Stjärnsommelieren

Möt Årets Lily 2013

På måndag är det final i Lily Bollinger Award 2015. Finalisterna Sofia Castensson, Ellen Franzén och Åsa Sjölander gör upp på scenen och tävlar bland annat om en cykel från Kronan samt ett besök hos Bollinger nere i Champagne. Jag är väldigt partisk och håller tummar och tår för min nära vän Sofia. Kanske för att hon kom 2:a förra året och slog mig i finalen. Visserligen har jag råkat lova henne en magnumflaska bubbel utav mig om hon vinner så jag kanske inte ska hoppas för mycket? I samband med att det snart är final så vill jag påminna er om en tidigare vinnare. Ingen mindre än Årets Lily 2013: Ulrika Ferlin! Under min resa nu i sommar hann vi med några dagar i Piemonte och självklart ville jag hänga med Ulrika och få veta allt om hennes jobb nere i vinregionen. Hon jobbar sedan en tid hos Ceretto Winery och jag är otroligt imponerad över hur långt hon har kommit i sin karriär. Ulrika, först och främst, vem är du? Jag är en 24-årig vinälskande lantis som kommer från den lilla staden Mariefred vid Mälaren i Södermanland. Växte upp med en elektriker till mamma och en hästdyrkare till lillasyster. Idag bor jag i Italien och försöker njuta av allt här.

Vad var det som gjorde dig intresserad utav vin? Jag började jobba inom restaurang redan när jag var 14 år. Sedan har jag fortsatt i det spåret. Jag blev helt enkelt mer nyfiken på dryck och att lära mig mer. Jag har varit intresserad av mat och dryck så länge jag kan minnas.

För två år sedan, 2013, vann du Lily Bollinger Award, vad var det bästa med att vinna? Att jag vann! Haha. Nej men det blev som ett bevis på min prestation och allt slit. Det kändes fantastiskt att äntligen få känna att jag klarade det, jag gjorde det! Det är så mycket plugg, nervositet och förberedelser. En spänning som släppte efter vilket var oerhört skönt.

Vad lärde du dig under året som Lily? Det var ett hektiskt år! Jag bytte jobb och fortsatte träna inför andra tävlingar. Men jag lärde mig framförallt att det är viktigt med balans i livet, det får inte bli för mycket press och stress när det kommer till plugg och tävlingar. Det är alltid viktigast att jag mår bra och att det ska vara roligt!

Vilken var största utmaningen under tävlingen? Största utmaningen var nog hela grejen med att stå på scen och göra det jag gör till vardags. Det blir inte lika naturligt att dekantera en flaska vin när man har publik och en jury som bedömer än. Så det blir lite nervigt kan man lätt säga.

Du bor sedan en tid i Piemonte, Italien. Hur hamnade du där? Ja det undrar jag också ibland. Det hela började faktiskt med att jag och min bästa vän åkte på en mat- och vinresa i Italien. Där träffade jag vinproducenten Federico Ceretto, som är en utav syskonskaran Ceretto. Jag envisades med att jag ville komma ner och jobba skörd hos dem året efter. Han visade mig runt på vineriet och vi planerade och förberedde för att jag skulle komma året därpå för skörd. Jag fortsatte resan och väl hemma i Sverige fick jag ett samtal av Federico. De sökte en sommelier som kunde ansvara för deras provningsdel.

Ceretto, beskriv din roll hos producenten: Jag har den tjusiga titeln Hospitality Manager och sommelier. Mitt jobb handlar om att koppla ihop alla olika projekt som företaget har, så restauranger, hasselnötsproduktion, vinimport och självklart vineriet. Jag ansvarar för hospitality delen på vineriet. Vi har öppet varje dag för vinintresserade besökare. Jag har även ansvaret för alla kunder och klienter från Asien och USA som vill komma och besöka etc. Så det är jag som bestämmer vilka viner det bör prova bland annat. Så det är viktigt att veta vem det är som kommer. Jag har även ansvar för att utbilda mitt team. Fokus ligger på att ge mer utbildande vinprovningar till besökarna. Det kommer allt från turister, lokala besökare, restaurangfolk och sommelierer till oss. Svårt att beskriva min tjänst helt då jag är lite överallt.

Okej, så om du måste välja. Piemonte eller Stockholm? Oj, svårt! Stockholm för att mamma finns nära, Piemonte för att det är det vackraste område jag sett. Kan inte välja! Båda?

