Att prova vin är oftast roligt. När man får testa vin i en otroligt vacker miljö, då blir det faktiskt ännu trevligare. Som i ett slott, på en strand med strålande sol i Portugal. Ja, som jag har fått göra nu två kvällar i rad. Hörde jag 12 grader och regn i Stockholm? Ibland har jag ett väldigt tufft jobb att utföra... Enjoy!
Jag har länge velat besöka Portugal och nu fick jag äntligen möjlighet att åka till landet vid Atlantens kust. Igår landade jag i Lissabon för att delta på MUST Fermenting Ideas, en vinkonferens som hålls för första gången och samlar några av vinvärldens mäktigaste journalister samt sommelierer. Att lilla jag är på plats känns väldigt häftigt. 
Igår lyssnade jag på storheter som Jamie Goode, Paul Symington och Matthew Jukes. Mer om de olika ämnena kommer i senare inlägg, jag lovar.
Matthew Jukes på scenen.
Eventet hålls i en fantastiskt vacker liten stad 20 minuter utanför Lissabon. Estoril är verkligen en plats jag kan rekommendera. Hotel Inglaterra är en höjdare också. 
Hotel Inglaterra, mitt hem två nätter till. 
Härlig utsikt från mitt rum...
Gårdagen blev en lång dag. Jag flög från Bromma 06.55 med mellanlandning i Bryssel. Landade i Lissabon 12.30 och åkte direkt till kongressen. Tyvärr missade jag de första två föreläsningarna men jag kom lagom till att lunchen serverades. Jag fick sedan lyssna på Jamie som pratade om naturviner, Paul Symington höll föredrag om fortifierade viner och Matthews ämne var Engelska mousserande viner vs Champagne. 
Efter dagens alla föreläsningar bjöds det på provning av portugisiska viner i ett gammal slott nere på stranden.
Det här med att testa viner på slott, det är en riktig hit det. Mera sånt tack!
Jag drog till London över ett dygn denna vecka måndag till tisdag för att gå på The Real Wine Fair på Tobacco Dock. Vinmässan vänder sig till vinmakare som producerar ekologiska, biodynamiska eller naturviner. Det är en mässa för riktiga viner, vin utan skit för att tala klarspråk. För mig var det första gången jag besökte en mässa i London. Andra gången jag besökte London överhuvdtaget. På ett dygn kan man hinna med många saker även om det blir extremt intensivt. Som tur var hade jag med min resande partner in crime Alex, som jag också gjorde en snabbvisit till Peking med i december.
Vi landade i London 9:45 lokal tid. Efter en stund i passkontrollen kunde vi ta oss in till mässan. Alltså, raka vägen från flygplatsen till mässan vid Tobacco Dock. Väl framme på mässan var klockan 12. Redan då var jag helt slut av att ha varit vaken sedan 5 på morgonen. Men det var bara att grabba tag i ett vinglas och glida fram genom mässlokalen och prata med producenter.
Det var omkring 170 olika producenter på plats. Att prova igenom alla vore i princip omöjligt, åtminstone när man knappt sovit en blund. På plats i London var mitt mål att testa viner jag inte sett förut. För vad är meningen med att flyga till ett annat land för att testa viner som finns här i Sverige? Å andra sidan är det trevligt att säga hej till producenter man har träffat förut, för att skapa en relation. Av någon konstig anledning fastnade vi bland de amerikanska producenterna. Vi försökte ta avstickare men hamnade hela tiden i samma gång återigen. USA, England, Sydafrika och Sicilien var de viner som vi fokuserade extra på.
Här är ett axplock av dagens favoriter:
Före SM-finalen idag var jag på en riktig gubblunch tillsammans med några av landets vassaste vinkunniga män. En vinlunch på Café Nizza för att testa gott rödpang från södra Frankrike med självaste vinmakaren Pierre Jacquet. Han är ena halvan av duon bakom Domaine Binet-Jacquet. Domänen är belägen i den lilla byn Faugères tillsammans med 65 andra producenter. En stund efter att jag hade introducerat mig för vinmakar-Pierre kom hans importör fram till mig:
- Pierre minns tydligt att han har träffat dig förut. Du serverade oss på Djuret för flera år sedan och lovade att du skulle komma ner och hjälpa till att plocka druvor under skörden för att få lära dig hela processen.
Och så faller bitarna på plats. Vi har ju träffats förut. I en källare i Gamla Stan. Men då visste jag inte vilka viner han producerade även fast jag har ett par flaskor hemma i vinkylen. 
Under lunchen fick vi testa fem olika årgångar av Domaine Binet-Jacquet AOP Faugères: 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011. Druvblandningen är ungefär 25% carignan, 25% grenache, 25% cinsault, 15% syrah, 10% mourvèdre. Jäst och lagrat på tank i 10 månader.
