Ett öppet brev till min bransch

Jag har knappt hört talas om det i restaurangbranschen. Det är något som hör till kontorsråttorna trodde jag. Det är lite hysch-hysch över det hela, något som är tabu och inte pratas om alls. Antingen tystas det ner eller så vill ingen ta upp ämnet. Samtidigt har jag nästan gått och väntat på att det ska hända någon på min arbetsplats. Så mycket tid, energi, kraft och själ vi lägger ner i vårt arbete. Men aldrig trodde jag att det skulle kunna hända mig. Verkligheten knackade på dörren och gav mig en käftsmäll. En rejäl sådan. Vissa säger att man går in i väggen. Men jag tycker att det här med en smäll passar in rätt bra också.

Sedan i mitten av september är jag sjukskriven för utmattningssyndrom. Alltså stress.

Att gå in i väggen tar lång tid. Lika lång tid tar det att komma tillbaka på fötterna igen har jag fått höra. Inte trodde jag att det kunde ske i min bransch. Det händer på andra platser. Inte i vår värld. Eftersom det är så sällsynt hos oss (vad vi tror åtminstone) tänkte jag dela med mig utav lite information en vän skickade till mig för några veckor sedan som kan vara viktigt för vissa att läsa. Karin Isberg som bland annat föreläser om stresshantering skriver så här:

5 saker alla borde veta om utmattning:

  1. Utmattning drabbar dem som är starka – De som drabbas av utmattningssyndrom är ofta högpresterare med stora inre resurser. De ställer höga krav på sig själva och upplever dessutom krav både på jobbet och hemma. Den här styrkan är precis det som lägger grunden för utmattning. Det krävs en stark person för att pressa sig så hårt och så länge.
  2. Utmattning drabbar de omtänksamma – Utmattade personer är godhjärtade människor som ofta tänker mer på andra än på sig själva. De tycker att det känns egoistiskt att fokusera på sig själv, men i förlängningen leder det till att de försummar sina egna behov. Det är som att köra en bil utan att stanna och tanka. Utan bränsle tar det stopp. Utmattning är som ett inre motorstopp.
  3. Utmattning drabbar dem som har svårt att säga nej – Eftersom de som drabbas av utmattning ofta är omtänksamma, generösa personer med stora inre resurser vill de ställa upp och hjälpa till. Det som andra ber om är inte så betungande och svårt, och därför finns det inget skäl att säga nej. Men till slut går det inte längre. Tiden och orken räcker inte till. De inre resurserna är tömda.
  4. Utmattning är inte depression – Utmattning har många likheter med depression men det finns några avgörande skillnader. En är att deprimerade personer ofta har gett upp och anklagar sig själva. Det gör sällan de som är utmattade. I stället brukar det finnas en frustration eller ilska över hur livet ser ut och en känsla av att: ”Så här kan det inte fortsätta”. Den frustrationen är bra – för i den finns fröet till förändring.
  5. Vägen ur utmattning är att fokusera på sig själv – Ju mer man prioriterar sitt eget välmående, desto snabbare kan man återhämta sig från utmattning. Genom att ägna tid åt fritidsintressen som får oss att slappna av och vara med människor som gör oss glada fylls de inre resurserna upp igen. Att öva sig på att sätta gränser, säga nej till andra, träna sig i att be om hjälp och att ställa mer rimliga krav på sig själv är färdigheter som är allmänt stärkande och som dessutom förebygger att man drabbas av utmattning fler gånger.

En morgondejt med Chapoutier

Har du någon gång stött på en flaska vin med blindskrift på etiketten? Då är det mest största sannolikhet en flaska från M. Chapoutier. Sedan år 1996 har alla etiketter från Rhônes jätteproducent även blindskrift. En hyllning till Maurice Monier av La Sizeranne, vän till familjen som tidigare ägde vingården med samma namn och även uppfann den första förkortade versionen utav blindskrift. Hur startar man sin dag bättre än med en några flighter riktigt bra rödpang från Rhônedalen egentligen? Jag träffade Cyrille Harmel som har hand om exporten till England och Skandinavien en tidig onsdagsmorgon på Lydmar för att få lära mig mer om den anrika producenten.

Familjen Chapoutier har arbetat i Rhônedalen sedan 1808. Polydor Chapoutier var den första som köpte vinrankor och han gick från att vara en simpel vinodlare till en vinproducent som mest gjorde vin för skojs skull. Från 1989 är det sjunde generationen som driver produktionen framåt, ingen mindre än den energiska Michel Chapoutier, som köpte vinhuset utav sin far.