Finns det något vin som du verkligen önskar att få dricka? Just nu är jag törstig, så ett glas bubbel hade varit fantastisk gott! Annars vore en äldre årgång från Château Margaux i Bordeaux spännande.

Bästa mat- och vinupplevelse? Bästa mat- och vinupplevelse hade jag nyligen här i Italien. Jag och karln min var ute och käka på vårt stamhak i byn La Morra. Blev serverad den klassiska kombinationen med Tajarin (piemontesisk pasta, nudlar) med en klick smör och en massa riven vit Alba tryffel över. Till det självklart ett glas Barolo! Just denna gången var det Barolo, Cannubi från producenten Brezza. Fantastiska viner!

Du har ett förflutet i det militära. Finns det några likheter mellan vinvärlden och militären? Ja precis. Ja på sätt och vis. Det är lite samma jargong. Racka puckar och ibland hård ord. Sedan är det viktigt att vara noga och precis, i militären och när du hanterar vin. Det är egentligen två helt olika världar vilket jag tror är bra.

Vad skulle du dricka ute i fält? Eftersom jag har fått turen att vara ute i fält så var kallt vatten magiskt gott och jag suktade efter cola, en kall öl eller ett gott glas champagne. Egentligen är allt som är törstsläckande gott då! Minns att vi fick varm choklad när övningen var slut och det var det bästa jag druckit!

Barbera eller Dolcetto? Barbera helt klart!

Slutligen, vem skulle du helst äta middag med? Det skulle inte sitta fel att äta en middag med dig! Annars så hade Ryan Gosling varit en stilig bordsherre (dregel).

Ceretto

Ulrika och jag tillsammans med en extremt stor tank hos Ceretto. Jag ansökte om jobb som städare hos vineriet men fick tyvärr avslag denna gång.

Nu när Ulrika har introducerat Ceretto så kommer det självklart en ordentlig beskrivning längre fram. Håll till godo så länge och glöm inte att öppna en riktigt stor flaska i helgen. Och hålla tummarna för Sofia på måndag såklart...

Bakom kameran

Det händer saker inne i Studio Frantzén. Inte har ni väl missat Björn när han sprang genom skogen i en reklam för Mariestads öl? Det finns en hel programserie på Youtube för de som är nyfikna. I somras anordnades en resa med Ostindiefararen Göteborg som jag tyvärr inte kunde medverka på. I och med denna resa spelas omgång två in utav Den stora smakresan. I måndags spelade vi in några delar på Lilla nygatan 16 där Björns mat testas ihop med några nya ölsorter. Jag fick sitta med i testpanelen med ett trevligt gäng och i höst kommer resultatet. Jag väntar med spänning...Tills dess, en liten teaser: [embed]https://youtu.be/wAzqCRCm6LA[/embed]

Ps. Idag fyller världens bästa mamma år. Jag tycker att vi alla skålar med ett glas Champagne för mamma Monica!

