Kladdkakans dag

Är det inte helt otroligt att det finns temadagar för i princip allt nuförtiden? Kanelbullens dag, grapefruktens dag, internationella 112-dagen, myggholkens dag, bussförarens dag... Nej jag skämtar inte. Du hittar hela listan med temadagar här. Men är det en temadag jag kan gå med på att fira glatt så är det morgondagens temadag (som i övrigt infinner sig på samma dag som frysrättens dag). KLADDKAKANS DAG! I morgon den 7:e november är det kladdkakans dag. Denna underbara skapelse.

Kladdkakan. Vi alla föredrar nog olika varianter av den. Själv älskar jag när den är så kladdig som möjligt. Någon annan kanske tycker bäst om den sega varianten.  Den absolut bästa jag någonsin har smakat råkar vara en som jag själv gjorde tillsammans med kock-Lina. Vi utgick från Magnus Nilssons kokbok The Nordic Cook Book när vi bakade inför senaste årskiftet, men spetsade till den lite med lingon.

Vill du veta hur vi gjorde så hittar du vårt recept här <---Jag kan tycka att det är ganska sällan som en kombination av mat och dryck blir riktigt dålig. Om du diggar vinet och tuggar i dig mat som du uppskattar så blir det troligtvis inte katastrof. De lättaste men också svåraste kombinationerna är dessertviner. Det kan bli riktigt dåligt. Eller de absolut bästa upplevelserna någonsin.

En grundregel är att drycken måste vara sötare än desserten. Om du serverar en riktigt söt dessert behöver du alltså ha något riktigt sliskigt i glaset. Är desserten sötare än vinet så kommer vinet att upplevas torrare än vad det faktiskt är.

Till vår kladdkaka serverade jag en söt, vällagrad PX-sherry. Kombinationen tog oss till himlen. En kladdig, mäktig chokladdessert lättades upp av syrad grädde och en alldeles gudomlig sherry med smak av fikon, dadlar, choklad och kryddnejlika. Den finns faktiskt på Systembolaget. Aktuell årgång är 1986. Perfekt present till någon som fyller 30 år nu sista tiden av 2016.

Behöver du inspiration och fler recept på kladdkakor så finns det mängder hos Köket! 

Madrid Reunion

I våras var jag på en resa tillsammans med både gamla och nya bekantskaper från Stockholm, Malmö, Uppsala och Göteborg. Vi var ett gäng krogisar som åkte till Madrid för en vinfestival i Sierra de Gredos. Vi som var iväg blev under resans gång goda vänner och bestämde oss för att vi måste ha en återträff under hösten. Sagt och gjort. Igår var kvällen vi alla längtat efter.  https://youtu.be/mapyftJkSkQ

Om du är nyfiken på hur det kan se ut på en vinfestival 10 mil väster om Madrid så ger videon ovan en liten försmak. Det blev middag på ganska nyöppnade Café Nizza på Åsögatan som drivs av samma gäng som ligger bakom Babette på Roslagsgatan. Nizza serverar en meny om fyra rätter men man kan också beställa à la carte i en del av lokalen. För oss blev det menyn med utfyllnad av plockrätter som vi delade på. Vinmässigt valde vi att dricka Madrid-style så vi beställde in ett gäng flaskor och ställde i mitten så fick vi testa lite olika. Jag beställde in en Chablis från Château de Beru samt en fantastisk spanjor i form av Xan Ledo från Ribeiro.

När det här gänget umgås tillsammans skrattas det så man får kramp i magen och tårarna rinner. Det är inte en lugn stund. Det är så mycket kärlek i luften, jag är så imponerad över hur Helena och Olly lyckades para ihop oss allihopa till en så magisk grupp av olika individer.

Efter middag blev det besök på Punk Royale Café och Hornstulls Bodega. Sedan stängde vi ett biljardställe på Hornsgatan och några av oss spelade Jenga till halv sex på morgonen. Precis som jag förutspådde blev gårdagen årets absolut i särklass längsta dag. Oktober kunde inte avslutas bättre. Tack för en magisk kväll gänget, det här gör vi om snart!

Om mitt besök hos Château de Béru i Chablis kan du läsa här.

Årets längsta dag

Tänk att få vakna upp på morgonen och klockan är en timme mindre än vad den borde. Att få vrida tillbaka till vintertid är en lyxig känsla. Man vaknar pigg, utvilad och har hela dagen framför sig. Tompa och jag har spenderat dagen ute i Stavsnäs hos mina släktingar. Min favoritfamilj är på besök från Göteborg. Jag älskar att elda, det verkar gå i släkten för även min syssling har en liten pyroman inom sig. Vi har turats om att hålla igång elden i timmar. De var ute redan 8.30 på tomten och drog igång elden. Tompa och jag kom ut runt 11.30 och har tittat in i brasan fram till strax före 16. Brasor kan vara, näst efter hästar, den bästa terapi som finns. Det är på riktigt balsam för själen att bara få sitta och fastna med blicken i lågorna. Det gör ingenting alls att alla mina kläder luktar eld nu.

