Lemon twist

Nej, jag dricker inte kaffe. Jag är en sån där hemsk tedrickare. En tedrickare som ifrågasätts fler gånger i veckan varför jag inte dricker kaffe. "Du växer också upp en dag, det kommer med åldern. Precis som vin!" Nej, det kommer inte med åldern. Vin lärde jag mig för längesedan. Jag måste inte lära mig att dricka kaffe. Jag är en fri människa. Det har mamma lärt mig. Varför jag inte dricker kaffe? - Vad spelar det för roll? Jag tycker om te! Så. Tack, då var det avklarat.

Hösten och vintern är helt klart bästa perioden för tedrickande. Finns det något mysigare än att krypa ihop framför brasan med en varm kopp te?

Te är dock så mycket mer än Earl Grey från Twinings. Tepåsar är inte riktigt något jag föredrar. Jag vill ha riktigt te. Några butiker som verkligen har koll på riktigt te är Chaikana på Svartmangatan vid Tyska kyrkan i Gamla stan och In the mood for tea på Norrtullsgatan vid Odenplan. Chaikana är en indisk tesalong som drivs utav min tidigare lärare från Restaurangakademien, Ashok Kapoor, där det även säljs mängder utav te. In the mood for tea är en liten välsorterad butik som specialiserar sig på ekologiska teer från bästa platserna i världen och drivs utav det härliga paret Jonas Almberg och Sofia Roger. Det är även här vi köper vårt te till Frantzén.

När jag senast var inne för att köpa te till jobbet fick jag syn på ett grönt te som heter Sencha Lemon Twist. Detta var något jag kände mig tvungen att testa. Sagt och gjort. Nu är det vad jag druckit varje dag senaste veckan. Sencha Lemon Twist är ett ångat grönt te från Kina som är smaksatt med kallpressad citronolja från Kalabrien i Italien. Det ger teet en mjuk och frisk smak. Teet bryggs vid 75 grader, brygger man med varmare vatten blir smaken bitter.

För dig som är lika intresserad utav te som jag är så rekommenderar jag verkligen ett besök hos någon utav dessa butiker. De kommer garanterat hjälpa dig att hitta nya smaker!

Bor du inte i Stockholm? In the mood for tea har en butik på nätet där du kan köpa hem Sencha Lemon Twist eller något annat kul. inthemoodfortea.se

Trevlig testund!

2014

Ännu ett år är snart över. Klockan är 23.59 tisdag den 30 december 2014 just när jag inleder denna text. Strax slår det över till årets sista dag. Nu. Precis nyss. En summering av året. Hur summerar man lättast ett år? I dessa moderna tider är lättaste sättet att bläddra igenom bilderna i mobilen. Bläddrar igenom och förbi alla de där stunder som man så gärna ville komma ihåg. Annars hade man inte fotograferat från början, eller? Jag vill nog summera 2014 till ett otroligt händelserikt år. Vi börjar om från början. Året inleddes på skidsemester i mitt paradis Verbier. Lillasyster E fick äntligen se var jag höll hus under ett par år. Vi testade oss igenom alla barers varianter utav varm choklad. Mitt gamla jobb Pub Mont Fort vann. Där fick man chokladen i pint-glas med grädde i mängder och ett sugrör. Perfekt.

I mars upptäckte jag att semla och Champis är en fantastiskt god kombination. Snart är det dags för semlor igen. De borde väl börja säljas så fort julen är över?

Under året har jag varit gäst på två magiska bröllop. Ett var min sysslings första helgen i maj. Vi hade Ramundberget för oss själva en helg och jag fick åka orört puder den 3:e maj. Det andra bröllopet var på återbesök i Verbier i september. En av mina bästa vänner Christina blev fru på världens bästa plats.

I våras sa jag Hejdå till mina kollegor på Djuret samt Pubologi. Ett gäng som jag har lärt mig massor utav och aldrig riktigt kommer släppa taget om. Ett par dagar senare sa jag Hej till mina nya kollegor på tvåstjärniga krogen Frantzén lite längre ner på Lilla nygatan. Flytta från Gamla Stan vore onödigt.