Min första kräftskiva

Jag vet, det är helt otroligt. 27 år gammal fick jag i helgen uppleva mitt livs första kräftskiva. Åtminstone som deltagare. Jag har jobbat kräftskivor tidigare men att sitta ner och bli alldeles kladdig utav kräftspad var något nytt. Som sommarbarn i Västerbotten har jag fått utstå surströmmingsskivor även om jag stängde in mig i köket med köttbullar och en klädnypa på näsan. Men jag har alltid lyckats missa kräftskivorna. Kan tilläggas att jag inte åt fisk och skaldjur förrän jag passerat 20. Jag var helt enkelt rädd för dessa varelser som liten. Jag passerade fiskdisken i matbutiken och tyckte att djuren låg där och tittade på mig som att de ville äta upp mig. När jag träffade min man för tio år sedan var det dags att växa upp. Nu tillhör skaldjur något av mina absoluta favoriter. Men inte förrän sista helgen i augusti 2015 fick jag alltså delta på något så festligt och svenskt som en kräftskiva. En väns familj har ett vandrarhem nere i Karlsborg vid Vättern. Så ett gäng glada dryckesintresserade körde kosan sydväst för ett dygn utav skaldjursbonanza. Vi inledde precis som jag förespråkar med brutala mängder Kalixlöjrom, potatischips, rödlök och smetana. Chips och dipp helt enkelt. Till det? Champagne såklart. Hur flaskorna öppnas bäst? Duell i sabrering. Givetvis. SnacksSkiva  Danni Jag blev av någon konstig anledning pyntansvarig (en annan var väderansvarig, en lättare uppgift...) och utsmyckade hej vilt med kräftkonfetti. Som sig bör. Krossis i mängder gjorde att en sommeliers favoritdrink Negroni kunde serveras till alla törstiga. I övrigt då? Öl, öl, öl och återigen öl. Beer Men titta vad jag råkade köpa med mig, Lily-finalisten Sofias dryckestips från förra veckan! En flaska Electrico En Rama. Kan vara något utav det mest prisvärda som finns på Systembolaget. Gott! Den lokala herren Kjell hade fångat kräftorna i Vättern just till vår fest, kokat dom, levererat dom och som den hjälte han är svängde han in på uppfarten med en bukett krondill. Där snackar vi service! Crayfish Fino Keller Riesling till kräftorna är en fantastisk kombination. Här en variant från Keller som funkade lika bra i plastglas som i en vinkupa. Sugröret rekommenderas dock inte. Vad som däremot rekommenderas är att ha en utländsk gäst med vid bordet. Det innebär att samtliga snapsvisor måste först sjungas på svenska och därefter självfallet översättas till engelska. Snapsvisor klingar inte alls lika fint på engelska. Men det ger desto mer skratt och fler tillfällen att skåla. Ett tips är att lära den utländska gästen att man bara dricker botten upp efter Helan går... Just för att kvällen troligtvis blir mycket kortare annars! Paj Nannini Värdparet bjöd på Västerbottenpaj av hög klass samt en kantarellsoppa till förrätt som jag gärna hade ätit mycket mer utav. Kantareller är ju för smarrigt! Och, ingen fest utan mitt partytrick. Mitt ess i rockärmen: klippet på min pappa från Melodifestivalen 1988. Ni vet, det år då stad i ljus vann med en viss herr Körberg. De där klippet åker alltid fram så fort det är fest. Efter middagen behövde kräftrester sköljas bort så bad och bastu stod på schemat. Vandrarhemmet ligger otroligt vackert vid en liten insjö. Han den där hjälten Kjell, han värmde såklart även upp bastun åt oss. Jag gillar Kjell skarpt.

Lily-finalisten Sofia Castensson

Det är onsdag förmiddag och vi ses på Snickarbacken 7 runt hörnet från Stureplan mitt i citypulsen för en fikastund. Jag träffade henne för första gången när hon var ny i servisen under min tid på Djuret. Då var hon lantistjejen med stora drömmar som nissat på Gondolens uteservering. Idag är hon en nära vän och jobbar återigen i samma koncern som mig. Du hittar henne på vinbaren Gaston både på NK och i Gamla Stan. Åtminstone till slutet utav september. Sedan blir det nya äventyr. Sofia, berätta lite kort om vem du är? Jag kommer från Lammhult, du vet i närheten av Emils födelseort. Flyttade till Stockholm för att plugga marknadskommunikation. Kom då i kontakt med Frida Hansson (tidigare vinnare utav Årets Lily redaktionens anmärkning) som pratade varmt om vin och fick upp mitt intresse. Jag hade inte jobbat krog innan men flera i familjen hade erfarenhet från branschen så jag hade en rätt bra insyn ändå. Detta gjorde att jag sökte till Restaurangakademiens YH-utbildning till sommelier. På den vägen är det.

Du är finalist i Årets Lily Bollinger Award i år igen, stort grattis! Den klassiska frågan, hur känns det? Jättebra! Det är såklart en morot att komma till final igen. Samtidigt som det är ett starkt gäng i år också och man vill vinna. Ja, jag vill verkligen vinna!

Förra året slog du mig i finalen och kom på en andraplats. Hur ska du göra för att vinna i år? Fila på förra årets misstag som jag tror att jag har bra koll på. Stärka mina svagheter.

Det är kräftskiva för vår del i helgen. Vad tar du med dig för dryck? Snapskaraff! Väldigt viktigt. Det måste dock vara traditionellt. Alla dessa högtider ska följa traditionerna. Men, opretentiöst och roliga grejer. Det ska kännas osnobbigt. Vi som är omringade utav kvalitetsdryck hela tiden behöver får slappna av och njuta av det enkla. Vi tar med oss lite öl, finosherry. Och champagne. Alltid bubbel!  

