nivåer: Steinfelder, Federspiel och Smaragd. Trots ett alldeles eget system så är Wachau en liten region som endast står för ungefär 3% av Österrikes produktion.

Nivåerna reglerar bland annat alkoholhalten på vinerna. I Österrike har man också en egen skala för att mäta druvornas mustvikt. Denna heter Klosterneuburger Mostwaage och förkortas KMW.

Steinfelder är den lättaste varianten. Vinerna är krispiga och ibland nästan spritsiga. Alkoholhalten får max vara 11,5%. Druvorna som skördas måste ha en mustvikt på 15-17 KMW. Man får inte chaptalisera dessa viner, alltså tillsätta socker i musten för att höja alkoholhalten ett snäpp.

Federspiel görs på druvor som har fått mogna lite mer och skördas med minst 17 KMW. Alkoholhalten är mellan 11,5% och 12,5%. Federspiel får ha som mest 4 gram restsocker per liter och även här får man inte chaptalisera.

Smaragd tillverkas på väldigt mogna druvor som fått hänga kvar extra länge på vinrankorna. Vinerna får en fylligare kropp och textur. Alkoholhalten får minst vara 12,5% och mustvikten minimum 18,5 KMW. Lite mer restsötma kan upplevas i dessa viner. Restsockret får vara upp till 9 gram/liter. Det balanseras upp med den härliga syran som gör att vinerna ändå oftast upplevs torra.  Här regleras till och med förslutningen. Smaragd-viner ska ha en naturkork som är minst 49 mm, men sedan 2007 är skruvkork också tillåtet. Vinerna måste lagras i flaska och får inte säljas före 1 maj året efter skörd. Många producenter låter vinerna ligga längre.

Nu så, dags att åka in till jobbet och poppa upp lite fler flaskor innehållande magiskt god Riesling från Österrike. Tror det blir lite extra mycket Smaragd ikväll.

Fredagsbubbel från R. Pouillon

En flaska ligger på kylning hemma till efter service och samma bubblor ska jag servera så det sprutar ur öronen på gästerna ikväll. Eller, fullt så galen ska jag nog inte vara. Ett glas som aperitif kanske duger. Jag jobbar ju i kavaj numera.  

Oavsett mängd man vill avnjuta så rekommenderar jag varmt denna lilla odlarchampagne från Mareuil-sur-Aÿ, samma by som Billecart-Salmon och Philipponnat.

R. Pouillon & Fils drivs idag av Fabrice Pouillon som anslöt sig till firman 1998 för att hjälpa sin pappa James Pouillon. R står för farfar Roger. Familjen har vingårdar i Aÿ, Epernay, Mareuil-sur-Aÿ, Festigny och lite andra små byar i norra Montagne de Reims. Största delen, 3 hektar, är planterade med Pinot Noir sedan har de 2 hektar Chardonnay och 1 hektar med Pinot Meunier. Under skilsmässan med exfrun blev Fabrice av med vingårdar i Le Mesnil-sur-Oger som tillhörde exfruns familj men han levererar riktigt fint bubbel från de gårdar han har kvar.

2003 började Fabrice övergå till ekologisk vinmakning och idag jobbar han även biodynamiskt. Druvorna skördas för hand och vinerna får ligga till sig både i ståltank och gamla ekfat. 700-liters gamla ekfat används till reservvinerna som får gotta sig i 18 månader.

R. Pouillon Réserve Brut är en blend av samtliga tre druvor: 70% Pinot Noir, 15% Chardonnay och 15% Pinot Meunier. Den har en dosage på 5g/l och alkoholhalten är 12% precis som sig bör när det kommer till Champagne.

Vilket bubbel lägger du på kylning ikväll? Jag ska unna mig åtminstone ett glas Pouillon.

Om du frågar Franska Vinlistan snällt borde han kunna hjälpa dig att få tag på några flaskor Pouillon. Annars vet jag att den kan drickas på några krogar runtom i Stockholm. Bland annat Gastrologik, Oaxen och Agrikultur.

Fun dining på festival

Om man räknar bort Vattenfestivalen när jag var typ sju år gammal så upplevde jag förra veckan min första festival. Troligtvis en helt annan upplevelse än för de flesta andra festivalbesökarna.   

Jag och kollegorna inledde den nya säsongen med att kötta lite festival. För andra året i rad byggde vi upp restaurangen inne på Way Out West. Fun dining på festival. Fine dining är lite trist och tråkigt. Jag föredrar fun dining. Det är mer rock n'roll. Vi staplade väldigt mycket ved, hängde upp Svalan-tälten och eldade i flera Ofyrer. Jag gillar eld. Det är något tillfredställande med att få lägga på mera ved, är helt övertygad om att alla har en liten pyroman inom sig.

På Höjden kunde man besöka vår restaurang med 30 sittplatser där vi serverade en 4-rätters meny plus snacks. Vägg i vägg kunde man shoppa Gin & Tonics på vår egen gin som vi gör tillsammans med Hernö. På andra sidan Höjden fanns uppdaterad friterad snabbmat.

Under Way Out West...

...sålde vi fyratusenetthundrasextio Gin & Tonics. ...serverades över 300 sittande gäster i vår matsal. 

...hann jag se Regina Spektors sista låt (Samson). Satan vad mycket folk!

...blev jag ganska så nervös när jag var igenkänd av Säpo. 

...hade vi två soliga dagar, och sen kom regnet.