Michel kallar sig själv för vinodlare, vinmakare och vinälskare. Han har passion för mat och dryck, älskar champagne och dricker alla typer av viner som har en historia att berätta. Han kallas för Påven utav biodynamiska viner i Frankrike då han var en utav de första som började använda sig utav odlingstekniken i landet. Michel lät ändra vinproduktionen hos Chapoutier genom att skapa en mer burgundisk stil. Det tunga ekfatsdominerade byttes ut mot elegans och struktur. Han började också buteljera vinerna efter vingårdslägen istället för att göra byviner. Detta innebär att det idag görs sju olika viner från byn Ermitage.

[embed]https://vimeo.com/30421429[/embed]

Jag bjuder på trailern från Chapoutiers senaste film. Hela filmen kan ses här.

Rhône är hjärtat för Chapoutier och de äger vingårdar från Côte-Rôtie i norra Rhône till Luberon i södra delen med största andel uppe i norr. Men Michel är en pionjär in i själen som tycker att det är väldigt spännande med experiment. Denna pionjäranda fick honom att år 1997 vilja utforska kontinenten Australien och äger idag 60 hektar mark i Victoria där han odlar druvor som Syrah, Marsanne och Viognier. Vinstockarna tog han med sig från Frankrike. Sedan 10 år tillbaka har han även 10 hektar mark i byn Schieferkopf i Alscace. Han ville arbeta med en terroir som ingen annan i Alscace jobbar med och visa en ny stil utav Riesling. Resultatet är utan den typiska bensindoften, lite mindre syra och nästan en slags bitterhet enlig Cyrille. Men som att detta inte kan vara tillräckligt så görs vin i Portugal och Roussillon i södra Frankrike. Michel är verkligen en man som inte kan sitta stilla. I södra Frankrike har Chapoutier hela 1600 hektar mark.

"Ett bra vin är ett du vill smaka igen."

Cyrille pratar med värme om Michel och det märks att han gillar honom skarpt. Under vår pratstund testar vi oss igenom ett axplock utav Chapoutiers viner. Vi började med att testa ett vitt och ett rött under namnet Marius. En hyllning till Michels gammelfarfar. ”Ett bra vin är ett vin du vill smaka igen” brukade Marius säga. Enligt Michel är det lättare att göra 200 flaskor Hermitage än hundratusen flaskor utav Pays d’Oc. Och kanske ligger det något i hans ord. Visst är det så att det finns få billigare viner jag har testat som jag faktiskt vill lägga pengar på igen. Men utan tvekan kan jag köpa en dyr flaska Champagne eller liknande. Marius är tanken att vara viner som kan säljas och drickas glasvis på restauranger, ett husets vin som man kan dricka om och om igen. Det är enkelt men gott. Det vita görs på Terret och Vermentino, den senare som ursprungligen kommer från Italien. Röda vinet är en blandning utav Grenache och Syrah. Båda vinerna är vinifierade i ståltank, känns fräscha och kan definitivt klassas som ett riktigt bra husvin. Me like! Jag är förresten riktigt förtjust i etiketterna. Något norrmännen inte alls var och de blev tvungna att bytas ut mot något tråkigt.

Chapoutier Marius

Samtliga viner från norra Rhône är ekologiska. Flera är även biodynamiska eller håller på att konverteras till bio. Så dags för att testa lite prestigeviner. Saint Joseph bjuder på de vita vinet Les Granilites 2014 gjort utav 100 % Marsanne som växer i Charnas, Tournon och Mauves. Michel Chapoutier föredrar druvrena viner som låter terroiren tala fritt. Han anser att blandningar gömmer de rätta personligheterna och tycker att han är en rätt så lat vinmakare, säger Cyrille och skrattar. Allt jobb ska göras ute i vingården och så lite som möjligt inne i vineriet.  Jordmånen här består utav gammal granit blandat med lite mer vulkanisk jord. Druvorna får mogna långsamt innan skörd. Vinet får jäsa med naturlig jäst i 600 liter stora fat och mognar till sig 10 månader. De två första månaderna rör man runt jästfällningen. Vinet bjuder på en härlig mineralitet. Min morgonnäsa kunde dock inte riktiga avgöra om rökigheten jag kände kom från brödrosten nere i Lydmars frukostsal eller om det faktiskt kom från vinet. Såhär i efterhand är jag rätt så säker på att det kom från rostat bröd... Gott var det iallafall och det är det viktigaste. Kan gärna karafferas ordentligt innan servering för att komma till sin rätt. En liten fågel viskade i mitt öra att Systembolaget intresserar sig extra mycket för vita Rhôneviner just nu vilket jag definitivt klappar händerna för.