Men nu är det dags för mig att svida om och bege mig in till stan. Jag ska på en efterlängtad återträff med gänget som var i Madrid i våras. Det här måste garanterat bli årets längsta dag. Natten lär inte bli kortare om jag känner gänget rätt...

Måndagssysslor

En ledig måndag. Åh vad jag älskar dessa lediga måndagar! Extra härligt efter en händelserik helg. Spenderade lördagen med ett gäng ponnyryttare på hopptävling. Jag stod och frös som lagledare och hejade på tjejerna. Bra gick det, laget slutade på 3:e plats. Därefter iväg på 50-årsfirande av min styvfar ute på Ekerö en snabbis innan jag var tvungen att åka hem och sova. För igår var det dags för mig och ponnybuset att åka ut på höstens första hopptävling. Vilket innebar att jag var behövde gå upp klockan fyra (04.00!!!) för att bege mig ut till stallet och packa in oss i lilla lastbilen medan regnet öste ner. Vi åkte till Täby och hoppade två väldigt låga klasser. Löjligt enkelt var det, men bra för både mitt och ponnybusets självförtroenden.  Bild från en lika regnig tävlingsdag i våras.

Efter tävlingen åkte jag hem och sov hela eftermiddagen. Var helt slutkörd av att ha gått upp i ottan. Så idag då. Vaknade upp efter en natts orolig sömn. Drömde massa konstiga mardrömmar inatt. Tror att självaste Maran försökte ta mig. Trött och frusen var det bara att kliva upp.  Bakad rotselleri, stekta kantareller, syrad grädde, hasselnötter & rökt röding.

Pallrade mig in till stan för en sommelierlunch på min gamla arbetsplats Pubologi där maten alltid är utsökt. Det var andra gången den här slags lunch anordnades för att sätta igång våra hjärnor och få oss att tänka. Såklart bara viner från självaste producenten men olika årgångar, druvor och områden. Dagens tema var Aromatic Grapes - The Art of Pairing Wines with Food. En Sauvignon Blanc från 1999 överraskade oss ordentligt. En förutsättningslös vinprovning i tryggt sällskap, precis så som jag föredrar det.  Mazarinkräm, Kometplommon, grädde smaksatt med Umeshu samt körsbärssorbet. Ljuvligt tillsammans med Brachetto d'Aqui.

Så till desserten fick vi givetvis två viner som jag tipsade om i mitt förra inlägg, nämligen Brachetto d'Aqui och Moscato d'Asti. Ååååh vad gott! Om du aldrig har varit på Pubologi i Gamla Stan så är det tamejtusan dagens stalltips. Det är mitt ess i rockärmen och alltid ett säkert kort.  Foto: Thomas Hjertén/Allt om Vin Efter en härlig sommelierlunch i trevligt sällskap åkte jag till verkstaden för att se hur Vespan mår. Den blev ju stulen men upphittad i maj och har sedan dess befunnit sig på en verkstad för reparation. Att folk inte kan låta bli att sno saker! Nu är det mitten av oktober, för "vanliga" människor är MC-säsongen slut. Men min har inte ens börjat. Nåja, förra året körde jag ända tills 2:a januari...

Skulle gått på gala ikväll. Men jag orkade faktiskt inte. Svenska Gastronomipriset delades ut på Operakällaren där vi (Agrikultur) var nominerade till Kockarnas Krog samt Servitörernas Serviceupplevelse. Otroligt roligt att få vara nominerade efter att bara ha haft öppet sedan i januari. Fäviken vann Kockarnas Krog vilket är så rätt. Vad jag gillar med Svenska Gastronomipriset? Att det är vi i branschen som har röstat fram vinnarna. Jag själv fick rösta på Sommelierernas Sommelier som gick till Rubén Sanz Ramiro på PM & Vänner i Växjö. Otroligt välförtjänt! Det är alltså kockar som har röstat fram Kockarnas Kock, sommelierer som röstat på Sommelierernas Sommelier och det är servitörer som röstat fram Servitörernas Servitör som för övrigt vanns av Carl Frosterud på Operakällaren. När det är vi i branschen som får avgöra blir resultatet också helt rätt. All heder åt kvällens vinnare, hatten av!  Äpplen, mängder av ingefära och chili, citron, morötter och honung.

Istället för att gå på gala så stannade jag hemma och gjorde superjuice. En riktig kick tycker jag om att få i mig på morgonen. Har hittat en liten shot som säljs på Pressbyrån men det blir dyrt i längden att köpa varje dag. Så nu gjorde jag mig en veckoranson.  Det skiktar sig och blir fina höstiga färger när man använder centrifugen. Skummet högst upp är från äpplena och tas bort.  En veckoranson på flaska......och varsin kvällsshot till mig och Tompa. Lite matcha-te på toppen gör att det blir ännu nyttigare.