...dränktes mitt kassasystem av en bomb med vatten.

I år har vi hunnit göra en hel del olika projekt utöver restaurangen och baren. Något som slår mig varje gång vi är iväg på andra upptåg är hur sammansvetsade vi är som team. Vi levererar något riktigt coolt oavsett om det är på en strand i Danmark, i en fyr nere i Skåne eller på en festival i Göteborg. Och jag har upptäckt pinnbrödet igen. Pinnbröd är så underskattat.

Foto: Niklas Nyman för Agrikultur. 

Hyr glas till nästa kalas!

Planerar du en större vinmiddag där mycket glas går åt eller kanske en fest snart? Är det dags för kräftskivan att äga rum? Vad du än planerar där mycket glas kan gå åt: köp inte billiga glas på IKEA.  

Jag vet att det är enkelt. Du tänker att "det är bra att ha 100st av IKEA's vinglas hemma". Men vet du vad som är ännu lättare? Hyr glas inför vinmiddagen där alla ska ha fem glas var eller den stora festen. För 250 kr får du 50 st Riedel-glas. Du kan alltså dricka ur trevliga glas med två riktigt bra fördelar mot att köpa lika många av modell sämre: du behöver inte plats för att förvara glasen efteråt och (det här är det bästa av allt) du slipper diska!

Ja, du slipper diska glas.

Jag hyr ofta glas till vinprovningar men har också börjat hyra till om det vankas en rejäl vinmiddag. Mest för att jag helt enkelt vill slippa stå och diska glas hela dagen efter.

Så, tips från coachen är att hyra glas för att underlätta livet något nästa gång det vankas kalas, fest, kräftskiva, jul, midsommar eller herrmiddag.

Shoppar du vin eller etikett?

En konversation jag hörde på Systembolaget:  

- Älskling, kan du välja något vin. - Vad vill du ha då? - Äsch, ta något bara. Något under 90 kronor med en snygg etikett.

Om jag hade shoppat vin endast efter etikett, då skulle jag köpt dessa flaskor. Varenda en. Tänk om det var så enkelt. Men för vissa är det tydligen inte svårare än så. Att shoppa efter etikett. Provins har iallafall tänkt på hur viktigt det visuella är för konsumenten.

Hur gör du? Väljer du etikett eller innehållet i flaskan?

Valais Mundi gör bästa vinerna i Schweiz

Det var de där med anteckningarna ja. Du ser, här sitter jag och antecknar i mitt block. Lyssnar frenetiskt och tar in all information som Johanna Dayer delar med sig av om hennes fantastiska viner från Valais Mundi. Jag är hos Provins i Sion och får testa de bästa vinerna Schweiz har att erbjuda. Och så är alla mina provningsanteckningar borta. Om jag hade haft bättre skärpa på anteckningar så hade jag kanske kunnat tyda dem från fotot ovan. Nedrans järnspikar också.  

Nåja.

Valais Mundi är Provins flaggskepp. Deras hjärtebarn. Lyxprodukten. De gör ett vitt och ett rött vin. Eclat och Electus. Det är ett väldigt nytt projekt och hittills har två årgångar släppts av båda vinerna. Johanna berättar att vinerna endast kommer att produceras vid bra årgångar. Hittills finns Eclat 2014 och 2015 samt Electus 2010 och 2011.

Tanken med vinerna är att visa upp de bästa Valais har att erbjuda. Med det sagt är det väldigt naturligt att båda vinerna innehåller lokala druvsorter.

Eclat görs på Petite Arvine, som i princip endast växer i Valais, samt Heïda. Den senare druvsorten är synonym med Savagnin från Jura. Jag är extremt svag för både Savagnin och Petite Arvine och i kombination skapar de ett helt fantastiskt vin. Vinet får ligga till sig i nya franska ekfat under nio månader utan malolaktisk jäsning varav en tid på jästfällningen. Jag fick testa 2015 som precis släppts och det vattnades ordentligt i munnen av syran. Precis så som jag gillar det. Vinet är så magiskt elegant och jag är riktigt lycklig över att jag shoppade på mig en flaska.

Det röda vinet Electus är en blend på sju olika druvor: Cornalin, Humagne Rouge, Diolinoir, Syrah, Merlot, Cabernet Sauvignon och Cabernet Franc. De olika sorterna pressas och viniferas separat. Blenden skapas när det är dags för att ligga till sig på fat. Detta görs 18 månader i nya franska ekfat. Vinet får sedan mogna ytterligare ett år i flaska innan det släpps för försäljning. Det här vinet har en extrem potential. Gott att dricka nu men med tid kommer det kunna stå sig mot de bästa vinerna från Bordeaux. Eller förresten, det gör de redan nu.

Det känns spännande att ha lyckats hitta dessa viner så tidigt i dess produktion och det ska bli väldigt spännande att få se hur de utvecklas. Det här är viner som jag skulle vilja ha en rejäl vertikalprovning av om ett par år när det finns några årgångar.

Jag väntar med spänning på vad framtiden har att visa.

Besök hos största producenten i Schweiz: Provins

Du vet känslan av uppgivenhet när du har tappat bort dina anteckningar från något väldigt, väldigt, väldigt viktigt? Ja, precis den känslan. Så känner jag just nu. När den känslan infann sig och det var ett faktum att alla anteckningar från Schweiz är borta, då är det tur att Google finns. Det är ju trist om jag inte kan skriva något om mitt besök hos Provins.  

