I min vinkyl

Lite då och då låter jag er ta en titt i min vinkyl och hoppas att det är ett sätt att inspirera till egen lagring, eller åtminstone lite planering. De mesta som säljs på Systembolaget konsumeras inom 24 timmar vilket visar på att få gör ordentligt planerade inköp. Jag gissar att det inte är särskilt vanligt bland folk att de på måndagen går och funderar över vad som ska drickas till middag kommande lördag? Näe, troligtvis inte. När jag själv ska bjuda hem gäster på middag planerar jag oftast vilket vin som ska serveras innan jag bestämmer vad det blir för mat. Men så är jag ju sommelier också... Min vinkyl är för tillfället ganska så full vilket har gjort att mina vininköp har minskat ganska drastiskt. Men när Caviste släpper bubblande flaskor är det omöjligt att hålla fingrarna i styr. I söndags kom årets leverans av Champagne Huré Frères. Två lådor blev det, alltså 12 flaskor av bubblor. Tjoho! Nu längtar jag tills de släpper Champagne Savart, årets höjdpunkt när det kommer till vin. Nyfiken på annat som döljer sig i min vinkyl? Bland annat detta:

• Något från Schweiz
• En lyxflaska bubblande
• Oemotståndlig Barolo

Har du inte signat upp dig än för nyhetsbrevet från Caviste så är det utan tvekan dagens vintips. Det bästa av allt? Leverans direkt hem till dörren.

Fatprover hos Varonier

I vintras introducerades jag för Andy Varonier, vinmakare från Valais i Schweiz. Vi gjorde ett event på Rival tillsammans och därefter gjorde jag en liten kort intervju med den svensktalande schweizaren som finns att läsa här.  Andy är en härlig person som jag klickade med direkt så när jag och Tompa var på semester i Schweiz fanns det ingen tvekan om att jag ville hälsa på hos Andy. Sagt och gjort. Vi styrde bilen mot lilla byn Varen. Eller, jag styrde och Tompa satt bredvid och roade sig...  Jag slutar aldrig häpnas av den magiska vyn när man färdas genom Alperna.  Om det finns vin i lilla landet Toblerone? Som det finns vinrankor!  Välkommen till Varen......och Varoniers vineri.  Andy bjöd mig på en liten överraskning när vi kom fram. Han skulle testa sig igenom fatprover och se vilka viner som började bli redo för buteljering. Han önskade mina åsikter om vinerna vilket var en stor ära.  Det var första gången jag bekantade mig med druvan Gwäss som odlas kommersiellt i Valais på den lilla ytan av ungefär 1,5 hektar. Druvan gjorde att jag nu kände mig tvungen att plocka fram mitt druvlexikon Wine Grapes av Jancis Robinson. I boken hittar man Gwäss som Gouais Blanc och på andra platser har den namn som Président och Foirard bland annat. Kärt barn har många namn, åtminstone när det kommer till vindruvor. En av de svårare sakerna med att vara sommelier. Att samma druvsort kan ha så många olika namn... Gouais är iallafall en väldigt gammal druvsort och som grön druvsort kunde man hitta den redan 1540 i Valais. Men troligtvis fanns den mycket tidigare i Frankrike. När man har tittat på druvans DNA har det visat sig att den är förälder till åtminstone 81 olika druvsorter, vilket har gett den namnet Casanova of the grapes enligt mitt druvlexikon.  Druvorna som växer i Valais kan lätt få en lite högre sockerhalt. Detta fick vi känna på när vi testade oss igenom fatproverna. Andys Chardonnay hade rejält med socker vilket hade fått honom att testa en blandning av 80% Chardonnay och 20% Gwäss. Vinet blev genast välbalanserat och bar upp sig på ett helt annat sätt med högre syra och mindre sötma. Gott på riktigt!  Pinot, Cabernet Sauvignon, Gwäss, Chardonnay och Chard + Gwäss var fatproverna vi fick testa oss igenom. Vi kom gemensamt fram till att Pinot var redo för buteljering, att Chard+Gwäss var en hit men den rena Chardonnayn var för söt och att Cab S behövde lite mer tid för att växa till sig och falla på plats. Ett nytt projekt är Andys varumärke Varenheit som fick en stor PR-kampanj under våren. Nu konsumeras rosén flitigt i alla barer nere i dalen och runtom i tysktalande delen av Schweiz. Krispigt, fruktigt med smaker av röd grape, skogshallon och lingon. Hög klunkabilitet och perfekt sommarvin. Andy sa att man får dricka det med is och göra vinet till en paraplydrink om man vill. En vinmakare med sinne för humor.  Humorn är genomgående hos Andy. (Jag älskar Andy, han är fantastisk.) Ett vin som produceras är finvinet Avarone. Gjort på druvan Diolinoir, en schweizisk korsning av druvorna Robin Noir och Pinot Noir som gjordes 1970 av André Jaquinet i Lausanne. Även den informationen kan hittas i mitt druvlexikon. Vinet tillverkas på samma sätt som Amarone med skillnaden att här används bara en druvsort. I Italien används ett flertal olika druvor: Corvina, Rondinella och Molinara. Med andra ord, druvorna torkas före pressning och jäsning vilket ger en helt annan koncentration till vinet. Jag måste erkänna, Avarone är bra mycket bättre än de flesta Amarone jag har testat. Tompa som gärna ställer frågor undrade om någon blivit upprörd för att Andy har döpt vinet till Amarone? -Ingen har vågat säga något. Men så har jag inte heller gjort någon stor grej över att de uppkallat Amarone efter mitt vin... Och så sprit från druvresterna såklart. Wow vilken arom! Men den fick vi inte smaka på då alkoholhalten för tillfället låg på 70%...

