Kork vs. skruvkork

Igår var jag på en vinlunch tillsammans med en vinmakare från Australien som visade upp sina viner. Samtliga viner hade skruvkork, även hans prestigevin för 350 kr, vilket jag inte kunde låta bli att fråga om.  Jag må vara traditionell som älskar känslan av att öppna upp en flaska vin med min väl använda öppnare. Har gästen beställt ett mer exklusivt vin öppnar jag gärna flaskan så nära gästen som möjligt, för att den ska få uppleva hantverket på nära håll. Varje kväll som spenderas på restauranggolvet poppar jag vant och enkelt ett gäng flaskor nästan lika snabbt som om det vore en skruvkork. Varje gång jag får ett perfekt snitt i folien ler jag lite extra. Som jag har tränat på det med nervösa händer inför tävlingsmoment med dekantering på en scen. Kanske är jag gammalmodig och alldeles för traditionell här. Men jag förknippar fortfarande kvalitetsviner med just en riktig kork.

Så mitt envisa lilla jag var tvungen att ifrågasätta vinmakaren mitt framför två erkända svenska vinjournalister:

"Varför har du inte riktig kork till ditt prestigevin?"

Han, den stora vinmakaren från Australien med sin lantliga aussie-dialekt, kan ha blivit aningen provocerad för hans snabba svar blev:

"Det är ditt jobb som sommelier på en bättre restaurang att lära gästerna att vin kan vara minst lika bra med skruvkork. Att du bara köper in de bästa vinerna och även dessa kommer med skruvkork. Att korkdefekter undviks och att skogar genom att inte skövla träden för att kunna tillverka korkar till vinflaskor. För ett hållbart tänk måste vi använda oss av skruvkork. Och dessa viner lagras minst lika bra som de med kork."  

De två erkända svenska herrarna till vinjournalister föredrog skruvkork. Det är snabbt och enkelt. Och jag förstår er. Att det är snabbt och enkelt. Men ger det samma känsla av närhet till hantverket?

Nu går jag inte alls in på detaljer i skillnader av kork vs skruvkork. Jag tänker enbart på känslan. Du vet, den där fantastiska känslan av att väldigt försiktigt öppna en mogen flaska rödpang. När du försiktigt lirkar upp korken, tittar, doftar, känner efter. Är vinet korrekt? Vad säger korken?

På en tidigare arbetsplats köpte vi inte ens in viner med skruvkork, för att det för oss gav känslan av massproduktion. Vi ville ge gästen känslan av lyx och hantverk ner till minsta detalj. Jag vet att jag är klassisk och traditionell här. Jag inser snabbt att jag som sommelier har ett ansvar att utbilda gästerna om skruvkork. Att det kan vara lika lyxigt även det. Jag inser att jag behöver träna in ett snyggt sätt att öppna upp flaskor med skruvkork så att även det blir en show i sig. För på platsen jag är idag köper jag bara in viner för dess kvalitet, inte för flaskans förslutning.

Vad föredrar du, kork eller skruvkork? 

Men jag kan inte låta bli att vara traditionell i mitt tycke att en riktig kork ger mig en känsla av att vara närmare hantverket. Och så älskar jag mina vinöppnare. Nyast i samlingen och nybliven favorit är den blå öppnaren från italienska Fox Knives. Jädrar vad smidig den är att öppna med!

Idag ger vi Arvid Rosengren en fantastiskt stor applåd för att i natt ha korats till ny världsmästare i sommelleri. Tävlingen som senaste veckan har ägt rum i Argentina. WOW vilken prestation, vilket fokus, vilken visad ödmjukhet. Arvid, du är min idol. Och givetvis, grattis till Robert Andersson som slutade på en 12:e plats. Bra jobbat! Nedan en video när Sören Polonius utsatte Arvid för blindprovning mitt i vintern ute på gatan inför VM 2013. 

Missa inte den här texten om nattens vinst från Jancis Robinson.

[embed]https://youtu.be/9bGCYN8qfGM[/embed]

Bellavista bevisar att storleken har betydelse

I vissa sammanhang sägs det att storleken inte har någon betydelse, när det kommer till flaskstorlekar för vin är det dock helt tvärtom: storleken har betydelse. Något jag verkligen fick bevisat för mig när jag vistades en helg i Franciacorta, Italien, en sen novemberhelg.  Tillsammans med Punvkin och Maria blev det ett trevligt producentbesök hos Bellavista i det bubblande området Franciacorta. Punkvin passade på att spela in en liten video med Franciacortaciceronerna som du i övrigt inte får missa.

Så vad har då storleken med Franciacorta och Bellavista att göra? Att vin mår bättre i större flaskor har man väl hört talas om tidigare. De flesta viner smakar bättre från magnumflaskor och vinerna åldras inte lika snabbt i större flaskformat. Varför? Den enkla anledningen att vinet får mindre kontakt med luft i större flaskor. Det är mer luft i mindre flaskor, det kan vem som helst konstatera genom att titta på flaskorna och jämföra hur mycket luft kontra vin som finns i flaskorna. Men producenten Bellavista i Franciacorta tog allting ett steg längre än att se med blotta ögat och jämföra. Årgång 1987 buteljerade de exakt samma vin i fem olika flaskstorlekar: 1,5 liter, 3 liter, 4,5 liter, 6 liter och 9 liter.  Och dessa viner fick jag äran att testa emot varandra...

Flaskan på 9 liter var av årgång -89, resterande flaskor innehöll årgång -87 med exakt samma vin. Aldrig någonsin har jag fått uppleva skillnaden hur vinet ter sig i olika format. Det var en häftig och lärorik provning tillsammans med Vittorio Moretti.

Det var tur att italienska sommelierföreningen var på plats och skötte serveringen så att allt gick rätt till.

Så hur var skillnaderna då? Ja, bilden nedan visar de stora skiftningarna i färgen. Minsta flaskan är i vänstra glaset och största flaskan i högra. Det vänstra glaset är gyllengult, alldeles guldigt medan det högra vinet är blekt i färgen. Bara färgen tyder på de olika mognadsfaserna.

1,5 liter - Guldig i färgen, oxiderad i doften. Vinet har sett sina bästa dagar och borde ha druckits för längesedan. Knappt någon mousse kvar.

3 liter - Ljust gyllengul, lätt oxidativa aromer men fortfarande drickbar. Uppskattar man mogna viner (som jag gör) är det här supergott.

4,5 liter - Djupt citrongul. Aromerna visar tecken på ett moget vin men syran hänger kvar.

6 liter - Citrongul i färgen. Helt perfekt att dricka nu. I sina bästa år och det bästa glaset av de fem olika. Jag skulle aldrig någonsin kunna gissa rätt årgång på detta vin.

9 liter  (1989) - Ljust citrongul, känns ung i doften och har en hög bitande syra. Borde ha sparats i källaren ett par år till.

