Mitt experiment inför nästa veckas besök i rutan fortsätter. Första försöket gav två lyckade drycker. Hallon, röda vinbär och sherryvinäger är definitivt smakkamrater. Den kombon fick testas ordentligt igår inför en kräsen panel på en privat middag hos en känd festfixare. Det blev tummen upp.
Äpple, päron, kanel och äppelcidervinäger trivs också bra ihop. Testet med jordärtsskocka och vinäger blev sådär.
Nya ingredienser och kombinationer idag:
Resultatet ses nästa lördag. Kan du gissa vad det ska bli?
Vi i krogbranschen kan nog tillhöra några av de som äter sämst. Jag kan bara titta på mig själv. Under 10 års tid har jag i snitt ätit en gång om dagen. Måltid alltså. Jag har ätit när personalmat serverats klockan 15. Sedan ska man stå sig resten av arbetsdagen fram till 23.30.
Och jag hatar att äta frukost. Det är bara trist.
För att hålla energin uppe inför gästerna, och framförallt inte småäta av någon ostbit eller något från kallis, så gör jag ibland en smoothie att dricka när energin börjar sina.
Idag har jag laddat upp med en rejäl grön glädjekick. Jag och kock-Lina kommer kunna dansa hela natten på denna skapelse. Sådärja.
Ingredienser i min gröna fredagskick:
Dags att knyta serviceskorna och dansa i matsalen. Och så Rick Astleys Never gonna give you up i lurarna. Trevlig fredag!
Som sommelier är det viktigt att ständigt läsa på om dryck för att utvecklas. Att hela tiden testa nya viner, gå på sortimentsprovningar och bläddra i kartböcker för att se var områdena ligger. 
För att lära mig mer ställde jag tidigare upp i några sommeliertävlingar under 2013 och 2014. Det var ett sätt för mig att utmana mig själv och jag tvingades att hitta ny kunskap. Jag var alldeles för kaxig och begav mig till de två första tävlingarna utan att förbereda mig innan. Jag ville se hur långt jag kunde ta mig med de kunskaper jag hade där och då. Den första tävlingen hamnade jag precis utanför finalplats. Tävling nummer två blev en andraplacering.
Till tävling nummer tre insåg jag att det inte var så kaxigt att dyka upp oförberedd. Så jag satte ihop en studiegrupp tillsammans med ett gäng andra tävlingssommelierer, mina branschkollegor. Vi sågs vid flera tillfällen och gick igenom olika områden. Ena dagen stod Bourgogne på schemat, nästa dag var det föreläsning om Kalifornien. Vi pluggade på om kaffe, te och sprit. Läste kartor, blindprovade viner inför varandra och pratade om mat och dryck i kombination. Vi stöttade varandra samtidigt som vi var varandras största konkurrenter. Det var otroligt givande och utvecklande. Såklart är vi fortfarande vänner idag, men vi jobbar alla utspridda. Vår studiegrupp blev vårt sätt att pusha varandra till högre höjder. 
När jag nu inte tävlar så måste jag hitta andra sätt att lära mig nya saker. Jag är och har alltid varit en praktiker. Läsa böcker är inte direkt min största hobby även när det är ämnen jag uppskattar. En utbildning som jag länge har velat gått är Court of Master Sommelier. På Restaurangutbildningen läste jag WSET som är en annan vinutbildning. Court of MS är väldigt stort i USA. Om du har sett filmen Somm (trailer nedan) så är det just denna utbildning det handlar om. I Europa har utbildningen endast funnits i England, Grekland och Österrike hittills. Men så äntligen har den nu kommit till Sverige genom Vinkällan. Så i maj är det dags för mig att sätta mig i skolbänken igen för att förhoppningsvis bli Certified Sommelier.
https://youtu.be/O4zeyuk8hL8
Trodde aldrig att jag skulle säga detta: Jag längtar verkligen tillbaka till skolbänken och törstar efter mer kunskap.
Sommelier-SM hålls förresten på Berns den 2:a april. Kan vara underhållande att titta på för den som är intresserad. Nej, jag är inte med och tävlar.
Det finns en grupp på ett socialt media som hyllar livet och allt vad det har att erbjuda. En grupp kvinnor (nästan 30 000) i sina bästa år som peppar, pushar och gemensamt lyfter varandra till högre höjder. Kvinnor som inspirerar med livshistorier, delar med sig om jobbtips eller efterlyser någon att gå ut i skogen med och snacka om just livet.
Dessa kvinnor vill jag inspireras av på riktigt. Så tillsammans med min vän Alex arrangerar jag min första vinprovning för ett gäng ur gruppen i april. Intresset för provningen var så stort att den blev fullbokad på bara några minuter. Så otroligt häftigt.
Vi börjar med det festligaste temat av alla: mousserande viner. Vi testar igenom olika typer av mousserande viner med både Champagne och Cava. Enkelt och roligt. Perfekt som en AW!
Jag kan knappt bärga mig inför vår första provning för dessa kvinnor. Den första av förhoppningsvis många.