Nej, dags att sova. Imorgon är en ny dag. Skål!/Danni

Studenfest eller söndagsmiddag

Är du student eller ekar plånboken tom efter sommarens härliga semestrar? Redaktionen har valt ut en meny perfekt anpassad för studentfesten eller söndagsmiddagen att bjuda svärföräldrarna på. Rätter som är enkla att tillaga till flera gäster. Jag har valt ut viner för en vettig prislapp som håller måttet att bjuda även den kräsne på några glas. Foto: Charlie Drevstam

Hel citronkokt persiljerot med bacon <-- Länk till receptet! Den här rätten får fräschör av den citronkokta persiljeroten och fetma från baconen. Ett vitt vin med en lite fetare karaktär blir en god vän i glaset. Med fördel ett vitt vin från Rhône-dalen i Frankrike. Château Mont-Redon gör ett bra exempel som slinker lätt ner i strupen. Gjort på druvorna Roussane och Viognier är det ett torrt, fruktigt vin med inslag av citrus, honungsmelon och päron. Örtigheten i eftersmaken blir gott till den här maträtten. Ett liknande vin som passar lika bra kommer från producenten Ogier. En fyllig Chardonnay kan också sitta fint. Varför inte en klassiker som Penfolds Koonunga Hill från Australien?   Foto: TV4

Fläskfilé i krämig dragon- och senapssås <-- Länk till receptet! Vilken fredagsrätt! Den är som tagen ur min uppväxt hemma i villan på Ekerö. Med en krämig och gräddig sås som tillbehör klarar rätten av ett rött vin med lite mer tanninstruktur (strävt vin). Fetma rundar av tanninerna och gör vinet lite mjukare. En Nebbiolo från Piemonte i Italien är ljuvligt till. Borgogno Langhe Rosso är kanonbra för under hundralappen. Ett kryddigt vin med stråk av vanilj från faten, smak av röda bär som körsbär och plommon. Foto: Roland Persson

Pannacotta med björnbär och vit choklad <-- Länk till receptet! Hur gott är det inte med en krämig pannacotta!? För mig är en alldeles för enkel kombination med en dessert som denna en klassisk Moscato d'Asti från Piemonte i Italien. Pärlande, fräsch med en uppfriskande smak av citrus och fläder. En bra representant är G.D Vajra Moscato d'Asti. Men eftersom den här pannacottan har inslag av björnbär så passar det mörkare alternativet till Moscato d'Asti ännu bättre. Den lite mer okända systern Brachetto d'Aqui. Även den är lätt mousserande men med en ljuvlig smak av hallon och körsbär. Riktig vuxensaft, mums!

Trevlig helg och smaklig måltid! /Danni

Vitaminboost

Min smoothie jag gjorde nyss kändes som en riktig vitaminkick. Perfekt att svepa såhär hemkommen från en eftermiddag i stallet och ett tufft dressyrpass på ponnyn. Nästan alltid när jag gör smoothies eller egna juicer brukar jag ha i lite ingefära för extra sting. Ingefära känns så fräscht och nyttigt. Hemma i frysen finns ofta bär av någon sort.Ingredienser1 banan 4 dl mild yoghurt 1/2 dl mjölk 1 liten bit ingefära (addera efter smak) 1/2 msk chiafrön 1 dl frysta bär, i detta fall svarta vinbär, björnbär och hallon

Mixa allt i en blender. Servera i ett fint glas, det känns så mycket lyxigare då!

Dessan for gold!

Alltså, jag bara MÅSTE dela med mig av klippet från Nyhetsmorgon förra fredagen när min guldklimp till kollega Desirée Jaks lagade med. Så proffsigt visade hon hur man tillagar dovhjort och pratade om det kommande matlagnings-OS som hon deltar i tillsammans med Stockholm Culinary Team i oktober. Glömde jag säga att hon bara är 20 år gammal?   http://www.tv4play.se/iframe/video/3526392

Grönt är skönt även till helgen

Grön mat är en trend som jag hoppas håller i sig. Om man väljer vegetariskt en dag i veckan måste denna dag inte infalla på en måndag. Man kan också festa till det med grönt till helgen. Redaktionen har valt ut några favoriträtter som jag rekommenderar drycker till. Så varsågod, här har du lördagens meny!  Grillat bröd med honungsrostad sötpotatis, fetaostkräm och piri piri  Med en kräm på fetaost och lite sting från chili väljer jag ett vitt vin med lite fruktsötma. Washington State i USA är, utöver Tyskland, duktiga på Riesling. Chateau Ste Michelle Riesling 2014 är aromatisk med smak av äpplen, päron honung och mineral. Balansen mellan sötma och syra gör att det står sig bra till den här rätten där sötpotatisen bjuder på söta smaker. Leta efter ett vitt vin med hög syra och viss fruktsötma när du vill ha ett vin till denna rätt. Receptet hittar du här.Foto: Siri Barje