Alla deltagare vid provningen hade olika favoritflaskor som sig bör. Smaken är ju som baken - delad. Vinet jag ville dricka mer av var från Methuselahn då den enligt mig var i perfekt skick.

Vad är förresten Franciacorta undrar du säkert? - Franciacorta är en DOCG för mousserande vin i Lombardiet, Italien. De mousserande vinerna ska göras enligt den traditionella metoden, där vinet jäser en andra gång i flaskan, precis som i Champagne. Tillåtna druvor är Chardonnay, Pinot Nero och Pinot Bianco. Non vintage (NV) måste spendera minst 18 månader på sin jästfällning i flaskan innan de får börja säljas. I Champagne är minimum 15 månader. För årgångsvin gäller samma tid som i Champagne, minst 30 månader i flaskan innan vinet får lämna källaren. Bellavistas vinmakare Mattia Vezzola är grundaren till vinstilen Franciacorta Satén som är en blanc de blancs (vitt gjort av vitt) med ett lägre tryck i flaskan. I vanliga fall ska det vara ett tryck på 6 atmosfärer i franciacorta men i satén är det alltså endast 4,5 atmosfärer i. Ett lägre tryck ger en mindre aggressiv mousse, ungefär som Moscato d'Asti.

I Franciacorta fick jag lyssna till sångerskan Pilar och hennes låt där texten består av ett 70-tal druvsorter på italienska. En låt du måste lyssna på en italiensk afton medan du dricker vin från stora flaskor. Enjoy!

[embed]https://youtu.be/zqHNldtBPLE[/embed]

Så var det bevisat: Vin smakar bäst ur stora flaskor! 

En asiatisk afton

Att ens bästa vän är kock är få förunnat. Att hen dessutom har varit tvåstjärniga kock och haft trestjärnig praktik är ju inte sämre. Man kan säga att våra privata middagar håller en hög standard, oavsett vilken världsdel vi tar oss an. Tack kock-Lina för att du är min privata kock. Det är tur att jag åtminstone kan bistå med dryck. Visserligen är jag en mästare på Gyoza och en fantastisk prepp-kock...  Ibland säger bilder mer än tusen ord. Här är vår senaste söndagsmiddag "en asiatisk afton", självklart inleddes det med en GT eftersom det var internationella GT-dagen i lördags. Enjoy:

"Kaffe med mjölk, tack!"

Kaffe. Ett väldigt intressant ämne, speciellt för någon som mig som börjar lära sig dricka kaffe nu som 28-åring. Jag har inte kunnat dricka kaffe tidigare då jag har blivit riktigt illamående. Det lär inte bero på koffeinet eftersom jag kan hälla i mig Coca Cola och energidrycker. Så vad det beror på är väldigt oklart.  Det är nog egentligen de sista 2-3 veckorna som jag har börjat dricka kaffe på jobbet. Vi arbetar med bryggkaffe så det är vad jag dricker. Med en ganska stor mängd mjölk. Jag vet, jag är nybörjare. Jag har smakat vårt kaffe utan mjölk i koppen och det är fantastiskt gott men det blir helt enkelt för starkt för mig. När man häller i mjölk blir det också en mindre mängd koffein. Espresso kan jag inte dricka alls.

Här kan du läsa 19 saker du måste veta om kaffe.

Bönorna vi använder kommer från fantastiska David Haugaard, även kunglig hovleverantör. Han är en riktig mästare på kaffe och en stor inspirationskälla. Lite är det nog hans förtjänst att jag vill kunna dricka kaffe. Vårt bryggkaffe är så oerhört elegant och en perfekt avslutning efter maten till kanske den bästa kakan i världen, hallongrottan.

En sak som har snurrat i mina tankar sedan jag försiktigt började dricka kaffe är dilemmat om mjölk i kaffet. Eller, det är inte själva mjölken som är dilemmat, snarare hur den används. Det här är ett ämne jag var tvungen att diskutera med branschkollegor häromdagen och det fanns två sidor av det hela.

Dilemmat: Att hälla mjölk i kaffet innan man har smakat kaffet borde vara som att salta maten innan man har smakat och känt av om salt behövs. Eller att ha ketchup på köttfärssåsen innan den har smakats. 

Varför? Jag anser att kaffet bör smakas innan man har i sin trotjänare mjölken eftersom kaffe kan vara så olika i karaktären. Har du ditt klassiskt hårdrostade bryggkaffe hemma så är det givetvis fritt fram att dränka med mjölk. Men är du på restaurang eller café rekommenderar jag att smaka först. Kaffebönor som kommer från exempelvis David Haugaard, Sthlm Roast eller Koppi har en mjukare rostning som ger ett annorlunda kaffe som ofta bör avnjutas utan mjölk. 

Så hur dricker du ditt kaffe? Är du kockens största fiende och saltar maten innan du har smakat?

Mina bästa bröllopstips

Bröllopet. För många är det livets viktigaste dag. Man vill att allt ska vara perfekt och att det ska bli en dag att minnas i evigheter. Min dag var förra sommaren, dagen då jag fick känna mig som en blivande drottning. Jag tillhör perfektionisterna och som många kvinnor vill jag ha stenkoll på allt själv. För att du som tillhör samma kategori som jag ska undvika att bli en bridezilla vill jag här dela med mig av mina bästa bröllopstips. Är det något jag själv ansåg var viktigt så var det att undvika att flippa ur...

Platsen för vigsel och fest är viktigt. Men den är viktigt för er, inte gästerna. Välj en plats där ni känner er bekväma och kan slappna av. Min dröm har alltid varit att få gifta mig på en alptopp. Vi pratade om det och övervägde tanken. Det var egentligen planen. Till slut kände vi dock att vi ville dela dagen med familj och vänner vilket inte hade fungerat lika enkelt om vi var på en snötäckt alptopp. Det blev alltså plan B. Vigsel i kyrkan där jag döptes och fest på en vacker gård precis invid kyrkan, där jag hade min häst uppstallad under tonåren. En plats där vi båda växte upp. Platsen är viktig och det är bara ni själva som kan bestämma om ni vill vara hemma i trädgården, på en tropisk strand, i ett slott eller en lada på landet. Det är endast ni själva och er budget som styr. Ingen annan.

Jag vill ha kontroll på situationen och har svårt att lita på att andra sköter sitt jobb. Alltid. Du kan styra mycket själv, men av egen erfarenhet, ta hjälp av andra. Delegera ut uppgifter och gör inte allt själv. Jag gjorde det mesta på egen hand vilket kanske gjorde mig lite väl trött... I efterhand känner jag att det hade varit smartare att be om hjälp med fler saker. Du måste inte sitta och skriva alla inbjudningar för hand ensam mitt i natten efter jobbet. Du kan be mamma eller svärmor att skriva på kuverten. Eller varför inte en vän.