Under ett av våra i princip dagliga besök i mataffären i Chavannes (paradiset på jorden) blev jag bundis med sommelieren Valentine vars jobb är att rekommendera och sälja på folk vin i mataffären. I Schweiz är det så sofistikerat att man kan få provsmaka vin medan man funderar på vad man ska äta till middag. Det är toppen. Vi började prata om lokala viner och jag bad henne att plocka fram några guldkorn. Efter en stund sa hon - "Vill du veta vilket som är det bästa schweiziska vinet?" Hallå! Sover Dolly Parton på rygg? Klart att jag vill veta. Valentine ledde in mig i finvinrummet (ja, det finns ett sådant i mataffären) och pekade på en flaska. "Det här, det är riktigt riktigt bra."

Vinet Valentine plockade fram heter Electus och går loss på 150 CHF. Samma producent gör även ett vitt vin, Eclat, för 75 CHF. När någon säger att det är de bästa vinet från Schweiz så blir jag såklart nyfiken. Väl tillbaka i huset var jag tvungen att söka information om vinet. Det visade sig att det kommer från Valais. Jag älskar Valais. Jag mailade direkt producenten för att se om jag möjligtvis kunde få komma på besök. Jag ville ju så gärna få reda på mer om detta mystiska vin. Jag fick svar ganska direkt: - Kan du komma i morgon?

Jag såg framför mig någon liten gammal källare i dalen vid Rhônefloden som rinner igenom Valais. Ett litet vineri med extremt liten produktion. Jag hade läst att de har en riktigt bra restaurang i ett litet gammalt slott, Le Castel d'Uvrier. Så fel man kan ha. Istället hamnade vi hos den största producenten i Schweiz: Provins.

Provins är ett kooperativ beläget i Sion, Valais. Kooperativet är den största producenten i Schweiz och vinifierar druvor från runt 3400 vinodlare och 840 hektar runtom i Valais men även från odlingar kring Genevésjön. I vineriet tar man hand om 22 olika druvsorter med allt från de lokala druvsorterna Petite Arvine, Diolinoir, Humagne Rouge, Cornalin och Heida (Savagnin) till Merlot, Pinot Noir och Gamay. Här arbetar 5 vinmakare tillsammans där varje individ har huvudansvaret för olika märken. Luc Sermier är högsta chefen och han som har huvudansvaret för produktionen. Jag träffade Johanna Dayer som visade runt mig. Johanna pluggar till Master of Wine men är också en av vinmakarna. Hennes projekt är finvinerna från Valais Mundi.

Johanna guidade runt mig i vineriet och lät mig testa en hel del ur sortimentet. Provins producerar runt 10 miljoner flaskor om året under flera olika märken. Ett av mina favoritviner var Maître de Chas Réserve Marsanne 2013. Härligt rondör och har börjat mogna till sig lite.  Ska bli spännande att se var detta vin befinner sig om ett par år. Under namnet Les Titans gör Luc Sermier några viner där faten får ligga ett par månader i en damm på 2000 meter höjd över havet. Alltså högt upp i bergen. Ända sättet att ta sig dit är att gå med stighudar upp på skidor. Luc skidar upp klockan fyra på morgonen för att titta till faten. Jag var tvungen att köpa en flaska av Les Titans Défi Blanc (Pinot Gris och Muscat) av ren nyfikenhet. Den vilar till sig i Schweiz nu så att jag inte kommer åt den.

Jag har varit runt hos ett gäng olika producenter nu. Vinerier av olika storlekar. Pyttesmå hål i väggen med bara några fat till jätteproduktioner. Provins fick mig ändå att häpna. Det är stort. Och jag imponeras över kvalitén de lyckas skapa. Wow. Schweizarna kan. 

Jag vill upptäcka vinets värld genom vinmässor

Det har inte undgått dig vid det här laget att jag älskar att resa, va? Känns som att det är det enda jag har tjatat om. Men så är det också genom resor och upplevelser som vi lär oss. Lär oss om livet, dryckens värld och oss själva. Upplevelser är så mycket viktigare än saker och ting. Ett sätt att upptäcka är genom vinmässor.  

Jag ska vara helt ärlig om en sak: jag hatar att läsa. Eller nu ska jag inte vara så dramatisk. Jag uppskattar en fängslande roman, även om jag endast har hunnit med att läsa en enda senaste året. Jag har dock extremt svårt för att läsa mig till kunskap. Faktaböcker är sällan underhållande att läsa. Jag är en praktiker ut i fingertopparna. Jag har en mängd vinböcker hemma, men få har jag lyckats tagit mig igenom. Jag vet inte om problemet är att texten är för svår, eller om det är att jag helt enkelt har svårt att sitta still och koncentrera mig. Kanske är det en kombination.

Hur lär jag mig om vin? Genom att uppleva. Jag är praktiskt lagd och behöver få känna jordmånen i mina händer för att förstå den. Smaka vinet direkt från fatet för att förstå vad det gör. Gå uppför de branta backarna längs med Moselfloden för att ta till mig hur jobbigt det måste vara att skörda druvorna som växer där. Jag behöver resa för att förstå. För att resa krävs tid och pengar. Tompa har tvingats spendera en hel del semestrar på en massa olika vinerier runtom i Europa. Vinrankor växer allt som oftast på väldigt vackra platser så jag tror att han är ganska nöjd ändå.

