Tillbaka till skolbänken

Foto: http://www.courtofmastersommeliers.org/ För att göra livet lite extra spännande tycker jag om att ha mycket att göra. Tänk dig tusen bollar i luften samtidigt. Lite så har det varit senaste veckorna. 

Jag är nyss hemkommen efter en dag i skolbänken. Dag två av tre är avklarad av Introductory och Certified Sommelier. Jag har påbörjat utbildningen på väg mot att bli Master Sommelier. Har du sett filmen Somm? Då vet du vad jag pratar om. Jag tvivlar starkt på att jag har tiden att lägga ner, och även kapaciteten, för att ta mig ända upp till att bli MS. Det är väldigt få i världen som får bära titeln Master Sommelier. Jag har som mål att klara av Advanced. Men först måste jag klara av examinationerna i morgon av de första två stegen.

Två dagar i skolbänken från 8.00 till 18.00. Långa dagar fullproppade med information. Om jag inte hade pluggat WSET tidigare eller kunde något om vin sedan innan så hade jag varit totalt körd inför i morgon. Man behöver kunna ganska så mycket innan man hoppar på stegen mot att få bli certifierad sommelier enligt The Court of Master Sommeliers. Vad jag uppskattar med denna kurs är att den mer riktar sig mot sommelierer som faktiskt arbetar på restauranggolvet än för importörer och säljare. Vill du bli vinmakare eller ska sälja vin som importör? Välj WSET. Vill du bli en fantastiskt duktig sommelier? Påbörja studierna mot att bli MS. Men, tempot är högt. Vi har gått igenom hela världens vinområden på två dagar. Sydafrika fick typ 7 minuter tillägnat sig.

Dags att förbereda mig inför morgondagens examen. Jag är toknervös. Om jag klarar av det ska jag fira med bubblor, för plugga har jag inte hunnit göra inför dessa dagar. Jag satte åtminstone 4 av 5 viner blint på sista provningen vi hade för dagen. Det fick mig att känna mig något mera trygg. Men så är ju teorin min svaga sida...

Champagne och Hot Dogs

Jag besöker inte London särskilt flitigt så jag har helt missat ett av de bästa koncept jag någonsin har skådat: Champagne & Hot Dogs. Ja, det finns en restaurang/bar i London som fokuserar på gudomliga bubblor och serverar något så bra som korv med bröd till. Fast inga vanliga svenska varmkorvar direkt. Här kan du få en Mac Daddy (macaroni & cheese, crispy onions & bacon bits) och en Horny Dog (bubbledogs’ honey corn batter, deep fried, served on a stick). Och vad dricker man till? Champagne såklart! Missa för tusan inte Bubbledogs när du besöker London. Det är helt genialiskt. 

Nu blev jag hungrig igen... Ikväll väntar en vinprovning ute på Ekerö. Tjoho!

Klockan tickar, timmarna rinner iväg.

Jag kan inte riktigt sluta slås av hur fort tiden går med åren. Hur dagarna rinner i väg i en rasande fart. Minuterna, timmarna, dagarna och veckorna försvinner. Och så nu ännu en vecka som bara sa poff. Ibland känns det viktigt att blicka tillbaka och minnas veckan som var. Så vad har hänt i veckan?  Jo, det började med en lunchprovning i måndags på Lydmar med vad jag skulle kunna kalla för riktiga kultviner. (Jag lovar att skriva mer om denna händelse i dagarna.) Sara Cabrele från Gaja guidade mig genom en provning av rang. Det vita vinet Gaia & Rey gjort på Chardonnay från Langhe imponerade stort och skulle lika gärna kunnat komma från någon by i Bourgogne.

Så var det dags för Guldraken och som du redan vet var min arbetsplats nominerad men drog inte vinstlotten i år. Vi är såklart stolta och glada över nomineringen.