Peka ut vad andra kan göra. Eftersom jag själv är i krogbranschen har jag mycket kontakter och vet hur man anordnar en fest. Ditt bröllop är ett ypperligt tillfälle att utnyttja alla kontakter du sitter inne på. När du tänker efter så känner du nog fler du kan ta hjälp av än du tror. Du kanske känner en fotograf, musiker, reklamare, florist och konditor? Eller så känner du någon som känner någon... Är de duktiga på vad de gör är det bara att prata med dem och se om de vill hjälpa till. Anlitar du proffs så är det lättare att släppa taget och låta de sköta sitt. Och det här är viktigt: låt dem göra sin grej. Ge dem en hint om vad ni själva gillar och låt de skapa därefter. Jag lovar att det kommer bli så mycket bättre än om du själv bestämmer allt i minsta detalj.

Jag är väldigt glad att jag hade så fantastiska människor omkring mig som fick mig att slappna av och litade på att de gjorde ett utmärkt jobb. Min florist gav jag några bilder på buketter som jag tyckte var fina, därefter fick han skapa själv. Jag hade ingen aning om hur buketten skulle se ut förrän den hämtades. Jag själv hade aldrig kunnat ens föreställa mig vad jag fick. Samma sak när det kom till vår tårta. Jag berättade för Tea som gjorde vår tårta vilka smaker vi ville ha och vilken färgskala vi önskade. Därefter fick hon fria händer. Första gången jag såg resultatet var när vi skulle skära upp tårtan. Och det kunde inte ha blivit bättre. Varken tårtan eller buketten.

När du känner dig trygg med människorna omkring dig kan du själv få en fantastisk dag. Och det är ju målet med dagen, att den ska vara som i en saga. Låt proffsen skapa frisyren och sminket. Ge dem fria händer. Min frisör som gjorde bruduppsättningen sa något till mig när och fixade mitt hår som gjorde mig så glad: Det är så härligt med dig Danni att du är så lugn. Jag har aldrig varit med om en brud som är så cool. Det är så himla skönt att få skapa på egen hand. 

Det är helt okej att vara nervös.

Klänningen ja... Det sägs att när du ser klänningen så vet du att det är den som gäller. Så även för mig. Du kan ha en bild i huvudet av hur du vill att den ska se ut. Men jag lovar dig, det kommer bli något helt annat i slutändan. Jag själv hade en bild av en enkel gammaldags spetsklänning. Tänk 20-tal. Resultatet blev lite annorlunda. Det var ryggen jag föll för. Den virkade helt fantastiskt mönstrade bara ryggen. Och ja, den blev något helt annat än vad jag hade tänkt mig från början. Men när jag såg den blev jag såld. Då är det bara att ge med sig.

Se till att ta mycket bilder. Anlita en proffsfotograf men be också vänner fota mycket. Ställ upp ett kamerastativ någonstans på festplatsen och låt gästerna ta egna bilder. Det ger ett riktigt gott skratt när man bläddrar igenom alla oväntade bilder ett par veckor senare. Bilderna är det enda som finns kvar efter festen, tillsammans med alla vackra minnen.

Bjud på er själva. Skratta och ha roligt tillsammans. Glöm inte att det här är er dag. Den enda dagen i livet då allt fokus ligger på just er, ni två tillsammans. Ta vara på stunden och njut. varenda sekund.

Drick det ni vill. Ni bestämmer. Vill ni dricka champagne hela dagen, ja då är det precis vad ni ska göra. Men glöm inte att dricka mycket vatten också, speciellt om det är varmt och soligt. Det är en lång dag... Vi som älskar champagne kände att det var viktigt för oss att få avnjuta det under vår dag istället för att ta något billigare alternativ som cava eller cremant. Vi valde att dra ner på kostnaderna någon annanstans. Champagnen var viktigt och vi visste att vi skulle ångra oss djupt om vi inte fick ha som vi ville.

Om ni i vanliga fall är nöjda med cava, ja då är det vad ni ska dricka på ert bröllop.

Njut av stunden även tillsammans med din bästa vän. Hon är minst lika nervös som du och förhoppningsvis väldigt stolt över dig denna dag. Stunder som dessa får man inte särskilt många fler av i livet. Sitt ner, ta vara på ögonblicken ni får ihop. Gråt en skvätt av lycka tillsammans. Kramas och håll om varandra.

Och återigen, glöm inte att ta vara på nuet. Känn er som kung och drottning för en dag. För det är just precis vad ni är.

Ovan var mina, brudens, bröllopstips och tankar. Men det känns också viktigt att ge brudgummens sida av det hela. Så nedan har ni Tompas giftastips:

1. Hitta en partner :) 
2. Fyll rispåsarna i god tid innan bröllopet – detta för husfriden då bruden i giftastider lätt kan stressas upp över småsaker…
3. Som brudgum måste du ha koll ALLA viktiga detaljer, det är mycket mer än en ring på fingret. Du MÅSTE ha koll på följande: datum och plats för vigsel, samt klockslag (missar du någon av dessa detaljer kommer du ligga illa till…)
4. Se i god tid över den klädsel som du (din partner) har bestämt att du ska bära.
5. Räkna med två skjortor, minst! Planera för fläckar…
6. Utöver detta rekommenderar jag sköna skor då det finns risk för dans, Resorb för dagen efter och att försöka dricka lite vatten under kvällen :)

Utöver detta rekommenderar jag dig att ge vigselringen till din bestman innan vigseln, för oavsett hur lugn du känner dig kommer stressen infinna sig, så ju färre detaljer du behöver tänka på själv desto bättre. Det vill säga saknas ringen i kyrkan står du fri från skuld!

 Njoy!

Foton: Victoria Stillwell 

Vill du veta mer om mitt bröllop kan du läsa här. Och även här. Vad vi drack finner du här.

Wine & Culture testar slovenskt mousserande

I helgen var jag och kock-Lina och åt på Omakase Köttsköjd. Innan middagen så busade jag till det lite och utsatte henne för lite blindprovning. Resultatet med en video från Wine & Culture ser du här: https://youtu.be/l8d7W0DRBkg

Gitarren står pappa Michael Nannini för. Trevligt när man kan sammarbeta, father & daughter.

Den stora smakresan fortsätter

Den stora smakresan fortsätter och denna gång är det dags för fruktig lager tillsammans med chicken wings. Skål!  [embed]https://youtu.be/b3qKAFcujhU[/embed]

Gyllene regler inför ditt krogbesök

Då jag spenderat många år på restauranggolvet tänkte jag komma med lite tips inför ditt krogbesök. Kanske tillhör du de som inte går ut så ofta, eller så går du på krogen flera dagar i veckan. Även den sistnämnda typen kan ibland behöva friska upp minnet litegrann... Dålig service toppar listan av vad gästerna irriterar sig mest över. Så vad kan du som gäst hjälpa till med innan besöket för att få ut det bästa av din kväll? Låt oss ta en liten titt:

- När du bokar bord, ange antal gäster inklusive barnen om de sitter på en egen stol. Ja, det händer att folk bokar för fyra och dyker upp sex personer (fyra vuxna och två barn).