Okej, så ett sätt att resa och lära sig mer om dryckens värld är att besöka vinmässor. En mycket bra sådan är The Real Wine Fair i London som jag besökte i maj tillsammans med min vän Texas. Vi drog till London över ett mycket intensivt dygn. Nästa gång denna mässa hålls är 2019.

Det bästa vinevent jag har upplevt hittills är Fiesta de la Floracion som vinmakarna Dani Landi och Fernando Garcia bjöd in till förra våren i Sierra de Gredos, Spanien. Vi fick besöka vingårdar, äta på en riktigt bra krog inne i Madrid, testa mängder med viner och dansa till grym musik. Se min video för att få en liten smakbit:

https://youtu.be/mapyftJkSkQ

I juni var jag i Portugal på MUST - Fermenting Ideas tillsammans med några av vinvärldens tyngsta namn. Som enda svensk på plats var jag ordentligt nervös men det släppte snabbt när hjärnan fick arbeta hårt för att hänga med under alla olika föreläsningar som hölls. Jag ska göra allt jag kan för att kunna åka på samma event nästa år. Hur var MUST? Se avslutningsvideon från dagarna i Portugal här:

https://youtu.be/RWr5ttyul0A

Nu har jag fått nys om en hel del olika event som jag absolut vill besöka. Allra helst redan nästa år. Samma helg som jag kom till Toronto så var det International Cool Climate Chardonnay Celebration i Niagara. Nästa år skulle jag alltså kunna kombinera ett besök hos Eira med en helg i Niagara för att testa en massa Chardonnays i en härlig miljö. Helgen efter var det International Pinot Noir Celebration i Oregon. Det krockade ju dock med Krug Festival så det blir ett tufft val inför nästa år. Men, om man ändå är i väst så får man inte missa en av världens största vinevent för oss sommelierer: Texsom Sommelier Conference.

Det kan bli ett riktigt tufft schema för kommande året om jag får min vilja igenom. (Eller snarare, lyckas få ihop budgeten.) Mitt drömscenario är följande:

• Budapest med Texas i höst för spa och ett besök i Tokaj
• En helg i Piemonte under tryffelsäsongen (här snackar vi drömscenario!)
• Geneve i november för deras stora dryckesauktion
• Kan det bli en repris av Fiesta de la Floracion i vår måntro?
• MUST - Fermenting Ideas i Portugal i juni
• Cool Chardonnay, juli
• Internatonal Pinot Noir Celebration, juli
• Texsom i augusti!

Två andra resmål som står allra högst upp på min lista är Sydafrika och Nya Zeeland. Jag ansökte nyss om ett stipendium för att kunna delta i ett event i det sistnämnda landet. Jag håller alla tummar och tår för att drömmen ska gå i upplevelse. Men med ansökande från hela Europa känns det ganska så hopplöst...

Nu fick jag precis lite panik. Tänk om de byter plats på mässorna nästa år? Då blir de svårt att kombinera i en och samma resa. Hmm. Hur ska jag nu bära mig åt? Någon som har en privatjet att låna ut?

Förresten, bandet i videon från Fiesta de la Floracion. Kan någon, snälla, se till att de kommer till Sverige? Schyssta då! De heter MFC Chicken och får vemsomhelst att dansa loss.

Ta vara på dina bär, gör shrub!

Har du en massa frukt och bär i trädgården som du inte vet hur du ska ta till vara på? En enkel lösning om du är trött på att sylta, safta och göra marmelad är att göra en av mina favoritdrycker: shrub.  

Enkelt beskrivet är det frukt eller bär som fått legat till sig i socker och vinäger under en vecka i kylen. Det är en gammal metod där man konserverar frukt och bär. Resultatet är en syrlig saft. Jag gillar att blanda ut med bubbelvatten för den mousserande effekten. Eller ha som en extra smaksättare i drinken.

Du behöver:

2 delar frukt eller bär 1 del socker 1 del valfri vinäger (jag gillar sherryvinäger och hallonvinäger)

1. Lägg bären i en glasburk med tillhörande lock. Tillsätt sockret och mosa med en träslev. Blanda ordentligt så att sockret börjar lösas upp. Låt stå i kylskåp i ett dygn tills sockret har smält.

2. Tillsätt vinäger och rör om. Förslut burken igen och låt stå i kylen i 5–7 dagar.

3. Sila bort frukten, häll upp i flaska och förvara i kylen.

4. Serveras med kolsyrat vatten, tonic eller som smaksättare i en drink.

Skål!

Tillfällen då vi helst dricker Billecart

Champagne. Jag försöker komma på något tillfälle när jag inte vill dricka champagne. Tänk dig ett väl kylt glas med dessa magiska bubblor. Hur härligt är det inte?  

Igår gifte sig Texas, en av mina närmsta vänner. Vi träffades för ungefär sju år sedan när vi tillsammans jobbade på Primewine Bar som då låg på Östermalmstorg. Man skulle kunna säga att vinbaren var ett slags showroom för Primewines produkter. Ett sätt att visa upp det bättre sortimentet i deras portfölj. Jag kan inte förneka att många viner har etsat sig fast i hjärnan på mig sedan min tid på vinbaren. Det var ändå där jag bestämde mig för att plugga till sommelier. Gästerna krävde kunskap, och jag törstade efter att få lära mig mer.