Les Meysonniers 2013 från Crozes-Hermitage är en blandning utav flera vingårdslägen med sydlig sluttning. Gjort på Syrah och vinifierat i cementtank. 15% utav vinet får ligga till sig på gamla ekfat, resterande stannar i cement även under mognadstiden som är 12 månader. Namnet kommer från familjen Meysonniers som var de första ägarna till en av vingårdarna i området. Vinet bjuder på en skarp pepprighet, mörk frukt och relativt lätta silkiga tanniner. Sedan kastar vi oss tillbaka till Saint Joseph på andra sidan floden och presenteras för röda versionen av Les Granilites. Årgången är 2013 och druvan Syrah. Man kan säga att vi badar i Syrah denna morgon. I munnen dansar smaker utav lakrits, mörka vilda bär, en fin mineralitet och silkiga tanniner.

Chapoutier

Du kommer ihåg mannen bakom blindskriften? Han har självfallet fått ett eget vin uppkallat efter sig också. Givetvis kommer druvorna från hans gamla ägor. Monier de la Sizeranne 2013 är biodynamiskt odlad Syrah från Hermitage. Druvorna växer i vingårdarna les Bessards, le Méal och les Greffiux. Vinet jäses i cement och frå sedan mogna 12-14 månader på ekfat. Det här är Michels enda Hermitage med frukt från olika vingårdar. Vinet känns feminint i stilen. Kan lätt lagras i 10 år och smakar just nu björnbär och en hel del peppar. Pepprigheten är återkommande i de flesta vinerna idag.

"Tillsammans med Amarone är de klassiska gebortipresent-viner."

Sista vinet var det jag minst såg fram emot att testa. Varför? Jag är oftast inte särskilt förtjust i Châteneuf-du-Pape. För mig kan de vara alldeles för alkoholstinna och ganska så obalanserade viner. Och inte att sticka under stolen med, tillsammans med Amarone är de klassiska "gebortipresent-viner" bland Svenssons. Så nej, det är inte vad jag väljer först ur vinlistan på krogen eller från hyllan på Systemet. Men vilken käftsmäll jag fick. La Bernardine blev lite som en ögonöppnare. 2013 är årgången även för detta och här har man blandat 70 % Grenache med 25 % Syrah och en liten gnutta Mourvèdre för att få en GSM. Vinet har inte legat på ek utan endast vinifierats och lagrats i cement. Man har strävat efter en balans väl medveten om den ofta obalanserade Châteauneufen. Aloholen ligger på 14,5% men den är oerhört väl integrerad. Vinet påminner mig om Domaine Charvin som också producerar denna fantastiska eleganta stil med smak av röda bär. Det här är helt klart dagen favorit. Både om jag och Cyrille får bestämma.

Nog pratat om Michel Chapoutier och hans viner. Det är ju ändå Cyrille jag möter så jag kan ju inte låta bli att vara lite personlig också.

Så, Cyrille. Din fru är amerikanska så dags för några sanningens ord. USA eller England? Jag måste tyvärr göra henne besviken och säga England.

Okej. Om du inte fick dricka några viner från Chapoutier under ett år. Vad skulle du dricka då? Jag älskar Pinot Noir framförallt från Bourgogne men också från exempelvis Carneros i Kalifornien. Jag är inte riktigt som andra fransmän. Jag har tidigare jobbat som sommelier i London och även hos importör.  Så jag har fått testa mig fram och insett att även Chile gör riktigt bra viner. Jag är väldigt open minded när det kommer till vin.

Syrah eller Grenache? Syrah.

Chardonnay eller Sauvignon Blanc? Jag vet att det här kanske känns otippat. Men jag säger Sauvignon Blanc.