I januari förra året kastades jag upp på en tokig ponny. En vilsen själ som behövde vägledning för att hitta rätt. Han skenade när han inte orkade jobba ordentligt för att han inte var tillräckligt musklad. Han smet ifrån arbetet. Jag fick styra in i väggen första gången jag satt på honom för att få stopp på galningen. Och det var just det jag föll för. En envis liten ponny som gjorde lite som han själv ville.
Efter att ha hoppat honom tre gånger och ridit med på en dressyrlektion sa min gamla ridlärare -"Varför blir du inte fodervärd på honom?"Ja, varför inte? Och så blev det. Efter att ha pratat med hans ägare så blev han min på heltid under förutsättning att jag skulle utbilda honom tills han var hanterbar för en yngre ryttare. 
Corné fick åka med mig till Gotland under sommaren där han spenderade dygnets alla timmar på det vackraste betet jag någonsin sett, med en egen sandstrand tillsammans med 6 andra fyrbenta vänner. Han blev snabbt kung i hagen.
Sommaren gjorde honom gott, på riktigt. Han gick från att vara 4 år i huvudet till den 13-åriga häst han faktiskt är. Han satte muskler av att gå ute dygnet runt och allt konditionsarbete gjorde sitt. Väl hemma på Ekerö igen visade han uppe n toppform för sin ägare. 
Foto: Ridsportfoto.se
Under året har vi varit ute och hoppat lite banor både på Pay & Jump och tävlingar. Av 13 starter har vi gjort 11 felfria rundor. I fredags hoppade vi en bana där några hinder låg på 1 meter (Lätt A för denna lilla C-ponny...). Nu i helgen gjorde vi vår sista start tillsammans.
Foto: Ridsportfoto.se
Den här fantastiska lilla ponnyn har en sådan personlighet. Så fort jag ropar på honom gnäggar han glatt och går direkt mot grinden för att få komma in från hagen. Vi har fått ett speciellt band sinsemellan. Han är verkligen en enmanshäst som tyr sig till den han litar på. Jag är otroligt stolt över att ha fått hans förtroende och vi är ett perfekt team tillsammans. En matchning som handlar om tillit. Under året har vi gjort otroliga framsteg och tyvärr är han nu för fin för mig. All den glädje detta ponnybus har skänkt mig. Men jag har också slitit hårt för att komma dit vi är idag.
Det är med stor sorg i hjärtat som det nu är dags att lämna över stafettpinnen till en yngre förmåga. Jag har gjort mitt jobb och är tacksam för året som varit. Vi har två veckor kvar tillsammans, och då ska vi minsann bara ut och njuta på härliga galoppturer i naturen.
Älskade, bästa Corné. Nu väntar nya utmaningar för oss båda.
Jag har lite för många myror i brallan och har svårt att sitta still. Det ska allra helst hända saker konstant, annars blir jag uttråkad. Bikramyoga är mitt nya påhitt att lägga tid på. Jag har upptäckt att det är väldigt nyttigt för min psykiska och fysiska hälsa. Efter att ha gått på pass i lite mer än en månad insåg jag att jag gärna vill ha en egen yogamatta. Det var lättare sagt än gjort att införskaffa. Det är ju en hel djungel. Mattorna har olika tjocklek, material och prisklass. Precis som med allt annat så får man vad man betalar för. Såklart. Jag gick runt i en mängd butiker för att klämma och känna. Ingen matta föll mig i smaken. Många kändes för plastiga och blir troligtvis superhala när man svettas mycket. Och när man går på bikramyoga svettas man. Mycket. Att svettas är liksom hela syftet med bikram. Du utför yoga i en sal med 38-40 graders värme. Så att mattan inte får bli hal när man svettas känns som en av de viktigaste aspekterna att tänka på.
Jag tror att jag har googlat runt hela nätet. Tills jag hittade den. Mattan med stort M. 
Den här randiga lila skönheten har nu fått flytta hem till mig. När man letar på varenda sida nätet har att erbjuda kan man ibland göra fynd. Vilket jag för en gångs skulle gjorde. Mattan med stort M hittade jag nämligen nedsatt till halva priset. Den dyra mattan blev inte alls så dyr. Jag är glad. Hoppas nu att mattan med stort M och jag ska bli riktigt goda vänner och umgås tillsammans både i vått och torrt.
Förra året gjorde jag en liten glasguide tillsammans med min vän Robert Seaton. Robert är vad jag skulle vilja kalla för en mästare på glas. Han kan allt du behöver veta om olika glas. Jag är väl medveten om glasets stora inverkan på hur vi uppfattar drycken, men ändå ger han mig alltid nya infallsvinklar. Här nedan är ett av klippen vi gjorde i februari 2016. Resten av klippen hittar du här. https://youtu.be/IKRL1kjXf_s
Igår var jag och hälsade på Robert i hans butik vid Odenplan. Det var längesedan vi sågs. Han besökte Furillen i somras när jag var där, men just vid hans besök var jag ute på hästryggen och vilade själen en stund. Så det var ett kärt besök igår. Jag har ett litet uppdrag att inreda en vinkällare som jag ville prata med Robert om. Han med vinkällarkontakter.