Tisdag minns jag knappt. Eller jo just det, de var ju årets mest överskattade dag. Alla hjärtans dag. För mig innebar det personalmöte och en eftermiddag i stallet. Jag höll ridlektion för en 12-åring på min ponny. Tompa och jag hade inga speciella planer, vi har aldrig riktigt firat alla hjärtans dag. Jag brukar köpa ett gäng flaskor thaisås i present till honom då han missbrukar Icas Sweet Chili. Blommor har han fått när han haft tur. Jag har fått blommor något år, tror jag åtminstone.  Med det i åtanke kan du nog ana min förvåning när jag kom hem till ett gäng ballonger och en chokladask. Men vi skulle ju inte fira?! - var det enda som slank ur mig. Nähe, skulle vi inte...? Jag kände mig som kvinnan med ett hjärta av sten. Nåja. Sånt är livet.

Onsdag, torsdag och fredag. Jobb på krogen. Ena kvällen vill jag sammanfatta med det klassiska citatet: "Vi vänder blad och går vidare." Jag lämnar det så. I övrigt, en fantastisk jobbvecka.

Igår var jag på Basutbildning för ridsportens ledare. Det är precis vad det låter som, en utbildning för ledare inom ridsporten. Det var en häftig känsla att sitta i samma rum som ett gäng kvinnliga ledare i åldrarna 18 till 50+. Om det är något ridsporten är bra på så är det att skapa ledarindivider. I stallet får man tidigt lära sig att ta ansvar, passa tider (nu skrattar min man) och arbeta i team. Det enorma ideella engagemanget inom ridsporten är nog ganska så unikt. Jag kan lätt säga att jag är den jag är idag tack vare hästarna och stallmiljön som har fostrat mig ända sedan jag var 5 år gammal. Efter en lång dag på utbildning fick jag äta pizza till middag hemma i soffan. Hur du enklast lyxar till pizzan från din lokala pizzabagare nere på hörnet? Du öppnar en riktigt bra flaska rött till såklart. I mitt fall blev det Te Wahi 2010 från Cloudy Bay. En Pinot Noir från Central Otago, Nya Zeeland. Ett vin som definitivt klarar av ett par år till i källaren/vinkylen. Det här är ännu ett bevis på att det produceras storslagna viner även på andra sidan Tellus. Vinet slank obehindrat ner i strupen till pizza och Skyfall i rutan.

Och så söndag. I morse var jag återigen instruktör åt 12-åringen som fick rida min lilla Corné. Det gör mig stolt att se vad jag åstadkommit med ponnybuset under året som gått. Han fortsätter att gå från klarhet till klarhet varje vecka som går.

Sedan lite mer balsam för själen: 90 minuters bikramyoga. Och så en fika på Haymarket tillsammans med en fin vän som jag lärde känna under min tid i Verbier och sedan har haft som kollega en sommar här i Stockholm. En fantastiskt cool kvinna som jag har lite extra lätt för att prata om livet med. Du vet, en såndär person som får dig att tänka efter. Vi ses sporadiskt, det går ofta lång tid mellan gångerna och jag är lika glad varje tillfälle vi lyckas få ihop en date.

Caroline och jag pratade mycket om yrkeslivet, var vi är idag och vad vi vill uppnå. Alla har vi våra drömmar. Jag kan ibland känna mig lite vilse när jag jämför mig med mina sommelierkollegor inom branschen. Det tävlas, pluggas till MS, dricks dyra Grand Cru-viner på fritiden och has karriärer utomlands. Själv kan jag just nu känna mig nöjd när jag får njuta framför en film hemma i soffan en lördagskväll eller får spendera söndagsförmiddagen ute hos ponnyn. Många av mina sommelierkollegor är sommelierer dygnet runt. De är vin, de andas vin. Jag kan ibland avundas dem. Jag känner mig ofta inte lika bra. Som att jag borde vilja läsa Noble Rot innan läggdags varje kväll eller analysera alla exemplar av Livets Goda, gå på varenda sortimentsprovning som anordnas och ställa upp i sommelier-SM.