Fick med mig en flaska Merlot 2014 som nu ligger i vinkylen och väntar på bättre tider. Jag hoppas att få hälsa på Andy många gånger framöver, och kanske till och med få hjälpa till i vineriet för att få lära mig en dag.

Eftersom Schweiz är mitt paradis på jorden har jag skrivit en hel del om lilla landet Toblerone. Bland annat detta: "Välj rätt dryck på afterskin" "Beroendeframkallande drycker från landet Toblerone" "I min vinkyl..."

En perfekt kombination!

Återigen blev det nyårsmiddag i vår lya. Jag har sådan fantastisk tur som har kock-Lina vid min sida. Jag behöver nog inte förklara hur magisk hon är i köket. Hon styr upp en oförglömlig middag med lätthet. Vi kan gå och handla i evigheter. Strosa runt i varsin ände utav butiken, jag kan snegla åt hennes håll och se henne ta upp en grönsak för att känna och dofta. Det är något visst med personer som sitter inne med en sådan slags kreativitet, som får sinnena att hoppa jämfota när snilleblixten infinner sig. Eftersom vi skulle ägna dagen på Sturebadet kändes det viktigt att inte krångla till det för mycket utan att fixa en middag med lätthet. Vi bestämde oss för våra klassiska snacks inspirerade utav Werners Gourmetservice. "Chips och dipp", alltså 500 g Kalixlöjrom, smetana och dillchips. Man får dubbeldippa hur mycket man vill. Förrätten alltså avklarad utan större krångel.

Sedan var det bara varmrätt och dessert kvar. Vad är vi sugna på för sött egentligen? Vi gick länge och klurade. Tills jag plötsligt utbrast: - Lina, jag vill ha kladdkaka! - Kladdkaka? Jaha, men då får du väl en jädra kladdkaka!

I julklapp fick jag Magnus Nilssons nya bok The Nordic Cook Book så jag tänkte att Magnus måste ju ha något bra recept på kladdkaka. Mycket riktigt. Men jag ville twista till det lite på eget bevåg. Efter en helg i Dalarna med kock-Lina i höstas har jag massor av lingon i frysen. Dessa måste ju användas. Så det blev en kladdkaka med lingon helt enkelt.

Magnus Nilssons kladdkaka: 200 g socker En bra nypa salt 40 g kakao 1 sked vaniljsocker 150 g smält smör 2 ägg 125 g vetemjöl En smörad form med ströbröd

Min twist: 200 g frysta lingon 50 g socker

Värm ugnen till 175 grader. Smöra och bröa en kakform på sidorna. Ha endast lite smör i botten, inget ströbröd.