Mitt livs längsta semester sedan skoltiden  fick jag i somras. 6 veckor. Vad tusan skulle jag göra i 6 veckor? Passade på att jobba ute på Jungfrusund under halva semestern. Arbetsnarkoman, jag? Men den semester jag unnade mig fick jag spendera uppe på landet utanför Umeå. Ett litet paradis precis vid Umeälven, Harrsele. Tillsammans med Lilla E, hunden Max och min bästa vän ägnade jag dagarna åt att plocka bär, bada i älven och göra mitt livs första sylt. Drottningsylt. Hjortron var det ont om tyvärr.

Jag har under året som gått... - tackat nej till ett jobb i Kalifornien. The Restaurant at Meadowood, trestjärnig i Napa Valley kändes inte riktigt rätt just då. Någon vecka senare erbjöds jag jobbet på Frantzén. - gjort mitt första besök på Falsterbo Horse Show. - tagit MC-kort. - förlorat min bästa vän till ett land på andra sidan Atlanten, typ Kanada. - deltagit i tre sommelier/servitörstävlingar och stått i final i samtliga. - startat denna blogg efter mycket tjat från omgivningen. - tillsammans med mina kollegor serverat högsta cheferna från Guide Michelin. - tvingat med min moster för att äta lunch på Noma och middag samma dag på Studio i Köpenhamn. - ätit myror. De smakar citron. - tagit en varm choklad som take away i skidliften. - sett John Mayer och Justin Timberlake live. Magi.

Sedan slutet utav augusti har jag även varit med i  projektet Afterbeach 2014. Hittills har jag gått ner 10kg och verkligen funnit träningsglädjen. Min förlorade vän i Kanada skäller på mig och säger att jag blivit för smal.

Året har så fint fått avslutas ungefär som det började. I en alport i Italien har jag under julen testat mig igenom var den bästa varma chokladen fanns.

Restaurangbesök jag minns utan inbördes ordning: Ekstedt *, Esperanto *, PM & Vänner, Frantzén **, Shibumi, Noma ** och Studio *.

Klockan är 0.46 onsdag den 31 december 2014. Årets sista dag. Årets näst sista dag har jag ägnat åt att tillsammans med min kollega samt vän åka runt bland våra leverantörer och införskaffa mat till nyårsafton. Bara de bästa råvarorna. När vi satt i bilen fick jag en sådan härlig känsla i magen. Vi fick tillsammans en idé. En gemensam dröm och plan inför framtiden. Och plötsligt insåg jag; 2014 avslutas på absolut bästa sätt. Vi har ett mål, en dröm som inte alls är omöjlig. Som duo vore det helt perfekt rent utsagt. Nu blickar vi framåt. 2015 kommer att bli storslaget.

Gott nytt år!

Närproducerat

En skidsemester i Italien innebär lite annorlunda afterski än vad jag är van vid från min svunna tid som bartender i Verbier. Men sommeliern inom mig är inte mindre lycklig för det, snarare tvärtom...

Freeride paradise Alagna 2014

Lilla Delikatessboden

Har du vägarna förbi Norra Ängby i Bromma? Då är ett besök hos Lilla Delikatessboden på Ängby torg verkligen att rekommendera. Denna pärla till butik drivs utav min alltid sprudlande glada och fantastiska gudmor Josephine. Jag hälsade på tidigare idag och köpte hem min favoritost Délice de Bourgogne samt tryffelsalami. Fick med mig smakprov på tryffelsmör vilket ska testas i dagarna, mycket intressant...

Sväng förbi och köp något gott inför nyår men glöm inte att hälsa ifrån mig. I morgon tisdag håller de öppet 11-18 och på nyårsafton 10-14. Därefter tar de semester fram till slutet av januari så passa på!

En pratstund med Lisa

För ett par veckor sedan träffade jag Lisa ifrån Hotellrevyn och hade en trevlig fikastund på Fabrique i Gamla Stan. Klicka på bilden ovan så finner du resultatet för dig som inte sett det redan.

God Jul önskar jag från ett vitt Italien!

Fjärde advent

Jag vill först av allt passa på att önska er alla en fantastisk fjärde advent. Själv sitter jag på flyget påväg till Italien och Monterosa-berget. Skidåkning. Som jag längtar!

Ett enkelt tips till julafton, eller varför inte mellandagarna, är att inhandla en flaska portvin och kombinera tillsammans med pepparkakor och grönmögelost. Fantastiskt gott och otroligt enkelt.