Producenter som bland annat Diebolt-Vallois, Henriot, Reyneke, Gobelsburg och så självklart Billecart-Salmon. De har alla en speciell plats i mitt hjärta. Vi serverade hela Billecarts sortiment på glas. På glas! Tänk dig att kunna slinka in på en vinbar och beställa ett glas av Billecart-Salmon Cuvée Nicholas Francois. Magiskt, eller hur?

Texas ja. Det var hennes dag igår. Jag och Texas har ett alldeles extra speciellt förhållande med Billecart-Salmon. Nu är det bådas bröllopsbubbel. Jag och Tompa skålade och fick njuta av Billecart hela dagen lång på vårt bröllop. Och så fick även Texas och Anders. Jag väntar på att få se bröllopsfotot när Texas sådär härligt klunkar i sig Cuvée Nicolas Francois direkt från flaskan. Som sig bör. Enligt Antoine Billecart är årgång 2002 lika bra som -96. Så det är bara att klunka på. Tusan, jag kanske måste beställa några flaskor?

Fick du också ett otroligt behov av att beställa några flaskor av detta bubbel? Finns i beställningssortimentet med nummer 77846 för 1399:-. Rena fyndet.

Jag har fortfarande svårt att komma på något tillfälle när jag inte vill dricka champagne. Det skulle möjligtvis vara nu när regnet öser ner utanför fönstret. Nu vill jag dricka en kanna rykande hett te.

Hur ska vi beskriva vinet?

Jag kände att jag behövde damma av en text jag skrev för lite mer än ett år sedan. En text som för mig alltid är relevant. Varsågod:

---

Ända sedan jag började lära mig en del har jag förundrats över sättet vi beskriver ett vin. På sommelierutbildningen var det viktigt att sätta ord på hur vinet doftade och smakade. Förståeligt eftersom det vore konstigt om jag ansåg att vinet doftade smörpopcorn när det endast hade varit i kontakt med ståltank. Men i skrift kan jag tycka att det känns konstigt och faktiskt helt oväsentligt att beskriva på det sätt som vi gör. Om du läser min blogg ofta kanske du har lagt märke till att jag sällan beskriver ett vin genom ord som hallon, citron, vanilj och ceder. Varför? Min vän och gamla kollega från Frantzén, Hanna Wessman, använder sig av en så fantastisk replik när hon pratar med gäster som jag har tagit efter:

"Min mormors och din mormors hallonsylt smakar inte likadant. Hallonen har växt på olika platser och våra mormödrar har olika recept."

För mig är det att sätta ord på ett fenomen jag inte riktigt förstår. Citron smakar inte likadant för alla. Vinet smakar äpple? Okej. Menar du syrliga gröna Granny Smith, röda vinteräpplen, den mjöliga sorten eller övermogna oxiderade äpplen? Det är svårare och mer komplext än man kan tro. Och länge har jag velat skriva om ämnet, dela med mig om varför jag hellre skriver historier om producenten bakom vinet än att beskriva hur det doftar av fläder och kattpiss i en salig blandning. Druvan Sauvignon Blanc kan ibland kännas igen av en frän lukt som liknar just kattpiss. Jag gissar att ingen vill läsa det. Inte heller att vinet luktar som en svettig häst. För mig är dofterna av stall och svettig häst några av de mest fantastiska dofterna som finns. Konstigt nog är de inga dofter jag någonsin har hittat i vin. Ändå har jag hört många beskriva att äldre Bordeaux-viner doftar stalligt och just svettig häst. Jag som flitig hästtjej borde väl känna igen dofter som dessa? Ganska förståeligt att det blev diskussioner i sommelierutbildningens klassrum.

Länge har jag trott att jag var ensam om åsikten att man borde beskriva vinets struktur istället för hur det smakar. Strukturen är vad som är viktigt när man ska förklara för någon hur vinet ter sig. Är det lätt och elegant med ganska hög syra eller är det ett kraftigt vin men mycket tanniner, alltså ett strävt vin? Det är egentligen helt oviktigt om vinet smakar mogna körsbär eller svarta vinbär. Det kan vara lika tanninrikt ändå. En stram Piemontes eller en kärv Bordeaux. Båda kan de ha enorma tanniner. Om en person inte uppskattar ett strävt vin är dessa båda några viner att undvika. En lättare och mer elegant Bourgogne är kanske att föredra. Men den här Bourgognen kanske har liknande doftupplevelser som Piemontesen, med vissa undantag. Krångligt? Ja. Åtminstone om man måste använda sig av smaker. För mig är det viktigt om ett vin har hög eller låg syra, en brännande alkohol eller om det är superlätt. Det är också detta som är relevant när jag ska rekommendera vin till gästerna på krogen.

Jamie Goode verkar hålla med mig. Kanske är jag inte helt ute och cyklar? Han skriver:

"I don’t think my tasting notes are absolutely the worst of all. But I still dislike them, for several reasons."

Jag är värdelös på att skriva provningsnoteringar. Sitter jag på en provning så antecknar jag all information som sägs om vinet. Sedan kanske jag bara gör en stjärna eller skriver JA TACK om jag gillar vinet och ett streck om det är ointressant. Jag har för svårt att koncentrera mig för att skriva en massa. Jag vill dofta, smaka, uppleva. Sedan minns jag vinet väl om det var en positiv upplevelse. För mig är det nästan irrelevant att skriva överhuvudtaget om något jag inte tyckte om. Varför tipsa om en dålig låt eller film du bör undvika? Lyft fram det positiva, strunta i det negativa. Ungefär som jag anser att man lika gärna kan låta bli att skriva en dålig recension av en krog. Men en negativ recension anses underhållande och visst gillar folk att såga. Speciellt recensenter. Tur att jag inte är recensent. Jag är alldeles för snäll.