När jag arbetade i Gamla Stan, både på Frantzén och Djuret, tillhörde jag sommelier-Sveriges innersta krets. Jag var en av dem som tävlade, pluggade vin och gärna drack Grand Cru när plånboken tillät. När jag hälsade på en ny människa som frågade vem jag var kunde mitt svar bli "jag heter Daniella och jag är sommelier". Jag var sommelier. Det var min identitet. Precis som så många andra inom mitt yrke. Idag när jag håller till långt upp på Roslagsgatan borta i Sibirien har jag hittat tillbaka till den jag verkligen är. Något Caroline fick mig att inse på riktigt. Så vem är jag då? Hej, jag heter Daniella. Jag är en skidåkande hästtjej med MC-kort, nybörjare inom bikramyoga, älskar berg, ska utbilda mig till hoppdomare inom ridsporten och arbetar som sommelier till vardags där jag brinner lite extra för de alkoholfria alternativen. Jag är gift med världens bästa man och har knappt ett år kvar till trettio. 

Jag är medveten om att jag inte kommer att bli världens bästa sommelier när hela mitt liv inte kretsar kring vinet, men det känns helt okej. Livet är så mycket mer komplext än att bara leva genom sitt yrke. Jag är ganska nöjd med att kombinera Gaja-luncher och ridturer i skogen.

Har du funderat över vem du är på senaste tiden? Du vet, klockan tickar och timmarna rinner iväg. Var mer än din yrkesroll.  

Ett år visare

Visare vet jag inte, men slutsiffran ändrades plötsligt bakom 2:an. Tusen tack för alla grattishälsningar på min födelsedag i helgen. Det värmer och gör mig lycklig i själen. Jag har firats omringad av familj och vänner med fikastund, pizza och korvfest i all sin enkelhet och mitt hem är fyllt av tulpaner. Precis som det ska vara. Veckan drar igång stenhårt med en fullspäckad måndag. Nu ska jag iväg på lunchprovning med en av Italiens storheter där nya årgångar ska få testas: Gaja. Mer om det vid senare tillfälle.  Gaia Gaja på besök i Stockholm i våras.

Ikväll är det också dags för Gulddraken. Jag håller tummarna hårt för min nominerade arbetsplats.

Nollprocentigt

Wow. Vilken vecka det har varit. Jag har lite svårt att smälta att jag igår syntes i rutan inför nästan 700.000 tittare. Det var nervöst, läskigt, pirrigt och så fantastiskt kul på samma gång. Den största anledningen till att jag tackade ja till att vara med framför kameran var för att jag fick prata om något jag tycker är extra roligt och framförallt viktigt: alkoholfritt. För mig är det en självklarhet att de alkoholfria alternativen på krogen ska hålla samma kvalité som vinet. För mig är det självklart att man som sommelier tar de alkoholfria alternativen på allvar.  Äpple, gurka, lime & koriander. 

När jag började jobba på restaurang för 10 år sedan var det i princip bara läsk eller apelsinjuice som erbjöds de gäster som inte ville ha vin eller öl. Och förbanne de vuxna gäster som valde att ta sig en tranbärsjuice till middagen istället för ett glas rött, de gästerna tjänade man ju inte en krona på. De ska minsann inte få samma bra service och uppmärksamhet. Jo, jag hade äldre kollegor som i princip vände dessa gäster ryggen. 

Jag kommer ihåg att jag som servitris kunde skämmas när jag läste upp de alkoholfria alternativen för gästerna. "Vi har Cola, Fanta, Sprite, apelsinjuice, äppeljuice och tranbärsjuice."  När den alkoholfria ölen hittade till restaurangerna kunde jag pusta ut litegrann. Äntligen en vuxen smak för chaufförerna, de gravida och de som helt enkelt inte vill få i sig alkohol.  Verkstad hemma i köket. 

På en tidigare arbetsplats fanns det vinpaket som de flesta gäster valde att ta till sin meny. Ett alkoholfritt alternativ fanns också men det bestod endast av frukt- och juiceblandningar. Man dricker sig lätt mätt på juicer till en avsmakningsmeny. Jag bestämde mig för att skapa ett alkoholfritt dryckespaket som höll samma standard som vinpaketet. Jag la ner säkert 10 timmar i veckan på att utveckla recept, göra olika juicer, teer och bland annat en "punsch". Responsen från gästerna var helt fantastisk.