Portvinet Kopke Fine Ruby finns på bolaget för ynka 119kr med nr 8048.

Skål!

Efterlängtad ledighet

Det börjar kännas ordentligt nu, att det varit en riktigt tung höst. Med många bollar i luften och en hetsig stämning. Jag erkänner; jag är helt slut.  Nytt jobb sedan i juni, en ombyggd restaurang sedan augusti vilket innebar känslan av ett nytt jobb igen efter sommarledigheten, tagit MC-kort, lyckats tappa 12 kg i vikt, deltagit i tre tävlingar, besök utav en mycket viktig guide. Ja, listan kan göras lång. Med andra ord; det har varit ett långt år.

Arbetsnarkoman som jag är till trots, jag har aldrig tidigare känt att jag är i så stort behov utav ledighet som just nu. Det har varit en fantastisk och lärorik höst. Men nu vill jag ha snö och skidåkning. Äntligen är tiden inne. På söndag åker vi till Alagna i Italien för att testa ett nytt berg. Jag vet, det känns som att jag sviker Verbier. Men även jag måste vidga mina vyer...

Två servicar kvar. Sedan drar jag. Två veckors ledighet. Hörs!

Helgtipset

Efter att i måndags ha varit på sakeprovning hos Åke Nordgren som ligger bakom importbolaget Akebono måste jag ännu en gång slå ett slag för sake. Denna variant kan du beställa hem via privatimport på Systembolaget. Hana Hato OAK. 

Detta är en så kallad Junmai Kijoshu och är en risbrygd från Japan. Den är unik i sitt slag då den har lagrats på amerikanska ekfat i två år. Drycken har en härlig bärnstensfärg och påminner nästan om Sauternes med tydlig ekfatskaraktär som vaniljtoner, är söt och komplex med inslag av choklad, torkad frukt, fikon, ananas och sötlakrits med en aning bränd ton och viss örtighet.

I jul skulle jag vilja njuta utav denna dryck tillsammans med gåslever eller ostar. Mallen!

Är du intresserad och vill lära dig mer om sake? Besök Akebonos lärorika hemsida; sake.se

Hemlängtan 2.0

Så fort första snön kommer och vintersäsongen börjar dra igång på allvar infinner sig alltid samma känsla: jag längtar hem till Verbier. 

Även om det har gått flera år sedan jag kom hem efter mina tre säsonger så släpper inte känslan utav att mitt hjärta hör hemma i den lilla hålan i Schweiz. Varenda gång jag återvänt mår jag lika bra i själen och vetskapen om att jag har en familj utav vänner kvar är oslagbar. Det fantastiska är att platsen är lika magisk vinter som sommar.

Verbier; så långt bort man kan komma från hetsen utav stjärnkrogar (även om Chalet d'Adrienne innehar en stjärna i Guide Michelin), toppsommelierer och TV-kockar. Här är du kung om du är bäst på berget. Precis så som jag vill ha det.

Kungen utav Champagne

Om jag hade möjlighet att välja ut ett drömvin som jag skulle få dricka ett glas (eller gärna en flaska...) utav är det utan tvekan Krug Clos d'Ambonnay. Denna champagne gjord på Pinot Noir som kommer från den 0,68 hektar lilla vingårdsplätten Clos d'Ambonnay i byn med samma namn, Ambonnay. Självklart är det en väldigt liten produktion utav denna rariret och därav det fina priset som börjar någonstans på 16.000 kr om man får tag på en flaska. Vad jag önskar mig när jag fyller 30? Äsch, det är lite mer än tre år kvar! Bara att börja spara...

30:e november

Haut-Brion vs Léoville Las Cases

Det är en måndagseftermiddag i december och Sommeliergillet bjuder in till en vad man skulle kunna kalla giganternas provning på restaurang Djuret i Gamla Stan. Det är Bordeaux på temat och Château Haut-Brion ställs emot Grand Vin de Léoville du Marquis de Las Cases.