Risotto på butternutsquash med kål, timjan och pangrattato  När det kommer till risotto brukar man säga att det vin du ska dricka till också ska användas vid tillagningen av risotton. Här hänger det alltså på om du väljer att använda vitt vin, öl eller bubbel från receptet. Personligen tycker jag att det är roligt att använda sig av bubbel, till och med kanske ta en rosé för att matcha pumpan. Patriarche Crémant de Bourgogne Brut Rosé eller Alexandre Bonnet Perle Rosé Brut är båda två bra alternativ. Torra, krispiga och bäriga. Var inte rädd för att vända på steken och dricka bubbel till varmrätten istället för som aperitif. Drick något annat först, en Gin & Tonic eller kanske en torr sherry. Receptet på risotton hittar du här! 

Om du föredrar vitt vin rekommenderar jag en lite fetare variant av druvan Chardonnay. Gärna en jänkare, kanske ekologiska The Econic Chardonnay från Kalifornien. Eller våga testa ett häftigt vin från Jura i Frankrike. Côtes du Jura Chardonnay från Fruitière Vinicole d’Arbois är en bra representant för sitt område. Vinerna från Jura har ofta en oxiderad ton i doften, inslag av mineral, nötter och mogna äpplen.

Öl? Melleruds ekologiska Utmärka Pilsner. Den ÄR bra.Foto: TV4

Roys tiramisu i glas  Att matcha drycken med en av ingredienserna på tallriken är ett enkelt sätt att få en bra kombination. I det här fallet innehåller tiramisu marsalavin som är ett starkvin från Italien, tiramisuns hemland. Ett förslag är då såklart att dricka Vecchioflorio Marsala Superiore 2013 till desserten. En annan smakexplosion i munnen ger en söt sherry. Don Px Pedro Ximenez 2012 är ett av de bästa exemplaren jag har stött på som också finns representerat på svenska marknaden. Sherryn är väldigt söt med smaker av torkade fikon, dadlar, honung och russin. Receptet på Roys tiramisu finner du här.

Smaklig måltid och trevlig helg!

Dammar och päronsprit

Idag vet jag bättre och har lärt mig att göra som schweizarna: dricka spriten som avec till kaffet.

Jag kan inte riktigt sluta dela med mig av "mitt" paradis Schweiz. Hittade några magiska bilder från sommarsemestern och en vandring upp till dammen i Mauvoisin. Första gången jag och Tina vandrade upp dit var 2009. Efter den utflykten fungerade inte mitt knä på över en månad. Så kan det gå. Men utsikten var värd smärtan! Den här gången tvingade vi med stackars Tompa som fick vandra uppåt med lite sämre lungor än vad Tina och jag har. Jag hoppas att han också tyckte det var värt mödan... Den blå lilla flaskan innehöll vatten för oss denna varma men lite blåsiga sommardag. I sann schweizisk anda skulle den kunna ha innehållit Williamine eller Abricotine. Poire Williams är en spritdryck som tillverkas av williamspäron och är en digestif perfekt att svepa efter att ha förtärt ostfondue. (Recept på ostfondue hittar du här.) I Valais växer både päron och aprikoser i stora mängder. Under min säsongstid var Williamine en sådan där spritsort man gav som en shot till någon för att jävlas. Idag vet jag bättre och har lärt mig att göra som schweizarna: dricka spriten som avec till kaffet. Nere i Martigny, strax före Verbier, finns producenten Morand som sedan 1889 gör en mängd olika slags Eau de Vie. Bäst uppskattar jag deras Douce de Williamine som är lägre i alkohol och len att dricka. I Sverige finns producenten Etters produkter att få tag på i beställningssortimentet. Kanske en rolig present att ge bort till skidåkarvännen som fyller år snart?  Vid viss tillverkning av Williamine låter man päronen växa inuti flaskan. 

Imorgon är det förresten en av årets stora webblanseringar på Systembolaget. Klockan 10 släpps vinerna och du hittar dem här. Vad sägs om lite Bonnes-Mares Grand Cru 2013 eller Coteau de Vernon från magiska George Vernay?

Ps. Vin smakar bättre i stora flaskformat.