Min nuvarande arbetsplats har inget dryckespaket. Jag och min sommelierkollega kom tillsammans fram till att vi ville anamma den kontinentala dryckesfilosofin. Vi vill att våra gäster ska få dricka som i vinländerna: ta in en flaska vin du tycker om och njut av den genom hela middagen. På det viset får man uppleva hur vinet utvecklas i glaset och man kan fokusera på att ha trevligt med sitt sällskap istället för sjutton olika kombinationer av mat och dryck.

Häromveckan pratade jag länge med en gäst som var så glad för att vi hade valt att inte servera dryckespaket. Hon såg det från en vinkel jag inte riktigt har reflekterat på tidigare, men samtidigt upplevt så många gånger. Den okontrollerade fyllan. Flera restauranger som har paket toppar också upp glasen under kvällens gång. Ibland mer än en gång. Det innebär att om du har fått fem olika drycker så kan du ha hällt i dig en flaska själv eller likväl mycket mer än så. Det är väldigt svårt att kontrollera hur mycket man får i sig. På en finkrog med bra service får glasen inte stå tomma. På gott och ont. Som sommelier har jag ingen som helst aning om gästens historia gällande alkoholhantering. Samtalet med kvinnan denna kväll gav mig en rejäl tankeställare.

Jag älskar att göra egna drycker att servera gästerna. Problematiken när man skapar färska juicer är hållbarheten. Det är väldigt svårt att förutsäga hur mycket som kommer att gå åt och jag hatar att hälla ut dryck som blivit för gammal. Därför har olika safter och Kombucha blivit det som passar mig bäst i dagsläget. Drycker där hållbarheten är mycket längre. Men jag experimenterar ofta för att ha fler alternativ att erbjuda.  Charcoal Lemonade.

När vi var i Dubai nu i julas testade jag på Charcoal Lemonade för första gången. Den här svarta lemonaden är helt enkelt en vanlig lemonad men med aktivt kol som extra krydda. Därav färgen.

Jag är ständigt på jakt efter alkoholfria drycker som håller samma standard som vin och öl. Utbudet av alkoholfri öl är väldigt bra. Jag har inte testat ett enda alkoholfritt vin som jag känner att jag kan servera en gäst. Mousserande viner däremot är bra. När det kommer till vinerna finns det så många andra bra alternativt så jag ser ingen som helst anledning till att dricka de alkoholfria vinerna. Vin är, enligt mig, just vin. Låt det få vara vin.

Om du inte vill dricka alkohol, välj istället drycker gjorda på härliga nordiska smaker som vinbär, blåbär, lingon eller tranbär där man kan få känna på sträveten från tanniner. Drick äpplen. Vi i Sverige är duktiga på äpplen. Både mousserande och stilla varianter.

Du behöver inte vara gravid eller köra bil för att välja nollprocentig dryck. Du som gäst kan kräva bättre sortiment än läsk och juice. Det är aldrig fult att välja alkoholfritt på krogen. 

Jag kan uppskatta en flaska champagne till middagen men kan också känna mig alldeles nöjd med min alternativa punsch till desserten. Ibland kan jag känna mig som en dålig sommelier för att jag fokuserar så mycket på det alkoholfria. Men vet du vad? Det gör inget. Det gör inget alls. För jag har hittat något jag brinner lite extra för.

Ps. Du vet väl att du kan maila mig om du behöver dryckestips inför helgen? Både med alkohol och utan. daniella@wineandculture.se

Madrid Reunion

I våras var jag på en resa tillsammans med både gamla och nya bekantskaper från Stockholm, Malmö, Uppsala och Göteborg. Vi var ett gäng krogisar som åkte till Madrid för en vinfestival i Sierra de Gredos. Vi som var iväg blev under resans gång goda vänner och bestämde oss för att vi måste ha en återträff under hösten. Sagt och gjort. Igår var kvällen vi alla längtat efter.  https://youtu.be/mapyftJkSkQ