Château Haut-Brion tillhör en av de äldsta vinegendomarna i Bordeaux och har anor tillbaka till 1533. Jean de Pontac hette mannen som drev egendomen på den tiden. Idag är Prins Robert af Luxemburg som är namnet att känna till och ansiktet utåt. Slottet ligger i kommunen Pessac lite sydväst om Bordeauxs stadskärna. Alltså i Graves. De innehar 51 ha mark som är fördelat på 48 ha röda druvor och 3 ha vita druvor. Röda druvor som växer är Merlot, Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Petit Verdot. De vita är Semillon samt Sauvignon Blanc. Haut-Brion klassificerades 1855 till Grand Cru som enda slott utanför Médoc.

And there drank a sort of French wine called Ho Bryan (sic), that hath a good and most particular taste that I never met with... - Samuel Pepys 10 april 1663.

Grand Vin de Léoville du Marquis de Las Cases heter ett annat stort vin. Familjen bakom vinet heter idag Delon och under Domaines Delon finns även egendomarna Potensac samt Nénin i Bordeaux. Léoville-Las Cases var tidigare del utav en större egendom men under franska revolutionen delades den upp i två och den andra halvan är idag Château Léoville-Barton. 1840 splittades egendomen ytterliggare en gång och tredje delen är Château Léoville-Poyferré. Léoville-Las Cases är beläget i Saint-Julien på västra stranden i Médoc och klassades 1855 som Deuxièmes Cru.

Årgångarna som testats är inga mindre än 1982, 1986 samt 1990. Med andra ord, stora och fantastiska år. Provningsledare Totte Steneby hade luftat samtliga viner 1,5 timme innan provningen för en rättvis bedömning. Vi fick testa de 6 vinerna halvblint. Vinerna testades i par, alltså årgångarna tillsammans men vi visste inte vilket vin det var i glaset, endast årtal.

1. 1982 Las Cases - min favorit utav samtliga. Elegant, silkiga mjuka tanniner, mintig med en härlig fräshör som definitivt kändes yngre än -82. Lite sötfruktig, fin koncentration och kommer att hålla länge till! Väldigt pigg och härlig. 2. 1982 Haut-Brion - Det mest utvecklade  med tegelröd färg, stalliga doft med mulliga skogstoner. Efter en stund i glaset kommer dofter utav rostat och kola smygande. Sandiga mjuka tanniner. 3. 1986 Haut-Brion - Sötfruktig som jordubbssylt men också toner utav grönpeppar. Torra tanniner och ordentligt knuten. Behöver luftas ordentligt för att visa sitt rätta jag. Utav dessa giganter, den som visade sig svagast. Men som en provdeltagare sa "den är svagast utav dessa men hade vi bara detta vin skulle vi hylla de till skyarna!" 4. 1986 Las Cases - Lite sötsliskig men jädra god! 5. 1990 Las Cases - Väldigt fruktdriven, feminin och riktigt snygg i stilen. Kan sparas i evigheter. 6. 1990 Haut-Brion - Provdeltagarnas testvinnare efter omröstning. Tvåa om du frågar mig. Dock supergott såklart. Väldigt elegant, rödfruktig, lite stalliga toner, mycket koncentrerad i smaken. Riktigt gott att dricka nu.

Som lite fakta så använder sig Haut-Brion utav 45,4% Merlot, 43,9% Cabernet Sauvignon, 9,7% Cabernet Franc och 1% Petit Verdot. Las Cases har istället 74% Cabernet Sauvignon, 12% Merlot och 14% Cabernet Franc så det skiljer sig en hel del i blend.

Samtliga utav vinerna från Las Cases var mer mörka både i färgen och frukten, mer fruktdrivna än Haut-Brion. Personligen föll jag denna gång mer för Las Cases. Kul att få prova dessa blint på detta sett och få en annan syn på vinerna.

Vad är väl en måndagseftermiddag på Lilla Nygatan om inte... Inte... Alldeles underbar!

Axon beach 2015

Många vet redan att jag sedan i augusti varit med i ett projekt som kallas After beach 2014 som personliga tränaren samt kostrådgivare Martin Löwgren håller i. Jag tillhör facit på att han kan åstadkomma mirakel och rekommenderar varenda själ som vill förändra sitt liv att ansöka till hans nästkommande projekt. Han fick mig inte bara att gå ner 12 kg i vikt på 12 veckor, han har även ändrat min livssyn och fått tillbaka mitt självförtroende samt träningsglädjen. Med Martins hjälp har jag nya mål och blicken framåt!