Jag gillar Robert. Han är sådär nördigt cool.
Jag ska på återbesök i rutan om några veckor. Och för detta besök måste jag börja förbereda mig redan nu. Att vara väl förberedd är viktigt, speciellt när man ska testa något nytt. Så ikväll har jag experimenterat och satt igång en liten process för att se om det blir som jag vill. Blir det inte bra hinner jag testa en ny omgång.
Kan du gissa vad det ska bli?
Hallon och röda vinbär. 
Plus socker. 
Tips 1: Ja, det är alkoholfritt. Tips 2: Vinäger kan finnas med i senare skede...
Champagne - jag blir alldeles lycklig bara av att höra ordet champagne. Jag har hört ryktas om att veckans tema i Sveriges Mästerkock är just champagne så vad passar inte bättre än att skriva om dessa magiska bubblor?
Jag tillhör skaran människor som kan dricka champagne rakt igenom hela måltiden. Det finns så många olika stilar av bubblorna som gör att man enkelt kan kombinera ihop en hel avsmkaningsmeny med bara mousserande dryck om man skulle vilja. Även om man kanske måste snegla utanför distriktet för att täcka upp sina behov.
Såhär lycklig var jag under mitt första besök i Champagne augusti 2013.
Det absolut viktigaste att veta om champagne är att de mousserande, fantastiska, alldeles ljuvligt underbara dryckerna bara får heta champagne om det är producerat i distriktet Champagne, ungefär en timme öster om Paris i Frankrike. Ingen annan stans i världen får man kalla sitt mousserande vin för champagne. Det finns lagar som reglerar detta, även om det finns producenter i det där stora landet borta i väst som verkar strunta i dessa lagar ibland. Champagne har ett svalt klimat med en unik jordmån som har en hög halt av krita. Klimatet och jordmånen ger viner med hög syra och en mineralisk karaktär. Endast sju druvsorter är tillåtna att odlas i Champagne och tre av dessa står för 99% av den uppodlade marken. De tre mest kända druvorna är Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier. Av dessa är det bara Chardonnay som är en grön druva. 
Tompa fotograferar en av värdlens mest kända vingårdar, Krugs Clos du Mesnil.
Så vad är champagne?
Champagne är ett mousserande vin som får sina bubblor av att man tillsätter socker och jäst till ett stilla basvin som får buteljeras. I flaskan sätter en andra jäsning igång tack vare jästen och sockret. Vinet måste ligga i producenten källare under minst 15 månader. Det är under denna tid som bubblorna bildas.
Till skillnad från de flesta andra viner så är champagne ofta en blandning av olika årgångar. Om det står en årgång på flaskan så måste allt vin komma från just den årgången, men utan årgång så är det en blandning av flera olika års skörder i vinet. De äldre vinet kallas för reservvin. Skillnaden på årgångsbetecknad champagne är också att den måste ha legat min 36 månader i källaren på sin jästfällning, till skillnad från NV (non vintage) där det är 15 månader som gäller.
Årgångslösa champagner är ofta producenternas standardcuvéer och ska smaka likadant år efter år. Därför använder man sig av reservvinerna för att ge vinet samma karaktär. När det kommer till årgångschampagne är tanken att återspegla hur året var och där förekommer skillnader i hur vinet utvecklas.
Vad skiljer champagne mot andra mousserande viner? Champagne har ofta många små bubblor. Om du har ett billigare mousserande vin i ett glas bredvid och tittar på bubblorna i båda glasen är det troligt att champagnen har små intensiva bubblor som dansar upp mot ytan medan det mousserande alternativet generellt har större och färre bubblor.
I Champagne får man endast använda sig av den traditionella metoden som jag beskrev ovan, där bubblorna bildas under en andra jäsning i flaskan. Det finns även något som kallas för tankmetoden, där vinet jäser en andra gång i ståltank. Prosecco görs exempelvis enligt tankmetoden. 
Här skapas de magiska bubblorna medan flaskorna vilar i producentens källare...
Min topp tre just nu? När jag blir tillfrågad om vilken som är min favoritchampagne har jag såklart väldigt svårt att välja. Området har enormt många duktiga producenter. Jag föredrar de lite mindre odlarna framför de största husen. Men oavsett vilket så är champagne ett hantverk både om det kommer från en jätteproducent eller en liten odlare som bara äger någon hektar mark. Priset på champagne är högt eftersom efterfrågan är större än tillgång. Matematiken blir väldigt enkel. Hela världen känner till Champagne och vill konsumera bubblorna som ger ett lyckorus, men det är bara ett litet dirstrikt i Frankrike som kan leverera riktig champagne.
Men några producenter som alltid finns i mina tankar när det kommer till champagne är (självklart) Krug, Savart och Diebolt-Vallois. Samtliga tre av olika anledningar.
