Frankrike

När jag lovade att skörda druvor...

Före SM-finalen idag var jag på en riktig gubblunch tillsammans med några av landets vassaste vinkunniga män. En vinlunch på Café Nizza för att testa gott rödpang från södra Frankrike med självaste vinmakaren Pierre Jacquet. Han är ena halvan av duon bakom Domaine Binet-Jacquet. Domänen är belägen i den lilla byn Faugères tillsammans med 65 andra producenter. En stund efter att jag hade introducerat mig för vinmakar-Pierre kom hans importör fram till mig:

- Pierre minns tydligt att han har träffat dig förut. Du serverade oss på Djuret för flera år sedan och lovade att du skulle komma ner och hjälpa till att plocka druvor under skörden för att få lära dig hela processen.

Och så faller bitarna på plats. Vi har ju träffats förut. I en källare i Gamla Stan. Men då visste jag inte vilka viner han producerade även fast jag har ett par flaskor hemma i vinkylen. IMG_4452.jpgUnder lunchen fick vi testa fem olika årgångar av Domaine Binet-Jacquet AOP Faugères:  2015, 2014, 2013, 2012 och 2011. Druvblandningen är ungefär 25% carignan, 25% grenache, 25% cinsault, 15% syrah, 10% mourvèdre. Jäst och lagrat på tank i 10 månader.

Dagens bästa vin var för mig årgång 2013. Men 2015 är något att verkligen se fram emot i framtiden. IMG_4461.jpgJag har nu lovat Pierre att hålla mitt ord och komma ner till södra Frankrike för att hjälpa honom skörda druvor i höst. Eftersom de mestadels har bush vines planterade på sina 9 hektar kan de behöva en kort person som slipper få ont i ryggen av att klippa de låga buskarna. Jag kan alltid se det positiva i att jag är kort i rocken. 

Nyfiken på dessa viner? Du hittar dem här.

PS. Har du inte varit på Café Nizza? GÅ DIT OCH ÄT! Det är gott på riktigt.

Tretton generationer i Alsace

Champagnedagen, Bourgognedagen, Italienska vindagen, Tyska vindagen, Österrikiska vindagen, Go West, Nya Zeeländska vindagen... De flesta vindistrikt, eller åtminstone vinländer, har sin egen dag här i Sverige där de kan visa upp sina stoltheter för sommelierer, journalister och Systembolag. Igår var inget undantag. Det var Alsacevindagen. Av förklarliga skäl hade jag inte möjlighet att besöka mässan, jag fick istället min dos av Alsace i förmiddags. När jag blir tillfrågad om jag vill ha en privat date med Jean-Frédéric, exportchef från Hugel, kan jag ju omöjligt tacka nej. IMG_4339.JPGJag träffar Jean-Frédéric i lobbyn på Lydmar. Han är lite trött efter gårkvällens hålligång tillsammans med resterande producenter från Alsace. Det märks att han uppskattar vårt soliga Stockholm. Senast han var här var i augusti, mitt under kräftskivornas storhetstid. hugel_vuegeneralederiquewihr_1896.jpg Byn Riquewihr. Foto: Hugel.com Hugel har sitt säte i lilla byn Riquewihr i Alsace. För dig som aldrig tidigare har hört talas om denna franska del så ligger den precis på gränsen till Tyskland, ovanför Schweiz och nedanför Pfalz i Tyskland. Innan 2016 var det en egen region, men den 1 januari 2016 slogs Alsace ihop med två andra regioner som tillsammans idag är Grand Est. Väster om Alsace ligger bergskedjorna Vogeserna som skapar en slags regnskugga. Det gör att Alsace har ett av de torraste och mest soliga klimaten i Frankrike. Många vingårdar är planterade i nedre delarna av bergens sluttningar.

Det är med stolthet i rösten Jean-Frédéric berättar om att Hugel än idag drivs av familjen. Ända sedan starten 1639 är det familjeägt och Jean-Frédéric tillhör den trettonde generationen. De äger 30 hektar vinmark själva, varav mer än hälften klassas som Grand Cru, men arbetar också som negocianter vilket innebär att de köper in druvor från andra odlare för att täcka upp sitt behov. De köper druvor från 115 olika odlare runtom i Alsace. Samtliga druvor skördas för hand. Av ungefär 100.000 lådor vin som Hugel producerar exporteras nästan 90% till över 100 olika länder. IMG_4335.JPGDagens line up.