Söndagskänsla och måndagsspontanitet

Att få ha en hemmasöndag med klassisk storstädning kanske för en vanlig människa anses trist och tråkigt. För mig som knappt hinner vara hemma kan det vara balsam för själen. Vaknar upp ensam, drar på skön musik på lite extra hög volym (en bra stereo är viktigt!) och bara kör igång. Jag hann med mycket igår. Garderoben rensades på alla kläder som blivit för stora, sängkläder byttes, fyra maskiner tvätt kördes, lägenheten blev fläckfri och allt avslutades med ett hårt pass på gymmet samt en härlig söndagsmiddag med kärt sällskap. Mitt i rensningen utav garderoben hittade jag den. Klänningen med stort K. Den där som hängt längst in som ett minne utav något stort. Min svarta skönhet. Klänningen jag fick uppsydd till balen i 9:an. Alltså, en klänning jag hade på mig under en kväll när jag var 16 år gammal. Lite mer än 10 år sedan. Efter en höst med hård träning och rätt så stor viktnedgång (63 kg i augusti till dagens 50 kg) så var jag ju bara tvungen att se om jag kom i den, festblåsan från högstadiet. Om jag kom i den? Den var nästintill lite stor! Frågan är nu när den ska användas...

Min måndag har varit minst lika produktiv. Ett samtal kom från Åsa W Karlsson med nya spännande utmaningar. Alltid lika inspirerande att få prata med Åsa som pushar mig till nya höjder. Alla borde ha en Åsa i sitt liv! Samtalet innebar att jag äntligen tagit tag i det här med enskild firma. En tur till Systembolaget för research ledde till ett härligt spontaninköp. Den stod ju bara där på hyllan, alldeles ensam i all sin prakt. Just ja, flaskan ovan. Bruno Paillard Le Mesnil 1999, på magnumflaska. Klart den skulle få följa med hem! Jag måste skaffa mig en vinkyl, pronto. Är alldeles för kräsen och försöker hitta den perfekta kylen till mitt hem. Det går sådär.

En provning hanns med tillsammans med Sommeliergillet på Djuret idag också. Mer om den senare. Nu väntar jag på Homeland. Klassisk måndag.

Moët & Chandon Sommelier Challenge

Igår gick sista finaldelen utav Moët & Chandon Sommelier Challenge 2014 av stapeln på AG i Stockholm. Jag har tvekat hela hösten över om jag skulle delta eller inte, med mycket som hänt runt omkring både på jobb och andra tävlingar. Förra året gick det ju riktigt bra i just denna tävling och det var dessutom första gången jag stod på en rätt så stor scen. Skulle jag delta i år så ville jag ju vinna! Men tidsbrist har gjort att jag prioriterat jobbet framför att förbereda mig inför tävling, självfallet. Jobbet går alltid först. Efter att ha varit med i första finalmomenten den 9 november på Nobis så har jag velat fram och tillbaka varje dag. Jag bestämde mig helt och hållet nu i lördags mitt i natten efter jobbet att det är väll bara att gå dit och köra!

Sagt och gjort. Jag gick dit, gick upp på scen, gjorde vissa saker bra, andra hade jag velat göra annorlunda. Men, genom att ens gå dit vann jag över mig själv. Ibland är det bara att köra på, trots trötthet, utmattning och att man kanske bara vill krypa ner i sängen och gömma sig. Jag vet, vi alla är lite extra trötta just nu denna gråa och trista höst. Det är 1:a december och vintern verkar aldrig komma.

Tävlingen igår bestod utav två olika scenmoment. Jag var först ut på scen. Det var två bord med två gäster per bord på scen. Enda instruktionen vi fick på scen utav konferencier Totte Steneby var att "du har 12 minuter på dig, resterande uppgifter får du veta utav dina gäster". Som vilken arbetsdag som helst, förutom att du gjord det på scen, inför publik och blir dömd för minsta rörelse du gör. Lätt som en plätt? Njae. Nervositeten spelar ett spratt men jag börjar konstigt nog känna mig lugn och trygg på scenen åtminstone.