Krug är kung av Champagne och är ren lyx. En flaska Krug Grande Cuvée går loss på stadiga 1500kr på bolaget. Betydligt dyrare på krogen av förklarliga skäl. Krug är komplext, åt det fylligare hållet och har spenderat tid på ekfat före buteljeringen. Det klarar av många maträtter och trivs bra i ett lite rymligare vinglas, inte de vanliga flöjtarna. Jag älskar Krug och har som regel att det alltid ska finnas en flaska hemma i vinkylen. En champagne av denna kvalitet smakar bra lite varmare än vad man vanligtvis är van vid då smakerna kommer fram mer när vinet får stiga några grader i temperatur.
Champagne Savart tillhör de här mindre odlarna. Frédéric Savart äger fyra hektar vingårdar i Montagne de Reims, norra delen av Champagne. Han odlar mestadels Pinot Noir men även en del Chardonnay. Här experimneteras en del både med ekfat och cement i framställningen. En liten producent som Savart har svårt att hitta in på Systembolaget så vill du ha chansen att testa dessa bubblor så är Caviste din väg att gå.
Isabelle från Diebolt-Vallois var en av de första vinmakarna jag träffade vilket såklart har gett mig ett specielt band till producenten. Jag träffade henne första gången i Stockholm och har sedan besökt henne flertal tillfällen i hennes hemby Cramant. Cramant tillhör en av Champagnes Grand Cru-byar och här odlas den gröna druvan Chardonnay. På bolaget finns just nu både Prestige Brut men också toppchampagnen Fleur de Passion som är en helt fantatsik upplevelse. Om du någon gång ska ge bort en fin present så är en flaska Fleur de Passion verkligen en fin gåva. Det här är knastertorrt, krispigt och har inslag av brioche, mineral och äpplen. Kan lagras många år framöver.
Andra roliga champagner värda att testa:
Jag avslutar med mitt ledord i livet: Champagne smakar bäst ur stora flaskformat. Ska du köpa flera flaskor, köp hellre 1 magnum. Skål!
Igår höll jag i en fantastiskt rolig provning för ett gäng hästfolk. Tänk vilken lycka att få kombinera mitt jobb med hobby! 
Kvällens infoblad... 
Fyra viner plus en champagne testades. Två röda och två vita viner. Temat var klassiska franska distrikt. Vinerna var en druvblend från Alscace, Chablis, röd Bourgogne och ett rött vin från Côtes-du-Rhône. 
En tavla i min smak. Som gjord för mitt företags logga :)
Trevlig kväll!
Jag kan inte riktigt sluta slås av hur fort tiden går med åren. Hur dagarna rinner i väg i en rasande fart. Minuterna, timmarna, dagarna och veckorna försvinner. Och så nu ännu en vecka som bara sa poff.
Ibland känns det viktigt att blicka tillbaka och minnas veckan som var. Så vad har hänt i veckan? 
Jo, det började med en lunchprovning i måndags på Lydmar med vad jag skulle kunna kalla för riktiga kultviner. (Jag lovar att skriva mer om denna händelse i dagarna.) Sara Cabrele från Gaja guidade mig genom en provning av rang. Det vita vinet Gaia & Rey gjort på Chardonnay från Langhe imponerade stort och skulle lika gärna kunnat komma från någon by i Bourgogne.
Så var det dags för Guldraken och som du redan vet var min arbetsplats nominerad men drog inte vinstlotten i år. Vi är såklart stolta och glada över nomineringen.
Tisdag minns jag knappt. Eller jo just det, de var ju årets mest överskattade dag. Alla hjärtans dag. För mig innebar det personalmöte och en eftermiddag i stallet. Jag höll ridlektion för en 12-åring på min ponny. Tompa och jag hade inga speciella planer, vi har aldrig riktigt firat alla hjärtans dag. Jag brukar köpa ett gäng flaskor thaisås i present till honom då han missbrukar Icas Sweet Chili. Blommor har han fått när han haft tur. Jag har fått blommor något år, tror jag åtminstone. 
Med det i åtanke kan du nog ana min förvåning när jag kom hem till ett gäng ballonger och en chokladask. Men vi skulle ju inte fira?! - var det enda som slank ur mig. Nähe, skulle vi inte...? Jag kände mig som kvinnan med ett hjärta av sten. Nåja. Sånt är livet.
Onsdag, torsdag och fredag. Jobb på krogen. Ena kvällen vill jag sammanfatta med det klassiska citatet: "Vi vänder blad och går vidare." Jag lämnar det så. I övrigt, en fantastisk jobbvecka.
Igår var jag på Basutbildning för ridsportens ledare. Det är precis vad det låter som, en utbildning för ledare inom ridsporten. Det var en häftig känsla att sitta i samma rum som ett gäng kvinnliga ledare i åldrarna 18 till 50+. Om det är något ridsporten är bra på så är det att skapa ledarindivider. I stallet får man tidigt lära sig att ta ansvar, passa tider (nu skrattar min man) och arbeta i team. Det enorma ideella engagemanget inom ridsporten är nog ganska så unikt. Jag kan lätt säga att jag är den jag är idag tack vare hästarna och stallmiljön som har fostrat mig ända sedan jag var 5 år gammal. 