- Om någon i ditt sällskap får förhinder och inte kan följa med på er planerade utekväll, meddela restaurangen innan ni kommer att ni blir färre. Helst igår. Varje tom stol är en förlust för krogen och får de veta i tid att ni inte är fulltaliga får restaurangen chans att fylla upp med andra gäster från väntelistan som blir lyckliga över att ha fått platser. Vid ett annat tillfälle kanske det är du som står på väntelistan och får plats!

- Har ni blivit akut magsjuka och inte kan komma, glöm inte att boka av ert bord. Om restaurangen bara har telefonen igång under vissa tider som gör att det inte går att ringa, skicka ett mail om att ni ligger hemma och kurerar er. (Det låter bättre än att ni egentligen ska på fest hos grannen). Oavsett anledning till att ni inte kan komma, boka av ert bord så att krogen kan fylla på med andra gäster. Om du följer Daniel Crespi på Instagram så har du nog redan förstått att en "no-show" inte uppskattas av krögare. Och återigen, ett avbokat bord kan innebära att du i framtiden får bord genom väntelistan.

- Är du allergisk mot några ingredienser? Meddela det när bokningen görs. Restauranger gör idag sitt bästa för att hjälpa till med alla allergier genom att fråga när gästerna bokar bord men hjälp till genom att informera själv också. Var det din vän som bokade åt er och missade att du är allergisk mot ostron? Informera din serveringspersonal när denne tar upp er beställning att du är allergisk. Ser du inte ingrediensen du inte kan äta på menyn? Informera ändå. Kockarna kan ha ostron i någon sås eller smugit ner nötter i en rätt utan att ha skrivit ut det i menyn. Vi vill lika lite som du att du ska få en allergisk chock. Jag lovar.

- Vegetarian? Har restaurangen en fast avsmakningsmeny är tipset att även här informera innan om specialkost. Detta för att du ska få lika bra upplevelse som alla andra gäster. Idag finns det många olika varianter av vegetarianer. Någon äter fisk, en annan äter kyckling men inte rött kött. Den tredje äter bara vilt kött medan den fjärde inte äter något från djurriket alls. Lika bra att vara på den säkra sidan och berätta hur du vill ha det med andra ord.

- Under ditt besök, glöm inte att ett glatt humör kommer man långt med oavsett vem man är :)

Jag skulle kunna skriva en hel bok om jobbet i ett par serveringsskor och vad som händer på krogen, men jag lämnar det åt Restauranghyfs som gör det på ett underhållande sätt. Åtminstone för mig som är i branschen.

Tre månader av lyckorus på Agrikultur

Nittio dagar har sprungit förbi snabbt som blixten. Att vi skulle känna oss varma i kläderna efter såhär kort tid kunde nog ingen ana. Åtminstone inte vi. Jag känner mig lyckligt lottad som får äran att arbeta med det jag brinner för på en mänsklig nivå. En nivå som gör att livet hinner ifatt. Och jag är så tacksam för de människor jag spenderar dagarna tillsammans med: Kock-Lina, Fille, Joel, Dessie och så han som ser till att jag lever livet till fullo, min stöttepelare och sommelierkollega Jon. Agrikultur kan vara den roligaste arbetsplats jag har haft. Även om mina år i Verbier är svåra att mäta sig med. Vad som gör det extra roligt att gå till jobbet är alla nöjda gäster. Det finns en kommentar som klår alla andra när det kommer till ris och ros:

Det här stället vill jag uppleva igen och återigen.

För det måste väl ändå vara målet som restauratör, att få gästerna att vilja komma tillbaka? Inget betyg eller någon recension kan slå återkommande själar. Och när det är folk från området, våra grannar, som kommer flera gånger måste man ändå le lite extra. Det är kul på riktigt.

Men bra betyg och fina recensioner ger självklart energi. Så jag måste bara dela med mig av flera fantastiska skriverier om oss sedan öppningen för tre månader sedan:

Eater - The 10 Hottest Restaurants in Stockholm Right Now, March 2016

SvD - 5 av 6 i Krogguiden: Smakmagi på lyxig minikrog

Metros Jonas Cramby - Förbannat gott, här vill man äta ofta

23 av 25 i DI Weekend - Elegans med en stor skopa kärlek

4 av 5 i DN - Opretentiös pärla med hög ambition

Taffel.se Lisa Förare Winbladh

Vår vän Olive Hummer besökte oss också.

Vill du läsa mer om min arbetsplats Agrikultur finns här en artikel från tidningen Gourmet som skrev om oss inför öppningen. I senaste numret av White Paper skrev min bloggkollega Jon Hansson en riktigt bra artikel om arbetsmiljön på krogen och hade bland annat en pratstund med mig. Helt klart värt att läsa.

Jag kan inte upprepa det för många gånger: återkommande gäster är det absolut bästa betyget en restaurang kan få. Att ha stamgäster efter tre månader är balsam för själen. Och det skålar vi får. Trevlig helg!

Domaine Antonin Guyon i Bourgogne

Sedan en kort tid är Lively Wines ny importör av Bourgogne-producenten Domaine Antonin Guyon. Jag hade den stora äran att få en egen pratstund med Hombeline Guyon när hon var på besök i Stockholm förra veckan. 

Eric från Lively Wines, jag och Hombeline Guyon. För ett par år sedan arbetade jag på Primewine Bar på Östermalmstorg (idag Sannas),   som till en början var importören Primewines showroom. Det innebar att alla viner som serverades kom från deras sortiment. Primewine stod då för importen av Antonin Guyon. Då var min kunskap på nivån att jag kunde skilja vitt vin ifrån rött och tog till mig snabbt att Pinot Noir gav ett lätt och elegant vin. Vi hade Domaine Antonin Guyon Gevrey-Chambertin La Justice på glas då och så fort en gäst ville ha ett lätt och elegant vin så var det vad jag sålde. För det var ju Pinot Noir. Varför blir livet så mycket mer komplicerat när man lär sig mer? Nåja. Under min tid på Primewine Bar hann jag med att provsmaka detta vin i princip dagligen, vilket till slut ledde till att jag tyckte att vinet kändes tråkigt och uttjatat. Så dum man kan vara.

Domänen, belägen i Savigny-Lès-Beaune, grundades på 60-talet av Antonin Guyon som då var 55 år gammal. Idag är det hans söner, Dominique och Michel, som driver företaget och dess 55 hektar med hjälp av vinmakaren Vincent Nicot. Hombeline som var i Stockholm är dotter till Dominique och jobbar med familjeföretaget. Från och med nästa år är domänen biodynamisk certifierad. Alla druvor plockas för hand och sorteras två gånger, först en gång i vingården och därefter arbetar 10 personer i vineriet med att sortera ut de bra druvorna som får användas i vinmakningen. Redan inom 30 minuter efter skörd når druvorna vineriet. Jäsningen sker naturligt och i vineriet är all utrustning toppmodern for att kontrollera temperaturen i tankarna. Musten får ligga på gammal ek från den bästa skogen i Frankrike.