Vad äter du helst till champagne då? Löjrom. Eller, eller... Pata Negra! Jag ska bli tjock på Pata Negra i Spanien.

Dold talang, har du någon sådan? Jag kan rövarspråket flytande. Det här med vin var också tänkt som en dold talang. Jag trodde aldrig att det var något jag faktiskt skulle jobba med och bli bra på.

Men du är ju superduktig Sofia, typ coolaste katten i stan! Kan du beskriva dig själv med tre ord? Jag vet inte riktigt... Blyg, målmedveten och ofiltrerad. (Vi båda skrattar åt ordvalet men förstår precis hur hon menar.)

Om du bara fick dricka en dryck resten utav ditt liv, vad skulle det vara? Finosherry. Utan tvekan.

Vad gör du om fem år? Då har jag utforskat flera delar utav vinbranschen, vinmakning i Jerez bland annat. Jag vill se många olika delar. Jag har också bott på minst två platser till, helst tre.

Har du några nyckelpersoner som pushat dig till nya höjder? Frida Hansson är den som fick mig att söka till Restaurangakademien och fick upp mitt intresse. John Sterner pushar mig dagligen och coachar mig inför tävlingarna. Erin Stockton på Gaston har nog omedvetet blivit en vinmentor. Hon går liksom utanför ramarna och förfinar min palett. Du är också en inspiration, med allt du gör.

Tack, vad glad jag blir! Vi är ett gäng starka tjejer i branschen och det är viktigt att höja varandra. Om du kan tipsa läsarna om en dryck inför helgen då som man kan få tag på hos Systembolaget, vad skulle det kunna vara? Det finns en fino i stor flaska. Den plockar jag alltid från hyllan när jag strosar på bolaget. Electrico Fino en Rama som producenten Toro Albalá ligger bakom för 89kr. Perfekt till snacksen före kräftorna. Sjukt gott till löjrom också!

Slutligen, jag vet att du har nya planer inför hösten. En liten fågel viskade i mitt öra att du och John ska upptäcka Spanien, berätta! Ja, det är superspännande och äntligen officiellt. Det kom med väldigt kort varsel. Men vi tänkte åka ner till Jerez som vi båda älskar och hålla oss där ett tag för nya erfarenheter. Jag tänkte plugga spanska och ta hand om mig själv. Det är oerhört viktigt när man jobbar så mycket som vi gör att faktiskt prioritera sig själv ibland också. Det ska bli superspännande.

Castensson

Jag önskar Sofia all lycka till i finalen som går av stapeln på Arvid Nordquist sortimentsdag måndag den 7 september. Nu håller jag tummarna för att hon tar hem det här, jag är ju trots allt inte med i år... Och vinner hon, då får hon en magnumflaska utav mig. Givet! Bubbel smakar ju bäst ur större flaskor. Skål!

Kräftöl?

Dags att färska upp ölminnet. Jag är ingen stor öldrickare. Ingen stor drickare överhuvudtaget men det ingår ju i mitt jobb att testa. Jag har även hört ryktas om att det är en hel del kräftskivor i helgen. Så lite öl borde passa in i temat just nu. Jag var förbi Brill & CO' kontor igår för att försöka hitta två sorters öl till Frantzén. Man vill ha något intressant men som ändå passar in på en tvåstjärnig krog. Inte för hipster med andra ord. Det finns ju en hel del små bryggerier just nu som är fantastiskt bra, men det måste hålla bra kvalité och vara representativt. Jag diggar Omnipollo och Mikkeller skarpt. De brygger ju vissa av sina ölsorter i samma bryggeri i Belgien (De Proefbrouwerij) så det är ingen slump att det är just dessa två som fallit mig i smaken. För att få en rättvis bild så tog jag med mig lite provflaskor från Brill & CO för att mina kollegor skulle kunna hjälpa till med sina åsikter. Jag satte under kvällen efter service upp en blindprovning med 9 olika sorters öl. Blint just för att de inte skulle kunna välja sina favoritmärken eller ha några slags förutfattade meningar. Vi skulle bara tänka kvalité samt vad som passar in bäst hos oss. Vinnarna blev dessa två nedan:

Omnipollo Perikles som är deras pilsner skapad till en början för Omnipollos bar som ligger på Hökens gata så att de kunde servera något mer lättdrucket för de som bara vill ha en "vanlig" starköl. Mikkeller Peter, Pale and Mary är en glutenfri APA (american pale ale). Den har en toner utav humle, viss beska samt en liten sötma som tittar fram. Smak utav lime och lite jäst. Supergod öl även för någon sämre öldrickare som jag.