Efter en lång dag på utbildning fick jag äta pizza till middag hemma i soffan. Hur du enklast lyxar till pizzan från din lokala pizzabagare nere på hörnet? Du öppnar en riktigt bra flaska rött till såklart. I mitt fall blev det Te Wahi 2010 från Cloudy Bay. En Pinot Noir från Central Otago, Nya Zeeland. Ett vin som definitivt klarar av ett par år till i källaren/vinkylen. Det här är ännu ett bevis på att det produceras storslagna viner även på andra sidan Tellus. Vinet slank obehindrat ner i strupen till pizza och Skyfall i rutan.
Och så söndag. I morse var jag återigen instruktör åt 12-åringen som fick rida min lilla Corné. Det gör mig stolt att se vad jag åstadkommit med ponnybuset under året som gått. Han fortsätter att gå från klarhet till klarhet varje vecka som går.
Sedan lite mer balsam för själen: 90 minuters bikramyoga. Och så en fika på Haymarket tillsammans med en fin vän som jag lärde känna under min tid i Verbier och sedan har haft som kollega en sommar här i Stockholm. En fantastiskt cool kvinna som jag har lite extra lätt för att prata om livet med. Du vet, en såndär person som får dig att tänka efter. Vi ses sporadiskt, det går ofta lång tid mellan gångerna och jag är lika glad varje tillfälle vi lyckas få ihop en date.
Caroline och jag pratade mycket om yrkeslivet, var vi är idag och vad vi vill uppnå. Alla har vi våra drömmar. Jag kan ibland känna mig lite vilse när jag jämför mig med mina sommelierkollegor inom branschen. Det tävlas, pluggas till MS, dricks dyra Grand Cru-viner på fritiden och has karriärer utomlands. Själv kan jag just nu känna mig nöjd när jag får njuta framför en film hemma i soffan en lördagskväll eller får spendera söndagsförmiddagen ute hos ponnyn. Många av mina sommelierkollegor är sommelierer dygnet runt. De är vin, de andas vin. Jag kan ibland avundas dem. Jag känner mig ofta inte lika bra. Som att jag borde vilja läsa Noble Rot innan läggdags varje kväll eller analysera alla exemplar av Livets Goda, gå på varenda sortimentsprovning som anordnas och ställa upp i sommelier-SM.
När jag arbetade i Gamla Stan, både på Frantzén och Djuret, tillhörde jag sommelier-Sveriges innersta krets. Jag var en av dem som tävlade, pluggade vin och gärna drack Grand Cru när plånboken tillät. När jag hälsade på en ny människa som frågade vem jag var kunde mitt svar bli "jag heter Daniella och jag är sommelier". Jag var sommelier. Det var min identitet. Precis som så många andra inom mitt yrke. Idag när jag håller till långt upp på Roslagsgatan borta i Sibirien har jag hittat tillbaka till den jag verkligen är. Något Caroline fick mig att inse på riktigt. Så vem är jag då? Hej, jag heter Daniella. Jag är en skidåkande hästtjej med MC-kort, nybörjare inom bikramyoga, älskar berg, ska utbilda mig till hoppdomare inom ridsporten och arbetar som sommelier till vardags där jag brinner lite extra för de alkoholfria alternativen. Jag är gift med världens bästa man och har knappt ett år kvar till trettio.
Jag är medveten om att jag inte kommer att bli världens bästa sommelier när hela mitt liv inte kretsar kring vinet, men det känns helt okej. Livet är så mycket mer komplext än att bara leva genom sitt yrke. Jag är ganska nöjd med att kombinera Gaja-luncher och ridturer i skogen.
Har du funderat över vem du är på senaste tiden? Du vet, klockan tickar och timmarna rinner iväg. Var mer än din yrkesroll.
Förra året firade jag som ovan, med tårta från fantastiska Tea Malmegård och ett bättre rosébubbel. I år firar jag med personalmöte och en eftermiddag i stallet. Vi är inte så duktiga på att fira alla hjärtans dag i vårt hem. Jag har lite svårt för högtider, det känns som ett påtvingat firande. Känner likadant över julen egentligen.
Men en god tårta och ett riktigt bra bubbel kan man aldrig få för mycket av. Så till alla er som tycker att idag är den bästa dagen på hela året: ha en alldeles underbar dag!
En liten del av mina kollegor.
Nyss hemkommen från galej. Gulddraken delades ut ikväll till några av Stockholms bästa krogar. Vi var lyckligt nominerade i kategorin "mellan" tillsammans med Lilla Ego, The Flying Elk, Tegelbacken och Portal. Den sistnämnda krogen fick gå hem med en liten drake i guld att ställa på hyllan.
Jag säger GRATTIS till alla som drog vinstlotten idag. Det var fantastiskt roligt att vara med om hela spektaklet med inspelning av film där draken fick gå på date med vårt vildsvin Tony. Har du missat videon? Ta en titt här, den är rätt så underhållande.