Väldigt ofta får jag frågan från någon gäst om jag kan beskriva hur vinet doftar och smakar. Jag svarar alltid likadant, precis som Hanna svarar, att min svärmors och din mormors hallonsylt inte smakar likadant. Att vi inte känner samma dofter. Men jag beskriver gärna hur vinet ter sig i munnen. Om det är kraftigt, elegant, strävt, har hög syra eller mycket fruktsötma. Det räcker oftast för gästen när den ska välja ett vin att njuta utav under kvällen.

Du som läser: Hur vill du att vi beskriver vinet? 

Borta bra men hemma bäst, eller?

Att få vara borta, på bortaplan. Jag älskar att resa, det är bland det bästa jag vet. Uppleva nya platser, kulturer, människor. Oavsett om det är med sällskap eller på egen hand. Jag har inga som helst problem att resa ensam, men visst sägs det att delad glädje är dubbel glädje.  

Jag önskar ofta att jag hade ett jobb som kunde utföras varsomhelst i världen, på resande fot. Visst är det skönt att ha ett jobb att gå till, kollegor att hänga med och uppgifter att utföra. Men om jag kunde jobba från en strand ena dagen, en storstad i väst nästa dag och på en alptopp den tredje så skulle jag vara hemma. Nöjd med livet. Jag älskar att vara borta.

I söndags kom jag hem från Kanada (dock inte min resväska, den kom någon dag senare) och sedan dess har jag varit helt slut. Jetlagg har jag nog aldrig tidigare upplevt riktigt. Varken från USA eller Bali har det varit såhär knasigt. Jag sov ett par timmar direkt när jag kom hem och sedan sov jag nästintill hela måndagen. Jag är alltid en nattuggla, men här verkade inte min sömn finna några gränser. Likaså bra att passa på, snart kallar jobbet på riktigt även om jag har smugit igång med det administrativa.

Jag längtar redan efter nästa resa och hoppas att jag kan lyckas styra ihop en weekend någonstans innan Dubai på höstlovet. Men fram tills dess får man njuta av souvenirer från bättre platser. Ikväll lagar jag mat med lönnsirap från Kanada. Det blir rotfrukter rostade i ugnen tillsammans med rosmarin och lönnsirap, rostas (kött) och pepparrotskräm. Kanske poppar vi en flarra rödpang från vinkylen också. Det är ju ändå fortfarande nästan semester.

Skål på er.

Varje resa börjar med ett glas Krug

Knappt har jag kommit hem till Sverige efter att ha varit på semester i Schweiz och Kanada innan jag längtar efter nästa äventyr. Resor betyder nämligen att man får dricka något gott oavsett tid på dygnet. Det är sen gammalt att man tar en öl på flygplatsen. Men jag har en egen tradition. Jag och resten av alla dryckesintresserade som reser från Arlanda. Blev inte livet ganska så mycket bättre när Pontus in the Air öppnade på Arlanda? Där erbjuds champagnen Krug på glas. Så. Jädra. Bra.  

När jag ändå sitter och drömmer om nästa resmål och det där glaset Krug på Arlanda så måste jag bara nämna ett av resmålen jag så gärna skulle vilja uppleva: Krug Festival - Into The Wild. Ja, du läste rätt. Champagnehuset Krug anordnade i år den första festivalen i champagnehusets anda. Nästa år vill jag så gärna vara på plats i England. Förra året körde de på eventet Krug Island så jag får helt enkelt hålla tummarna att det blir någon slags upprepning.

Biljetterna kostade cirka 4000:- och i priset ingick mat samt dryck. Troligtvis och med stor förhoppning, mycket Krug. Tänk om man hade fått vara på plats...

Flyger du från Arlanda snart? Missa inte att starta resan på allra bästa möjliga vis: sippandes på ett glas Krug medan du tittar ut över startbanan på flygplanen som är på väg ut i den stora vida världen.

Isvin som inte liknar något annat hos Royal DeMaria

Okej, om jag hör orden Kanada och vin i samma mening så är isvin och Vidal det första jag får upp i huvudet. Det var liksom det enda man fick lära sig om Kanada under sommelierutbildningen. Här använder man sig av hybriddruvan Vidal och producerar bara isvin. Punkt.  

Dags att lära om med andra ord.

Men innan vi ser bortom isvinerna så måste jag presenterar en producent som gör viner som inte liknar något annat jag smakat tidigare. Låt mig introducera dig för Joseph DeMaria och hans viner under namnet Royal DeMaria.

Vineriet Royal DeMaria ligger i Beamsville Bench, Niagara Peninsula. Många vinerier häromkring har vackra ståtliga byggnader, men här får vinerna tala istället för huset. Helt rätt.

Joseph DeMaria gjorde sitt första vin 1998, utan någon som helst tidigare erfarenhet, av 5000 liters överskottsjuice från druvan Vidal. Någonstans under processen gick det ordentligt snett men Joseph lät det inte stoppa honom utan fortsatte att arbeta med sitt vin. Han lyckades rädda misstaget och hittade istället en unik teknik som ingen har fått reda på. Han har alltså ett hemligt tillvägagångsätt. Jag försökte luska ur honom hans käraste hemlighet, tyvärr utan lycka. Det första vinet han gjorde blev något man aldrig testat tidigare. Vinet vann 5 internationella priser. Tekniken han använde sig av under tillverkningen av det första vinet är den samma som han fortfarande använder idag.