När du firar något, vad dricker du helst då? Champagne! Utan tvekan. Jag är uppväxt i Champagne så det är de självklara valet. Michel dricker förövrigt säkert två flaskor bubbel om dagen och har ett biodynamiskt projekt i Champagne som släpps nu. Tillsammans med Champagne Devaux lanserar han sin Champagne Sténopé 2008. Det är ett väldigt spännande projekt och bubblet görs i liten upplaga. 3400 flaskor samt 640 magnum. Michel har sagt att han troligtvis kommer dricka 2000 flaskor själv, så det är ingen idé att vi försöker sälja dem...

Vad gör du om 10 år? Jag vet inte om jag jobbar för producent eller importör. Jag gillar importörsledet. Men jag har turen att jobba för någon så energisk som Michel. Det händer saker hela tiden och är en öppen miljö. Hade det inte varit för att Michel har människor omkring sig som bromsar honom ibland så hade det gått i ännu högre tempo. Vi lanserar Champagne, tittar åt Provence, Ribera del Duero och mycket annat.

Det är alltså uppenbart att vi ska fortsätta hålla ögonen både på Chapoutier men även Cyrille i framtiden. För att se vad Systembolaget har i sitt sortiment från Chapoutier kan du kika här. Och för guds skull, du har väl inte missat årets största hitlåt?

I morgon har jag en dejt med årets vinmakare från Australien. Just saying...

 

 

 

Vilka är störst i Rhône?

När jag tänker på viner från Rhône finns det två producenter jag tänker på direkt: E. Guigal och Michel Chapoutier. Alldeles strax ska jag dricka frukost med den sistnämnda tillsammans med Lively Wines som är ny importör utav Chapoutiers viner. Mer om Chapoutier och dess viner får du givetvis veta senare. Tills dess måste jag lyssna på denna superdänga som uppvärmning. Enjoy!

[embed]https://youtu.be/oxm8_J0CC28[/embed]

Äppelfabriken på Färingsö

I somras skrev jag om Mälaröarnas pärlor efter att ha haft en utflyktsdag med mamma och lillasyster i mina hemtrakter. Så nu i söndags blev det ett återbesök hos Äppelfabriken på Färingsö för att se hur det fungerar under hösten. Det är fantastiskt fint på sommaren, men det är nästan så att höstens alla färger gör så att platsen kommer ännu mer till sin rätt. Om det var populärt? Ja, minst sagt. Mitt i äppelmustartider var parkeringen fullbelagd. Man kan fylla upp bilen med äpplen och åka ut till Äppelfabriken för att få hjälp att göra must utav sina egna äpplen. Du kan till och med få musten i en bag in box vilket gör att musten håller upp till ett år. I det vackra gamla växthuset ligger olika äppelsorter uppradade i studiesyfte. Även frukt med sjukdomar. Lärorikt både för barn och vuxna. Apples

I cafét kan man frossa i bakverk men här finns också matigheter som smörrebröd, grillade surdegsmackor, crêpes och pannkakaor till barnen samt dagens soppa som denna dag var en morortssoppa med kokosmjölk, ingefära och chili. Soppan serverades med nybakt surdegsbröd som kan vara det godaste jag har smakat. Alldeles fluffigt, luftigt och bara smälte sådär gott så att det vattnas i munnen. Jag och min vän Jess satt längst in i växthuset under ett fikonträd och med vindruvor bredvid oss med solen i ögonen. En bättre plats för en härlig pratstund om livet och njuta av godsaker är svår att komma på.

Morotssoppa

Äppelfabriken har öppet varje lördag och söndag 11-17 fram till lucia, alltså söndag den 13/12. Katharina som driver Äppelfabriken tillsammans med sin man tillverkar både marmelader, sylt, saft och så en prisbelönt äppelglögg vi inte får missa. Om någon månad släpps den. Jag ska försöka hålla dig uppdaterad. Glögg tillhör en favorit sådär under frostiga, kyliga dagar.

Hört talas om Caviste?

Alternativ till Systembolaget finns på nätet lite här och var. Min favorit är firman Caviste som handplockar mindre franska producenter och säljer färdiga lådor någon gång i månaden med hemleverans. Tillsammans med producenten sätts ett CAV-erbjudande ihop med en låda om sex flaskor vin. Igår fick jag hem en låda champagne från producenten Huré Frères som jag aldrig har testat tidigare. Caviste brukar vara noggranna med vilka de jobbar med så jag tvivlar inte en sekund på att detta är väl drickbart. Två flaskor utav varje fick man i lådan vilket gör det enkelt att testa någon snart och även lägga undan för lagring. Ett hett tips är att anmäla dig till nyhetsbrevet från Caviste så får du veta direkt när lådorna släpps. De brukar nämligen gå åt väldigt fort, inom några timmar. Inför jul och nyår brukar det släppas en låda med champagneproducenten Savart som tillhör en utav mina absoluta favoriter. Får inte missas med andra ord.