Visare vet jag inte, men slutsiffran ändrades plötsligt bakom 2:an. Tusen tack för alla grattishälsningar på min födelsedag i helgen. Det värmer och gör mig lycklig i själen. Jag har firats omringad av familj och vänner med fikastund, pizza och korvfest i all sin enkelhet och mitt hem är fyllt av tulpaner. Precis som det ska vara.
Veckan drar igång stenhårt med en fullspäckad måndag. Nu ska jag iväg på lunchprovning med en av Italiens storheter där nya årgångar ska få testas: Gaja. Mer om det vid senare tillfälle. 
Gaia Gaja på besök i Stockholm i våras.
Ikväll är det också dags för Gulddraken. Jag håller tummarna hårt för min nominerade arbetsplats.
Champagnedagen, Bourgognedagen, Italienska vindagen, Tyska vindagen, Österrikiska vindagen, Go West, Nya Zeeländska vindagen...
De flesta vindistrikt, eller åtminstone vinländer, har sin egen dag här i Sverige där de kan visa upp sina stoltheter för sommelierer, journalister och Systembolag. Igår var inget undantag. Det var Alsacevindagen. Av förklarliga skäl hade jag inte möjlighet att besöka mässan, jag fick istället min dos av Alsace i förmiddags. När jag blir tillfrågad om jag vill ha en privat date med Jean-Frédéric, exportchef från Hugel, kan jag ju omöjligt tacka nej. 
Jag träffar Jean-Frédéric i lobbyn på Lydmar. Han är lite trött efter gårkvällens hålligång tillsammans med resterande producenter från Alsace. Det märks att han uppskattar vårt soliga Stockholm. Senast han var här var i augusti, mitt under kräftskivornas storhetstid. 
Byn Riquewihr. Foto: Hugel.com
Hugel har sitt säte i lilla byn Riquewihr i Alsace. För dig som aldrig tidigare har hört talas om denna franska del så ligger den precis på gränsen till Tyskland, ovanför Schweiz och nedanför Pfalz i Tyskland. Innan 2016 var det en egen region, men den 1 januari 2016 slogs Alsace ihop med två andra regioner som tillsammans idag är Grand Est. Väster om Alsace ligger bergskedjorna Vogeserna som skapar en slags regnskugga. Det gör att Alsace har ett av de torraste och mest soliga klimaten i Frankrike. Många vingårdar är planterade i nedre delarna av bergens sluttningar.
Det är med stolthet i rösten Jean-Frédéric berättar om att Hugel än idag drivs av familjen. Ända sedan starten 1639 är det familjeägt och Jean-Frédéric tillhör den trettonde generationen. De äger 30 hektar vinmark själva, varav mer än hälften klassas som Grand Cru, men arbetar också som negocianter vilket innebär att de köper in druvor från andra odlare för att täcka upp sitt behov. De köper druvor från 115 olika odlare runtom i Alsace. Samtliga druvor skördas för hand. Av ungefär 100.000 lådor vin som Hugel producerar exporteras nästan 90% till över 100 olika länder. 
Dagens line up.
Druvorna som Hugel använder sig av är endast de så kallade nobla druvorna i Alsace: Riesling, Pinot Gris, Muscat, Pinot Blanc, Gewurztraminer samt Pinot Noir.
Vi testar oss igenom 6 olika viner där Jean-Frédérics passion för vinet lyser igenom. "Alsaceviner passar generellt dagens matlagning fantastiskt bra. Idag lagar man inte mat med kryddor på samma sätt som förr, man använder sig av färska örter vilket ger helt andra smaker. Våra viner är också nästintill oslagbara till de olika fusionsköken, exempelvis de asiatiska smakerna som används i våra västerländska kök."
Gentil "Hugel" 2015 Ett vin som enligt Jean-Frédéric ska vara fun and fruit. En blandning av Riesling, Gewurztraminer, Muscat och Pinot Gris. Det är deras billigaste vin vilket gör att det för många är det första vinet man provar från producenten. Med andra ord är Gentil det viktigaste vinet som produceras. Vinet finns i ordinarie sortiment på Systembolaget med nr 2108.
Riesling Classic 2014 Detta är vad vi skulle kunna kalla för en skolboksriesling. Vill du lära dig hur Riesling smakar så är det bara att köpa på dig ett par flaskor och testa vid flertalet tillfällen. Tillslut sitter det, jag lovar. "Tyskarna säger att vår Riesling är aromatisk. Men det är för att tyskarna inte har några aromatiska druvor, vi har Gewurztraminer." säger Jean-Frédéric och skrattar. Vad man äter till? Hälsosam mat. Det här är en hälso-Riesling enligt min date. Och jag kan inte annat än hålla med honom. Mineral och syra i en härlig balans med fräscha citrustoner.
Riesling Estate 2012 I det här vinet används bara druvor från de egna vingårdarna. Det är druvorna som helt enkelt är för bra för att blanda med andra. Vinet får ligga 7-8 veckor på sin jästfällning och faten toppas upp varje vecka. Det vattnas i munnen av syran i vinet men den känns ändå åt det lite fetare hållet. Om vinet ovan passar för alla hälsosamma stunder så går det här vinet ihop med alla andra måltider, de där onyttigt feta. Årgång 2012 är den som finns på marknaden nu. "Folk har inte möjlighet att lagra viner på samma sätt som förr då många hade egen jordkällare. Vi måste hjälpa dem lite på traven att få chans att dricka viner med påbörjad mognad."