Royal DeMaria är den enda producent som helt och hållet specialiserar sig på isvin. Man tillverkar ingenting annat än isvin. Produktionen är liten, man fokuserar på kvalitet framför kvantitet. Det experimenteras med alla olika druvsorter. Joseph har gjort isvin på upp till 25 olika sorters druvor, både gröna och blå druvor. Han har också sålt ett världens dyraste isvin: Royal DeMaria 2000 Chardonnay Winter Harvest för den lilla summan 250.000 CAD. Som hittat!

Så vad är det som gör hans viner så otroligt speciella? Jag fick testa mig igenom vinerna ovan: Riesling, Gewürzt, Vidal, Pinot Blanc, Pinot Gris, Cabernet Franc och Cabernet Sauvignon. Samtliga viner har en fantastiskt härlig friskhet och en bra syra som isviner ofta har. Smakerna av honung och aprikos finns där, men så har de en helt annan komplexitet än vad jag är van vid. Det är som att vinerna har en tredje dimension. Här finns nämligen en nötighet som man hittar i Madeira och Portvin. Syran och lite av den krämiga texturen från isvinet tillsammans med nötiga smakerna är verkligen full pott. Wow! sa både Eira och jag. Min favorit? Jag älskade vinet gjort på Cabernet Franc. Har aldrig testat isvin gjort på blå druvor tidigare. Detta görs utan skalkontakt efter pressningen som görs under 1,5 timme. Färgen är alldeles gyllene. Mmmm, gott.

Har du inte koll på vad isvin är? Druvorna till isvin skördas och pressas i frusna. Vanligtvis innebär det -7 grader eller kallare. Druvjuicen fryser och blir väldigt koncentrerad och vinerna är ofta ganska så dyra. Så istället för söta viner gjorda på druvor med ädelröta, som i Sauternes, gör man alltså viner av frysta druvor och skördar i januari.

Niagara och dess vinområden

Du vet när du har en bild i huvudet på hur en plats ska se ut? Niagarafallen är en sådan plats för mig. Av någon helt oförstådd anledning trodde jag att fallen låg någonstans mitt ute i skogen. En vandringsled som tog dig dit genom en ordentlig dagstur. Visst kommer jag ihåg Bruce Almighty och hans tur på Maid of the Mist. Men ändå trodde jag att platsen skulle vara romantiskt undangömd och lite mer svåråtkomlig. Så fel man kan ha, va?  

Niagarafallen, en plats där oändligt många gifter sig varje år. Och visst är fallen magiska och trollbinder dig direkt när du ser dem. Men du kan nog ana min förvåning när jag såg att det byggts upp enorma turistattraktioner runtomkring och hotell innehållande restauranger med utsikt över fallen. En helt turiststad. Såklart, USA ligger ju bara på andra sidan floden. Hur kunde jag tro något annat? Men fallen. Det hästskoformade på den kanadensiska sidan får en nästan att tappa andan. Världen är bra jäkla häftig ändå.

I närheten av fallen ligger Niagara-on-the-Lake och Niagara Escarpment. Här kör du förbi vineri på vineri. Vinodlingar varvat med fruktodlingar. Persikor, aprikoser, körsbär och vindruvor. I skrivande stund finns det 37 vinerier bara i Niagara-on-the-Lake. Visste du förresten att Wayne Gretzky gör egna viner? Såklart han gör. Wayne Gretzky Estates Winery & Distillery. Jag skippade att besöka hans vineri. Hörde ryktas om att hans viner är ungefär lika bra som Per Gessles.

Niagara-on-the-Lake och Niagara Escarpment tillhör appellationen Niagara Peninsula som är den äldsta vinregionen i Ontario. Här finns en unik terroir med de glaciära jordarna och ett svalt klimat. Niagara Peninsula har 10 subappellationer:

• Linkoln Lakeshore
• Vinemount Ridge
• Creek Shores
• Beamsville Bench
• Twenty Mile Bench
• Short Hills Bench
• Niagara Lakeshore
• Four Mile Creek
• St. David's Bench
• Niagara River

Druvor som odlas i området är framförallt Chardonnay, Riesling, Cabernet Franc och Pinot Noir. Man hittar också en hel del Sauvignon Blanc, Pinot Gris, Gewürzt, Gamay, Cabernet Sauvignon och Merlot. Isvin verkar i princip varenda producent göra. De mousserande vinerna av traditionella metoden håller hög nivå och jag testade några Chardonnay av toppkvalitet.

Niagara-on-the-Lake är nog för övrigt en av de absolut sötaste små städer jag någonsin har sett. Väl värt ett besök om du är i Toronto.

Kanadensarna är verkligen inte att räkna bort när det kommer till vin. Önskar verkligen att vi fick se mer av deras viner i Sverige. Något annat än isvin. Apropå isvin. Jag besökte en producent som gör det häftigaste isvin jag har testat. Nyfiken? Håll ut så ska jag berätta mer...

En flight bärs i Elora

Att Kanada är ett stort land visste jag såklart tidigare. Men allt känns verkligen otroligt stort. De raka vägarna, träden, vyn. Och så har vi alla de små pittoreska ministäderna som poppar upp emellanåt. Har besökt ett par olika nu. En alldeles särskilt charmig liten pärla är Elora med en vacker flod som ringlar igenom byn.  