Caviste

För många vinlådor?

Har du precis som jag lite för många vinlådor som står och skräpar hemma? Dessa lådor är alldeles utmärkta att förvara saker i. Jag har dom lite överallt i hemmet: på kontoret i hyllan, i köket med kryddor i, på väggen som bokhylla, har krukor med växter ovanpå... Ja, du fattar. Men det är nog ändå min man som ska få sig en eloge för påhittighet. Han tog nämligen en utav alla våra vinlådor som jag hade målat i guld och gjorde sig en golvlampa. Det var bara att borra hål i lådan och montera en lampsockel, skruva dit en glödlampa och så, voila, varde det ljus! Lampa

Den stora smakresan

a43e0b5b947d0bde_org.jpg

Som ni säkert vet har Björn Frantzén ett samarbete med Mariestads och syns i reklamavbrotten lite då och då. Går man in på Youtube så kan man se en hel del filmklipp med Mariestads. Nu kan ni även se mig i några kommande avsnitt. Årets säsong utav Den stora smakresan är igång. Första avsnittet jag medverkar i är om saltöl. Enjoy! [embed]https://youtu.be/xp77p1PjLas[/embed]

The Mountains are calling

Oktober. Det är den tiden på året igen. Då det börjar krypa i hela kroppen och jag inte kan sluta längta till bergen. Mina berg. Jag är en äkta vintertjej född i februari och älskar snö. Jag menar, jag ÄLSKAR snö. Första gången jag stod på skidor var jag knappt 4 år och fick på mig ett par längdskidor för att ta mig ner för Buberget i Vindeln i närheten utav familjens lantställe. Därefter blev det ett par vintrar i Sälen med skidskola. Jag minns än idag min skidlärare Olof som jag hade två vintrar. Olof var snäll han. När jag inte åkte med Olof så ville jag åka med min styvpappas vän Peter. Eller min styvfar. Jag ville av någon konstig anledning absolut inte åka med mamma. Speciellt inte i liften. Då var det bara Peter som gällde.

När jag växte ifrån Sälen blev det Åre. Och som 13-åring blev det mitt första besök till Verbier. Åtminstone som jag minns. Jag var tydligen i Verbier redan som bebis. Under skoltiden hann vi med en sportlovstripp till Zermatt och ett annat år åkte jag och styvfar på en road trip genom Schweiz och besökte en väldans massa orters, bland annat St Moritz, Davos, Klosters, Ischgl och Lenzerhiede, under 10 dagar. Jag har med andra ord sett Schweiz. Vid det här laget har du nog förstått att det finns en by som har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. På 1500 meters höjd ligger Verbier. Ungefär 2 timmars bilfärd från Genevé. För mig blev det 3 säsonger med jobb och fantastisk skidåkning.

verbier

Något som jag inte riktigt tänkte på under min säsongstid var att Valais, regionen som Verbier ligger i, är en plats fylld utav vinodlingar. Här växer det vin längs med branta sluttningar och precis vid foten utav bergen. Schweiz är en väldigt outforskad vinregion för svenskar. Jag har testat mig igenom en del och det finns allt från afterski-bulk-varianter gjort på druvan Fendant (ett annat namn för Chasselas) som britterna vill dricka som Spritzers, svalkande rosé som kallas Dôle-Blanche och härlig Merlot. Viner gjorda på Gamay är stort i just Valais och dricks ofta till Fondue. Petite Arvine är en lokal druva från Valais som man gör fina krispiga vita viner på. Värt att testa om man får tag på. Mina senaste tre resor till Schweiz har jag införskaffat lite inhemska viner att testa. De ligger i vinkylen och väntar på rätt tillfälle.

panorama

2014-12-25 19.30.31 Danni

Senaste skidresan var julveckan förra säsongen då jag och mannen besökte Alagna i Italien för första gången. Här är vi också mitt i ett vinmecka. Närheten till Piemonte men även Aostadalen som bjuder på härlig viner. Nu lite mer medveten kikade jag runt i de små butikerna där vin kunde shoppas. Vi var ju trots allt där för skidåkningen men nästa gång ska området utforskas vidare. Alagna har även en vinbar som afterski vilket passar alldeles utmärkt. Platsen med en utav Alpernas bästa offpist-områden har relativt få besökare och man kan lugnt strosa runt i byn och sippa på ett glas vin i någon utav barerna. Vi drack magiskt god Nebbiolo från Boca till pastan.