Om du är nyfiken på hur det kan se ut på en vinfestival 10 mil väster om Madrid så ger videon ovan en liten försmak. Det blev middag på ganska nyöppnade Café Nizza på Åsögatan som drivs av samma gäng som ligger bakom Babette på Roslagsgatan. Nizza serverar en meny om fyra rätter men man kan också beställa à la carte i en del av lokalen. För oss blev det menyn med utfyllnad av plockrätter som vi delade på. Vinmässigt valde vi att dricka Madrid-style så vi beställde in ett gäng flaskor och ställde i mitten så fick vi testa lite olika. Jag beställde in en Chablis från Château de Beru samt en fantastisk spanjor i form av Xan Ledo från Ribeiro.

När det här gänget umgås tillsammans skrattas det så man får kramp i magen och tårarna rinner. Det är inte en lugn stund. Det är så mycket kärlek i luften, jag är så imponerad över hur Helena och Olly lyckades para ihop oss allihopa till en så magisk grupp av olika individer.

Efter middag blev det besök på Punk Royale Café och Hornstulls Bodega. Sedan stängde vi ett biljardställe på Hornsgatan och några av oss spelade Jenga till halv sex på morgonen. Precis som jag förutspådde blev gårdagen årets absolut i särklass längsta dag. Oktober kunde inte avslutas bättre. Tack för en magisk kväll gänget, det här gör vi om snart!

Om mitt besök hos Château de Béru i Chablis kan du läsa här.

Hur du får mest värde ur vinlistan

Du får vad du betalar för.

Michale Sager är en bekant till mig som driver två väldigt bra vinbarer i London: Sager + Wilde. Efter att ha varit med i en video där han beskriver hur du väljer vin på krogen (klippet kan du se här) la han nyligen upp en fantastisk text på sin privata Facebook-sida som jag bad om att få översätta till er. 

---

Hur du får mest värde ur en restaurangs vinlista

1. Om du inte bryr dig om vad du ska dricka eller hur det smakar, låt ingen säga att du inte får ta husets. En bra restaurang kommer alltid att ha ett anständigt husets vin och det finns ingen anledning att skämmas över att bara vilja ha en härlig stund på en restaurang och att dricka till lågt pris. Om värdet för dig är att uppleva maten och dricka billigast möjliga så är det precis vad du ska göra.

 2. På de flesta restauranger med traditionellt påslag är det mindre värt att köpa viner du redan är bekant med, som exempelvis viner från Bourgogne. Det handlar helt enkelt om tillgång och efterfrågan med prisjustering därefter. Viner som praktiskt taget säljer sig själva kan restaurangerna ha ett högre pris på.

3. Om du och dina middagskompisar går utanför er bekvämlighetszon och beställer ett vin ni inte är bekanta med kan det hjälpa dig att få mer vin för pengarna. Viner som restauranger kämpar för att sälja för att ingen känner till dem kommer ganska ofta utgöra ett bra köp. Få vill ha viner de inte känner till så restauranger kommer inte straffa dig med höga marginaler på dessa viner. Enkel prisjustering enligt tillgång och efterfrågan igen.

4. Be din sommelier om hjälp. Berätta hur mycket du vill spendera och be dem att välja något av deras favoritviner. Det är vad jag gör ganska ofta när jag går ut. På det här sättet bör det sista i deras tankar vara att lura dig. Det första borde vara att imponera på dig och göra din måltid minnesvärd.

5. Du får vad du betalar för, anledningen till att 1000-kronorsflaskan kostar så mycket beror på att mycket mer arbete gick in i det här vinet än produktionen av husets. Det syns dock inte alltid i vinet. Ibland använder producenter över hela världen en massa nya ekfat till deras viner som kostar mycket pengar, men kommer nödvändigtvis inte understryka regionens specifika personlighet. Det här kan vara ett mindre prisvärt. Men du får alltid vad du betalar för. Om du vill uppleva ett vin med sin sanna personlighet och ett du kommer att minnas, kan du få bästa upplevelse genom att enkelt berätta för din sommelier vad du vill ha. Ta hjälp av din guide, vin kan vara ett minfält. Sommelieren är din vän.