Dagens bästa vin var för mig årgång 2013. Men 2015 är något att verkligen se fram emot i framtiden.
Jag har nu lovat Pierre att hålla mitt ord och komma ner till södra Frankrike för att hjälpa honom skörda druvor i höst. Eftersom de mestadels har bush vines planterade på sina 9 hektar kan de behöva en kort person som slipper få ont i ryggen av att klippa de låga buskarna. Jag kan alltid se det positiva i att jag är kort i rocken.
Nyfiken på dessa viner? Du hittar dem här.
PS. Har du inte varit på Café Nizza? GÅ DIT OCH ÄT! Det är gott på riktigt.
‘Champagne is the wine of civilisation and the oil of government.’ - Sir Winston Churchill
Wow vilken ära att ha fått testa dessa godingar!
Igår hade vi en champagnemiddag på jobbet för en liten grupp champagneälskare. Det tillhör verkligen inte vardagen att få smaka på en rosé från 1964. 1964! Ja, du läste rätt. Och den var alldeles, alldeles underbar.
Champagnen som serverades var ingen mindre än Grand Hotels husbubbel Pol Roger. Ett av få störa familjeägda firmor som finns kvar i Champagne. Firman grundades 1849 i byn Épernay där flera av de största husen ligger uppradade längs med L'Avenue de Champagne.
Pol Roger drivs idag av Jean Pol-Roger och Christian de Billy. Källarmästare är Dominique Petit. Firman äger 89 hektar egna vingårdar som täcker upp ungefär 45% av deras behov. Resterande druvor köps in, då mestadels Pinot Noir och Pinot Meunier för att ge struktur till champagnen.
Du har säkert hört uttrycket "Champagne ska vara kall, torr och gratis". Bakom ordspråket står Sir Winston Churchill. Han införskaffade sin första flaska Pol Roger år 1908. Efter hans död 1965 fick flaskorna som skickades till Storbritannien en sorgkant på etiketten för att hedra Churchill. Därefter skapade producenten Cuvée Sir Winston Churchill som en homage vilken kom att bli Pol Rogers prestigechampagne och bara görs de allra bästa årgångarna. Första årgången, 1975, gjordes endast i magnum och lanserades på Blenheim Palace i Oxfordshire. Sedan länge är Pol Roger kunglig hovleverantör till drottning Elizabeth II av Storbritannien. Bara det ett tecken på kvalitét.
Igår fick jag den störa äran att testa många årgångar av Pol Roger...
Pol Roger Brut Non Vintage Magnum Vintage: 2006 2004 2002 1999 1998 1996 1982 1982 rosé 1979 1975 1964 1964 rosé
Kvällens största upplevelse blev för mig 1964 rosé av två anledningar. 1; det är min mammas födelseår. Att testa ett vin av hennes kaliber var häftigt bara det. 2; vinet var otroligt piggt, fina bubblor och en härlig syra. Första årgångsrosén Pol Roger gjorde var 1961 så 1964 var alltså en av de första årgångarna de tillverkade.
‘In success you deserve it and in defeat, you need it.’ - Sir Winston Churchill
I måndags fick jag gå på en väldans trevlig middag på Millesgården arrangerad av champagnehuset Perrier-Jouët. Jag hade aldrig besökt Millesgården tidigare så det var ett perfekt tillfälle att förena nytta med nöje. Dricka lyxiga bubblor i en vacker lokal är aldrig fel. 
Vacker dukning med vackra glas.
Min gamla arbetsgivare Frantzén stod för maten så det var spännande att se hur det fungerade i ett sammanhang. Gott var det såklart. I glasen serverades champagnehusets prestigebubbel Belle Époque med nya årgången 2008 samt Belle Époque Rosé 2006. 
Med min bordsherre källarmästare Hervé Deschamps.
Jag hade den stora äran att få ha kvällens huvudperson som bordsherre, Perrier-Jouëts källarmästare Hervé Deschamps. Mannen som ligger bakom husets samtliga champagner. Hervé är ingen man kan kalla nybörjare direkt. Han har jobbat hos Perrier-Jouët i 33 år och varit källarmästare sedan 1993. Med 5 år kvar till pension kommer Belle Epoque 2016 troligtvis att vara hans sista årgång som han får släppa.
Själva champagnehuset startades 1811 genom en klassisk kärlekshistoria. Pierre-Nicolais-Marie Perrier och Adèle Jouët gifter sig. Därefter startar de sin champagnefirma som får namnet Perrier-Jouët.