Mikkellers glutenfria hittar du på bolaget för ynka 24,90 riksdaler. Perfekt till kräftskivan i helgen!

Omnipollo Mikkelleryellow belly

Ni har väl inte missat att det släpps en hel del små partier på Systembolaget i morgon? Bland annat släpper Omnipollo sin nya imperial stout Yellow Belly. Tycka vad man vill om paketeringen, men smakar gott gör den, som det mesta de brygger! På deras hemsida skriver de såhär om denna öl: Yellow Belly — a person who is without courage, fortitude, or nerve; a coward. To us, one of the most cowardly deeds is to act anonymously, hiding behind a group. A signifying trait of institutionalised racism. This beer is brewed to celebrate all things new, open minded and progressive. A peanut butter biscuit stout with no biscuits, butter or nuts. Taste, enjoy, and don’t be prejudiced. Yellow Belly kostar 69 kr och finns under en begränsad tid.

På med hattarna i helgen och skåla ordentligt på kräftskivan. Oavsett om du gör det med öl, snaps, flädersaft eller skumpa!

Havtornsfrossa

Havtorn. Jag älskar havtorn. De där lilla gyllene bäret sprängfyllt med vitaminer. Det sägs att ett litet bär innehåller lika mycket vitaminer som en hel apelsin. Hur kan man då inte bara vara helt såld på havtorn? Igår var vi,  teamet på Frantzén och besökte vår ena trädgård i Malmköping. Ingen mindre än Jan Andersson. Du kan läsa mer om Janne i mitt tidigare inlägg här: Grönsakskungen från Malmköping. Om jag var i havtornshimlen? Vi stannade först och åt lunch på en pizzeria inne i "stan". Utanför ett lägenhetshus ser jag den största havtornsbuske jag någonsin har skådat fullt med mogna bär redo att skördas. Så en näve pallade jag med mig. Senare hos Jan kunde jag avnjuta lite fler bär från hans buske.

IMG_3804

Havtorn är ett bär jag älskar att använda i vårt alkoholfria dryckespaket. Det är ett syrarikt bär med en alldeles speciell svensk smak. Senast använde jag ett recept ur Tove Nilssons bok Soda, lemonad & snacks.

Havtornstrocadero

Ca 4 dl

1,5 dl + 0,5 dl strösocker 2 dl äppelmust 2 dl vatten 2 dl havtorn 1 tsk citronsyra

Smält 1,5 dl strösocker i en kastrull tills de blir gyllenbrunt. Dra av från värmen. Tillsätt äppelmust och vatten försiktigt. Se till att sockret smälter i vätskan. Tillsätt resten av sockret, havtorn och citronsyra. Låt småputtra i 15 minuter. Sila genom en silduk och häll upp i en väl rengjord flaska och ställ i kylen.

Spä ut med sodavatten vid servering.

Skål!

Besök hos Bollinger

"I only drink Champagne when I'm happy and when I'm sad. Sometimes I drink it when I'm alone. When I have company I consider it obligatory. I trifle with it if I'm not in a hurry and drink it when I am, otherwise I never touch the stuff unless I am thirsty."- Lily Bollinger. Idag är det dags för uttagningen utav årets upplaga av Lily Bollinger Award. Just nu är tävlingen i full gång och jag gissar att det är fullt utav nervösa kvinnliga tävlanden. Ja just det, tävlingen är endast för tjejer. Tävlingen som champagnehuset Bollingers importör Arvid Nordquist arrangerar för att uppmärksamma och uppmuntra kvinnliga sommelierer. Första året tävlingen arrangerades var 2002 och som vinnare stod min mentor och förebild Åsa W Karlsson. Jag själv har deltagit i tävlingen två år i rad. Första gången var 2013 och då var det första gången jag ställde upp i tävlingssammanhang. Man kan säga att jag gick dit för att se hur en tävling gick till och för att testa mina kunskaper. Jag hamnade precis utanför finalplats men blev nyfiken på tävlingarna. Detta gjorde att jag ställde upp även förra året, gick till final men slutade på en tredjeplats. Jag känner mig bekväm med servicebiten men teori är knepigt. Man kan utsättas för frågor från hela vinvärlden, och den är stor...