Ett teamwork

I 10 år har jag jobbat i min bransch som på så många sätt är helt fantastisk. Jag älskar mitt yrke på restauranggolvet och tillhör de som vill hjälpa till att utveckla branschen till något ännu bättre. För visst finns det många baksidor, precis som överallt. Jag försöker varje dag göra vad jag kan för att få en mer jämnställd och hållbar krogbransch. Något som är ständigt återkommande är att kockarna är stjärnorna. Under senare tid har kändiskockar nästan likställts med rockstjärnor. Och inte är det så konstigt när TV-rutan är sprängfylld av matprogram innehållande coola kockar. Visst är de coola, kockarna alltså. Bakom varje kändiskock står dock ett helt gäng som driver hans restaurang åt honom. Teamet. För det är ju ett teamwork, att driva en restaurang. Samtliga spelare har en betydande roll på planen. Kocken, diskaren, tallrikstaxin, sommelieren, hen som svarar i telefon, restaurangchefen och köksmästaren. Teamet.

Häromkvällen såg jag en otroligt inspirerande dokumentär om öppningen av trestjärniga Grace i Chicago. Restaurangen öppnade 2012 och tilldelades tre stjärnor av Guide Michelin redan år 2014. Otroligt häftigt. För mig var dokumentären extra inspirerande då kocken Curtis Duffy äger restaurangen tillsammans med sommelieren Michael Muser. Det här är något som jag tror gör en duo stark, när man har ägare från båda sidor och kan få synvinklar från både kök och matsal. Dokumentären känns väldigt ärlig och Curtis har en livshistoria som får allt att kännas äkta. Vill du få en inblick i hur det är att jobba stjärnkrog bör du verkligen se For Grace som finns på Netflix. For Grace visar också hur viktigt teamwork är för att en krog ska lyckas.

Att de på Grace engagerar sig i sjukdomen Cystisk Fibros gör också att jag verkligen skulle vilja få besöka krogen. Chicago nästa kanske?

BIG PINK

Och så har jag besökt en hantverkare igen. Du vet, en riktig hantverkare. En sån där som tillverkar fantastiska föremål. Som exempelvis glas. Jennie Olsson driver glasstudion Big Pink i Norrlanda på Gotland och hon gör bland annat vattenglasen vi använder på Agrikultur. Du kanske har sett hennes glas i Så mycket bättre? Igår besökte jag Jennie för att diskutera samt komma med feedback gällande en av hennes produkter som hon tillverkar. Trots att jag dagligen har eld i min närhet på arbetsplatsen så häpnades jag över hur otroligt varm ugnen är där glasmassan ständigt ligger smält. Ugnen är på dygnet runt för att massan ska hållas i flytande form. Snacka om elräkning. https://youtu.be/szNRLsyJwoA

Precis som Thomas Szilasi är Jennie också en duktig handledare så efter att ha demonstrerat hur hon gör sina vinglas lät hon mig testa att göra ett eget glas. Inte ett vinglas såklart utan ett "nybörjarglas". Resultatet bjuder jag på senare. Just nu står mitt glas, som inte riktigt blev ett glas, och svalnar i en ugn på 500 grader...

Nästa gång du är på Gotland är det ett hett tips att hälsa på hos Jennie och se hur hantverket går till. Kanske kan du till och med få göra ditt eget glas om du är snäll?Tack Jennie för att du tålmodigt tog dig tid att visa mig ditt hantverk! :)

Fram med stjärnbönderna!

Som jag älskar att jobba med mannen ovan. Den kreativa stormvinden Filip Fastén. (Och hela gänget på Agrikultur/Furillen såklart...) Säsongen på Furillen har nått sitt slut. Ikväll är sista kvällen vi har öppet för allmänheten. Nu är det bara några privata bokningar kvar och sedan är det dags att flytta hem igen. Jag måste erkänna att jag längtar hem. Ganska rejält. Jag är inte en 21-årig säsongare längre även om jag vill tro det ibland. Jag uppskattar min lyxiga Jensensäng på 180 hemma i lägenheten. Sommaren har varit otroligt lärorik. Jag har jobbat mer än jag borde. Men det visste jag redan innan jag åkte ner. Skillnaden på Furillen är att restaurangen är öppen sju dagar i veckan, inte fem som hemma. Och att det är ett hotell. Vilket innebär full fokus så fort man är på plats.

Något Filip har haft full fokus på under sommaren är bönderna. Jag är så imponerad över hans vilja att lyfta fram bönderna och deras produkter. Utan bönderna vore alla stjärnkockar ingenting. Och det är något han pratar helhjärtat med våra gäster om. Det finns så många TV-program som handlar om stjärnkockar, mästerkockar och matlagningsprogram i allmänhet. Men var får kockarna produkterna ifrån? Det är dags att lyfta fram bönderna och visa uppskattning för deras fantastiska grönsaker eller köttproduktion. Jag pratar om de mindre aktörerna. De som skapar riktig kvalité. Som exempelvis Stora Tollby Gård och Stafva Mejeri på Gotland eller Sunnanheds Fjällkor utanför Rättvik. Eller Juntras Grönt på Färingsö. Att köpa lokalt och se till att dessa bönder överlever och kan producera mer. De finns i hela Sverige, titta bara noggrant i din lokala mataffär vad som finns representerat. Kan man handla direkt av din närmsta bonde? Gör det. Visa dem uppskattning. Hylla bönderna.