Första årgången av Belle Époque var 1964 som släpptes 1969. En mycket exceptionell årgång då även min mor föddes. Årgång 2008 är en blandning av 50% Chardonnay, 45% Pinot Noir och 5% Pinot Meunier. Chardonnay från Grand Cru-byarna Avize och Cramant ger elegans samt blommiga toner medan Pinot Noir från norra delarna av Champagne, Montagne de Reims, ger vinet sin komplexitet. Enligt Hervé binder den lilla mängden av Pinot Meunier samman de andra två druvorna till en perfekt balans. Vinet låg 5 år i flaska på sin jästfällning innan det degorgerades och tillsattes en dosage av 6g/liter. 
Belle Époque Rosé 2006 är en druvblandning av 45% Chardonnay, 50% Pinot Noir och även här 5% Pinot Meunier. För att få till den laxrosa färgen tillsätts 8% stilla rött vin från byarna Ambonnay och Aÿ. Vinet får ligga minst 4 år på sin jästfällning och därefter tillsätts en dosage av 8g/liter. 
Här är förresten jag festfin tillsammans med Caroline Blumenthal. Foto: Studio Emma Svensson.
Lyxiga bubblor som Belle Époque är ingen vardagsdricka direkt. Belle Époque 2008 går loss på 1205:- och Belle Époque Rosé 2006 får du punga ut hela 2150:- för. Men jag investerar mer än gärna i någon flaska och lägger in i vinkylen. För det här är gott på riktigt. Jag vill säga att klunkabiliteten är skyhög.
Skål!
Mitt andra besök i Jura bjöd på två nya producentbesök. I byn Arlay hälsade jag på hos Jean-Francois Bourdy som är 15:e generationen av vinmakare. Hans familj har producerat vin i Jura ända sedan 1475 så vem passar bättre som ambassadör av Juras viner än just herr Bourdy? Och är det något han är så är det just en utmärkt ambassadör. Jean-Francois vill lära hela världen att dricka världens bästa vin: Vin Jaune.
Vin Jaune är en speciell vinstil som jag fullkomligt älskar. Vinet görs bara på druvan Savagnin. Druvorna skördas ganska sent, vinifieras och får sedan lagras i gamla ekfat. I ekfaten måste vinet spendera minst 6 år och 3 månader innan det får buteljeras i flaskor som är 62 cl. Flaskorna kallas Clavelins. Under tiden utvecklas en jästhinna på vinets yta som skyddar mot viss oxidation, precis som vid produktionen av fino-sherry. Vin Jaune är en komplex vinstil som bara måste upplevas. Karaktären som kännetecknar Vin Jaune är ett torrt vin med en nötighet och jästiga toner. Med en flaska Vin Jaune och en bit Comté är kvällen fulländad. 
Jean-Francois tog över domänen tillsammans med sin bror Jean-Philippe år 1990. De gör viner som man alltid har gjort i Jura, genom att blanda druvor från olika vingårdslägen och druvsorter. Att följa trender, som att göra viner enligt samma metod som i Bourgogne (enskilda vingårdslägen etc), är inget för familjen Bourdy. De brukar 10 hektar mark som sedan 2006 är biodynamisk odlad. Men de har i princip alltid arbetat ekologiskt. Och allt sköts självklart för hand. Resultatet? Viner som kan drickas om 300 år, om du frågar Jean-Francois. 
Något som imponerar ordentligt är den stora samlingen av äldre årgångar. Här har man sparat varenda årgång som har gjorts. Innanför gallret på bilden finns ett vinmuseum med flaskor från 1700-talet. På plats kan man köpa med sig av årgångar ända sedan 1912. Vill du överraska någon med en 40- eller 50-årspresent är det definitivt hit du ska åka.
När jag frågade vilken som är Jean-Francois favoritårgång svarar han snabbt "1782, utan tvekan. Den var magisk!" Och han har testat varenda årgång... 
Här produceras ett gäng viner. Côtes du Jura Rouge är en blandning av druvorna Poulsard, Trousseau och Pinot Noir. Lagras i 3-4 år i gamla fat. Jag hade äran att testa en flaska från 1959 som fortfarande lever livet.
Côtes du Jura Blanc är ett vin gjort på Chardonnay som man knappt har smakat druvan tidigare. Ett vin som lätt kan drickas om 150 år enligt producenten själv. Även detta vin lagras i 3-4 år i gamla fat. Perfekt till ostfondue och dricks gärna tempererad runt 15 grader efter att flaskan har varit öppen några timmar. 
Utöver dessa viner så görs även Côtes du Jura Savagnin, Vin Jaune, Vin Jaune Châteu-Châlon, Macvin, Crémant du Jura och Galant des Abbesses. Det sistnämnda, ett vin som görs enligt ett recept från 1500-talet. Galant är ett väldigt komplext vin som kan drickas som aperitif men skulle även passa lika bra till dessert. Sååååå gott! Vinerna från Jean Bourdy finns representerade både på Agrikultur och Furillen. Vill du testa riktigt traditionella viner från Jura så är mitt tips att kontakta Brixwine som importerar vinerna till Sverige. 