Druvorna som Hugel använder sig av är endast de så kallade nobla druvorna i Alsace:  Riesling, Pinot Gris, Muscat, Pinot Blanc, Gewurztraminer samt Pinot Noir.

Vi testar oss igenom 6 olika viner där Jean-Frédérics passion för vinet lyser igenom. "Alsaceviner passar generellt dagens matlagning fantastiskt bra. Idag lagar man inte mat med kryddor på samma sätt som förr, man använder sig av färska örter vilket ger helt andra smaker. Våra viner är också nästintill oslagbara till de olika fusionsköken, exempelvis de asiatiska smakerna som används i våra västerländska kök."

Gentil "Hugel" 2015 Ett vin som enligt Jean-Frédéric ska vara fun and fruit. En blandning av Riesling, Gewurztraminer, Muscat och Pinot Gris. Det är deras billigaste vin vilket gör att det för många är det första vinet man provar från producenten. Med andra ord är Gentil det viktigaste vinet som produceras. Vinet finns i ordinarie sortiment på Systembolaget med nr 2108.

Riesling Classic 2014 Detta är vad vi skulle kunna kalla för en skolboksriesling. Vill du lära dig hur Riesling smakar så är det bara att köpa på dig ett par flaskor och testa vid flertalet tillfällen. Tillslut sitter det, jag lovar. "Tyskarna säger att vår Riesling är aromatisk. Men det är för att tyskarna inte har några aromatiska druvor, vi har Gewurztraminer." säger Jean-Frédéric och skrattar. Vad man äter till? Hälsosam mat. Det här är en hälso-Riesling enligt min date. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Mineral och syra i en härlig balans med fräscha citrustoner.

Riesling Estate 2012 I det här vinet används bara druvor från de egna vingårdarna. Det är druvorna som helt enkelt är för bra för att blanda med andra. Vinet får ligga 7-8 veckor på sin jästfällning och faten toppas upp varje vecka. Det vattnas i munnen av syran i vinet men den känns ändå åt det lite fetare hållet. Om vinet ovan passar för alla hälsosamma stunder så går det här vinet ihop med alla andra måltider, de där onyttigt feta. Årgång 2012 är den som finns på marknaden nu. "Folk har inte möjlighet att lagra viner på samma sätt som förr då många hade egen jordkällare. Vi måste hjälpa dem lite på traven att få chans att dricka viner med påbörjad mognad."

Riesling Grossi Laüe 2011 Kungen i sortimentet. 2011 var en varm årgång men druvorna var alldeles perfekta bär vid skörd. Här används bara druvor från familjens allra bästa vingårdar. Vinet upplevs redan nu som varmt och generöst. Etiketten är en kopia av 1953's etikett. Jag skulle gärna släcka törsten till lite Coq au vin med Grossi Laüe i glaset.

Gewurtztraminer Classic 2013 Gewurzt kan vara lite av en gammalmodig druvsort som ofta missuppfattas som alldeles för floran, aromatisk och nästan lite åt det söta hållet. Väldigt aromatisk kan jag hålla med om. Att stoppa ner näsan i det här glaset blev lite som en käftsmäll. En lätt smäll av jasminblommor. Men det här till asiatisk mat? WOW!

Gewurztraminer Vendange Tardive 2008 Det här är sent skördade druvor där 30-40% har utsatts för ädelrötan botrytis. Det är 107 gram socker/liter. Men sötman balanseras fint ihop med en hög syra. Det doftar rosvatten infuserat med svart tryffel. Jag måste erkänna att jag har svårt att hitta fel i viner med restsötma. Man älskar ju sötsaker helt enkelt. Ibland kan det dock kännas svårt att dricka en hel flaska av sötare viner. Ett mindre glas räcker utmärkt, sedan går det trögt. Det här känns som ett vin man kan dricka under en konversation tillsammans med en vän och flaskan tar slut utan problem.  Gott, riktigt gott.

Vad som inspirerade mig mest med dagens provning var hur öppen Jean-Frédéric är för att testa andra viner. Viner från hela världen. Han berättar om en provning nyligen familjen hade där alla fick ta med varsin flaska. Han själv tog med en Riesling från Kina. Alla viner provas blint. Kinesen dömdes ut vid provning, men när det avslöjades var det kom ifrån hade gänget ändå ett nyfiket sinne. Alsace i deras hjärtan, men det finns så mycket annat som världen har att erbjuda. På min fråga om vilket av Hugels viner som är hans favorit för tillfället? "Om jag måste betala för det? Riesling Classic är otroligt prisvärt. Jag hade gärna sett att det var dyrare för det är så bra. Annars beror det såklart på vad det är för tillfälle eller vad jag ska äta."