Juldagen startade som du kan se i videon. Nypistad manchester och inte en kotte i backen. Då är det lika fantastiskt att befinna sig i pisten som utanför.

[embed]https://youtu.be/jVVFMCdKtlE[/embed]

Redan under tidiga skolåren brann jag för skrivandet. Om jag blev snopen när jag tittade igenom lite gamla skolarbeten i datorn? Ja, skidåkning är ju min grej sedan barnsben så varför inte skriva om Alperna i ett skolarbete. Såhär skrev jag som 16-åring första året i gymnasiet innan jag hade gjort säsonger i mitt paradis Verbier:

Skidåkning i klassiska Zermatt

Underbar skidåkning i orörd lössnö, god mat och rolig afterski. Nämn den skidåkare som inte längtar efter oslagbara Alperna såhär års. Den klassiska skidorten Zermatt är en av Alpernas pärlor som jag varje år vill återvända till. Orten har varit ett välkänt turistmål för rekreation och skidåkning sedan början av förra seklet och de första liftarna byggdes redan 1898.

Något som tillhör byns charm är att den är fri från motorfordon, vilket gör att hästskjuts och elbilar är det sättet vi tar oss runt på i byn. En snabb tågresa från en närliggande by är det enda sättet man kan åka upp till Zermatt. Jag och Thomas som fick följa med på resan blir snabbt förälskade i de trånga gränderna, de utsökt vackra husen och den härliga atmosfären som finns i byn. Som det inte vore nog omges Zermatt av 38 alptoppar över 4000 meter med världens mest fotograferade berg i centrum: Matterhorn, det 4478 meter höga ”King of Mountains”.

Skidåkningen är mycket varierad och storslagen, de mäktiga bergen i omgivningarna förvandlar upplevelsen lika mycket till en naturupplevelse som en adrenalinfylld actionsport. För de riktigt avancerade åkarna finns här många häftiga offpist-åk, bland annat glaciäråket Schwarztour som jag anser är ett av alpernas bästa. Det vackra Klein Matterhornmassivet bjuder på flera ruggigt bra nedfarter. Åkningen börjar på extremt hög höjd (3980 meter), vilket gör att vi nästan får lite svårt att andas när vi kliver av liften högst upp.

Som en härlig dagsutflykt för familjen är det väldigt lätt att åka på skidor över till den italienska byn Cervinia. Här finns många barnvänliga backar i solens härliga sken. Starka solglasögon är ett tips när solen speglar sig i den vita snön. Åker man över till Cervinia får man inte missa att smaka Italiens goda pastarätter till lunch i backen innan man åker över till schweiziska sidan igen. Lasagnen i Cervinia var den godaste jag smakat.

När man är i Zermatt är ett besök i Gletschergrotte ett hett tips. Det är världens högst belägna glaciärgrotta och här finns vackert gjorda isskulpturer och evigt frusna pelare.  

På eftermiddagen när vi tröttnat på skidåkningen går vi till The North Wall som drivs och ägs av skidåkare där elitskidåkarna spenderar sina kvällar när de är i byn. Här är det party som heter duga. Glada skidåkare med röda kinder dricker öl och skrattar tillsammans. Alla hoppar i takt på dansgolvet och även borden med pjäxorna på till musiken. Även fast man går hit för afterskin får man inte glömma att testa deras pizzor som är byns bästa.

Precis som i de flesta schweiziska alpbyar måste man ha ett laddat kreditkort i Zermatt, det mesta är dyrt. Liftkorten är det enda som håller ett någorlunda bra pris. För de som inte vill ägna hela dagarna på skidor finns ett spa och en simhall. Att åka hundpsann är även något både barn och vuxna brukar tycka är roligt. Byn har även en biograf och ett museum om de klättrare som bestigit berget Matterhorn. I Zermatt går det att åka skidor året runt men den bästa tiden är januari-mars.  