Smält sockret till min twist i en stekpanna. Tillsätt lingonen för att få de lite karamelliserade. Låt svalna lite innan de hälls ner i formen.

Blanda socker, salt, kakao och vaniljsocker med det smälta smöret som fått svalna. Vispa tills inga klumpar finns kvar. Tillsätt äggen och blanda tills de är helt utblandade. Skikta över mjölet sakta och blanda ut ordentligt utan att överarbetad smeten. Jag är inte förtjust i när det blir för sött, så vi slängde i lite extra havssalt. Mörk choklad och havssalt är ju som ni säkert redan vet väldigt gott ihop.

Häll smeten sakta ner över lingonen. Grädda i ugnen i 13-15 minuter. Vi förberedde kaksmeten kvällen innan utan att grädda, formen ställs då in i kylen över natten för att låta smeten sätta sig. Vi stoppade in den i ugnen 4 timmar före servering och kylde ner den ute på balkongen.

Serveras förslagsvis med syrad grädde och ett glas Don PX 1985 från Toro Albalá som just nu finns på Systembolaget. Don Px 1985 och kladdkaka, en helt perfekt kombination!

Självklart måste man dricka något medan man bakar också. Jag är ju ett stort fan utav att lyxa till det med läckerheter vid helt oplanerade tillfällen. För två år sedan köpte jag en flaska utav min egna årgång på bolagets auktion. Den har legat i kylen och jag hade tänkt att öppna den när jag fyller 30 år. Men bara sådär fick jag en känsla av att "Varför vänta?". Det finns ju egentligen inget bättre tillfälle än när man är i sina närmstas sällskap och bara har det mysigt. I mitt fall kock-Lina och min man Tompa. Så jag gick till vinkylen och hämtade flaskan...

Skål på er :)

Hittas i min vinkyl

När jag rotar runt i min vinkyl kan jag berätta en kort historia om nästan varje flaska. Var den är inköpt, när jag drack vinet första gången, om jag har besökt producenten eller vilken musik som jag förknippar med vinet. Den här flaskan är inget undantag. Den här flaskan påminner mig om en utav de mäktigaste dagarna i mitt vinliv. Dagen jag fick besöka kungahuset utav Champagne: Superproducenten Krug grundat 1843 utav Joseph Krug.

"Min vinkyl skall alltid innehålla minst en flaska Krug."

För två år sedan hade jag den stora äran att få gå runt i källaren hos Krug samt dricka deras fantastiska bubbliga viner. Jag var i sjunde himlen. Som ett litet barn på julafton. Krug är något av det godaste jag vet. En champagne med power. Fasansfullt gott helt enkelt och behöver nog inte presenteras särskilt mycket mer. Flaskan inhandlades direkt efter besöket i Reims. Vi gick raka vägen till en liten vinbutik inne i stan och handlade denna butelj som jag har märkt upp med inköpsdatum. Och sedan dess har jag en regel: min vinkyl skall alltid innehålla minst en flaska Krug. Än så länge är det tyvärr bara en men jag hoppas att det ändras snart. När den här flaskan ska avnjutas? En skön vardagskväll tillsammans med Tompa och kock-Lina när det ligger en ny i kylen.

Är du nyfiken på hur det ser ut i kungahuset i Reims? Här är bilder från mitt besök.

Om jag hade möjlighet att välja ut ett drömvin som jag skulle få dricka ett glas (eller gärna en flaska…) utav är det utan tvekan Krug Clos d’Ambonnay. Denna champagne gjord på Pinot Noir som kommer från den 0,68 hektar lilla vingårdsplätten Clos d’Ambonnay i byn med samma namn, Ambonnay. Självklart är det en väldigt liten produktion utav denna rariret och därav det fina priset som börjar någonstans på 16.000 kr om man får tag på en flaska. Vad jag önskar mig när jag fyller 30? Äsch, det är lite mer än två år kvar! Bara att börja spara mamma…

En flaska Krug kan nog vara det absolut bästa julklappstipset jag har om du funderar på vad du ska köpa till vinälskaren. Jag menar, vem tycker inte om Krug? Krug Grande Cuvée säljs på Systembolaget för det ynka priset 1499kr och har artikelnummer 7494.