Druvskola: Chardonnay

Jag tycker inte om Chardonnay. Jag tar ett glas Chablis, tack!

Hur många som arbetar på restauranggolvet eller bakom baren har inte hört den frasen och skrattat inombords? Chablis är nämligen ett område där man nästintill endast odlar den gröna druvan Chardonnay. Men vinerna som görs har ofta legat på ståltank istället för ekfat och ger lättare, krispiga viner med härlig mineral och citrustoner. Istället för de ekfatslagrade mer smöriga varianterna av Chardonnay som produceras på andra platser.

Chardonnay är världens mest odlade druvsort och är precis som flera andra druvor en naturlig korsning av druvorna Pinot Noir och Gouais Blanc. Druvan härstammar från Frankrike och nämns första gången 1685-90.

Det är egentligen ganska svårt att säga hur Chardonnay doftar och smakar. Jag skulle vilja kalla Chardonnay för en kameleont, den anpassar sig efter växtplatsen. Druvan är inte särskilt aromatisk i sig själv, snarare ganska anonym. Jordmånen och klimatet tillsammans med vinkamningen avgör hur vinet kommer att smaka i slutändan. Vanligt förekommande dofter/smaker är gröna äpplen och citrus. Om vinet har legat på ekfat infinner sig aromer som vanilj och smörighet i smaken. Har druvan dessutom växt i ett varmare klimat får vinet smak av exotiska frukter som ananas och ibland popcorn.

Chardonnay odlas världen över. De mest kända områdena är Bourgogne och Champagne i Frankrike. I USA odlas druvan flitigt i Kalifornien men även i Oregon och Washington State.

I Champagne är Chardonnay druvornas konung. Om det står Blanc de Blanc på en flaska från Champagne är det bubblande magiska vinet gjort på Chardonnay. Druvan bidrar med elegans och frisk syra till vinerna från området och trivs väldigt bra i de kalkrika jordarna.

Kanske har du hört uttrycket ABC någon gång? Anything but Chardonnay kunde folk slänga ur sig i samma veva som man ofta likställde Chardonnay med Sunshine in a Bottle. Under en period var rejält ekfatslagrade chardonnay-viner med lite högre alkohol väldigt trendigt. Lite som en motpol uppstod In Pursuit of Balance i Kalifornien så sent som 2011. IPOB är ett gäng vinmakare som strävar efter balanserade viner med diskret vinmakning. Viner som får visa sitt riktiga ursprung. IMG_6987.JPGJag spanar ut över Chardonnay-rankor i Chablis. 

 

Domaine du Closel

IMG_0030.jpgEn del viner får det att kittla till lite extra i gomseglet. För mig är ett av dessa Domaine du Closels "Clos du Papillon". Bakom detta hantverksmässiga vin från Savennières i Loire, Frankrike, står en rad kvinnor. Château de Vaults byggdes på 1600-talet. Här har en rad av kvinnliga vinmakare härjat med Marque de Las Cases du Closel som först ut. Hennes systerdotter Michèle Bazin de Jessey utvecklade vingården och skapade företaget Les vins Domaine Closel som hon  överlämnade till sina två barn. Idag förvaltas fastigheten av hennes dotter Evelyne de Pontbriand.

Evelyne har tagit hand om egendomen sedan 2001. Hon vill att vinet ska berätta för dig om sitt ursprung så när Evelyne talar om vin tycker hon om att citera Jacques Puisais:

"Wine should have the face of its birthplace and the guts of the man who made it...
At the bottom of the glass, I want to find the landscape of where I am."

Denna kärlek till vinets terroir gör att man arbetar biodynamiskt i vingården och är certifierade av Demeter. Den absolut största prioriteringen är att behålla den biologiska balansen och att respektera den naturliga ekologiska cykeln i ekosystemet.

Savennières AOC tillhör Loires Grand Cru-byar där fantastiska viner görs på Chenin Blanc. Appellationen är endast 130 hektar och här huserar 36 vinmakare och Madame Evelyne de Pontbriand är president över området sedan 6 år tillbaka med stort inflytande.