Riesling Grossi Laüe 2011 Kungen i sortimentet. 2011 var en varm årgång men druvorna var alldeles perfekta bär vid skörd. Här används bara druvor från familjens allra bästa vingårdar. Vinet upplevs redan nu som varmt och generöst. Etiketten är en kopia av 1953's etikett. Jag skulle gärna släcka törsten till lite Coq au vin med Grossi Laüe i glaset.
Gewurtztraminer Classic 2013 Gewurzt kan vara lite av en gammalmodig druvsort som ofta missuppfattas som alldeles för floran, aromatisk och nästan lite åt det söta hållet. Väldigt aromatisk kan jag hålla med om. Att stoppa ner näsan i det här glaset blev lite som en käftsmäll. En lätt smäll av jasminblommor. Men det här till asiatisk mat? WOW!
Gewurztraminer Vendange Tardive 2008 Det här är sent skördade druvor där 30-40% har utsatts för ädelrötan botrytis. Det är 107 gram socker/liter. Men sötman balanseras fint ihop med en hög syra. Det doftar rosvatten infuserat med svart tryffel. Jag måste erkänna att jag har svårt att hitta fel i viner med restsötma. Man älskar ju sötsaker helt enkelt. Ibland kan det dock kännas svårt att dricka en hel flaska av sötare viner. Ett mindre glas räcker utmärkt, sedan går det trögt. Det här känns som ett vin man kan dricka under en konversation tillsammans med en vän och flaskan tar slut utan problem. Gott, riktigt gott.
Vad som inspirerade mig mest med dagens provning var hur öppen Jean-Frédéric är för att testa andra viner. Viner från hela världen. Han berättar om en provning nyligen familjen hade där alla fick ta med varsin flaska. Han själv tog med en Riesling från Kina. Alla viner provas blint. Kinesen dömdes ut vid provning, men när det avslöjades var det kom ifrån hade gänget ändå ett nyfiket sinne. Alsace i deras hjärtan, men det finns så mycket annat som världen har att erbjuda. På min fråga om vilket av Hugels viner som är hans favorit för tillfället? "Om jag måste betala för det? Riesling Classic är otroligt prisvärt. Jag hade gärna sett att det var dyrare för det är så bra. Annars beror det såklart på vad det är för tillfälle eller vad jag ska äta."
I onsdags: "Jag ska ADLRIG se Skam!"Nu: Jag har nyss avklarat samtliga tre säsonger på ett dygn.
Sånt man kan syssla med när mannen checkat in på Huddinge Holiday Inn.
Fredag - lunginflammation, han läggs in över helgen. Äsch, jag stålsätter mig och jobbar service. Ler mot gästerna, skrattar med kollegorna. Gräver ner oron så långt det går inombords. Åker hem och sover i en tom säng.
Lördag - stressar till stallet tidig morgon efter sen kväll på jobbet. Hoppträning med ponnyn. Blir lite väl andfådd under träningen och måste stanna upp. Nästan yr. Sätter mig i bilen för att åka hem snabbt och duscha. Ska ju på kalas innan jag kan åka till Huddinge. Plötsligt får jag svårt att andas en kort stund. Bakom ratten rullar tårarna okontrollerat ner för kinden. En kort stund av andnöd. Oron som tränger fram. Och så torkar jag bort tårarna med handen. Ingen får se. Kommer hem. Tar en lång dusch, gör mig iordning och åker på kalas. Från kalas till Huddinge. Tomma korridorer en lördagskväll. Lättnaden av att få se honom. Stannar fram till 20.15. Ringer en vän på väg hem. Får inget svar. Kör längs E4:an norrut. Ringer en annan vän. Inget svar. Kanske borde jag äta middag? Kör förbi Aloë. De kan inte ta emot mig. Åker vidare in till Gamla Stan. Går in på Djuret och sätter mig vid barplatsen som känns som hemma. Äter igenom lilla menyn. Trygghet, lugn och ro. Möter upp en kollega på Tjoget. Pratar jobb en stund. Bra för att skingra tankarna. Åker hemåt. Kan inte sova, oron gnager. Sätter på första avsnittet av Skam, uret är runt 02. Tittar nästan hela säsong 1 innan jag somnar.
Söndag - vaknar och tittar färdigt på säsong 1 i sängen. Går upp, drar igång tvättmaskinen. Kopplar in datorn till teven och börjar titta på säsong 2. 26 avsnitt senare sitter jag nu här. Det var längesedan jag gjorde absolut ingenting en hel dag. En ny dag gryr.
Och återigen har jag svårt att finna de rätta orden. Glädjetårarna var inte långt borta när jag idag fick ett samtal från Riksförbundet Cystisk Fibros. Någon har donerat 100.000kr till forskningen för Cystisk Fibros och bara angett "Daniella" som referens. 