För en månad sedan fick jag äntligen besöka Bollinger som jag läst på så mycket om inför tävlingarna. Husets ambassadör Christian Denis tog emot och visade runt. Han berättade stolt om egendomen och fick med mycket intressant fakta om själva området Champagne. Bland annat att vi svenskar tillhör de som dricker mest utav bubblet från regionen.

Christian Denis

Jag tillsammans med Christian Denis i vingården Clos St. Jacques.

Bollinger grundades 1829 i lilla byn Aÿ utav Emmannuel Hennequin (greve av Villermont), Paul Renaudin (lokal vinmakare) och Jacques Bollinger (lite av en ensamvarg). På denna tid föredrog franska adeln att inte kopplas till något varumärke så företaget kallades Renaudin Bollinger. 1837 gifte sig Jacques Bollinger smart nog med grevens dotter vilket gjorde att Hennequins del utav företaget stannade kvar hos Jacques när greven gick bort. När Renaudin avled 1854 fanns ingen arvinge vilket gjorde Jacques till ensam ägare. Han döpte då om huset till Sociéteé Jacques Bollinger. Idag drivs Bollinger utav femte generationen och är ett utav få champagnehus som fortfarande ägs utav familjen.

Några utav de största framgångarna inom vinvärlden har uppnåtts utav kvinnor som tagit över efter att deras män har avlidit. En utav dessa är den som har gjort Bollinger känt och till vad det är idag, Madame Lily Bollinger. Lily gifte sig med en senare generation Jacques Bollinger år 1923. När han gick bort 1941 tog Lily över chefsrollen och på 30 år dubblade hon produktionen. Hon är känd för att ha cyklat runt i sina ägor och fick en sadel tillverkad till sin cykel utav väskföretaget Hermés. Som vinnare utav Lily Bollinger Award får man, förutom en resa till Bollinger i Champagne, en Kronancykel.

Bollinger äger 60% utav druvorna de behöver till sin produktion själva och resten köper de in. De har 164 hektar vingårdar och producerar omkring 3 miljoner flaskor om året. Blenden består utav minimum 60% Pinot Noir vilket är rätt så ovanligt med en så stor andel av den röda druvan.

Vi började vår tur i Clos St. Jacques som är en utav få clos (vingård med en mur runt) i Champagne och tillhör de äldsta. Endast Pinot Noir växer här och tidigare gjorde man rött vin som familjen hade till sig själva. Denna clos är 3 hektar och ligger precis ovanför Bollingers källare. Detta gör att rankorna inte kan gräva sig djupt ner utan rötterna växer istället som en 20 cm tjock matta. Rötterna tar sig inte ner till vattnet långt ner i jorden och rankorna blir extra känsliga mot hetta samt ger mindre frukt, runt 4000kg/hektar. Mineralitet och stor skörd går förlorat men man vinner istället ett vin med ordentlig power. Vielles Vignes Francaise görs endast de årgångar man anser att det passar och är en blandning utav Bollingers två clos: St. Jacques och Chaude Terres, båda i Aÿ. Det behöver inte vara ett bra år för hela Champagne. Ett exempel är att 1998 valde man att inte producera Grande Anné men man gjorde Vielles Vignes Francaise 1998. Speciellt med Clos St. Jacques är att rotstockarna är oympade och har klarat sig från phylloxera. Man tror att räddningen var att under phylloxerans storhetstid så gjorde man ingenting alls med rankorna vilket innebär att idag är rotsystemetet ovanpå vinkällaren över 130 år gammalt.

Verkstad

Madame Bollingers cykel samt tunnverkstaden.

Förr i tiden gjorde man allt utom glas själva som korkar, etiketter, och ekfat. Bollinger tillhör de producenter som använder mycket ekfat i sin produktion och hade förr 8 egna tunnbindare i en egen verkstad. Idag finns verkstaden kvar och man har en tunnbindare anställd men denna person reparerar endast faten och tillverkar mindre reservdelar. Allt basvin ligger 6 månader  på ekfat och man köper minst 4 år gamla fat från Meursault och Puligny-Montrachet i Bourgogne. Sedan används faten 14 till 15 år.

Bollingers bostadshus

Madame Lily Bollingers bostadshus. Alla möbler från hennes tid står kvar än idag.

Tunnor

Ekfat redo att fyllas med vin.