Något vi behöver lära oss här i Sverige är att prova vin i den ordning de gör i Bourgogne: det röda först och därefter det vita. Varför? I Bourgogne är de röda vinerna väldigt lätta och eleganta gjorda på den röda druvsorten Pinot Noir. Medan de vita Chardonnay-vinerna ofta ger lite fetare känsla i munnen. Om du testar en fet och krämig vit Mersault innan du smakar på en superelegant röd Chambolle-Musigny kommer du knappt att känna någon smak alls av den sistnämnda. Provningsordningen är alltså rött före vitt.

Hautes Côtes de Nuits la Dame de Vergy har funnits på bolaget ett par år nu och är en storfavorit hos många. Det är ett fantastiskt instegsvin för de som vill lära sig hur Bourgogne smakar.

 

När jag provar viner som dessa kan jag få svårt att skriva ner mina tankar. I detta fall tittade jag mest på Eric och sa Wooow vilket för mig räcker långt. Dagens favoriter var Chambolle-Musigny Les Cras 2012 och Corton-Charlemagne Grand Cru 2012. Chambolle för sin feminina elegans, välbalanserade syra och rödfuktighet som kommer leva länge. Corton-Charlemagne för att, ja jag vet inte riktigt vad som behövs sägas? En grand cru med otroligt bra balans, elegant struktur och en smak som håller i sig i evigheter. Jag kan dricka dessa viner dagligen om det skulle behövas...

Vi träffades på Guldtaxen som är Lively Wines nya lilla mötesplats. Där kan även du få gå på provningar. Anmäl dig på deras hemsida för inbjudan till vinprovningar och andra event. Det är skoj!

Vad läsarna vill veta

Jag får en del mejl från läsare som vill ha hjälp. Man undrar exempelvis vilket vin som fungerar till en viss maträtt eller vill ha tips på allround-viner som är bra att ha hemma. Men, vad de flesta ändå frågar om är tips på vad man kan ge bort. Oftast vill man ha presenttips på vad man kan ge till någon som fyller jämnt. Och visst är det roligt med en riktig dyrgrip. Som en flaska Krug eller Dom Perignon. Champagne går alltid hem. Less is more sägs det ju.

Häromveckan fyllde min svåger år. Han var en riktig utmaning att bita i när det kom till present. Det är nämligen så att han tillhör de där som inte tycker om vin. Han är en öldrickare kan man säga. Men för några veckor sedan tog jag med en flaska vin hem till honom när vi åkte ut på middag. Ett vin som han, mot min förvåning, verkligen uppskattade.

"Det här var ju lätt och trevligt, inte sådär tungt och strävt som farsans viner brukar vara. Gott!"

Perfekt, nöten var knäckt. Jag förstod vilken typ av viner han skulle kunna tycka om. Jag hade tagit med mig en fantastiskt fin Grenache från Kalifornien. En av mina storfavoriter. A tribute to Grace. Så mitt uppdrag blev att plocka ihop en låda vin till en person som inte riktigt gillar vin. I uppgiften ingick att plocka ut viner i en prisklass som han sedan själv skulle kunna köpa vin för. En flaska Krug kändes därför helt onödigt. Så det blev viner i en lätt och elegant stil. Viner som man kanske inte köper på sig själv men som är roliga att testa för någon som inte har vin som största intresse, som en PX-sherry. En ögonöppnare helt enkelt.

Mitt presenttips till er läsare: Plocka ihop en låda med olika viner och skriv instruktioner för varje flaska, exempelvis "Denna flaska dricks ihop med Pelle och Lotta." eller "Dricks tidigast om 5 år!".

Går du och funderar över något som har med dryckesvärlden att göra? Mejla mig på daniella@wineandculture.se så svarar jag så fort jag kan.

Våren och dess vackra färger

Äntligen börjar färgerna spraka och jag kan inreda med blomster. På Agrikultur pryder vackra Ranunkels borden tillsammans med de klassiska Koholmen-lyktorna. Ranunkels och Anemoner kan vara de häftigaste blommorna jag vet. Man blir så fantastiskt glad av färgerna. Tänk att något så enkelt som blommor kan ge så mycket energi.

En annan slags energi, riktig sådan, är ju mat. Asiatiskt är en favorit i mitt hem. Häromdagen när jag kom hem riktigt trött efter att ha ridit tre hästar slängde jag ihop en nudelwok med några enkla ingredienser. Shiitakesvamp, pak choi, edamamebönor, vitlök och en massa chili kombinerades med äggnudlar, pocherat ägg och sesamfrön. Och ett glas Billecart-Salmon Rosé. Jag var tvungen att inviga mitt nya efterlängtade superglas...

Tänk om våren gav mig energi att hitta tillbaka till träningen?

Vitaminbomb till frukost

Jag är, helt ärligt, värdelös på att äta frukost. Har nog aldrig riktigt ätit frukost om jag tänker på det. Förutom de gånger jag motvilligt blivit itvingad något på väg till skolan. Oftast en smörgås i handen. Min man gör, när jag har tur, våfflor till mig och lägger i kaffefilter som take-away när jag är i farten. I perioder kan jag vara duktig på att göra smoothies. Jag älskar smoothies för att de är lätt att ha med sig i en flaska på språng. Och så kan man slänga ner lite av vad som finns hemma i blendern. Frysta bär är något som alltid bör finnas hemma i frysen. Det bästa är såklart att plocka en massa själv under säsong och frysa in. Men osockrade från affären går också bra.

Den här morgonen kände jag för en riktigt vitaminbomb till frukost och min smoothie såg ut såhär:

Dagens vitaminfyllda ingredienser:

1 dl blandade frysta bär (gojibär, havtorn, blåbär, björnbär, tranbär, röda vinbär) 4 st färskpressade blodapelsiner 3 st passionfrukter 1 msk chiafrön 

Mixa allt i blendern. Servera i ditt favoritglas.

Vi får se hur många veckor det dröjer tills jag är lika duktig igen på morgonen. Föredrar ju att sova så länge det går, nattuggla som jag är...