Precis som Filip vill lyfta bönderna så vill jag bidra till att vi dricker mer medvetet. Att vi köper hantverk istället för bulkvin. Det kostar dig några kronor extra men dessa kronor kanske kan hjälpa till att skapa en bättre värld. Med mindre besprutning. Mindre kemikalier i vinet. Handskördade druvor. Kanske även fottrampade? Bättre förutsättningar för de anställda. Jag kräver inte att folk ska köpa ekologiska eller biodynamiska viner. Jag önskar bara att folk var lite mer medvetna om att billigt är just billigt av en anledning. Precis som med vilka råvaror som helst. Du får vad du betalar för. En köttbit från Brasilien är billigare än närproducerat svenskt kött. För att djuret med största sannolikhet inte har haft ett lika bra liv.

Jag jämför inte vin med djur. Men ett välhanterat, välmående vin kommer att kosta mer än ett bulkvin. Det är dags att kockarna hamnar i skymundan och låter stjärnbönderna kliva fram i rampljuset.

Vyer genom bilrutan

Jag har alltid älskat att åka bil. Ända sedan barnsben när jag låg i baksätet på väg upp till landet i Harrsele eller till fjällen för skidsemester. Jag var lite lätt åksjuk, men kunde sova ihopknöglad bak i bilen som en liten boll. När vinintresset tilltog drastiskt för ett par år sedan insåg jag att det finns så mycket att se och uppleva från bilen. Innan ville jag ta mig snabbt från A till B med flyget. Nu kan jag verkligen uppskatta friheten med att ha bilen med på semestern. Man kan stanna var man vill, behöver inte stressa någonstans och kan ta det lite som det kommer. Var ska vi sova ikväll? Vi ser var det finns rum eller vem vi kan hälsa på. Vi har gjort två långresor ner i Europa. Första resan 2013 körde vi ner till Champagne och upptäckte distriktet med ett flertal producentbesök. Man kan säga att denna åktur gav mersmak. Förra året skulle vi åkt på bröllopsresa till Bali men den stoppades tyvärr på grund av vulkanutbrott på ön. Kvällen innan vårt planerade flyg skulle lyfta bestämde vi oss för att istället packa bilen. Sagt och gjort. Vi slängde in allt vi ville ha med oss i bilen och så rullade vi iväg. Utan färdplan.Bilen hann rulla 760 mil innan den åter var tillbaka i Stockholm. Tyskland, Frankrike, Spanien, Monaco, Italien och Schweiz besöktes. Danmark brände vi bara snabbt igenom. Platser som Moseldalen, Champagne, Bourgogne, Bordeaux, Biarritz, San Sebastian, Monte Carlo, Menton, Piemonte och Genevé hann vi traska igenom. Jag tittar tillbaka på en massa bilder och inser hur många producentbesök vi faktiskt hann med. Så mycket som finns kvar att berätta. Att resa utan färdplan kan vara alldeles fantastiskt. Att upptäcka nya platser är bland det bästa jag vet. Och att resa med vinet som utgångspunkt är oerhört lärorikt. Du får historia och geografi inkluderat. Med bilen besöker du också platser som du aldrig skulle ha åkt till annars. Biarittz var en sådan plats för oss. Ett riktigt guldkorn som passade oss som hand i handske med surf, vin i närheten och trevlig gastronomi. Men vi hade aldrig bokat en flygresa dit annars. Med eller utan bil så är det häftigt att utforska världen med fokus på vindistrikt. Utanför Europa har jag bara besökt Kalifornien och då just Santa Barbara. Det finns så många platser jag vill se och lära mig om. Sydafrika, Nya Zeeland, Australien, Kina... Eller varför inte Iran där de också odlar vin?

Semesterdricka

Nu när sommaren börjar på sin sista suck är det roligt med en liten återblick till semestern som var. Precis som vid varje besök i Schweiz så konsumerades en del vin. Det blir lätt så när värdinnan har en vinkällare. Och källaren behöver både fyllas upp samtidigt som flaskor behöver smakas av. Jag är duktig på båda delarna. Jag hjälpte till att fylla på i källaren, men så tackar jag inte nej när flaskor behöver testas och njutas av. Här är ett axplock av semesterns uppdruckna viner:

Hänförande Jura

Semestern gav ett återbesök i Jura. Har du inte varit där, åk dit. Mer om producentbesöken kommer snart men här är ett smakprov på varför du ska åka dit: 

Från förra årets besök hittar du här:

Hänförande vackra vinregionen Jura Nytillskott i min vinkyl 

Den eviga längtan

En kvinna och hennes bästa vänner. Det finns få saker som är finare än bestående vänskap. Jag har turen att ha dessa två i mitt liv, om än på långt avstånd. Två fantastiskt häftiga kvinnor som jag mött under olika skeden av livet. Jag är lyckligt lottad. True friends go long periods of time without speaking & never question their friendship.