Nytillskott i min vinkyl

Efter min dagstur till Jura kom jag hem med några flaskor vin utav den mer intressanta varianten. För mig kan ett vin vara intressant på flera olika sätt. Antingen har det en väldigt speciell karaktär, det kommer från ett udda område, det är svårt att få tag på, det är fasansfullt jädra bra eller så är det en äldre årgång. Ofta är dessa sätt kombinerade. En äldre årgång är svår att få tag på. Likaså ett vin från en något annorlunda och mindre känd plats. Nytillskottet i min vinkyl fyller flera utav dessa kriterier ovan. Det finns inte representerat på den svenska marknaden. Det är utav en äldre årgång och har en väldigt intressant och speciell karaktär. Alltså ett vin värt att släpa hem i resväskan även om det behöver lindas in i alla kläder jag har med mig för att slippa riskera att flaskan går sönder under flygturen.

Domaine Jean Berthot-Bondet var den enda producenten jag besökte under min dagstur till regionen. Jean värnar om att få visa upp Jura och tog villigt emot mig med kort varsel. Fram tills 2008 var han borgmästare i byn vilket kanske förklarar hans gästfrihet. Vinkällaren i byn Château Chalon är belägen i en byggnad från medeltida 1600-talet och har funnits i Jean och hans fru Chantals ägo sedan 1985. Domänen innehar idag 15 hektar vinodlingar varav 4 hektar i den berömda appellationen Château Chalon och övriga i Côtes-du-Jura. Sedan 2009 arbetar man ekologiskt i vingårdarna.

I vinkällaren finns ca 500 ekfat som rymmer 228 liter. I den gamla delen utav källaren från bilden högst upp vilar deras Vin Jaune från Château Chalon. Man producerar alla olika vinstilar som finns representerade i Jura: Crémant du Jura (mousserande enligt traditionell metod), röd Côtes du Jura, vit Côtes du Jura, Château Chalon Vin Jaune, Vin de Paille (en vinlikör) och Macvin du Jura.

Så vad fick jag då med mig från mitt besök? Jo, i min vinkyl vilar nu inget mindre än en flaska utav min alldeles egen årgång: 1988. Côtes du Jura Tradition är en blend utav druvorna Chardonnay och Savagnin ungefär 70% respektive 30%. Det har legat sous voile, alltså under ett lager utav jäst precis som Vin Jaune, men endast under två års tid istället för minst sex år. I och med att vinet har ganska många år på nacken kan jag inte riktigt bestämma mig för om det ska drickas väldigt snart eller om det ska få ligga lite längre? Oavsett vad ska det bli väldigt spännande att få testa och förhoppningsvis kunna njuta av vid rätt tillfälle.

Välkommen hem till ditt nya hem i min vinkyl herr Tradition! Hur mycket den kostade? Ynka 41 Euro! Ett riktigt fynd för något som har legat på samma källarplats i över 25 år.

Vad som mer bor i min vinkyl? Bland annat lite vin från Schweiz och Österrike.

"I min vinkyl" del 2

Den här flaskan ligger mig lite extra varmt om hjärtat. Gobelsburg är en producent från Österrike som jag bekantade mig med innan jag pluggade till sommelier. En tid jobbade jag som servitris på dåvarande Primewine bar vid Östermalmstorg (idag Sannas) och konceptet gick ut på att servera viner ur importören Primewines sortiment. Det var alltså ett showroom kan man säga. Det var under den här tiden som jag lärde mig att Grüner Veltliner är fantastiskt gott till råbiff och det var i princip det enda kombinationen jag rekommenderade och sålde. När vi drack upp slattarna efter veckans sista service på lördagarna valde jag alltid Schloss Gobelsburg Kammerner Lamm om det fanns något kvar. Det är ett vin som jag bara älskar. Detta visste såklart mina dåvarande kollegor om, så när jag fyllde 25 fick jag den här flaskan i present utav min vän Alex. Fortfarande ligger den i kylen och vilar upp sig. Jag får se hur länge jag kan hålla ut innan den öppnas upp...

Just nu finns detta vin i ny årgång med annan design på etiketten i begränsad upplaga på Systembolaget. Seså, spring till bolaget och bunkra upp!