I vintras introducerades jag för Andy Varonier, vinmakare från Valais i Schweiz. Vi gjorde ett event på Rival tillsammans och därefter gjorde jag en liten kort intervju med den svensktalande schweizaren som finns att läsa här.
Andy är en härlig person som jag klickade med direkt så när jag och Tompa var på semester i Schweiz fanns det ingen tvekan om att jag ville hälsa på hos Andy. Sagt och gjort. Vi styrde bilen mot lilla byn Varen. 
Eller, jag styrde och Tompa satt bredvid och roade sig... 
Jag slutar aldrig häpnas av den magiska vyn när man färdas genom Alperna. 
Om det finns vin i lilla landet Toblerone? Som det finns vinrankor! 
Välkommen till Varen...
...och Varoniers vineri. 
Andy bjöd mig på en liten överraskning när vi kom fram. Han skulle testa sig igenom fatprover och se vilka viner som började bli redo för buteljering. Han önskade mina åsikter om vinerna vilket var en stor ära. 
Det var första gången jag bekantade mig med druvan Gwäss som odlas kommersiellt i Valais på den lilla ytan av ungefär 1,5 hektar. Druvan gjorde att jag nu kände mig tvungen att plocka fram mitt druvlexikon Wine Grapes av Jancis Robinson. I boken hittar man Gwäss som Gouais Blanc och på andra platser har den namn som Président och Foirard bland annat. Kärt barn har många namn, åtminstone när det kommer till vindruvor. En av de svårare sakerna med att vara sommelier. Att samma druvsort kan ha så många olika namn... Gouais är iallafall en väldigt gammal druvsort och som grön druvsort kunde man hitta den redan 1540 i Valais. Men troligtvis fanns den mycket tidigare i Frankrike. När man har tittat på druvans DNA har det visat sig att den är förälder till åtminstone 81 olika druvsorter, vilket har gett den namnet Casanova of the grapes enligt mitt druvlexikon. 
Druvorna som växer i Valais kan lätt få en lite högre sockerhalt. Detta fick vi känna på när vi testade oss igenom fatproverna. Andys Chardonnay hade rejält med socker vilket hade fått honom att testa en blandning av 80% Chardonnay och 20% Gwäss. Vinet blev genast välbalanserat och bar upp sig på ett helt annat sätt med högre syra och mindre sötma. Gott på riktigt! 
Pinot, Cabernet Sauvignon, Gwäss, Chardonnay och Chard + Gwäss var fatproverna vi fick testa oss igenom. Vi kom gemensamt fram till att Pinot var redo för buteljering, att Chard+Gwäss var en hit men den rena Chardonnayn var för söt och att Cab S behövde lite mer tid för att växa till sig och falla på plats.
Ett nytt projekt är Andys varumärke Varenheit som fick en stor PR-kampanj under våren. Nu konsumeras rosén flitigt i alla barer nere i dalen och runtom i tysktalande delen av Schweiz. Krispigt, fruktigt med smaker av röd grape, skogshallon och lingon. Hög klunkabilitet och perfekt sommarvin. Andy sa att man får dricka det med is och göra vinet till en paraplydrink om man vill. En vinmakare med sinne för humor. 
Humorn är genomgående hos Andy. (Jag älskar Andy, han är fantastisk.) Ett vin som produceras är finvinet Avarone. Gjort på druvan Diolinoir, en schweizisk korsning av druvorna Robin Noir och Pinot Noir som gjordes 1970 av André Jaquinet i Lausanne. Även den informationen kan hittas i mitt druvlexikon. Vinet tillverkas på samma sätt som Amarone med skillnaden att här används bara en druvsort. I Italien används ett flertal olika druvor: Corvina, Rondinella och Molinara. Med andra ord, druvorna torkas före pressning och jäsning vilket ger en helt annan koncentration till vinet. Jag måste erkänna, Avarone är bra mycket bättre än de flesta Amarone jag har testat. Tompa som gärna ställer frågor undrade om någon blivit upprörd för att Andy har döpt vinet till Amarone?
-Ingen har vågat säga något. Men så har jag inte heller gjort någon stor grej över att de uppkallat Amarone efter mitt vin... 
Och så sprit från druvresterna såklart. Wow vilken arom! Men den fick vi inte smaka på då alkoholhalten för tillfället låg på 70%...
Fick med mig en flaska Merlot 2014 som nu ligger i vinkylen och väntar på bättre tider. Jag hoppas att få hälsa på Andy många gånger framöver, och kanske till och med få hjälpa till i vineriet för att få lära mig en dag.
Eftersom Schweiz är mitt paradis på jorden har jag skrivit en hel del om lilla landet Toblerone. Bland annat detta: "Välj rätt dryck på afterskin" "Beroendeframkallande drycker från landet Toblerone" "I min vinkyl..."