Tina och Eira. Mina gudinnor, hjältinnor och "med er är allt möjligt". Den ena, en tyska bosatt i Schweiz. Den andra, en superkvinna som nyligen blev supermamma borta på andra sidan Atlanten i Kanada.

Som jag saknar er vareviga dag. Och gläds åt de få stunder vi får. Som ett dygn uppe i Verbier. Ett telefonsamtal från Ontario. Jag vet att ni för alltid kommer finnas vid min sida, precis som jag  vid er. 

Foton: Victoria Stillwell 

Packar bort ungdomen

Alla har vi dem, sakerna som får oss att hålla oss unga. För mig, eller oss, är det nog surfbrädorna i hemmet. De har stått uppradade i vardagsrummet och har hittills varit en snygg inredningsdetalj och något vi kunnat titta, känna och klämma på medan vi längtat tillbaka till stränderna på Bali. Senast förra året skulle vi åka dit en månad. Men ett vulkanutbrott satte stopp för resan. I och med att Tompa fick för sig att måla om hemma och göra vardagsrummet "Carrie-blue" istället för vitt har han nu övertalat mig att brädorna inte får stå kvar. Med brädorna på plats kommer det se ut som ett pojkrum. Så det är med vemod som jag nyss packade ner alla brädorna mjukt och säkert i fodralen för att stuvas ner i källaren. Det kändes rent utsagt som att packa ner ungdomen. Som att jag nu måste bli vuxen på riktigt. (Att gifta sig var tydligen inte det största steget till vuxenvärlden.) Jag älskar våra, förlåt, Tompas brädor. Alla är som konstverk som har fått stå framme. Nu är det alltså slut på det roliga. Jag säger hejdå till Rusty...  ...Militären.... ..Karamellen... ...och min alldeles egna Solstråle aka Kamelen. Inpackade ordentligt får de nu bo i källaren tillsammans med mina älskade skidor.  På eget bevåg får en stå kvar. Den minsta Losten. Han får nu bo i sovrummet. Än tänker jag minsann inte bli vuxen och jag håller alla tummar och tår att Tompa kan ta sig iväg och surfa inom en snar framtid, trots livets alla motgångar.

I morgon packar jag in Tompa i bilen och tar med honom till Gotland och Furillen.

God mat för en god sak

Du kan omöjligt ha missat projektet GOD MAT FÖR EN GOD SAK vid det här laget. I morgon, måndag 14/9, kommer två foodtrucks hålla till runt Östermalmstorg (exakt adress meddelas i morgon) kl 11.30-13.30. Mat serveras för 150:- och intäkterna går helt oavkortat till UNHCR. Det går bra att förbeställa lunch, maila då doroteamalmegard@gmail.com, och de paketen kommer då gå bra att hämta upp mellan 11.00-11.30. Kan du inte vara på plats? Swisha då istället 150:- till 0704412667 så skänker vi ditt lunchpaket till en hemlös med en personlig hälsning från just dig. Hittills har vi dragit in 12000:- tack vare er som swishat och förbeställt lunch vilket är helt fantastiskt. MEN, vi kan så otroligt mycket mer, sprid vidare vänner!

Varmt välkomna, Din lunch gör skillnad!

Lina Ahlin, Tea Malmegård, Linn Söderström, Cecilia Kvist, Daniella Lundh Egenäs, Sally Voltaire, Isabella Morrone, Siri Barje, Ewa Dabrowski, Sofia Hortlund, Sara Aasum Hultberg och Tove Wedin.

Psst! Whiteguide skrev om oss här.

Femte juli

Nästan två månader har gått. Två månader utav ett lyckorus som inte riktigt kan lägga sig. Våren har varit full utav jobb blandat med förberedelser inför livets största dag. Den där dagen som jag var helt beredd på att inte vara med om. Inbillat mig att ”det är inte så viktigt” och ”att gifta sig är ganska fånigt”. Men efter att ha pratat om det en tid och sedan väl bestämde oss över ett SMS i februari så var planeringen igång. Boka kyrka var lättare sagt än gjort. Inte för att vi var ute lite sent, utan för att vi fått för oss att gifta oss en söndag. Kyrkan blev lite ställd och kunde inte ge svar på mer än en månad. Jag var i kontakt med Asknäs Gård där vi ville ha festen som passade perfekt för ett söndagsbröllop. Vi började planera och inväntade bara ett Ja från kyrkan. När godkännande till slut kom var det bara att sätta fart. Min stress slog till för en sekund när jag började titta på klänningar. I mitten av mars började jag kika en dag och fick i butiken höra att ”Du måste vara beredd på att hitta Din klänning nu på en gång då det inte är långt kvar till din stora dag den 5 juli.” Jag tittade i två butiker ena dagen och den andra dagen hade jag bokat tid hos White Birds på Norrmälarstrand. Jag hade en bild i huvudet av vad jag ville ha. Något enkelt, spetsigt, romantiskt. Inte för stor och för mycket prinsessbakelse. Men så fel jag hade. Det räckte nämligen med en snabb blick på klänningen när jag väl hittat den. Den vackra broderade ryggen gick inte att ignorera. Och det verkade som att gästerna var nästan lika chockade som jag själv över valet. Men det är bara en dag man får känna sig som en drottning.