Cellar  Grader

I Bollingers källare ser man något ovanligt på flaskorna som ligger och vilar. Istället för en kronkapsyl på flaskorna så sitter istället korkar på samtliga. Detta för att det garanterar en större oxidation och ger mer aggressiva bubblor. Man har även sina reservviner i magnumflaskor. Man riddlar flaskorna för hand under tre månader vilket kostar mer än om man låter en maskin göra det, men riddlaren har full kontroll över rörelsen vilket gör att man anser det vara värt den extra kostnaden.

En intressant aspekt med Bollinger är att när rosé blev populärt på 60-talet var Lily väldigt skeptisk till trenden och vägrade att producera roséchampagnge. Hennes bestämda vilja var så stark att huset inte släppte sin rosé förrän så sent som 2007. Trycket och efterfrågan från importörer blev så starkt att de inte kunde låta bli att producera en rosé som skiljer sig från husets andra sortiment genom att vara lite mer lekfull och feminin  i sin karaktär. Man gör sin rosé genom att tillsätta 5% rött vin i blenden.

Ganska så ny vinmakare är idag Gilles Descôtes som tog över efter Matthieu Kauffman.

För filmälskare så kan tilläggas att James Bond dricker Bollinger i flera utav filmerna. Första gången man kunde se honom med en flaska Bolli var 1956 i Diamonds are Forever. Därefter var det dock inte förrän 1973 det kunde skådas igen i Live and Let Die.

Champagnehuset producerar 6 olika viner: Vielles Vignes Francaise Blanc de Noirs R.D Extra Brut La Grande Année Brut Rosé Special Cuvée Brut La Côte Aux Enfants som är ett rött stilla vin gjort på druvor från vingården med samma namn.

Om du inte har testat Bollingers rosé rekommenderar jag varmt att testa det till helgen. Varför inte till kräftskivan eller för att fira att sommaren fortfarande är här? Finns på bolaget för 579kr och har artikelnummer 7755. En härlig smak utav röda äpplen och en fin brödighet!

Så, nu önskar jag alla dagens tävlande i Lily Bollinger Award stort lycka till! Snart vet vi vilka som står i final.

PS. Även Bollinger smakar såklart bäst i större format. En magnum Special Cuvée går för 939kr och hart artikelnummer 7418. Perfekt till festen!

 

Château de Béru

Vem har inte drömt om att bo på ett slott? Vi spenderade en natt i Chablis i en väldigt liten by som heter Béru. Här finns ett fantastiskt slott från 1300-talet: Château de Béru. Slottet har funnits i familjen Bérus ägor i 400 år. Tidigare sålde slottet sina viner mest på grund utav sitt gamla rykte. Inte förrän på senare tid har man satsat på kvalitén. Det började med Comte Éric de Beru som 1987 planterade om hela vingården och då i synnerhet den berömda Clos Béru. Efter att Eric gick bort för lite mer än 10 år sedan drivs nu domänen utav hans fru, Laurence och deras dotter. Dottern Athénaïs arbetade som revisor i Paris när pappan gick bort och valde då att flytta tillbaka till Béru och fortsätta att hantverksmässigt producera vinerna. Sedan 2004 när hon tog över är produktionen biodynamisk och på väggen utanpå huset finns en utav Frankrikes få månkalendrar.  Med ett läge precis vid kullen utav Chablis Grand Cru-vingårdar har man rötterna i historien och Bourgognes traditioner. Château de Béru omsluter en unik del terroir i regionen Chablis: Clos Béru. Vingården har fått sitt namn utav muren från 1300-talet som den omges utav. Runtomkring domänen finns andra anmärkningsvärda vingårdslägen.

Clos Bérus 5 hektar ligger på sydsluttningen av den lilla dalen i Béru. Jordmånen är en blandning utav lera och kalksten blandat med fossila ostronskal som påminner oss om att här en gång i tiden fanns ett hav som täckte området. De 150 miljoner år gamla fossilerna i jorden är något som kännetecknar Chablis klassiska terroir.

Danni

Slottets gamla vinkällare var svalkande och behaglig att komma ner i när det var runt 40 grader ute i solen. Att få smaka vinerna direkt ur fatet är en upplevelse i sig och att få stå i miljön där de får ligga till sig känns lite som i en dröm. Jag gillar dessa viner skarpt och att det är en cool kvinna som är bakom vinmakningen gör det hela lite extra roligt tycker åtminstone jag.