Det kan vara en annan Daniella. Men oavsett så gör det mig så otroligt glad och tacksam. I samband med detta passade jag på att titta in på min egen insamlingssida jag skapade för min välgörenhetsmiddag Eat4Air. Under middagen samlade jag in 43 000kr tack vare sponsorer och de gäster som deltog. 27 000kr sattes in direkt på riksförbundets forskningskonto men pengarna jag fick swishat och i kontanter satte jag in på min insamlingssida för evenemanget Skate4Air. Det fanns alltså ca 16 000kr på sidan. Fram tills den 24 januari. Då har tre fantastiska människor tillsammans bidragit med 9 000kr.
VI HAR SAMLAT IN 52 150 KR!!!
Jag är mållös. Och så peppad att försöka samla in mer. Mitt mål med insamlingssidan är att komma upp i 30 000kr. Det saknas alltså 4 350kr.
Den 11 februari är det dags för Skate4AIR i Falun. Skate4AIR är ett motionslopp där man åker skridskor i kampen för ett friskare liv med CF och PCD. Vi vill hjälpa de drabbade genom att samla in pengar.
Tyvärr kan jag själv inte vara på plats för detta evenemang, men jag gör allt jag kan för att sprida ordet vidare och samla in pengar.
Den 11 februari råkar också vara min födelsedag. Jag kan inte tänka mig en finare födelsedagspresent än ett bidrag på min insamlingssida.
---> MIN INSAMLINGSSIDA FÖR CYSTISK FIBROS HITTAR DU HÄR <---
Något av det roligaste som finns är att arrangera överraskningar för sina nära och kära. Igår var det Sofias tur att få sig en glad överraskning.
Att ha den perfekta lokalen som arbetsplats gör arrangerande så mycket lättare. Vi drog helt enkelt ihop ett vuxenkalas för födelsedagsbarnet. Allt som behövs är en vedugn, pizzadeg, vin och ett gäng glada vänner. Såhär såg en del av kvällen ut:
Pizza och Chianti Classico i magnumflaskor = perfekt för vuxenkalaset. 
Hanna ska bli pizzabagare på heltid. 
En av kvällens godaste pizzor bestod av följande:
Creme Fraiche i botten
Mängder av färska champinjoner
Färska tomater
Mozzarella
Kräm på kronärtskocka
Och så in i vedugnen!
Toppad med basilika efter gräddning.
Näst bästa pizzan:
Creme Fraiche i botten
Fontina-ost
Mozzarella
Svartkål
Chili
Citron
Rena himmelriket...
Kvällens tårta. 
Och kvällens, eller nej, årets bästa kombination: Flaggpunsch och siciliansk Trocadero. (Kom ihåg var du såg det först!)Det går nog lika bra med Champis eller vanlig Trocadero. Men denna Spuma Polarica är så god och perfekt läskande. Vet inte om jag kan komma på någon bättre vuxendricka på kalas om jag ska vara ärlig.
Från Agrikultur vidare till våra grannar Babette. Och därefter fick jag mitt premiärbesök på nya vinbaren Folii på Erstagatan. Fantastiskt tillskott för Stockholmarna. Heja Jonas och Bea!
Tack för igår gänget! :)
Jag har försökt sälja min brudklänning ett tag. Det känns så tråkigt att den bara hänger här hemma, vore ju så mycket roligare om den fick komma till användning igen. Men när man har en klänning av väldigt speciell modell så är det svårt att sälja vidare. Någon som är ungefär lika liten som jag ska klicka med klänningen och tycka att den är lika magiskt vacker som jag (och alla gästerna på bröllopet) tycker. 
Jag uppdaterade annonsen på Blocket igår och så vips fick jag två mail. Och så frågorna som kommer med det. "Kan jag få dina mått av midja, höft och byst?" Helt ärligt så var jag inte så sugen på att mäta mig själv just nu. Jag vet ju att måtten inte alls är desamma som när jag var fit for fight och gick mot altaret. Jag styrketränade 3-5 dagar i veckan under nästan ett år, inte konstigt att man såg lite annorlunda ut. Jag vill hitta tillbaka till åtminstone hälften av den formen. Är så otroligt glad att jag har tid för hästarna i mitt liv igen och det vill jag absolut inte offra. Tre dagar i rad nu har jag ridit två hästar om dagen. Den som säger att det inte är träning... Håller tummarna för att bikramyogan kan ta mig en liten bit. Nu har jag varit krasslig i en vecka, tror att yogan började rensa kroppen, men i morgon vill jag minsann stå i den där heta salen igen.
För många lyckliga par väntar den stora dagen runt hörnet. Kanske planerar ni ett härligt sommarbröllop som jag hade? Medan jag letade runt efter bra bilder på min klänning att skicka till spekulanterna snubblade jag över mitt inlägg om mina bästa bröllopstips som jag skrev förra våren.
Och så får vi ju inte glömma min mans bästa tips...
Jag står fullt fast vid två viktiga punkter som man inte får snåla med: champagnen och fotografen.
Nej, om jag ska slänga mig ner på golvet och försöka mig på några burpees då...