Det är inte förrän när jag skulle arrangera mitt egna bröllop som jag insåg hur mycket kontakter man sitter inne på. Jag är definitivt inte en person som utnyttjar sådant och skämdes till en början att ens börja dra lite i snörena. Men är det en gång i livet man kan få försöka så är det just till sitt bröllop. Och så lätt det blev när jag förstod att alla jag pratade med ville vara med och skapa denna fantastiska dag på det sätt de kunde hjälpa till. Jag är så glad och tacksam för hur vi tillsammans gjorde den bästa dagen i mitt och min mans liv. Så med detta inlägg vill jag mest rikta ett stort TACK till alla inblandade!

Det blev ett härligt söndagsbröllop med vigsel i Ekerö kyrka och fest i trädgården hos Asknäs med champagne på bryggan och dans in på småtimmarna. Långväga gäster och sabrering utav bubbel med yxa. Vi valde plockmat och fri bordsplacering för en avslappnad känsla. Fotografen, som också är en barndomsvän till mig, sa en så bra sak för en tid sedan: ”Danni, jag var så orolig när jag tog det här jobbet att du skulle bli en riktig bridezilla. Men du var så otroligt lugn och harmonisk hela tiden!” Det må vara en liten sak. Men för mig väldigt fint sagt och precis så jag vill minnas. Lugn och harmonisk. Det absolut bästa jag har gjort inför denna dag är att anlita proffsen, de som jag vet är bland de bästa i sin kategori, och låta de göra sin grej. Att ge dem ett hum om vad vi vill ha, men att låta de få arbeta i lugn och ro. Det är då de blir som allra bäst. När proffsen får i princip fria tyglar. Och det är då man själv kan vara just lugn och harmonisk.  Jag som själv är en fixare och jobbar med service ville för en gångs skull få luta mig tillbaka och bara njuta utav dagen till fullo.

Och tack vare er var det precis det jag kunde göra. Njuta utav livets första dag. Jag är er för evigt tacksam:

Plats: Ekerö kyrka & Asknäs Gård Fotograf: Victoria Stillwell Klänning: White Birds Hår: Ulrica Nilsson(salong Natasha) Makeup: Theresa Mansson Egenäs Blommor: Christoffers Blommor Musik: Michael Nannini (min pappa och Sveriges bästa trubadur) Tårta: Tea Malmegård Dryck: Lively Wines, Savino, Philipson Söderberg & Spendrups Flamingon: Rent Event Tryck: Adigi & Barbara Bunke

Och ett ännu större tack till våra toastmasters Alexander Mannerfors och Mattias Qvarnström som inte lät oss bestämma något alls under dagen utan styrde upp allt på plats med bravur! Samt såklart alla kramar i världen till vår bestman Oscar och tärnan Eira. Tack för att ni tog hand om oss så väl och såg till att vi skötte oss! TACK!!

Ps. Jag kan nu stolt även lägga till bröllopsfixare på mitt CV. På 4 månader lyckades jag dra ihop livets fest. Så behöver du en konsult? I’m all yours! Och ja, det är klart det ska vara magnumflaskor med bubblande…

Tretton...

...dagar kvar till troligtvis en av de största dagarna i mitt liv. Midsommarhelgen är avklarad och vilken lyckad sådan! Helt fantastiskt att man har så fina vänner i sitt liv som förgyller vardagen och helger som dessa. Jag har badat, ett midnattsdopp som är ett givet inslag under midsommaraftonen. Ätit en jordgubbstårta som kan vara mallen på hur en tårta ska smaka signerad Sofia och mig. Pangviner har druckits (se nedan) och så har jag fått lite hundmys som ger mig bra energi.

Tänk att det är tretton dagar kvar tills vi gifter oss. 5 juli 2015. Ja, tiden går verkligen fort när man har roligt. Dessa lediga dagar har ägnats åt småpyssel inför dagen. Jag tror att det mesta är på banan. Vi håller tummarna för vackert väder. Annars finns det ändå bara dåliga kläder. Vad som kommer spelas på bröllopet? Bland annat denna, men i en lite annorlunda form:

[embed]https://youtu.be/20PQBtyfNZY[/embed]