Domänen omsluter sammanlagt 8 hektar och Château de Béru producerar fyra olika viner: - Chablis med druvor från hela domänen - Chablis ORangerie där druvorna kommer från vingårdsläget ORangerie på kullen utav Béru - Premier Cru Vaucoupin består av en smal remsa av lera och kalk sydöstra sluttningen på Chichées platå. 2006 tog Château de Beru över en bit i mitten utav vingården. Den branta sluttningen gör det omöjligt att använda traktorer. För att förbättra kvalitén i jorden plöjer man nu med häst. Druvorna till detta vin kommer såklart enbart från vingårdsläget Vaucoupin.  - Clos Béru är enbart gjort på druvor från slottets berömda vingård med samma namn.

Men det stannar inte här. Athénaïs tillverkar även viner under sitt egna namn som en négociant. Det innebär att hon köper druvor från andra odlare runtom i Bourgogne och gör vin på dessa. Hon köper druvor från de som skördar för hand och odlar ekologiskt med samma filosofi som hon själv. Sedan körs druvorna till slottet i Béru där vinmakningen sker. Athénaïs tillsätter ingen jäst utan låter vinet jäsas helt naturligt, varken klarar eller filtrerar vinerna. Det är vad de är helt enkelt. Och resultatet är fantastiskt gott!

Laurence och Anthénaïs är medlemmar i Femmes et Vins de Bourgogne som är ett slags nätverk för enastående kvinnliga vinmakare i Bourgogne.

Amphora Beru

Gör man som vi och bilar runt kan man även få sova här på slottet och det rekommenderas varmt. Det var utan tvekan det bästa boendet vi hade under våra 2,5 veckor ute på vägarna. Mamma Laurence driver ett vackert B&B och i det gamla stallet huserar idag en vinbar. Vinbaren är i vanliga fall öppen torsdag till söndag men när vi anlände sent på onsdagskvällen, efter att ha gjort fyra producentbesök och suttit i bilen ett par timmar, tände de stearinljus i hela baren och fixade både mat samt dryck åt oss. Det är vad jag kallar service.

Vinbar Rum

Efter att ha njutit utav Clos Béru 2007 kände jag mig tvungen att kontakta Rosforth som är importör till Sverige och se om de hade lite äldre årgångar att få tag på. Nu väntar jag på en leverans utav 2008 som ska få vara en del i vinpaketet hos oss på Frantzén så långt det räcker.

Skål på er!

Chateau de Beru

 

Femte juli 2015

Nästan en månad har gått. En månad utav ett lyckorus som inte riktigt kan lägga sig. Våren har varit full utav jobb blandat med förberedelser inför livets största dag. Den där dagen som jag var helt beredd på att inte vara med om.

Bröllopsdryck

Vi fortsätter att hålla tummarna för vår resa till Bali. Men fram tills dess bjuder jag på ett urplock utav drycken från vårt bröllop. Hur de serverades? Ur en skottkärra såklart. Är man hästtjej så är man. Jag har redan avslöjat att champagnen vi serverade var Billecart-Salmon Brut Reserve. Vi hade en 6-litare och resterande bara magnumflaskor. Jo, jag sa ju det att de smakar alltid bäst ur större format. Våra gäster fick mingla i solen nere på Asknäs stora brygga med champagne samt ost och chark medan vi var iväg och fotograferades. Jag vet att några gäster var oroliga att det inte skulle finnas bubbel kvar tills vi kom ner, 10 magnumflaskor hann de hälla i sig. När vi sedan anlände till bryggan plockades vårt triumfkort fram, den stora flaskan. Gästerna kunde andas ut, vi fick bubbel. I mängder!

Billecart Les Jamelles

(Foto: Alex Stålhandske och Cilla Enarsson.)

Under middagen, som var plockmat vilket var helt perfekt i sommarvärmen, serverades bland annat det friska härliga rosévinet från Les Jamelles. På bilden tillsammans med desserterna Créme Brûlée, citrontarte och rabarbermacaron. Les Jamelles finns på Systembolaget för 89 kr med artikelnummer 74131. Rekommenderas starkt när värmen hittar tillbaka till regniga Sverige. Eller varför inte njuta av en i regnet inlindad i en filt på altanen under markisen? Väldigt mysigt om jag får säga det själv.

Mingel

Ovan: Jag med min tärna och en av de bästa tjejerna i mitt liv Eira. (Foto: Richard Egenäs)

Mer från bröllopet kommer. Håll tillgodo. Tills dess, skål på er och njut av ledigheten!