En lördagskväll på Pubologi

Jag har inte riktigt förstått det här med lediga lördagar än. Men fytusan vad roligt det är att kunna undersöka krog-Stockholm på lördagskvällar. Ja, det är ju då de flesta har öppet. Men inte vi på Agrikultur. Du kommer, så länge jag arbetar på restauranggolvet, aldrig se mig recensera en annan krog. Men, jag älskar att ge tips om mina smultronställen. Ett av dessa är Köksbordet på Pubologi. Det är, enligt mig, ett av de absolut bästa bord man kan spendera sin kväll vid. Kock-Lina hade aldrig varit där så självklart var jag tvungen att introducera henne för bordet jag har suttit vid X antal gånger. Maten är givetvis top notch men det bästa är sällskapet av kockarna och att man får ha full kontroll över vilken musik man vill spela. Detta kan leda till ett battle av låtar från uppväxten. Perfekt sysselsättning till god mat och dryck. Ungefär som en hemmafest när alla vill välja musik, men mer uppstyrt. Du får köa max 5 låtar och därefter är det din väns tur. Robert Broberg - Öken och The Pinks är sånt som kan dyka upp när du minst anar det. Ja, det finns mycket man inte vet om sina vänner...

Bilden högst upp är råstekt hummer, torkad Karl-Johansvamp, pilsnervinäger & konserverade nypon. Kvällens bästa rätt, tillsammans med ett av de första snacksen som var en liten råräka med krasse och räksalt. Jag beställde in en flaska Melville Chardonnay Inox 2005. Mest av nyfikenhet då jag besökte Melville när jag var i området för några år sedan. Fantastiskt gott vin som dock blev lite för smörigt efter ett tag för mig. Mr Crespi informerade mig dock om att det är nada/noll ekfat, alltså bara ståltank för denna pjäs. Skulle gärna testa en yngre årgång och uppleva fräschören. Men, det är de jag älskar med vin. De kan ge dig smakassociationer som kanske inte alls stämmer in på tillverkningen. Och det är helt ok. Jag har inget alls emot att ha fel. Tvärtom är det roligt att överraskas.

Bilden ovan är Ankteknik x 5  som bestod av bröst, lår, hjärta & lever. Tillbehören bestod av kål med picklad libbsticka & jus aigre doux. Den var, som min vän sa, riktigt bra kompis med Macvin du Jura från Chateau D'Arlay.

"Bilder på maten från ditt krogbesök?" undrar du nu? Just det, mitt nyårslöfte. Vi lät bli att ta bilder på maten en bra bit in i middagen. Men efter ett par glas vin sa vi alla tre "Äsch, skitsamma nu kör vi!" Och min ursäkt var att jag behövde bilder till det här inlägget, det blir ju så trist utan bilder att visa er...

Måste också dela med mig av hur stolt jag är att få arbeta med eldsjälar som Filip Fastén och Joel Åhlin. Filip, som igår skrev så bra på sin FB att jag måste dela med mig av texten: Ledig lördag på @agrikulturrestaurant. Dock inte för alla de eldsjälar där ute som jobbar med det Svenska Lantbruket. Det är ni som borde få ha pampiga galor, "stjärnregn", berömmelse och stjärnstatus. Tack för att ni kämpar och gör det ni gör. Vem vet, en dag kanske t.o.m Svensson kommer välja en marginellt dyrare produkt i matbutiken för att stödja er så att nästa genration kan få möjlighet att träffa er. Men troligtvis nog är vi alla för dumma för det. Tack för att ni finns. Utan er är det omöjligt att vara någon som mig.

Ja, många är matprogrammen i TV-rutan där matlagning nästan har blivit en statusgrej. Jag önskar riktigt bra program om lantbruket för att folk ska förstå innebörden av hantverk och hur viktigt det är att köpa närproducerat. Med de orden önskar jag dig en riktigt trevlig söndag.

Missa förresten inte kock-Linas och min påskmeny som du hittar här. 

En ny upplevelse av grönt te på Yasuragi

Vi har gjort ett debutbesök på Yasuragi. En plats jag velat åka till flertalet gånger men det här med att lägga pengar på sig själv är inte alltid högst upp på prioritetslistan. Ett gäng smarta vänner gav oss ett presentkort i bröllopspresent. Det tackar vi ödmjukast för. Vilken magisk gåva. Idén att åka dit en kall februarisöndag var nog ett genialiskt drag av mig. Jag bokade in oss i ett Superior-rum och överraskade Tompa med att få gå på fish spa. Det här med fish spa har vi testat på Bali och jag som är rädd för fiskar avstod glatt denna gång. Och tur var väl det för fiskarna på Yasuragi var av storleken betydligt större än i Indonesien... Visst är vi förresten snygga i våra samuraidräkter som fått följa med hem?

Jag träffade på min vän ponnymamman som också besökte Yasuragi med sina vänninor. De tipsade om klangresa vilket vi var tvungna att testa. Samurai-Tompa somnade snabbt och var svårväckt. Det här med klangresa borde man göra oftare.

Tillbaka i rummet före middagen överraskades vi med frukt och bubbel. Jag vet inte om alla får detta eller om mina vänner kan ha haft något med detta att göra...? Glada blev vi iallafall!

Det blev middag i restaurang Teppanyaki som vi blivit rekommenderade. Terppanyaki är ju fantastiskt gott och ett roligt koncept att ha kocken framför dig med sin stora spishäll. Middagens stora överraskning blev nog ändå dessertdrycken. Visst har jag hyfsad koll på sake sedan tidigare och har testat igenom mycket med Sveriges egen sakemästare Åke från Akebono. Men nu serverades jag en helt ny smak. En Umeshu smaksatt med grönt te. Jäklar vilka fyrverkerier i gommen! Det här är gott. Riktigt gott. Choya Ujicha heter flaskan och är alltså en Umeshu infuserad med japanskt grönt te. Umeshu enkelt förklarat skulle man kunna säga är en fruktlikör gjord på umefrukt, en japansk plommonart. Men med betydligt lägre alkohol, endast 7%. Sötman och smaken av bittermandel från umefrukten tillsammans med friskheten från det gröna teet är underbar. Det här skulle jag kunna dricka alldeles för mycket av. Hipp hurra för den här flaskan! Distribueras av Akebono såklart. Wow!

"Då som nu för alltid"

Kungsgatan, Stockholm, en söndag i januari. Vi promenerar till tunnelbanan. Kvällen har spenderats på bio, En man som heter  Ove, därefter stillades hungern på Surfers. Plötsligt ser vi att Kungsgatan är avspärrad för trafiken. Stockholm ligger öde och världen håller andan. Mitt på går en enorm orkester. Det är mörkt ute. Mystiken kring orkestern går att ta på. Vad är det som händer? Filminspelning. Musikanterna ser ut som zombies. Jag vill filma det som händer, men så nära får ingen gå. Vi är trötta och går vidare för att hinna med tunnelbanan. Och så tänker vi inte mer på det här. Söndag kväll den 13 mars. Jag får ett sms av kock-Lina:

"Vafan det var ju detta vi hamnade mitt i!!!"