Häromdagen gjorde vi en snabbvisit i Elora och besökte bland annat deras eget ölbryggeri. Microbryggerier är populärt här i väst. I Elora har man sitt eget Elora Brewing Co.

Elora Brewing Co har som många andra ställen här både en gastropub och bryggeri i samma lokaler. Jag älskar tanken på att se ståltankarna där hela tillverkningsprocessen går till medan man upptäcker utbudet.

Men okej, jag måste erkänna en sak: jag tycker inte om öl. Ännu roligare blir det när varken Eira eller jag är särkilt förtjusta i den där drycken gjord på humle, jäst och vatten. Vår nyfikenhet tog dock över för en stund vilket gjorde att vi beställde in en flight med bärs för att testa. Kanske, kanske kunde jag uppskatta öl denna gång?

De gör riktigt bra öl här i Elora. En av dem hade jag kunnat få i mig en pint av. Elora Borealis Citra Pale Ale. Ska jag dricka bärs så föredrar jag en med Citra Hops, eller helt enkelt en Sour Ale. Beska och bitterhet är inte min grej riktigt. Jag gillar friskhet och fräschör.

Nåja, vi gav öldrickandet en chans. För dig som gillar bärs så är Kanada tipp-topp.

Har du inte vägarna förbi Elora eller Kanada? På Systembolaget kan du faktiskt hitta lite kanadensisk öl.

Testa Equinoxe du Printemps från Brasserie Dieu du Ciel. (Nr 11558.) Kan säkert vara spännande om du tycker om bärs mer än vad jag och Eira gör.

Hej Kanada!

I fredags landade jag i Kanada för första gången. Har sett fram emot att få komma hit i tre år nu, ända sedan min vän Eira tog sitt pick och pack för att flytta över Atlanten till kärleken. Eira var min brudtärna på bröllopet och jag har inte träffat henne sedan dess. Du kan nog ana hur jag har längtat efter denna resa.  

Min tripp över till landsbygden utanför Toronto handlar bara om att få hänga med Eira och hennes familj, inklusive många hästar. Men dryckesnörd som jag är kan jag inte låta bli att utforska vad Kanada har att erbjuda. Igår tittade vi in på LCBO som är motsvarigheten till Systembolaget här. Jag valde ut en flaska att dricka till middagen. Grillad biff stod på menyn med zucchini, skogschampinjoner och stekt svartkål. Av ren nyfikenhet valde jag ut en Gamay från Château de Charmes i Niagara. Denna Gamay blev alltså det första kanadensiska vinet jag testat, förutom isvin från kultproducenten Inniskillin.

Château de Charmes har gjort vin i sju generationer i Niagara-on-the-Lake, Ontario. Jag diggar druvan Gamay och så även detta vin. Lättdrucket, bra syra och smak av röda körsbär. Mums.

Nu ska jag upptäcka Muskoka. Tjing!

Från vit Merlot till isvin

Det är helt otroligt vad 16 dagar bara flyger iväg. Nu alldeles strax hoppar vi in i bilen mot Genevés flygplats. Dags att lämna landet som gör vit Merlot. I morgon flyger jag istället till andra sidan Atlanten för att besöka isvinets hemland.  

Jag var helt slut som artist innan jag fick gå på min efterlängtade semester. Första veckan här nere behövde kropp och själ återställas från en tuff vår. Känns som jag haft tusen bollar i luften, vilket jag älskar, men ibland måste man hinna ikapp sig själv också. Semester. Oj vad jag behövde semester. Nu börjar jag känna mig som människa igen.

Vi har hunnit med massor under våra 16 dagar: marknaden i Divonne, kika på klockor i Genevé, shoppat mängder med vin, turer i fräsiga bilar, producentbesök i Sion, ambassadbesök i Bern, en dag i Verbier, ätit grädde från Gruyère tills det sprutat ur öronen, testat oss igenom de lokala vinerna... Och så oändligt med skönt poolhäng!

Ja, och så köpte jag mig ett par nya skidor mitt i sommaren. En bra deal är svår att låta bli. De står förresten kvar i butiken i Verbier. Attans, det innebär att jag måste åka tillbaka i vinter.

Har köpt på mig lite udda viner som får ligga kvar här i källaren och vila upp sig. Bland annat en låda vit Merlot från Ticino som jag är så nyfiken på att jag nästan spricker. Det är roligt med schweizarna att de gör lite som de vill när det kommer till vinmakningen. En vit Merlot. Det hade jag aldrig hört talas om tidigare. Först trodde jag att det är någon konstig grön klon eller korsning av druvan Merlot som de skapat själva. Men vinet är alltså helt enkelt tillverkat så att musten inte har någon skalkontakt, utan en snabb pressning. Som när man gör mousserande vin av Pinot Noir.

Apropå Pinot Noir. Fick även smaka en vit Pinot Noir från Valais i mataffären som var alldeles magiskt god. En vit Pinot Noir som fått spendera tid på ekfat. Spännande och riktigt gott. Två flaskor fick följa med till vinkällaren. Jag gillar experimenterandet med druvorna. Vit Merlot och vit Pinot Noir. Fantastiskt.

Jaha, då var det strax dags att lämna paradiset på jorden. Schweiz, mitt andra hem. Som jag älskar detta land. Och grädde från Gruyère.