Det ena bordet beställde en flaska rött vin som skulle öppnas och serveras. Sedan kom bord nummer tvås gäster och satte sig medan jag pratade med bord nummer ett. Bord nummer två beställde en flaska champagne som jag öppnade och serverade, varpå de tog fram en meny med lite olika maträtter där jag skulle rekommendera en förrätt samt två ostar, där en ost skulle vara svensk. Samtidigt som jag pratade mat med bord nummer två så hällde en utav gästerna ut sitt rödvinsglas på bord nummer ett. Jag såg det tidigt och bad gästen jag pratade med att låta mig få återkomma alldeles strax. Jag la på en servett över rödvinsfläcken på bord nummer ett och gav damen ett nytt glas och fyllde på vinet.

Andra omgången på scen gick till som så att vi fick se 10 olika bilder som föreställde allt från olika vingårdar, flasketiketter till kända personer inom vinvärlden. Jag var glad över att jag åtminstone kände igen champagnehuset Krugs vingård Clos du Mesnil...

Värdig vinnare blev till slut Johan Nilsson som jag förutspådde redan innan. Stort grattis till dig Johan! Ska bli kul att besöka Champagne tillsammans nästa år!

Är du nyfiken på hur tävlingen gick till den 9 november så finns det lite filmer som gjorts på vår blindprovning samt den muntliga teoridelen. Inga smickrande filmer för min del då jag mest var i chocktillstånd över att det hela skulle filmas...

[youtube=http://youtu.be/TVUsG612cRo]

[youtube=http://youtu.be/ipRfJiMQuRk]

(Bilden högst upp är tagen utav fotograf Camilla Rehnstrand.)

Tävlingssommelleri

Att tävla i sommelleri är en konst och något otroligt tidskrävande. Det pushar än till att bli bättre på det man gör yrkesmässigt men samtidigt är det lite utav ett förlegat hantverk som visas upp. På hur många krogar står man egentligen och dekanterar med tänt ljus inför gäst?

När du tävlar som sommelier utsätts du ofta för ett djupgående teoretiskt prov med flertalet frågor du inte har den blekaste aning om svaret på då det innefattar kunskap om hela dryckesvärlden, inte bara vin utan även öl, sprit, kaffe, te. Ja du förstår nog... Du kan få bilder på vinmakare, kockar, flasketiketter och maträtter som du ska ha koll på. Kanske även en vingård någonstans i världen. Hur lär min sig allt? Man kan såklart inte kunna allt, men frågan är var man ska börja? Den teoretiska kunskapen som sommelier är otroligt viktig.

Till uttagningen utav Årets Servitör var det också ett teoriprov. Varför krävs inga teoretiska kunskaper på samma sätt inom kockyrket undrar jag?

Sommeliertävlingarna bygger mycket på överraskningmoment. Hur hanterar den tävlande en helt oförberedd situation? Du kommer upp på scen och ställs inför ett par uppgifter. Vissa har du säkert tränat på innan, medan andra saker kanske du aldrig gjort tidigare. Blindprova vin och sprit är sådant man kan träna på. Även servera champagne, dekantera vin och andra matsalsmoment. Mycket gör du under ditt vardagliga jobb på krogen. Med gäster på din restaurang hanterar du det säkert galant. Men inför publik och under press gör man missar man troligtvis aldrig skulle gjort annars. Som vilken tävling som helst.

Jag har nu ställt upp i fem tävlingar. Började med Lily Bollinger Award förra året, var med i uttagningen för att jag ville testa och se hur en tävling gick till. Några poäng ifrån finalplats gick jag därifrån många erfarenheter rikare. Jag var med i Moët & Chandon Sommelier Challenge senare under hösten och gick till final. Vinnaren vann med ynka en poäng. Då insåg jag att med mycket träning kan även jag stå som vinnare en dag. Jag pushade mig själv och tyckte det kändes roligt. Jag ställde i år igen upp i Lily Bollinger Award och gick denna gången till final. Väl på finaldagen insåg jag att jag inte alls var så förberedd som jag borde. Sommaren ägnade jag åt att ta MC-kort. Något jag visserligen är riktigt stolt över. Men tiden man behöver lägga ner inför en tävling hade jag helt struntat i. Jag slutade på en tredje plats.