Och en länk till videon:

[embed]https://youtu.be/bubOcI11sps[/embed]

Idag kom det. Pressmeddelandet. Kent går i graven. 17 december 2016 gör de sin sista spelning på Tele2 Arena i Stockholm. Jag är mållös. Har blandade känslor. Kent säger med sina egna ord:

Vi har alltid försökt gå våra egna vägar. Tack till alla ni som brytt er om vår musik. Tack till alla er som kommit på våra konserter, från de första trevande kaos-gigen på små klubbar under det dimmiga nittiotalet till de stora scenerna. Ni har gjort det möjligt för oss att fortsätta.

Det finns inget annat band eller någon annan artist som betytt lika mycket för mig som Kent har gjort. De har hängt med sedan jag hade min första praktik i skivaffären Megastore på PUB som 13-åring. Jag hade hört de innan när pappa spelade deras skivor hemma, men jag tog åt mig texterna ordentligt när jag fick några skivor i present efter avslutad praktikperiod. Idag har jag alla skivor. När jag skulle gifta mig i somras fanns det en låt som kändes given att ha i kyrkan. Utan dina andetag. En av de vackraste texter jag någonsin har hört. Min största dröm var att Jocke Berg skulle sjunga låten i kyrkan. Jag lyckades få tag i hans mailadress och skickade kaxigt iväg ett mail och frågade om han kunde uppfylla min dröm. Jag förväntade mig självklart inget svar. Men ibland måste man våga. Pappa sjöng så vackert sin version av låten till mig och min man under vår vigsel.

Jocke Berg. Han måste vara Sveriges bästa låtskrivare genom tiderna.

Jag har serverat flertalet kändisar under min tid på restaurang, men jag är absolut ingen som blir starstruck. Trodde jag ja. Sedan klev han i genom dörren på en tidigare arbetsplats. Jocke Berg. Jag blev mållös. Då slutade min hjärna att fungera för en stund. Hans texter har påverkat mig genom livet. Jag har lyssnat på högsta volym under mörka perioder i tonåren. Skrålat varenda textrad på konserter och cyklat hem i mörket från stallet med Kent i lurarna.

Jag har varit i Globen med ett lika stort fan, i en vitklädd Stadion, haft picknick utanför en festival, bjudit en vän till Uppsala för spelning. Jag är uppriktigt ledsen att jag missade den lilla intima spelningen på Cirkus för ett par år sedan. Nu är det alltså sista turnén. Biljetter släpps på lördag. Jäklar, nu måste jag turnera runt Sverige, Norge och Danmark...

Tack för alla magiska stunder ni har gett mig. Alla minnen ni skapat, alla texter jag kunnat känna en samhörighet med. Alla intryck och avtryck. Jocke; du är min hjälte för du vågar vara rak. Tack för allt. Då som nu för alltid.

Visste du förresten att Kent släppte egna viner för ett par år sedan? Idag finns ett vitt kvar i BS. Kent II Edizione från producenten Tua Rita.

https://youtu.be/KVr-55hiMNg

Glasguiden avsnitt 4

I fjärde avsnittet utav Glasguiden är jag nyfiken på hur en karaff jag hittade i Roberts butik fungerar. Här demonstrerar Robert karaffen Eve, ta en titt!

[embed]https://youtu.be/-rKy7H55jbU[/embed]

När två världar möts

Det är lika bra att jag introducerar er, risken är stor att ni ses igen. Låt mig presentera ponnyn Corné: Corné är en C-ponny som jag sedan 1 mars hyr på heltid. Första gången vi fick bekanta oss var i januari när jag bestämde mig för att börja på ridskolan tillsammans med ett gäng jag red med under tidiga tonåren. Vi kallar vår hoppgrupp på torsdagskvällar för tantgruppen. Tantgruppen är bland de roligaste som hänt mig på senare tid. Ett perfekt sätt att förena nytta med nöje. Att få hoppträna och skratta tills man får ont i magen tillsammans med gamla vänner.

Instruktören Ella parade ihop mig med Corné, hon trodde att vi skulle passa varandra perfekt. Varför? Han var en vild odåga som småflickorna inte kunde hantera. En vilsen själ som inte hittat rätt. Första gången jag satt på honom var han vild och het. Jag var tvungen att styra in i väggen för att få stopp på kraken. Jag kunde inte sluta tänka att jag var en värdelös ryttare, det här kommer aldrig gå. Men Ella, som vet vilka slags hästar jag hanterat genom åren, matchade oss perfekt. Idag, efter bara två månader i varandras sällskap, litar han på mig och låter mig flyga över hindren. Precis den där känslan utav att sväva som jag så länge har längtat efter. Efter i höstas är Corné  precis vad jag behöver. Den perfekta terapin för en stressad själ. Jag vet inte riktigt vad det är med vilda hästar jag älskar, men av någon konstig anledning har jag ett lugn som verkar smitta av sig ordentligt på hästarna. De knasiga, vilda, heta ponnybusarna gör mig extra lugn.

Jag ägnar alltså mycket utav min lediga tid i stallet, vilket gör min man enormt besviken och ännu mer uppmärkamshetskrävande. Sex dagar i veckan är jag där, på ridskolan jag lärde mig rida som 5-åring. När man befinner sig på en ridskola träffar man på många olika sorters människor. Allt från nybörjarknatten på den lilla shettisen, elitryttaren och ponnyföräldrarna. Både nybörjarföräldrar och de som mockar åt sina döttrars ponnyer i väntan på att få åka hem och äta middag. Häromdagen överhörde jag en nybörjarpappa prata med ridskolechefen medan jag mockade åt Corné. Jag kunde inte sluta att skratta i tysthet medan jag tjuvlyssnade genom boxspringorna:

Pappan älskar att vara ute i naturen. Han är en duktig extremskidåkare (påstod han) och åker varje år till Alperna för att få pumpa puder offpist. Han gillar även att gå på tur med skidor och att cykla mountainbike. Han är en riktig tuffing helt enkelt och bäst på allt. På många sätt påminner han mig om min styvfar. Sedan hans dotter börjat rida har han inspirerats utav cowboy-filmer med John Wayne och vill börja rida. Men han är för cool för att gå på ridskola. Han kan tänka sig att gå en termin för att lära sig grunderna, men sen vill han bara rida ut i skogen tillsammans med sin dotter. Han vill gärna ha en egen häst. Men han ska bara behöva komma till stallet en eller två dagar i veckan, lördag och söndag, för att rida ut i naturen. Så det är perfekt om ridskolan kan sköta hästen annars. Kan man kanske vara andelsägare, sådär som med fjällstugor?

Hästfolket kommer förstå varför jag skrattade i tysthet. Hästarna kräver lite mer uppmärksamhet än vad skidorna gör. Jag som vistas mycket i båda världar vet. Men ändå kunde jag på något sätt förstå hur han tänkte. Pappan ville jämföra känslan av frihet med den man får ute i naturen på hästryggen. Och jag imponerades över att han faktiskt förstått en del av grejen. Du nybörjarpappa, även om jag skrattade åt ditt sätt att jämföra en häst med en fjällstuga så har du ändå min fulla respekt för att du har fattat att frihet kan vara samma känsla med olika medel. På en hästrygg eller på ett par feta offpist-lagg.