Ja, vem blir inte sugen på att åka till Zermatt efter den här texten? Högsta betyg fick jag såklart ;)

Oavsett var nästa resa bär av i jul så vet jag med säkerhet att jag kan kombinera mina två passioner i livet: skidåkning och vin. Mallen helt enkelt!

PS. Behöver du en sommelier under skidresan står jag gärna till tjänst.

Balsam för själen

Min vän Lina och jag är nu på väg upp till Dalarna igen för värdefullt avkopplande ute i skogen. Vi hade en fantastisk helg i påskas uppe på landet som du kan läsa om här. Jag har lånat svågerns hund och stoppat in honom i bilen. Nu ska vi på kollo. Vi ska gå i skogen, sitta framför brasan, laga god mat, bada i tunna, titta på film med ansiktsmasker, dricka massa vin, hälla i oss te, kanske göra lite egen pasta och bara ta hand om själen. Och ha sånt där riktigt tjejsnack. Ladda om batterierna helt enkelt. Magi och balsam för själen. För mig är det precis så. Så nu flyr vi storstan. Vi hörs efter helgen. Hej!

Såhär gick det sist vi var iväg (sorry för videon Lina!):

[embed]https://youtu.be/PpzuxPjYqK4[/embed]

 

 

Vovvemys

Förutom dryck och skidåkning finns det en sak till mitt hjärta klappar extra starkt för: djur. Inte vilka djur som helst, jag är en häst- och hundtjej. Det brukar liksom hänga ihop. Åtminstone åt det ena hållet. Hästtjejer brukar ofta ha en annan fyrbent vän vid sin sida, hunden. Sedan familjehunden, Disco Doris, gick bort julen 2011 har jag fått kämpa emot för att inte skaffa en egen hårboll. Mitt sunda förnuft (eller främst min man) får mig till att inse att hund kräver tid. Tid som jag inte riktigt har. Då är det perfekt att vara extramatte till svågerns fantastiska Pinscher Max när tillfälle ges. Det blir lite som kollo för både mig och Max. Just nu ligger han och sover vid mina fötter medan jag googlar lite vin. Han är nog trött efter att ha röjt loss ordentligt här i lägenheten. Möblerat om lite i hallen och så.

Han är bra den där Max. Lite som balsam för själen.

Max

Artadi – ett skolboksexempel på vin med en druvsort

När man hör talas om Rioja i Spanien är ord som terroir eller village inte det första man tänker på. I Rioja vet vi sedan länge att vineriet kan ligga i Alta medan druvorna kommer från Baja och vinerna är ofta en blandning utav flera olika vingårdar.

Med yxan i högsta hugg

För att citera min bästa norrlänning från den 5 juli 2015:
"En Stockholmsbrud som visar upp sina norrländska rötter gifter sig idag. Hon ligger mig väldigt varmt om hjärtat, grattis Danni och Thomas!"

Saber 2

Jag vågade inte sabrera den stora 6-litersflaskan innan brudskålen. Men en magnumflaska senare under kvällen gick galant. Det blir ju ingen utmaning med en yxa. Dock ser det ganska brutalt ut!

Kiosken

Nr 6 med kyckling, utan thaibasilika och en nr 4 tack!

Vi alla gör det. Struntar i att laga mat och kör en take away istället lite då och då. Ikväll är en sådan kväll. När jag är tacksam över att ha en fasansfullt bra thaikiosk i närheten som är snabbare än Mc Donalds och häller i mig Coca Cola. Japp, precis det ska jag göra alldeles strax.

För nej, jag tänker absolut inte skämmas över att jag kör hämtmat även fast mitt liv är kantat utav lyxmat på Sveriges toppkrogar. Nej, jag äter den inte. Får knappt smaka. Så min revolt är att kiosken på andra sidan kvarteret mättar min mage denna kväll.