Årets Servitör såg jag som en rolig utmaning, även här dock utan att hinna förbereda mig. Det blev en tredje plats även i denna tävling. Visserligen med ett 70-tal som gjorde uttagningsprovet, så denna placering är jag riktigt nöjd med. Årets Servitör var en fantastiskt rolig dag som jag gärna skulle göra om.

Nu nalkas Moët & Chandon Sommelier Challenge igen. Jag har gått vidare till finalen som äger rum den 30/11. Jag har inte alls pluggat inför tävlingen som jag borde och tävlingssuget är just nu som bortblåst. Det har varit en tuff och krävande höst med alldeles för många bollar i luften. Just nu vill jag helst gömma mig från allt som har med tävlingssommelleri att göra och få känna att det är roligt igen...

Nåja, med tiden ger sig allt. Om inte annat händer så är det final på AG nästa söndag kl 14.00!

Viktigt helgtips!

Idag klockan 14.00 kommer årets bästa släpp från Caviste. Deras årliga blandlåda med olika champagner från producenten Savart får ni absolut inte missa. Beställ hem en låda med min favoritchampagne för tillfället. Perfekt inför jul och nyår! http://www.caviste.se/hem/forlansering/cav0036

Några snabba...

...ställs denna vecka till min yrkesmässigt största förebild: Åsa W Karlsson. Åsa är min lärare från tiden på Restaurangakademien samt lite som min mentor nuförtiden. Den person jag vänder mig till när jag har funderingar yrkesmässigt och även tävlingsmässigt. - Vill du kortfattat beskriva dig själv och vad du sysslar med? Frilansande konsult inom dryckesbranschen är den korta beskrivningen :-) Men konkret innebär det att jag föreläser åt Restaurangakademien i Stockholm, åtar mig diverse skrivuppdrag, återkommande sommeliertjänster hos Kulturpärlor i Sörmland, juryuppdrag åt International Wine Challenge i London samt arbete med sommeliertävlingar såsom Årets Lily Bollinger, Svenska & Nordiska Mästerskapet. Rätt omväxlande med andra ord.

- Som barn, vad ville du bli när du blev stor? Tveklöst flygvärdinna.

- Drömresmål? Nya Zeeland.

- Hur kom du in på vin? Jag är nyfiken och har alltid velat lära mig mer om saker. Jag jobbade först i bar men insåg att det var matsalens fascinerande rytm, med tillhörande fantastiska viner, som lockade. Så började det och så har det fortsatt.

- Champagne eller Cava? Jag älskar bubbel i alla stilar...och bara det är bra så spelar det ingen roll faktiskt. Hade du frågat mig för fem år sedan hade jag varit mer svartvit i mitt svar :)

- Vad dricker du på nyårsafton? Helst bubblor på stora flaskor.

- Vem vill du helst äta en middag med? Ido Lewinsohn och Eran Pick(goda vinmakarvänner) samt deras familjer uppblandat med min familj. Rörigt, glatt, gott och underbart!

- En dryck du vill slå ett slag för? Madeira. Klart underskattat.

 - Vilken är din bästa mat- och dryckeskombo? Kombinationer som uppstår spontant. "Kolla vad vi hade hemma!" Vad äter vi till den..?

Ett mer utförligt svar: Varierar över tid men den som sitter i minne just nu är mogen Champagne Selosse Contraste till en magisk oxfilétartar med tryffelmajjo..mogna champagner rent generellt är underbara matviner. Torr Palo Cortado och en bit skinka är inte heller fel och kommer dessutom snabbt på tallriken. Provade också en Moscatel från Málaga häromsistens som var helt magisk till rostade hasselnötter och len glass.

- Har du något härligt dryckestips inför helgen? Alltid. El Castro de Valtuille, Bierzo, Spanien. Grymt användbart.

- Slutligen, har du någon oväntad talang? Japp. Tre stycken. Jag bakar fantastiska kanelbullar, kan fickparkera som en gud och simmar grymmesnabbt.

Jag tackar Åsa för den härlig frågestund och hoppas att det inte dröjer innan vi ses igen!