När jag ändå är inne på det här med hästar så måste jag passa på att ge er ryttare lite vintips. Glastillverkaren Riedel har gjort en satans snygg vinkaraff för alla horselovers. Ett måste att ha om du uppskattar häst och vin i kombination.

Och här lite hästviner:

Dark Horse Wine från Kalifronien Wild Horse Winery även det från Kalifronien Château Cheval Blanc, må vara dyrt men här är ett riktigt hästvin Domaine de Chevalier Iron Horse Russian Cuvée är ett bubbel även det från landet i väst.

Stay safe!

Hur ska vi beskriva vinet?

Först vill jag börja med att tacka för spridningen utav förra veckans inlägg om boxviner. Det glädjer mig att fler än jag vill sprida budskapet om hållbara viner. Nu till dagens ämne.

Ända sedan jag började lära mig en del har jag förundrats över sättet vi beskriver ett vin. På sommelierutbildningen var det viktigt att sätta ord på hur vinet doftade och smakade. Förståeligt eftersom det vore konstigt om jag ansåg att vinet doftade smörpopcorn när det endast hade varit i kontakt med ståltank. Men i skrift kan jag tycka att det känns konstigt och faktiskt helt oväsentligt att beskriva på det sätt som vi gör.

Om du läser min blogg ofta kanske du har lagt märke till att jag sällan beskriver ett vin genom ord som hallon, citron, vanilj och ceder. När jag skriver Veckans 3 bästa vintips kan det hända att jag slänger in några beskrivande frukter. Mest för att det är så folk är vana att läsa det på Systembolagets hyllor. Men helst skulle jag vilja undvika det helt. Varför? Min vän och gamla kollega från Frantzén, Hanna Wessman, använder sig utav en så fantastisk replik när hon pratar med gäster som jag har tagit efter:

Min mormors och din mormors hallonsylt smakar inte likadant. Hallonen har växt på olika platser och våra mormödrar har olika recept.

För mig är det att sätta ord på ett fenomen jag inte riktigt förstår. Citron smakar inte likadant för alla. Vinet smakar äpple? Okej. Menar du syrliga gröna Granny Smith, röda vinteräpplen, den mjöliga sorten eller övermogna oxiderade äpplen? Det är svårare och mer komplext än man kan tro. Och länge har jag velat skriva om ämnet, dela med mig om varför jag hellre skriver historier om producenten bakom vinet än att beskriva hur det doftar av fläder och kattpiss i en salig blandning. Druvan Sauvignon Blanc kan ibland kännas igen utav en frän lukt som liknar just kattpiss. Jag gissar att ingen vill läsa det. Inte heller att vinet luktar som en svettig häst. För mig är dofterna utav stall och svettig häst några utav de mest fantastiska dofterna som finns. Konstigt nog är de inga dofter jag någonsin har hittat i vin. Ändå har jag hört många beskriva att äldre Bordeaux-viner doftar stalligt och just svettig häst. Jag som flitig hästtjej borde väl känna igen dofter som dessa? Förståeligt att det blev diskussioner i sommelierutbildningens klassrum.

Länge har jag trott att jag var ensam om åsikten att man borde beskriva vinets struktur istället för hur det smakar. Strukturen är vad som är viktigt när man ska förklara för någon hur vinet ter sig. Är det lätt och elegant med ganska hög syra eller är det ett kraftigt vin men mycket tanniner, alltså ett strävt vin? Det är egentligen helt oviktigt om vinet smakar mogna körsbär eller svarta vinbär. Det kan vara lika tanninrikt ändå. En stram Piemontes eller en kärv Bordeaux. Båda kan de ha enorma tanniner. Om en person inte uppskattar ett strävt vin är dessa båda några viner att undvika. En lättare och mer elegant Bourgogne är kanske att föredra. Men den här Bourgognen kanske har liknande doftupplevelser som Piemontesen, med vissa undantag. Krångligt? Ja. Åtminstone om man måste använda sig av smaker. För mig är det viktigt om ett vin har hög eller låg syra, en brännande alkohol eller om det är superlätt. Det är också detta som är relevant när jag ska rekommendera vin till gästerna på krogen.

Efter att ha forskat lite verkar jag inte vara ensam. En utav Sveriges absolut bästa (enligt mig) vinskribenter Cruz Liljegren skrev ett inlägg om just detta ämnen redan för två år sedan. Tusan, jag är efter. Cruz, en personlighet jag aldrig har sprungit på trots flertalet gemensamma vänner. En kille jag gärna skulle ta en fika med och diskutera hur vi ska göra revolt och ändra skrivandet om viner. Han har försprång och jag litar på att han gör en ordentlig revolt som medlem i The Circle of Wine Writers. (Satans coolt måste jag säga, klapp på axeln från mig!)

Även Jamie Goode verkar hålla med mig. Kanske är jag inte helt ute och cyklar? Han skriver:

I don’t think my tasting notes are absolutely the worst of all. But I still dislike them, for several reasons.

Jag är värdelös på att skriva provningsnoteringar. Sitter jag på en provning så antecknar jag all information som sägs om vinet. Sedan kanske jag bara gör en stjärna eller skriver JA TACK om jag gillar vinet och ett streck om det är ointressant. Jag har för svårt att koncentrera mig för att skriva en massa. Jag vill dofta, smaka, uppleva. Sedan minns jag vinet väl om det var en positiv upplevelse. För mig är det nästan irrelevant att skriva överhuvudtaget om något jag inte tyckte om. Varför tipsa om en dålig låt eller film du bör undvika? Lyft fram det positiva, strunta i det negativa. Ungefär som jag anser att man lika gärna kan låta bli att skriva en dålig recension av en krog. Men en negativ recension anses underhållande och visst gillar folk att såga. Speciellt recensenter. Tur att jag inte är recensent. Jag är alldeles för snäll.

En annan bra text om ämnet, om du orkar läsa, hittar du här.

Väldigt ofta får jag frågan från någon gäst om jag kan beskriva hur vinet doftar och smakar. Jag svarar alltid likadant, precis som Hanna svarar, att min svärmors och din mormors hallonsylt inte smakar likadant. Att vi inte känner samma dofter. Men jag beskriver gärna hur vinet ter sig i munnen. Om det är kraftigt, elegant, strävt, har hög syra eller mycket fruktsötma. Det räcker oftast för gästen när den ska välja ett vin att njuta utav under kvällen.

Glasguiden avsnitt 3

I tredje avsnittet utav Glasguiden träffar jag glasexperten Robert Seaton från Öl & Vinmagasinet igen. Tillsammans  diskuterar vi vilket glas som bör användas till en klassisk Rhône-blend gjord på druvorna Grenache, Syrah och Mourvedre (GSM).  

[embed]https://youtu.be/HhS2DU42mYg[/embed]