Superwoman Tea

Dorotea Malmegård. Vilken jädra kvinna! Jag kan inte sluta imponeras utav denna superwoman. Hon fick barn för några veckor sedan men ändå var hon en utav initiativtagarna bakom God mat för en god sak som ägde rum i måndags där det samlades in 55 200:- oavkortat till UNHCR. Hon har ett gediget CV då hon efter sin konditorutbildning i London bland annat varit chefskonditor på Operakällaren och ansvarat för tårtan på Prinessan Madeleiens och Chris O'Neils bröllop. Förra våren, 2014, medverkade hon i Dessertmästarna och tog hem andraplatsen. Hon odlar grönsaker och bär till mat och bakverk så mycket hon bara kan och gör de godaste tårtor jag smakat. Nu driver hon restaurang hemma i sitt eget vardagsrum tillsammans med sin sambo Victor. Hos DoMa kan du äta brunch eller middag, 10-14 personer, som i ditt eget hem men du slipper disken efteråt. Självklart var det Tea som gjorde vår bröllopstårta i somras. Jag hade ingen aning om hur skapelsen skulle se ut då jag ville ge henne fria händer, det är ju då proffsen skapar som bäst. Frihet under ansvar. Det enda riktlinjerna hon fick var att jag önskade smakerna blåbär, vanilj och choklad. Om den var lyckad? Den åts även till frukost morgonen efter... Wedding cake

Cake

Igår postade hon en text på Facebook som jag bara är tvungen att sprida vidare för jag blev så upprörd när jag läste det:

När folk tror man ska göra tårtor åt dem i utbyte för "plats i sociala medier" så vill jag kasta saker på dem. Nej jag kommer förmodligen inte ta mina ingredienser som jag har köpt för mina pengar och jobba lite gratis på det. Vad är det för jävla låtsasvärld vi lever i. Newsflash bloggers, det är människor med yrkesstolthet bakom alla era gratisprylar hur sjukt det än verkar. Det här för mig är pinsamt. Riktigt jävla pinsamt.

Jag kan inte annat än hålla med henne. Det här med att synas i sociala medier (läs Instagram) har spårat ur till viss del. Skulle du utföra dina tjänster gratis för att få synas i någon känd bloggares Instagram? Jag är så glad att det finns människor som Tea, med värdighet och yrkesstolthet, som vågar säga ifrån. Så jag bjussar på några fler bilder som jag snott från Teas Insta-konto. Vill du också inspireras? Följ henne på @dmalmegard så får du se mängder av snygga tårtor och kan även få tips på hur du lyckas med dina egna om du frågar henne snällt. Tea, you rock!

Devil cake

Ps. Jag betalade givetvis för bröllopstårtan!

Het majssoppa

Jag älskar majs! När jag kom hem från skolan som barn kunde jag stoppa in en skål majs i micron och äta med sked till mellis. Eller så åt jag majskornen frysta. Knasigt kanske men jag har med åren fått hör att jag inte är ensam om detta mellissnacks. Majskolvar med smör och salt kan jag omöjligt vara ensam om att älska. Det är något med sötman i majsen som gör det barnsligt gott. Något som är superenkelt och barnsligt gott såhär på höstkanten är majssoppa. Här är en variant jag gjorde igår innan det var soffläge framför serien Narcos.

Du behöver:

500 gram fryst majs 2 klyftor vitlök 1 färsk chili 1 tesked sherryvinäger 3 dl grädde (jag kör vanlig vispgrädde) 4 dl standardmjölk 1 msk smör salt efter smak

Sätt ugnen på 250 grader. Häll majsen i en ugnsform och låt rosta i ugnen i 20 minuter. Skär ner vitlöken och finhacka chilin. Stek vitlöken i smör och häll i den rostade majsen i grytan. Tillsätt grädde, mjölk, sherryvinäger och finhackad chili. Låt puttra på låg värme i 10 minuter. Mixa soppan antingen slät eller mixa bara lite så att det fortfarande är en del korn kvar. Jag gillar när den är kornig som ger lite tuggmotstånd och en mer matig känsla. Servera gärna soppan med lite färsk koriander som garnering.

Vad dricker man till då? Majs går att kombinera med mycket men trivs med något som har fruktsötma. Öl, bubbel vitt eller rött fungerar fint. Här är två förslag som är ganska nya i Systembolagets sortiment:

Adega Algueira Mencia Joven 2014 (99370) från Ribeira Sacra i Spanien. Gjort på druvan Mencia och har en tydlig fatkaraktär och fruktiga inslag utav körsbär och mörka hallon. 169 kr och finns under en begränsad tid.

Elephant Hill Reserve Chardonnay (95351) från Hawke's Bay, Nya Zeeland. Årgång 2013 och gjort på druvan Chardonnay. Det har en rostad fatkaraktär som kommer att upplevas åt det kryddigare hållet när det möter hettan från chilin i soppan. Men det lyfts upp utav den tropiska frukten och smak av gula äpplen. 199 kr och även detta finns under en begränsad tid.

Algueira elephant hill