Praktikant på sin egen arbetsplats

Om man en gång i livet ska ta på sig en ledarroll är jag utav åsikten att man ska ha testat på de flesta uppgifter som finns i företaget. Man behöver inte kunna allt, men man ska åtminstone ha en insikt och förståelse av vad ens kollegor gör under sin arbetsdag. Jag själv har mer respekt för personer/chefer som jag vet har kämpat sig uppåt. Startat nerifrån och gjort all slitgöra. Dessa personer är ofta hårda men rättvisa. De förväntar sig att du som anställd gör allt för företaget, ger kritik när det behövs, men vet också att man behöver ge sina anställda beröm då och då. De tar ett tag innan du vinner dessa chefers förtroende, men när du väl gjort det så är det värt allt i världen. Jag såg den här hårt slitande chefen i min styvfar Gustav när jag var liten. Gustav som jag i många år kallat för pappa. Han som på många sätt är min idol i livet. Under min uppväxt när vi bodde i en fin villa ute på Ekerö slet han dygnet runt med sin byggfirma. Han gjorde allt för mig. Det har jag alltid förstått och varit tacksam för, men det kanske har slagit mig mer under mitt vuxna liv. Han gav mig hunden jag drömde om när jag var 13 år och under samma år fick jag min vita sagoponny. Bortskämd fick jag höra från annat håll att jag var. Men att vara stalltjej är allt annat från att vara bortskämd. Du har ansvar för ett stort djur, ett liv. Det är ditt ansvar att detta djur ska må bra. Du lär dig att hugga i där det behövs och du blir en händig, stark tjej med skinn på näsan. Jag som är kort i rocken (Vilket jag fortfarande får höra varje dag konstigt nog. Det blir tydligen aldrig ett gammalt skämt...) har haft stor nytta utav hästlivet. De viktigaste sakerna jag lärt mig i livet har jag att tacka varelserna på bilden nedan. Min vita sagoponny Chenet och yrvädret till hund Doris.

Nedan, jag 19 år gammal tillsammans med finaste hästen som existerat. Att ett djur kan ha sådan otroligt tillit till en människa är bland det häftigaste man kan uppleva. Det bandet vi hade är svårt att förstå. Hon följde mig som en hund bokstavligt talat. Kunde ha henne lös när jag tog inne från hagen.

Men det var inte hästlivet jag ville skriva om. Inte heller min förebild Gustav eller min vackra mamma som är drottningen i mitt liv, trots att vi sällan ses.

Mina förebilder har jobbat sig uppåt. Jag själv har gjort mycket inom min bransch. Jag har varit garderobiär, hoppat in i disken flertalet kvällar, varit renodlad servitris, hovmästare, restaurangchef, bartender både på hetsig sommarkrog och afterski i Verbier. Numera sommelier på finkrog i Stockholm. Det enda jag känt att jag saknat är ordentlig insikt i köket. Så jag bad min nuvarande chef om att få praktisera en dag i köket. Något jag tycker att all serveringspersonal borde göra. Men likväl anser jag att samtliga kockar borde göra minst en dag ute på golvet som serveringspersonal.

På många restauranger jag jobbat på är det tyvärr attityden "köket mot servisen" som gäller och det snackas skit sinsemellan. Jag lärde mig tidigt att vara vän med köket. Det vinner man otroligt mycket på. Vi är ett team. Kockarna klarar sig inte utan servisen och tvärtom. Kan du jobba en dag i köket och får insikt i vad grabbarna håller på med hela dagen vinner du otroligt mycket på det i arbetslivet.

Jag hade en fantastiskt rolig dag igår. Kom in strax efter kl 9 och började med att packa upp varor tillsammans med vår ena kökschef Viktor. Jag var beredd på att mest titta på, men under dagens gång fick jag göra en citrongräsgelé till vårt nya te, rimma torsk, en havtornskräm till andra desserten, skala valnötter och hjälpa till att fritera svarvad potatis. Kände mig lite extra stolt och rakryggad när jag under kvällen serverade gästerna ett te jag hjälpt till att tillreda på riktigt.

Otroligt givande och rolig dag för en person som mig. När det kommer till matlagning har jag tummen mitt i handen, men tack vare min styvfar Gustav skulle jag troligtvis enkelt kunna bygga ett hus från grunden i princip på egen hand. Att också få spendera hela dagen med ett gäng fina killar som jag har roligt tillsammans med varje dag gjorde gårdagen ännu roligare.

Tack för att ni tog er an mig, killar!